Som 20-åring gick jag en termin på Stockholms universitet innan jag flyttade ner till Lund och fick min examen där. Sedan dess har jag föreläst och jobbat för sju olika universitet och högskolor – och nu har jag blivit helt galen.
För jag ska gå en kurs på Uppsala universitet.
Det är på distans, som egentligen är det väl Hemmahosmiguniversitetet. Hur nu det ska funka med tanke på närhet till kylskåp och den djefla snackande mannen, som kommer att vara jätteavundsjuk på min tillvaro. (Ingen lyx: jag har lika mycket jobb och annat trams att sysselsätta mig med som vanligt.)
Jag får 7,5 poäng för kursen, vilket inte säger mig ett enda dugg eftersom det finns ett nytt poängsystem sedan jag kvitterade ut min fil.kand. Men hur kom jag nu fram till att den begränsade fritid jag har ska ägnas åt ”onödig” utbildning där jag kanske tar en plats från någon som behöver den bättre?
Äsch, det bara blev så. Tjugosjuåringen Erik har sedan han fick sin civilingenjörsexamen gått massa humanistiska universitetskurser och Tjugofemåringen/webbredaktören Ida anmäler sig till kurser varje termin, så … äsch, varför inte?
(Sverige ÄR fantastiskt. Detta kan jag göra utan att ruinera mig eftersom jag betalar multum i skatt.)
Först anmälde jag mig till massa skrivkurser. Sedan kom jag på att jag ju kan skriva och att det måste finnas annat att lära sig. Vad kan jag inte? Jo
- spela piano
- rabbla kungalängder
- åka slalom
- analysera blodstänk
- tidsbestämma tavlor
- väva
- sminka mig så att jag blir snyggare.
Så då blev det förstås konstvetenskap.
Det moderna livets spegel
”Med det senare 1800-talet uppstod en ny idé i Europas metropoler; livet är inte längre som förr, vi är inte som de människor som levde förr, vi är moderna. I en välkänd essä från 1863 – Le peintre de la vie moderne – framträdde den franske poeten och konstkritikern Charles Baudelaire och frågade varför inget av allt detta nya gick att se i konsten. Varför låtsades man som om inget hade hänt när man levde mitt i en social och kulturell revolution? Under de följande åren skulle idén om konsten som tidsspegel och tidsvittne, tillsammans med idén att samtidsmänniskan levde i en föränderlig värld komma att förändra inte bara konstvärlden utan hela vår föreställning om vad bilder är och kan vara. Vi kommer att följa denna idé fram till 1920-talet och hur den kom att förvaltas och tolkas av olika konstnärer.”
Baudelaire! Jag är jättebra på Baudelaire! ”Fleurs du Mal” 1857! Samma år som Madame Bovary! Yeah!
Det handlar alltså om bildkonst 1850–1930. Min expertis kommer att om några veckor vara en karibisk kunskapsö i ett stort hav av okunskap. Jag kommer att säga realism och impressionism samt expressionism med en sällan skådad säkerhet och med en pipa i mungipan (måste ju börja röka pipa förstås) mumla sånt som:
– Ja, det är ju inte som Monet.
– Föga anade Moreau vad som komma skulle med Klimt.
– Matisse alltså. Vilken kille.
Med stor säkerhet kommer jag att kunna peka på en Picasso, och om jag känner igen den säger jag långsamt:
– Mja … k…u…b…i…s…m…e…n med sina något do…va f…ä…r…g…e…r …
Om jag inte känner igen den, fnyser jag att jag föredrar Picassos kubistiska år.
Men störst fokus ska jag ändå lägga på van Gogh eftersom vi är gamla polare sedan han 2010 hjälpes till nutiden av Doctor Who och då fick se sina egna tavlor på Musée d’Orsay i Paris.
Kurslitteratur, here I come! (Apropå att ruinera sig. Hm.)
Kuul! Jag har också läst lite kurser efter examen, men hittills bara sådant jag haft nytta av i jobbet. Men sugen på språkkurser och annat kul, som mest är för just KUL! (7,5 är ungefär som en gammal 5-poängskurs.)
Määän herrejesusjosefmariaåallaänglarnasmoster, VAD KUL!!!!
Jag har läst massor med kurser på senare år och jag tror sällan att jag har tagit någons plats, tvärtom så har nog en del kurser blivit av bara för att jag har gått dem. Men det är klart, konstvetenskap kanske är populärare än dansk klassisk litteratur. 😀
Och det är så kul att läsa på universitet igen, när man äntligen vet hur man gör!
Vilken härlig scen!
Åh vad roligt! Ser fram mot täta rapporter om dåtidssamtidsmänniskans insikter om sig själv, som de avspeglades inom konsten. Och så hoppas jag att det ingår en studieresa till Paris och ser fram mot rapporter därifrån också!
Eller kanske vi ska åka på båssällskapsresa och hjälpa dig hålla reda på anteckningar och Métrostationer vid lämpliga museer och annat nyttigt. Säg bara till!
Den där båssällskapsresan med bloggtofsar som vi har fantiserat om i tio år måste ju bli av, förr eller senare. Jag tror att vi saknar en projektledare.
Och tills den blir av, och om du inte bara ska förkovra dig på distans utan även göra något fysiskt besök i lärdomsstaden, kan vi kanske ordna en båsfika eller båsöl? Vi är ju ett gäng som bor här i grannskapet – Babs, Brid, Maplestream, Pysse och PK … Några fler? Och pendeln går i alla fall ibland, om någon nollåtta vill haka på.
Se bara till att du kan skilja på Manet och Monet så kommer det att gå hur bra som helst.
Men jisses vad avundsjuk jag nu blir! Finns kursen på distans? Konstvetenskap verkar vara det roligaste man kan tänka sig. Särskilt när man inte behöver får in poängen i sin examen utan bara läsa för att det är kul! Lyllos dig!
Grattis till pluggplats! Senast jag studerade på heltid så blev jag, hör och häpna, projektledare. Så en liten konstutflykt till Paris går väl att styra ihop. Idag arbetar jag ju med att lära ut saker till yngre elever, men det är ett projekt i sig, och nära nog att planera en resa i svårighetsgrad kan en tycka.
En båsöl låter gott! Kanske döljer det sig några fler bekanta ansikten bakom nicknamnen. Just nu så är jag irl-bekant med Babs som jag delade kontor med när jag arbetade som just projektledare.
Ja! VI HAR EN PROJEKTLEDARE IN DA HOUSE!
Nu ska ni se att det händer grejer. Jag ska bara först ta en vända till Cypern i april och spela basket i Spanien i sommar å sånt.
Så himla roligt att plugga igen! Förväntar mig täta rapporter om kursen och har ni någon träff här i stan så projektleder vi ihop fika eller så. Är konstvetenskapen fortfarande på slottet?
Sett i backspegeln är det som om jag aldrig slutat plugga, bara pausat ibland. Med flera examina i bagaget har jag ibland betraktat mig som den evige studenten (en examen per decennium, typ). På senare år har jag gått en del distanskurser och flygbengan har också gjort det, men inte samma kurser. Kursernas kvalitet har varierat, ett par har varit riktigt, riktigt bra. Konstvetenskap har ingen av oss läst, ska bli kul att höra hur det är. Lycka till med konststudierna, Lotten!
Med lite planering har jag oftast klarat mig med att låna distanskursernas kurslitteratur på biblioteket. Dottern klarade en hel utbildning utan att köpa en enda bok, men då satt hon ofta på biblioteket och läste i referensexemplaren.
Ack, Baudelaire! Jag minns när hans ’Kadavret’ var lucka i kalendern.
Konsthistoria hette det på min tid. Jag tog två betyg; vad motsvarar det i dag? När vi började trodde jag ju att man skulle få jippa med Turner och van Gogh. Vad blev det? Medeltida dopfuntar i Alsnö kyrka och liknande!
Samma stil när jag började läsa franska. Man startade med fonetik! Suck. Då skippade jag humaniora och tog en jur.kand.-examen i stället.
Vad kul! Man blir väl aldrig för gammal för att lära nytt?
Jo, i 75-årsåldern kommer jag inte att kunna lära mig ett endast dugg om jag har samma genuppsättning som andra kvinnor på pappas sida av släkten.
Nu ska vi se om vi kan rabbla utantillkunskap! Jag börjar med planeter så fortsätter ni med apostlar och annat!
Merkurius Venus jorden Mars Jupiter Saturnus Uranus Neptunus
.
.
.
.
.
.
och lilla Pluto.
Phobos och Deimos.
Io, Europa, Ganymedes, Callisto. Samt ett otal andra.
Titan, och ett otal andra.
Ariel, Umbriel, Titania, Oberon, Miranda och ett otal andra.
Triton, Nereid och – gissa vad?
Charon.
(Det var enklare när jag lärde mig en del av ovanstående i mammas bok Lilla Jätten från 1950 eller så. Otalen var i huvudsak inte upptäckta ännu.)
Äsch! Du är ju undantaget som bekräftar.
Ruben, Simon, Levi, Juda, Dan, Naftali, Gad, Asher, Isaskar, Sebulon, Josef och Benjamin. De båda sistnämnda voro söner till Rakel.
Niklas: Du väcker ett av mina starkaste barndomsminnen. Jag fick åka bil till mormor och morfar, bara pappa och jag. Under resan lärde han mej Jakobs söner. Han var väldigt pedagogisk; jag fick lära mej dom tre första, så la han till dom tre nästa och när jag kunde dom sex första la han till ytterligare tre osv. Dom sitter som berget, alla tolv. Och att få gunga iväg i pappas stora bil, i framsätet, där Mamma annars satt och bara han och jag; vilken lycka.
Jag har jobbat på konstvetenskapliga institutionen i Uppsala! Och studerat lite också. Konstvetarna flyttade från slottet till Engelska parken för en femton år sen eller så.
Jag hade hand om institutionens referensbibliotek (bland annat) och minst två av böckerna i Lottens litteraturlista är såna som studenterna stal stup i kvarten och när det inte var studenterna så var det lärarna som ”bara skulle låna lite”.
Jordan, Eufrat, Tigris, Indus, Ganges, Brahmaputra, Mekong, Yang-tse-kiang, Hoang-ho, Amur, Jena, Jenitsej, Ob.
Frosten berövade Esters astrar dess gestalt
Tor kan lura Per stå ute. Ångrar inte, ljuger ljusblått
Gå du Axel efter Håkans fiskar.
e, ei, heit, in, keit, schaft, ung.
Ett äsch och ett hurra så här på kvällskvisten:
Äsch! Jag glömde hämta min kurslitteratur som jag har paxat på biblo.
Hurra! Jag fick användning för mina planeter under dagens Vi i femman-sändning!
Detta fick jag googla!
”Frosten berövade Esters astrar dess gestalt”: det är b-tonarter (F, Bb, Eb, Ab, Db, Gb).
”Gå du Axel efter Håkans fiskar” är korstonarterna (G, D, A, E, F, F #).
Med fasa ser jag att jag har glömt Norrlands tio älvar – uppvuxen som jag är i Luleå och allt!
”Tor kan lura Per stå ute, ångrar inget, ljuger ljusblått” är älvarna norrifrån: Torne, Kalix, Lule, Pite, Skellefte, Ume älv, Ångermanälven, Indalsälven, Ljungan, Ljusnan.
Tio Katter Lämnar Pite Stad Under Året Innan Livet Ljusnar – också älvar från norr och söderut. Från 60-talet i ett mellanstadium i Stockholm.
Ursäkta Lotten, men ”Gå du Axel efter Håkans fiskar” är det och det motsvarar mycket riktigt korstonarterna (i dur), G, D, A, E, H, Fiss.
Tack! Har ändrat!
/Lotten
”e, ei, heit, in, keit, schaft, ung” är ändelser på feminina substantiv i tyska språket. Det tillhör tämligen värdelöst vetande jag lärt mig av mamma (liksom Jakobs söner).
Mamma var fullproppad av ramsor sedan skoltiden men det var inte så många som fastnade i mitt huvud. Hennes huvud fastnade allt i innan hon i 75-årsåldern började gå vilse i sitt eget huvud. Under hennes demenstid fick jag höra talas om att hon hade hållit studenttal på Skansen eftersom hon var Stockholms bästa kvinnliga student. Det var ingenting hon någonsin berättat under vår uppväxt men dök alltså upp när mycket annat försvann. De sista åren var hon långt bortom samtal så jag vet egentligen inte så mycket om det.
Men. För några veckor sedan gogglade jag henne av någon anledning, jag minns inte varför, och slog över till bildsök och där stod hon helt plötsligt i talarstolen! Svenska Dagbladet har tydligen sålt sitt bildarkiv efter att det digitaliserats (som vi ju sett många gånger här) och någon som köpt bilden på mamma hade lagt ut den till försäljning. Och härom veckan kom hon hem till mig.
Och här kan den intresserade läsa om den stora händelsen.
Wow Niklas! Vilket härligt återseende med din mamma.
Jag är med på öl i Uppsala! Gärna i samband med en konstrelaterad aktivitet, tex besök hos Bror Hjorth. (Har inte varit där än, men är nyfiken.)
Jag blandar alltid ihop Axel och Håkan och föredrar därför ”Giv dem alla en hel fisk”.
Och är givetvis med på båsträff i Uppsala.
Ninja: ska Jena möjligen vara Lena?
Jag kände igen Esters astrar, men vad de är bra för kom jag inte ihåg. Varför det?
Bra att du rättar mig när jag tror att jag vet vad jag skriver om, Niklas! (Ändrar.)
När man skaffar föräldrar, ska man se till att de har gogglingsbara namn så att man får vara med om sånt där som Niklas här ovan!
För övrigt kan jag hela texten till ”Kors på Idas grav”. Och ”Möte i monsunen”. Och ”Ebbe Skammelsson” (som jag dock inte kan någon genuin melodi till). Och åtskilliga andra visor och sånger. Men ska inte försöka bevisa det i skrift.
Ni lagar, vi äter. Är nog den enda ramsan jag kommer ihåg från skolan.
Har sorgligt nog upptäckt att inte alla ungdomar kan månadernas ordning om de inte räknar tyst för sig själva. Vilket påminner mig om när Brasse bara kunde halva veckodagarna, dvs ”-dag”.
Så sorgligt, Niklas, med våra virriga små mammor.
Desto roligare är det att kalendertröjan har anlänt! Lille Maken anser att den är hans, för det var han som först kom på Linné. Vad ska han med en T-shirt till? Han äger två stycken och dom används enbart på sommaren till en svart linnekostym. Kalendertischan kan han inte ha, för det är fel svart färg. Jag tar den!!! Då får han ju titta på den alla fall.
Hörni, jag har ju möjlighet att beställa fler tröjor (vilket jag ändå MÅSTE för att Niklasses tröja är för liten), så säg till bara om ni för en peng vill ha en.
Vad som är obegripligt är hur tröjorna har kunnat vara på väg i så många veckor.
Tack för alla ramsor. Det är det alldeles för lite av i dagens skola. Tycker jag.
Förresten Lotten, vilken stad i Spanien ska det spelas basket i undrar jag?
All post tar flera veckor!! Idag stannade jag hemma för att ta emot ett paket – men hade alldeles glömt vad det var, men tänkte att det kanske är någon bok jag beställt till PK eller dottern, som fyller år snart.
Men det var STORT! Sex nya innerdörrar, som jag totalt glömt att jag beställt, för det var ju flera veckor sedan!
(Alla PK’s födelesdagspresenter kommer till påsk.)
Maplestream! Om det blir av (vi var där 2010, 2014, 2016, 2018) så är det i Lloret de Mar. Här kan man se en väldigt svettig bild på mig och här är den hemska matchen när jag kallades för abuela av motståndarna.
Brid, när jag gick på mellanstadiet och lärde mig ramsan, så hette Lena Jena, så det fortsätter jag att säga.
Annars är jag rädd att det blir hack i ramsan, och det går ju inte.
De kinesiska floderna heter säkert nåt annat i dag eller i alla fall stavas annorlunda, och vem vet, de kanske rinner annorlunda också.
Hallands floder minns jag som laga ni, äta vi.
Nu rinner ännu en ramsa mig i minnet;
Det är lättare att stjäla en stjälk än att stjälpa en stjärna med stjärten.
Pojken i sin skjorta gul, skjuter skjutsen in i skjul.
Richard of York gave battle in vain.
Jag kan stava till alla sjeljuden (utom några i släktnamn, Stiernhielm och så, dem blandar jag ihop) och citerade därför gärna ramsan som
Pojken i sin skjorta grön / skjuter skjutsen ner i skjön.
Richard of York fick jag lov att goggla. Där har jag kunnat det ramsan avser att lära in sedan späd ålder och måste använda det för att komma ihåg ramsan.
Ninja, du kommer bättre ihåg än jag.
Hmm. Gå på kurs? Här damp ner en katalog från en kursarrangör. Om jag skulle …
Nyss läste jag en text om att gå på kurs, på Rätt Kurs, nämligen för att Träffa Nån. Jag citerar lite:
”Metallslöjd”, läser jag ömt. ”Flamsk vävnad”. Jag tycker mej höra musik. ”Spanska”, står det här, rytmerna blir eldiga. Kanske man skulle anmäla sej till Spanska en kväll i veckan mellan 19.30 och 21.30. Med rökpaus i mitten. Då händer det nog en del, på rökpauserna. ”Har du eld?” kanske någon kommer och frågar.
”Astrologi”. Där är möjligheterna stora, förstås, att komma in på det personliga planet. ”Steppning” tror jag inte på, för rastlöst. ”Keramik”, så sensuellt.
Ragga är verkligen ett så tråkigt ord. Men ska man nu göra det så tror jag mycket mer på kvällskurser än på sånt som är mera typiskt för det sena tjugonde seklet: som diskotek.
Något som jag allltid har haft emot diskotek är att det är så mörkt att folk inte kan se om man råkar ha nya skor.
Och bullret. Man hör ingenting. Och så hamnar människor i säng utan att riktigt ha uppfattat varandras namn; det där är aldrig bra för själen.
Sånt händer inte på kurser. Dom börjar med upprop.
Petter och hans 4 getter. Den har jag alltid kunnat, trodde jag, men upptäckte nyligen att det har uppstått luckor däri. Måste åtgärdas.
Men ”låkafen” kommer jag ihåg. Ni vet, man läser ju den här för väldigt små barn och publiken fyller i rimorden. Roligt.
Gjorde, gjort, gjuta, gjutform. Bara så där, utan rolig ramsa fick jag lära mig det. Varför det? Det finns väl fler ord som börjar på gj. Gjuse tecksämpelt. Men de har förstås alltid fisk eller nåt annat framför sig.
Ökenråttan! Du har ju skrivit ett Bangskt kåseri! Men knorr och allt!
Inte jag, Lotten. Stefan Andhé skrev.
Men åh! Nääää! Ha!
Ökenråttan, jag skrattade högt. Tack för delningen!
Lotten! Se ovan! Du började på riktigt att skälla på publiken…Hahaha! Det är ju där och då man själv vill få en smörpassning och sätta den perfekta trean. Typ a’la ”Millertime”. Den som vet den vet.
Här är förresten några knep för hur man kan känna igen olika berömda konstnärer:
https://www.boredpanda.com/famous-paintings-artists-how-to-recognize/
Tack för ”ramsorna”.
Ingen föutom Hallands floder tillhör inte mitt ram(s)-minne. (Förresten måste kolla- antager man lagar innan man tillåts äta maten)
Strålande, CtLDPT! Konsthistoria i dess mest rättframma och behändiga form! Äntligen kommer jag (nog) att kunna se skillnad på Bosch och Bruegel.
Färgat excellblad… *storskrattande smajlis*
Och så ”Alla De Dagar Gud Bjöd Eder, Gå Christligen Fram Att Dem Fullborda” söndagsbokstäverna. Men jag har inte den blekaste om vad man använder söndagsbokstäver till.
Brid:
https://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%B6ndagsbokstav
Himla bra att kunna när man inte orkar titta i telefonen …
MEN HALLÅ! Jag hade ingen aaaaaaning om ”Söndagsbokstav”!!! Jag brukar ta fram Gröngölingsboken, jag.
Jag hade aldrig hört talas om söndagsbokstäver, men nu har jag gogglat, och det var rasande intressant.
Bokstäverna i ramsan motsvarar den första i varje månad.
Sen tilldelar man den 1 till 7 januari bokstäverna A till G.
Likaså får veckodagarna bokstäver (med början på söndagen) A till G.
Den bokstav som årets första söndag får är årets söndagsbokstav.
I år var den 1 januari en onsdag, dvs D, och årets första söndag var den 5, dvs E.
Årets söndagsbokstav är alltså E.
Eftersom det är skottår måste vi byta bokstav efter den 29 februari och låtsas att året började en dag senare. Då använder vi söndagsbokstav D (för alfabetet går baklänges).
Vi vill veta vilken veckodag den 10 september är. Vi använder söndagsbokstav D.
September representeras av F(ram) och den första veckan var det en tisdag som fick F. 1 september är alltså en tisdag. Och 10 blir alltså en torsdag.
Det stämmer.
Innan kalenderreformen 1740 hade man runstavar med ytterligare tecken som gjorde att man kunde räkna ut vilka dagar och datum olika högtidsdagar inföll under valfritt år, som påsk och mickelsmäss och jul. Tyvärr funkade de inte med de gregorianska kalendern, men söndagsbokstäverna fanns kvar.
Praktiskt för den som behöver räkna ut vilket datum tredje söndagen i april är, eller så.
Den här länken går till en urgammal sida, men den var betydligt redigare än wikipedia.
http://www.itu.se/tid/sondagsbokstav/
Och så har SVT stängt ner det mesta för utlandstittare… Blä!
Hade ju inte hunnit se färdigt ”Vår tid är nu”. *snyft*
Vad skall jag då titta på?
Apropå ramsor:
En god häst drager fort.
Faster Anna cyklar ensam.
Och så fanns det nån ramsa för att kunna alla Pauli brev, men inte håken minns jag den.
God forts förresten.
Zozzo: Tersstapling?
Akutfråga! Juridik! Inför morgondagens radioprat!
Det finns en (hyllnings)dokumentär om Clark Olofsson på SVTplay, Alla namnskyltar på de intervjuade är skrivna på detta vis:
understruket förnamn, kommatecken, efternamn
Jag har fått så många frågor om detta skrivsätt att jag idag kontaktade SVT, som skickade frågan till programmets producent. Som svarade:
”Detta är ett stilgrepp inspirerat av hur man skrev namn i förundersökningsprotokoll förr.”
Så nu undrar jag … skrev man namn så här i förundersökningsprotokoll förr?
Men det måste väl vara någon helikopterförare som fått skrivsättet om bakfoten? Tvärt om är rimligt, sådär är orimligt. Enda stället där det skulle kunna vara så är på Island där telefonkatalogen (salig i åminnelse) var upplagd på förnamn med fadersnamnet som en bestämning efter.
Men vad vet jag mitt gamla fnask?
Ah, nu ser jag! ”Inspirerat av”, då kan man ju göra lite som man tycker.
Ja, fast ”inspirerat av” måste väl i en dokumentär ha nån slags förankring i verkligheten, tänker jag. Det är ju liksom inte en installation på Moderna museet.
Hallå alla mina jurister och poliser! Har ni ett gammalt förundersökningsprotokoll åt mig?
Men resten av den förhärligande dokumentären hade väl inte någon större förankring i verkligheten?
Förankringen i verkligheten är väl att man antagligen skrev Ejve, Niklas men om man skriver så fattar väl inte kidsen vem det är.
Du har väl noterat vem som gjorde den?
Jag har inte noterat vem som gjorde den, men fann den sannerligen urusel ändå.
En flinande gubbtjuv dom inte kunde se något enda fel med att råna banker. Intervjuerskan var inte lite stjärnslagen.
Ninja, han som gjorde den är bättre på att landa en helikopter på ett tak i Västberga än på att göra dokumentärfilm.
Tänkte du på avsaknaden av frågor om gömda pengar?
Jag tänker på avsaknaden av relevanta frågor över huvud taget. Liksom greppet att låta karln spela pajas inför en grupp turister och deras rätt okunniga guide.
Eller att låta ett syskonbarn berätta hur snäll gamla morbror egentligen är.
Eller …
Det står inte på svts hemsida vem dokumentärmakaren är.
Hittade ett protokoll från 1967. Möjligen kan de med lite fantasi låtit sig inspireras av detta.
Under min tid som civilare vid polismyndigheten i Uppsala skrev vi inte sådär. Utan såhär;
Efternamn, TILLTALSNAMN mellannamn. Men det var på 90-talet.
Bilden ovan är ett exempel bör väl tilläggas.
Tack för bilden, Maplestream the Detective! (Tar med den till radion. Har till kl 10 på mig att lösa knuten. Jobbelijobb.)
Ja, Maplestreams exempel visar ju loud and clear wie es gewesen.
Men hoho. Bryter du inte mot nån bestämmelse om personuppgifter nu?
Menar du förundersökningsprotokollet, Ökenråttan? Det är ett påhittat exempel ba!
Då kan jag andas ut!
Hmm kanske skulle bli privatöga… Hur gick det i radion dårå?
Det gick utmärkt och var som vanligt jättekul! (Borde skriva en rapport.)
Nu måste jag korrläsa färdigt boken om den röda planeten!
Måste bara dela… http://johnnybode.com/johnny-bode-priset-2020-till-svenska-akademien/
Christer: nej, inte tersstapling. Det är för att lära sig noter. En god osv är E G H D F, dvs på notlinjerna. Och faster etc är då FACE.
Låga C och D fick man lära sig utan ramsa.
Maplestream, det var den mest träffande prismotivering jag läst sen båset motiverade sig i oktober.
Varmt tack för den länken, den kommer att glädja mig länge.
Maplestream, vill du ha ett fikon?
Underbart! Tack Maplestream! Men akta dig för fikon:
Zakarias fick fem fikon av sin far
Nu har Zakarias inga fikon kvar
Vid Vittangiälvens stränder
Åt han upp dem ett i sänder
Så nu har Zakarias varken fikon eller tänder
(Lennart Hellsing)
Man tackar och bockar! Fikon minsann, mums! Har tandborste 😜
Zozzo: Exakt! Om man bygger ett ackord med hjälp av antingen noterna på linjerna eller i mellanrummen, så staplar man terser
Ja, inte för att jag vet om dom staplade terser, men det lät bra där på Operan. Vi firade vår förlovningsdag i dag. Firandet började med lunchkonsert i Operans guldfoajé. Hayden och Respighi och cesarsallad. Gonatt! från råttboet
[…] jag berättade förut, ska jag läsa en liten kurs vid Uppsala Universitet. Nu har jag fått litteraturlistan och lånat tre av böckerna på biblo […]