Häromveckan upptäckte jag Eskilstunas största biograf. Den var inte kamouflerad eller så, den bara låg där out in the open och hade tydligen gjort det sedan 1939 med vissa avbrott.
År 2011 (när lokalen användes till loppis) funderade man på om Royal-huset skulle bli parkeringshus eller få återvända till sina rötter och visa film med en tillhörande biografbar så att man skulle kunna ta med sig vin och öl i salongen. Någon fattade rätt beslut, och vips, blev jag förra veckan volontär och rev biljetter och pratade med besökare som vore jag barn i huset.
Idag var det så dags att bli biografmaskinist. På Wikipedia läste jag lite i förväg:
”Utbildningen består i att lära sig om filmens material, olika visningsformat och ljudsystem, felsökning i anläggningen i maskinrummet, spola upp och ner film, samt ladda och visa filmen. Man lär sig även filmvård, ljud- och ljussättning av salongen. I förekommande fall ingår även att kunna skifta under filmvisning (på biografer utan non-rewind).”
Rysligt komplicerat alltså.
Men ack, så var det ju inte alls. Vi gick från salongen i kringelikrokar i mystiska gångar och smutsiga kulvertar och fick lära oss var lampknapparna satt och var man skulle vika sig dubbel för att inte slå huvudet i alla stora ventilationsrör och så lärde vi oss till slut konsten att vara biografmaskinist. Man gör så här enligt biografmaskinistmagistern:
- Tryck på den så är allt igång och på de här tre så är ljudet på.
- Sätt igång skärmen här på högersidan.
- Dutta med fingrarna på lampa, på ladda, på dagens datum där filmen ligger nedladdad, på ladda igen och sedan play bara.
Linsskyddet är stort som en mattallrik och lampans fläkt låter som en trasig hårfön och själva utrymmet hade sannerligen behövt en fåtölj, en myslampa och ett barskåp – men det gör inget för så fort reklamen (jodå, lite reklam finns det) har kommit igång, kan man smita ner i salongen och titta på filmen eller på live-operan eller vad det än är som visas.
Nästa vecka tänker jag utbilda mig till munskänk, folkskoleinspektör, roddarmadam och kittelflickare.
Den blågröna rocken torde nog vara en verkstadsrock.
Måste gnälla och påpeka för att inte förgås av avundsjuka.
Hemma! Men det var lite brådis i vinaffärn. Så jag hann inte nås av beställningarna. Stod och tittade på några varianter av Gewürztraminer (Riesling) men kastade i några andra saker istället.
Det är mycket riktigt en verkmästarrock (labbfolket hade vita) men min har blivit mig för trång. Kan postas till den som har storlek 50. Båsmor har förstås förtur.
Självklart i Fristads sanforiserade och mycket högkvalitativa bomullsväv med det smarta skärpet som kräver minst lika mycket utbildning som en 35 mm projektor.
Fristads träffar man numera på internationellt. Rockar och flameldfasta skyddskläder tillverkas i Kina. Vilket gör det svårt att framstå som trovärdig när man påpekar att det är en svensk produkt.
Om någon undrar så har jag förstås hjälpt fabriken i Fritsla med en havererad lindningskopplare nån gång på tidigt sjuttiotal.
Hurra för bevaring av gamla trevliga biografer!
Jag är inte som vissa Ingmarssöner uppväxt i ett biografmaskinrum men väl ovanpå ett klipprum. Min pappa var under min uppväxt filmklippare och hade sitt klipprum, det vill säga ett rum med ett klippbord som man på den tiden behövde för att redigera film i, i vår källare och mitt rum låg ovanför. En historia från filmvärlden pappa brukade berätta utspelade sig i ett körrum på Filmstaden. Ett körrum är som en liten biograf där man kan visa film dels under inspelningsperioden, så kallade dagstagningar för att kontrollera att ingenting har gått fel under inspelningen, dels kan man visa filmer som inte är helt färdiga för att få en bättre överblick och så kan man också visa film för särskilt inbjudna och prominenta personer som man av olika anledningar vill hålla sig väl med.
En film på den tiden var uppdelad i flera rullar på bortåt en 30-40 cm i diameter och om jag inte minns fel räckte en rulle i ungefär 15 minuter sedan måste nästa sättas in. På den tiden var en viktig del av biografmaskinistens jobb att göra dessa byten av rullar så omärkligt som möjligt. Som ni ser på Lottens bilder här ovan är det två projektorer bredvid varandra; de användes alltså växelvis. (Är det någon som minns att ni sett ett litet runt hål flimra förbi i en film? Det första hålet är en signal till maskinisten att starta den andra projektorn och det andra hålet betyder att hen ska byta projektor genom att skjuta för en lucka och samtidigt öppna luckan för den andra projektorn.)
Den här historien utspelade sig under en visning för en särskilt inbjuden publik.
En film, jag minns inte vilken, visades för ett antal fina människor när visningen plötsligt avbröts. Mörkt i salongen och från makinrummet hördes ett vrål: ”Och skitnödig är jag också!” Maskinisten hade tagit upp nästa filmrulle som uppenbarligen varit aningen för löst upprullad så den hade kalvat ner på golvet ungefär som en serpentin (fast väldigt mycket större).
Vad lönar det att försöka komma med fascinerande fakta om verkmästarrockar när Niklas kommer med såna historier? Och trött är jag också!!
Det där flimret minns jag väl. Ibland var det ett litet fladdrande streck. På vår lilla biograf var det inte planerat för dubbla projektorer. Så där blev det en kort bladder break eller rökpaus istället.
På engelska biografer vandrade då cigarettflickorna omkring och gjorde oblyg reklam för allt de hade att erbjuda. Och det var inte bara cigaretter. Tyckte jag mig förstå.
Maskinisten hade självklart verkmästarrock på sig nr det hände SG. Ursäkta att jag glömde den detaljen.
Tack, Niklas. Nu behöver jag inte dra förklaringen med nödvändigheten av att passa på när det blev dags för ny rulle. Lille M hade en kompis som var filmmaskinist på biografen Paraden på Valhallavägen. Om där gick nån film som vi ville se fick vi komma upp i maskinistrummet och sitta på varsin pall och kika ut genom en liten lucka i väggen. Kompisen hade med en flaska vin som vi drack ur kaffekoppar. Hur hemtrevligt som helst. (Jag tror att kompisen han uppstått från de döda; han syns då där på ett av Lottens foton, han med skägget.)
Bildtexten är nu uppdaterad: verkmästarrock is the word!
SG:s verkmästarrock erinrar mig om historien om en sjöman som förevisade en yxa som han hemfört från sina seglatser:
-Men det är ju en Hultafors, utbrast någon. Han kom inte av sig.
-Är de inte fan vad det märket är spritt.
Annars har jag en gång bevistat en filmföreställning som fick ställas in eftersom ridån hade gått i baklås och inte gick att öppna. Har Royal ridåer?
Läs och njut!
https://alieninlandskrona.wordpress.com/2010/12/12/verkmastarrock/
En värdig pangdang till Lotten.se
Tack SG!
Haha: ”en liten jävla gummiplupp som sitter precis under list-jäveln bakom kåp-helvetet”!
(Även jag har klickat på Skogsgurras länk.)
Nope, Royal har inte ridåer och verkar heller inte ha haft det. Duken är störst i stan, men faktiskt hemmasnickrad på en flyttbar träram!
Tack Niklas och SG för att ni lyst upp ett regntungt Stockholm idag.
Härlig historia Niklas! Jag har sett liveopera i Boxholm. Missa inte den salongen om ni passerar!
Hoppla, hoppla!
Svenska Akademien, hoppla, hoppla!
Nåja varken Ursula och Dianne kan längre få Nobelpriset, så lappri.
Hur många röster i Akademien krävs för att en Litteraturpristagare ska kunna koras. Finns det ett minimum?
Från Grönköpings horisont beklagas avhoppen: ”Det är med snille och avsmak som vi konstaterar att något sådant ALDRIG skulle hända inom Läspeakademien. Där står vi fast vid våra högstämda ideal och har allt sedan Hr Förre Förrädaren P-z-ns försök att bringa landet i kaos genom att uppmana tvenne unga beväringar att ”Skit i Fosterlandet” samt uppsöka en nöjeslokal där ”vi alltid kunna finna någon fjälla” förskonats från sådan oönskad vulgärpublicitet.
De utsökta kulturevenemang som arrangeras av den i Grönköping högt aktade så kallade Kulturprofilen (sts i Hjo) har alltid kännetecknats av god moral och om någon oegentlighet förekommit så har det alltid varit med Läspeakademiens medlemmars goda minne. Detta är fullt förståeligt; är vi ju inte annat än mänskliga varelser med alla de svagheter som vidlåder sådana. Och, vem kan väl motstå att klappa en viss popsångerska på r-mp-n eller kanske kr-m- en viss konferensvärdinna (27) lite extra innerligt efter en god middag med Bröderne? Vad som sedan kunnat hava hänt är ju inte heller annat än mänskligt och att det skulle förekomma någon ruelse eller ånger över vad som hänt under r-s-ts inverkan kan vi nog anse som fullständigt ointressant.
Protester från övriga medlemmar? Nej, alldeles otänkbart säger vår anonyme sagesman urbant. Det goda och väl utvecklade kamaraderi som kännetecknar Läspeakademien är ju själva livsluften för vmk ett glatt frisinnat och högkulturellt sällskap”.
Off biotopic:
Jag vet inte vart jag ska ta vägen: jag är högeligen road samtidigt som jag är Gustav III som vänder sig i sin grav.
Det här med strömavhoppen från Akademien är lattjo och förfärligt och konstigt och bedrövligt och följs av ett underligt ”jaha”.
Jag måste nog rota fram en whisky. (De är dammiga och står längst bak i godisskåpet … numera. Lakritsen är liksom mer populär. Egentligen skulle jag behöva en cigarr också.)
Uschäkta en yngling (som har hittat whiskyn) … vad betyder ”(sts i Hjo)” ovan, Skogsgurra?
Ripan rekommenderas.
Herr konstdoktor Stig Berglund tog studenten i Hjo. Man vill gärna använda fasta uttryck/förkortningar i Läspestaden.
Lotten, Lotten, jag förgås av nyfikenhet. Det kanske har framgått, jag har möjligen läst slarvigt (det gör jag alldeles för ofta), men jag måste ändå fråga: Vilken film visade du som biografmaskinist? Och i den mån du trots detta maktpåliggande förtroendeuppdrag också kunde se den: Var den bra?
Min första insats bestod i att närvara vid visningen av ”Coco”, som var alldels utmärkt bra. Dock tryckte jag just då inte på några knappar!
(Som varande svärmor in spe till en spanjor, njöt jag förstås lite extra av all spanska. Men hörni, tecknade storfilmer är verkligen jättebra nuförtiden.)
Åh, Coco är ju helt förtjusande! Rolig, smart och man blir till och med alldeles rörd. Se den!
Enligt Lena Mellin i AB i kväll krävs det tolv ledamöter för att Akademien ska fatta beslut. Ett avhopp kvar, så är de körda. Detta vet nog alla inblandade, i synnerhet den Bedragna Hustrun, så nästa avhopp blir en världsnyhet: Blir det något Litteraturpris i år, eller ever?
Just därför kanske någon i Akademien nu gnisslar tänder för att h*n inte hann undan i tid och måste växla sitt samvete mot Akademiens fortsatta existens.
Oh, jag är inte den som är den. Uppmaning till Akademien:
Välj in mig som den nu lefvande enda nittonde och speciellt inbjudna ledamoten så ska ni få se på effektiva möten. Efter 45 minuter klär jag av mig naken om inte folk slutar snacka. Dansa på bardisken kan jag också. Och hjula. Sjunga ekivoka visor och berätta roliga historier på skånska. Helllooooooo, här är jag!
(I’m not kidding. Prata engelska kan jag också.)
Vet inte vad jag ska tänka om Akademien och dess ledamöter och kringstående. Är det faktiskt 6 som valt att stå utanför, eller 5 och en vakans? Måste läsa på.
OT: Millesgårdens pågående utställning om sidenvävning, komplett med brokadvävare från Nanking, rekommenderas varmt till alla med något intresse för textil och/eller teknik.
En NY film! How shocking. Jag såg för mej att du visade en gammal svartvit, där hjältinnan heter Eva Strand, kliver av tåget vid en järnvägsstation på landet och hämtas av godsägarns chaufför med gammal stånkig bil. Och så följer ruskigheter med vajande granar och romanser med stilige rättarn och sist ett lyckligt slut.
Som den här?
https://www.youtube.com/watch?v=3UcVydDxoS0
Millesgården låter intressant! Där kan man parkera? Hoppas vi.
Annars är det Askersund och Annikas polare som gäller idag. Klockan sex på Sjöängen, Drottning Kristinas väg 2. Det blir faktiskt båsträff med minst fyra båsister närvarande och en som inte längre är med oss. Kasta er i bilarna, gubbar och gummor – än finns det tid!
Försnilla och avsmak?
Jag, eller rättare sagt AB:s Lena Hellin, hade fel om Akademien förut. De aderton är nu nere på tretton och det kan bli tolv inom kort om även Stridsberg hoppar av. Men Tolv kan fortfarande fatta beslut. Sen blir det värre, enligt DN som redde ut det hela i dag.
Mina hälsningar till båsister och bröder i Askersund mfl orter från strandpromenaden i Étretat Normandie.
Moules!
(Tack, HK, är man hemma i Svedala vill man gärna ha lite söderutfeeling.)
Men, det är ju inte säsong! Det är iaf vad belgarna påstår. Men det var nog bara en dålig ursäkt.
Från Askersund kan meddelas stor success. Väldigt gripande och ändå proffsig show. Se den när den kommer i er närhet.
Om Sara S lämnar måste de fatta beslut om efterträdare innan den tolfte dör och det kan ju vara lite känsligt.
[…] på detta sätt eftersom det är det enda jag hinner skriva innan jag måste iväg och jobba som volontär på en ideellt driven biograf här i stan. Hela den första veckan som blott enbarnsfamilj for iväg som en ödla i en flottpanna […]