Nu är vi hemma i Sverige igen efter basketturneringen i Lloret de Mar i Spanien – med vår fina andrapris-buckla. Vi förlorade finalen med blott fem poäng mot ett amerikanskt collegelag och kan egentligen inte alls vara missnöjda.
Vilket påminner mig om när pappa var på en pingisturnering och vinnaren på Björn Borgskt manér höjde bucklan i luften, men tappade greppet (pingisbucklor är SÅ tunga) så att den med ett tjong och skrammel trillade i golvet. En person i publiken sa i draefterandan-tystnaden högt och tydligt med perfekt timing:
– Blev det en buckla?
Knävlarna höll eftersom jag inte sprang utan trippade, och dessutom inte roterade (och därmed flera gånger släppte fram motståndarna och missade att rulla efter screen) och inte tog returer som krävde mer än att jag ställde mig på tå. Låter det bedrövligt?
Under avslutningsceremonin kom amerikanskorna – de som kom etta i vår grupp – ner på planen lite för avklädda, tyckte vi. Alla andra stod i antingen matchdräkt eller turneringens t-shirt och var lite allmänt högtidliga, medan …
Detta vrålande irriterade fem turkiska pojklag såpass att de började tjoa Türkiye! för allt vad deras målbrottsröster höll. Då sneglade jag på oss svenskar, som stod mitt i allt kaos och såg ut så här:
Vi checkade igår ut opraktiskt tidigt från hotellet – tio timmar innan planet skulle gå – och försökte suga det sista lilla ur de spanska solstrålarna utan tillgång till ombytesrum eller dusch. När bussen mot flygplatsen väl gick på seneftermiddagen, klev jag in med massa blöta saker huller om buller och installerade mig så här:
Och på flygplatsen var allt precis sådär dyrt som det brukar vara – men jag är ju numera så resvan att jag vet hur man kommer billigt undan:
Men hur var det nu med rubriken till detta inlägg? Jo, jag fick ju pris! Giuseppe, som startade turneringen för 21 år sedan, höll ett tal och överräckte det finaste pris man kan tänka sig.
Och nu är ju frågan: hur gick det med knäna och hälsenorna? Jodå. Hälsenorna var faktiskt värre än knäna, för den smärtan är jag liksom inte van vid och den blir dessutom värre när jag rör på mig. Knäsmärtan sägs ju bara ”vara där”, och tydligen är det för dem bättre ju mer jag rör på mig. Så man kan egentligen säga att jag lydde läkares order: Rör på dig, Lotten!
Välkomna hem, från den spanska värmen till den svenska värmen.
Kul att du fick pris som den mest erfarne spelaren i turneringen.
Grattis till andraplats och hedersomnämnande samt välkommen hem!
Nu är det dags för lindblomskyckling. Ut och plocka! Koka med vitt vin och servera det goda svarta riset till.
”Pecis”LL99. Annars hade en bild på de spanska frukostkonditoriborden illustrerat lika bra.
Dubbla grattis kommer här:
Grattis till laget!
Grattis till Lotten!
I Lund har värmen i dag avtagit något med hjälp av lite åska och en rejäl och behövlig regnskur.
Spanska sladdar är ett intet mot norska sjöhussladdar.
är inte så hemma på bucklor..men vad fick du egentligen?!?
ett ohålat durkslag?
En extra tallrik i plats att ha med på resor…som man ser underifrån??
forna tiders störtkruka?!?
Välj det som stryks! 😉
Väntar otåligt på ett tydliggörande! 😉
Jag gissar på salladsskål.
En vit basketboll som är lite avtrubbad på etikettsidan?
Jag tycker det är urlöjligt att du skulle vara så gammal som du är och är omåttligt stolt och lite rörd av den fina, fina utmärkelsen. Most experienced! Så fiiint!
Ja, en buckla i basketbollen (den vita) och ett mycket fint hedersomnämnande. Grattis!
AuL, jag ser nu att du skrev salladsskål, första gången jag läste
så tyckte jag att det stod salladskål. 😉
Grattis laget och grattis Lotten!
Bra repliker tål att upprepas.
Här har vi nu äntligen fått lite varmt och jag såg en människa i sjön.
LL99-> med salladskål är inte likheten överväldigande – men man kan ju lägga kålen i skålen!
Att jag aldrig kan låta bli att lägga halsen i giljotinen: Även denna fobollsfria kväll har vi ett par skimrande påkar i TV, helt klart utan strumpor. Hur uppnår dom ejengkligen denna effekt?
Först tar de bort allt hår och ludd som alla människor normalt har på benen. Gärna på ett plågsamt sätt som vaxning eller epilering där man får håret att fastna mellan t ex två valsar så det rycks loss ända ner i roten.
Sen ska huden exfolieras, alla gamla döda hudceller ska brutalt slipas bort. Sen smörjs huden in och tacka fasiken att den blir blank!
Eller så använder de Turtle Superwax direkt.
Själv odlar jag min själ och låter benluddet växa i takt med bildningen.
Å vad fint med bucklor och priser och allting! Välkommen hem!
Det löjligaste med alltför mycken benvaxning och epilering och sån där skrubbning som heter scrub åssåvidare, är att mången modern människa (oftast i kvinnorform med sådant här breder ju ut sig även bland de yngre manfolken) går omkring med mer eller mindre permanent skadad hud. Det är inte nyttigt alls! Det allra yttersta ”gamla” hudlagret, som skrubbas bort för att skinnet ska se så ”fräscht” ut som möjligt, är till för att skydda vad därunder finns (tillväxt och fukthållning och sånt).
/slut på grymtningar
Själv håller jag efter navelluddet efter bästa förmåga. Det får räcka med det.
Huden är jag rädd om efter ett melanombesked för ett par år sedan.
Ja, navelludd är väl ludd man kan vara utan, men finns det inte nån som ska göra en tröja av sitt navelludd eller tocke dumt?
Åsså har jag glömt att gratulinera till pris, placering och hemkomst. Så då gör jag det nu.
Grattis till pris, placering och hemkomst.
Dags för lite OT? Med hälsningar till LL99.
This is my man -;)
Ni vet, det där med mat och dryck som är farliga fast nyttiga fast farliga fast nyttiga fast farliga fast nyttiga (så går vi runtom ett enebärssnår …). Jag läste just en rolig artikel om saker som påståtts om nyttighet hos olika varor. Artikeln innehåller mängder av skojiga länkar också (”skinny water”, anyone?).
Nyttigt/onyttigt. Jag säjer bara Ramlösa. Min lilla morfar drack alltid Ramlösa till maten och jag minns flaskorna; där stod i tydliga bokstäver att vattnet var ”Naturligt radioaktivt”. Det skulle vara särskilt hälsosamt, då. Jojo! Och mycket riktigt är morfar nu död.
Argumentet användes på fler av bordsvattnen och även på tandkräm!
Se bara!
Orangeluvan (som är stolt över sin gamla storasyster) har rätt — priset är en vit keramikbasketboll med hål upptill — som en sparbössa – och platt där texten står. Nu har jag dessutom fått alla spelarnas autografer på den, så nu ser den ÄNNU coolare ut.
Och här kom nu ett skyfall mitt i hetvärmen!
Mer skyfall. gärna dagslångt, jag försmäktar!
Vidrigast av väder
julihettan står
dallrar som en pudding
över sönderbrända snår
Söker efter svalkan
att lindra mina kval
hettan stiger oberört
över däld och dal.
Längtar till september
hög och klar och ren
himlen färgas azurblå
milt är solens sken
Äntligt kan man leva
växa, fröjdas, gro
man kan börja hoppas
och på livet tro.
Från eder avsvimmade 25-örespoet.
Å, Ninja, så mitt i prick! Även jag försmäktar (bra ord det där, ska återanvändas)!
Men ÄR det en sparbössa, då?
Jag trivs inte alls i värmen. Så då är vi tre.
Och ändå, Ninja … ändå är det sommaren vi väntar på hela vintern.
Fast det kanske inte är hettan, utan ljuset, och det fascinerande att man kan gå ut i kortärmat och inte frysa. Rent av gilla att stå i skuggan när det blåser.
För det är så absurt. Så underbart fantastiskt absurt.
Jag gillar 23 grader bäst!
Tjufemöringar finns inte längre. Har inte funnits på länge, länge. Fast jag minns när min andra hälft fyllde 25, och av sin far fick ett kort med 25 stycken 25-öringar intejpade (den stora frågan är var kortet är, för vi har det kvar vet jag). Åh vad gambla vi är.
Så jag säger: 25-kronorspoet. Eller mycket mer ändå. Jag vill ha en melodi och sjunga Ninjas dikt som nationalsång. Jag älskar sommarljus och hur trädgården beter sig och att inte behöva ha strumpor eller långa ärmar, men jag tycker inte, inte, inte om när det trettio grader varmt. Fyyyy!
/med försvampad hjärna
23 grader är perfekt.
När vi bodde i Öknen blev det stundom VÄLDIGT varmt. Första gången det inträffade hade jag promenerat ner till stan för att titta efter piffiga inredningsdetaljer till vårt ökenhem, en lämplig syssla för den lyxhustru som jag då temporärt var. Det var extra varmt den dan och halvvägs hemma tänkte jag att nämen vad är det här, jag har kanske fått feber eller nåt, jag behöver lite stärkande kaffe, och slog mej ner bland gubbarna på ett av mina stamcaféer. En granne dök upp där och erbjöd mej skjuts hem och jag accepterade tacksamt. När Lille Maken sen kom hem från kontoret berättade han att dagstemperaturen var 42 grader + .
42 ° har jag lyckligtvis aldrig upplevt (och jag tänker inte utsätta mig för risken att göra det heller) — det högsta jag varit med om var väl 36,5 °, eller vad den officiella topptemperaturen nu var, i början av augusti 1975. (Såvitt jag vet, fortfarande värmerekord för Närke.) Men då var jag tonåring och hade inte vett att fatta exakt hur varmt det var, verkar det. För jag kan inte minnas att jag led tillnärmelsevis lika mycket som jag numera lider av hetta.
För övrigt tänker jag nu på vattenpipor, tofsprydda kamelsadlar och tekannor i filigranarbetad mässing, och det är ÖR:s fel, eller förtjänst, eller nåt.
För några år sedan var yngste sonen i Gibraltar och där var då varmast i hela Europa 46 grader eller så. Några månader senare var han i Åre och där var det köldrekord med över – 40 °C. Kontraster så det förslår.
Vi hade närmre 30 grader i dag, men nu är det bara 23,5 grad på skuggsidan och vinden från öster känns skönt sval..
En gammal, eller hur man nu ska uttrycka det, arbetskamrat (Han är minst trettio år yngre än jag) lämnade ett Kurdistan i fyrtio plusgraders värme till förmån för trettio minus i Piteå och en utbildning som gav honom jobb i ett land jag tror att han fortfarande inte riktigt begriper sig på. Men rätt för sig, gör han. Och en bra kille är det.
Sjuttio, vänner, Sjua Nolla. 70 grader var temperaturskillnaden. Sug på det.
Annika, jag tror du tänker mer på herr Omar än på dagens Ökenländer.
Ingen som kollar på fopoll? Känns lite som om matchen redan är avgjord, kanske?
Ja asså … Brassarna får väl tänka: ”Sverige” och repa mod.
Maken for och fiskade istället för den här matchen skulle säkert bli alldeles jättetrist.
Jag ska upp och jobba imorgon så det är nog egentligen bäst om jag går och lägger mig istället.
Nja vi hängde med grannarna och när vi skulle titta på fopollen, som vi självklart planerat att göra, var TV’n upptagen med mord i Midsommer och där uppe, där andra TV’n står är det så homla varmt och fb meddelar ju vad det står i matchen.
I Australien har jag bränt mej på ett runt vridhandtag på dörren till en thairestaurang, det var 46 grader varmt i luften och ett värmerekord i Sydney, nyårsdagen 2006.
Jag vet, Ökenråttan, jag vet. Värmen gör sånt med mitt stackars ”intellekt”, jag går i barndom.
Fopoll, ja. Jågeln har fått gå hem, nu är Mac-en med mig här i tevesoffan i stället. Och vi bara fnittrar — vi gillar ju inte det brasilianska landslaget i denna inkarnation (utom möjligen Neymars begåvning men den har som bekant blivit sjukskriven), däremot gillar vi tyskarna skarpt. Men det här är bortom fattningsförmåga. Och Klose är världens bästa VM-målskytt nu. Hihi. Haha. Hi-ha-hi-ha-hi-ha!
”Brasilianarna” verkar få vad de förtjänar: En blek insats och bussiga domare räcker bara så och så långt. Ingen ”Sambafopoll” här, inte.
Hihi, hahaha, hihihihiiiii! Hurihelah*lv*t* kan det bli 7–1 i en semifinal i fopollsveem?
Annika: Om ”går i barndom” betyder att du hamnar hos herr Omar, då får man gratulera .
Men vilken fopollsmatch! Skulle det va så här?
Oj vad de gråter. På läktarna gräts det hejdlöst redan under första halvlek. När lagen gick av planen efter matchen vacklade brasilianarna snyftande och snörvlande in i varandras famn. Just nu gråter David Luiz hejdlöst: ”Jag ber om ursäkt till alla brasilianare.”
(Om jag hade en temla skulle jag äta den. Men jag har ingen, vilken tur. Jag undrar om vi får tropisk natt, jag tror att det fortfarande är över tjugo grader. Blä!)
Ninjas ”dallrar som en pudding” tyckte jag var bäst!
Här satt vi mangrant alla familjemedlemmar och gäster och tittade och skrek så det skallrade i kristallerna när Tyskland gjorde de tre första målen. Sedan övergick vi till att tappa hakor, hålla för ögonen och skaka på huvudet.
I halvlek fick förstås Brasiliens spelare i omklädningsrummet höra den fantastiska sagan om Bragden i Berlin, för det får alla som ligger hopplöst under höra numera.
Och jag ähälskar denna värme. Jag är vaken här och nu för att jag måste se till att njuta av värmen med öppet fönster hela natten, vilket inte låter sig göras utan ett myggfönster som hade gått vilse i källaren. Nu ligger jag här och känner på den ljumma sommarbrisen.
Vad hände igår egentligen? HAR ett lag tagit sig så långt med fula trick eller är laget så beroende av enstaka personer? Jag lider lite med dom gråtande spelarna.
Nej Cecilia N, här längtas inte efter sommaren hela vintern. Här kommer sommarångesten smygande i april nån gång när ljuset blir så obärmhärtigt skarpt. När minsta skrymsle och skrömsle ska lysas upp, allt ska bada i ljus och intet får vara lagom skumt och fördolt.
Sen genomlider jag sommarhalvåret och vaknar till lite yrvaket när svalkan kommer i september.
Sen kommer den underbara, fantastiska hösten när man får vara som man vill, får krypa undan, slipper hetsen att vara lycklig och lyckad och smal och passa in.
Ludda runt i sina sockor, stänga till och vara i fred. Rulla ihops sig i en reprulle och läsa om de stora djuren som åskan och elektriciteten kallar fram.
Men visst är sommaren absurd. Så in i helvete.
Jag har så svårt för termen ”målman” som hr Granqvist använder sig av lite då och då på ett inkonsekvent sätt. Hinner alltid associera till målgörare för en bråkdel av en sekund innan jag kommer ihåg att det betyder målvakt på sportsvenska.
Ninja for president! Den här sommaren började så lovande med 10-12 grader på morgnarna och aldrig över 18 innan det blev svalare framåt kvällskvisten. Men säg den glädje som varar beständigt. Igår satte jag återigen upp min favoritbild på kylskåpet, en stor snöig ek i februaritemperatur och dito ljus. Man kan känna snödoften! Den överlever jag på till andra halvan av augusti, när en kan börja andas igen.
Nä, nu går vi och badar va? Kan inte vara mer är 20 grader i vattnet!
Lyllo dig Ninja, som bor i ett land som mestadels (uppskattningsvis drygt 90% av tiden) har ett väder du gillar. Själv bor jag i ett land som har ett väder jag gillar idag, och några få andra dagar på året. It sux!
Mer tropiska nätter åt folket!