Hoppa till innehåll

Medmänsklighet och civilkurage i en ankdamm

Nu kan det tyckas att det som jag beskriver nedan är en fis i rymden, en droppe i Nilen eller en lättstött kvinnas onödigt starka reaktion på en bagatell.

But hear me out, som man numera säger på svenska.

Bussen på bilden har nästan inget med detta att göra. Och den heter i verkligheten något helt annat.

Jag var inne i stan och gick på studsiga fötter med nyfrissat hår (korkskruvlockar) och en nyköpt kaffe latte i handen. Bara detta är ovanligt eftersom jag

  1. alltid har ont i knäna och därför sällan känner mig lätt på foten
  2. har alldeles egna nudelsoppelockar och inte behöver konstgjorda korkskruvar, men min frisör har locktång
  3. som teälskare blott 15 minuter hemifrån ju skulle kunna låta bli att betala 42 kr för att få dricka kaffe ur pappmugg.

Jag ställde mig på busshållplatsen på Drottninggatan (även Eskilstuna sådana gatunamn har) och tittade in i solen, konstaterade att jag i blickfånget hade sju tonåringar som allihop stod och rökte. Jag smuttade på mitt kaffe och väntade. Så kom min buss, och jag började röra mig mot den punkt där dörren väl förmodligen skulle komma att hamna. Men … bussen körde bara lite långsammare och stannade inte – och tog fart och bara körde iväg.

Med busskortet i munnen och kaffet i handen började jag springa. Med min fria hand viftade jag mot busschauffören som jag såg klart och tydligt, men som tydligen inte såg mig.

– DIN JÄÄÄ… RRR 271!

Vad jag skulle med det där registreringsnumret just då kunde jag inte riktigt räkna ut, men det man kan lägga på minnet, ska man väl lägga på minnet. Jag bestämde mig raskt för att springa bredvid bussen till nästa busshållplats. På det här viset:

lottenspringerefterbussen

– Men … på dåliga knän och med kaffemuggen i handen? tänker hela läsekretsen kollektivt.
– Javisst. Och en ryggsäck!

Jag sprang och sprang och tjoade URSÄKTA några gånger och hann nääääääästan fram till bussen innan den åkte från nästa busshållplats. Jag viftade med armarna och drällde kaffe i mitt ena öga och såg hur busspassagerarna pekade på mig och skrattade hjärtligt åt den dråpliga situationen. Jag stannade med armarna i vädret och ropade jäääääävlar medan jag såg bussen åka iväg.

Nu måste jag säga att detta var en i affekt helt onödig reaktion från min sida; bussarna går med tiominutersintervall. Jag hade inte en tid att passa. Det snöade inte på tvärsan och jag var inte ens kissnödig.

Men jag var så inihelvete arg.

  1. En busschaufför som inte tittar i backspegeln eller åt sidan är en inkompetent busschaufför enligt min mening.
  2. Unga busspassagerare som pekar och skrattar åt någon som försöker hinna med bussen är bara elaka.
  3. Vuxna busspassagerare som med intetsägande blick ser hur någon kämpar för uppmärksamheten, men som inte vågar göra något är svartfötter, medlöpare, ögontjänare och otroligt dåliga föredömen.

Och nu till allvaret: vi måste väl för bövelen fortsätta att vara medmänskliga även här i vårt lilla hörn av världen? Om vi slutar bry oss om varandra när det gäller småsaker, blir det allt lättare att skita i vanligt hederligt civilkurage när det verkligen bränner till.

Share
Publicerat iBloggen

53 kommentarer

  1. Busschaffisar är som människor i allmänhet. Somliga är superhyggliga andra mindre hyggliga. De hyggliga ser oss som kommer springandes i för dem nästintill omöjliga vinklar. Andra ser inte längre än näsan räcker. Svårast att ha överseende med är de som ser men struntar i vad de ser. Det var nog den varianten du träffade på.

  2. mikaels

    “konstaterade att jag i blickfånget hade sju tonåringar som allihop stod och rökte, smuttade på mitt kaffe och väntade”
    Kul formulering ;), smuttade verkligen alla sju på ditt kaffe?

    I övrigt håller jag helt med om din slutkläm.

  3. Tack, Mikaels, så kan det ju inte stå!

  4. Olle Bogren

    Bra där, Lotten! Håller med dig och som sagt tidigare: Slutklämmen var bra!!!

  5. LupusLupus99

    “Vad jag skulle med det där registreringsnumret just då kunde
    jag inte riktigt räkna ut”.

    Kanske bra att ha för att veta som körde utifall du skulle vilja
    kontakta länstrafiken, eller vem det nu är som är chaufförernas
    arbetsgivare, för att meddela att bussen inte stannade?

    “Typisk buss.”. Fel fel fel. Det heter “bussen på bilden har inget
    med artikeln (blogginlägget) att göra. 😉

  6. PK

    Det här kommer att bli bra. *sätter mej i soffan med popkornskålen och väntar*

  7. “Bussen heter i verkligheten något helt annat” kan också vara en bra variant.

    Rubriken: Låtten frånåkt – av HELA bussen!

    Jo, dom stavar så, dom där rubriksättarna. Huvudsaken är bindestrecket. Och det sensationella i att dom inte ens kunde tänka sig att stanna med en ynka liten bussbit.

  8. Uppsalas gladaste busschaufför! Jag tror att jag tidigare har berättat om den glada pendeltågvärd (hoppar binde s-et här) som hurtigt och glatt ropar ut alla stationerna med glada små hälsningar, som om han levde i en svart-vit pilsnerfilm. Man blir på så gott humör!
    Sura människor ska inte jobba med service. Vi ha en dam i kantinan som passar bäst bakom väggen i köket, men som oftast hamnar framme vid kassan av någon outgrundlig anledning. En kollegas allra första möte med henne skedde när han kom inhoppande på kryckor och hon tittade på honom med en blick som gjorde att han förväntade sig något i stil med: “hur är det?” eller “vad har hänt?” men nej, hon säger: “vi bär INTE ut maten här!” Hon är allmänt känd för att vara KÄRV.

  9. Såg något liknande i vår lokaltidning häromåret. Svaret från SL var iskallt: Förarna har tidtabellen och sina raster att tänka på.

    Kanske den här föraren var kissnödig?

  10. hyttfogden

    En busschaufför ä ja, en grini å vrång,
    å kan en väl annat när turen är lång.
    Å resande många, att stanna var gång,
    uppå varje hôllplats, de gör en allt vrång.
    Vem skrev den?

  11. Maj Korner

    Jag känner igen din ilska. Jag är normalt en timid person men ibland blir jag oresonligt arg. Jag går med kryckor korta sträckor och har för närvarande handikapptillstånd till bilen. Det är inte ovanligt att det står bilar utan såna i handikapprutor. Då blir jag sådär arg. Det är så fruktansvärt respektlöst och jag får lust att säga att även om du är handikappad i huvudet så måste du fortfarande ha tillstånd för att stå här. En vacker dag kommer jag recitera Timbuktu:

    “Jag hoppas du aldrig någonsin igen kan komma ihåg en pin-kod asså aldrig även när du får en ny
    Och må din klocka alltid gå tjugo minuter för sakta så att du alltid kommer för sent
    Och må dina hårddiskar för evigt alltid krascha”

    Men å andra sidan är det många som vill hjälpa mig med brickan!

  12. LupusLupus99

    Gurra, rubriken skulle även kunna vara:
    “Chockpaniken, Låtten frånåkt – av HELA bussen!”

  13. Men, så elakt!
    I Frankrike har jag sett denna generösa skylt:

    “Si vous prenez ma place, prenez aussi mon handicap”

    Så om du tar platsen för en handikappad så får du också handikappet. Det är snällt och generöst.

    Borde kanske sitta en Majlis här. Men tror inte att det behövs.

  14. Helt rätt, LL. Ju värre desto bättre. Det var förstås Majs kommentar som var elak.

  15. Tigerlilja

    Sången om busschauffören skrevs av Gunde Johansson. Den råkar handla om min äldste farbror.

  16. Där behövdes det ingen googling!

    Gunde hälsade på i vår hytta vid något tillfälle. Han levererade. Mycket.

  17. Hej Tigerlilja! Berätta mer om din äldste farbror! Kom han väl överens med Skogsgurra, t.ex.? (Välkommen in i kommentatorsbåset!)

  18. Helena E

    Word! (Som det numera också heter på svenska…)

  19. Nu har jag ändrat texten till bussbilden. Ni hade mycket bättre förslag än mitt!

  20. Tigerlilja

    Nja, detta var ju längesen, och farbror kom inte alls överens med Gunde, som på den tiden var lärare (jag tror i Kärvingeborn) och farbror kunde många år efteråt komma med anekdoter om Gunde, i mindre smickrande ordalag. F ö skrev Gunde också Torparvisan, som lär ha handlat om farbrors svärfar. Jag är lite partisk, för det råkade vara min favoritfarbror.

  21. Det här är ju jättecoolt, Tigerlilja!

    Nu måste vi höra om Skogsgurra och Hyttis har någon anekdot om Gunde Johansson!

  22. Jo, anekdoter om Gunde finns det gott om. Och han levererade också en massa. Han drog alltid massor med folk när han var vid Granbergsdals hytta och han var noga med att vara ute i god tid, kanske två timmar innan det var sagt.
    Nu var ju Gunde Gunde. Och när han såg en folksamling och en ledig mikrofon så hade han mycket att säga. En gång var han dubbelbokad. ICA-handlarn nere i stan hade lovat sina kunder att de skulle få träffa Gunde när han var klar i Granbergsdal. Att Gunde nästan aldrig blev klar hade handlarn inte riktigt räknat med. Inte heller hade han räknat med att alla kunderna drog till Granbergsdal istället för att komma till hans butik. Många trodde att de hade kommit för sent när Gunde redan var i full gång. Att han höll på att förklara varför han inte kunde stanna kvar i Granbergsdal hela kvällen kunde de ju inte veta. Framför allt som Gunde alltsomoftast tog till gitarren när han ville illustrera någon detalj i den mångordiga redogörelsen. De sena lyssnade fascinerat och några undrade kanske vad det hela handlade om. Vid utsatt tid avslutade Gunde den långa ursäkten och började det ordinarie programmet. De sena förstod fortfarande inte mycket men de fick nog av Gunde. Han drog över, som vanligt, och ganska sent på kvällen kom icahandlarn upp till hyttan med det kaffe som han hade tänkt bjuda på. “Alla är ju här, så det var lika bra att köra upp kaffet” tyckte han.

    Trots att Gunde kunde hålla på tills han måste gå och pinka, vanligen uppemot fyra timmar, blev han aldrig långtråkig. Men i pinkpausen passade de som var bokade efter Gunde på att rigga sina grejer och, framför allt, ockupera mikrofonen.

    Gunde och vi kom mycket bra överens. Det var busschaffisen som var lite vresig. Vad säger Ninja om saken?

  23. Ninja i Kolakaramellrike

    Vågar int säga nå.
    Var ledig i går.
    Så he va int ja.
    I går heller.

  24. Tanke: När en passagerare tar med sig en mugg kaffe ombord så brukar chaffisen säga att det kanske inte är en så bra idé. Glass och varmkorv, samma sak. Att stanna för att förklara det kanske inte kändes angeläget just då?

  25. Ha, det hade jag inte en tanke på: att kaffet skulle få stanna kvar utomhus!

    Korv och glass, däremot, det brukar jag aldrig ta med mig i bussen, för si det lärde jag mig som liten palt var högst olämpligt. Särskilt i kombination med samtal med föraren.

  26. Smultronblomman

    Vilken himla taskmört till busschaufför! Troligtvis en sur och grinig surpropp med nageltrång och tandvärk. Egentligen skulle jag kalla vederbörande för något grövre, men det passar sig nog inte.

  27. Orangeluvan

    Chaffisen kanske inkluderade dig i gruppen av kaffesörplande och rökande ungdomar? Och eftersom ingen av dem visade tecken på att avsluta rökningen tänkte chaffisen att de nog inte skulle på?

    Kanske kände chaffisen igen dig som den där kända bloggerskan, blev starstruck och tokblyg och vågade inte stanna?

    Kanske fick han plötsligt tyst migrän, som inte medför smärta, utan bara synrubbningar, och Lottenvinkeln försvann i ett blinkande, rutigt zigzagmönster?

    Han kanske behövde en kram?

    Peace.

  28. Två dagar i rad har jag nu bytt plats på pendeln pga kaffepöl över hela golvet. Mest för att jag brukar ställa min väska på golvet, då det är brist på hatthyllor.
    Pendeln är dessutom en stabil och ogungig sak – så det är 100% drullighet som orsakat spillet.

  29. Dina

    Jag hinner inte med i båssvängarna! Det här skulle egentligen vara skrivet i förra men lika bra att ta det här, för vem tittar bakåt? (Förutom han i telefonkiosken, dårå.)

    Jag behöver frysbara citronrecept. (Eller snarare recept på frysbara citronrätter…)
    Vårt enda träd (litet!) har tills nu gett nästan 50 kg. Jag har skänkt bort och frusit in citronjuice och … och … men det är nästan lika mycket kvar på grenarna. HJÄLP!

  30. Dina

    (Oj vad OT jag var i förra kommentaren!)

    Tänker mest, men HUR klarade du att springa ikapp en buss med dina knän?

  31. Jag är nog helt enkelt Superwoman!

  32. PK

    Följer båset med stort intresse men nu tog popcornen slut. Kan ni vänta lite medan jag hämtar nya?

  33. Ninja i Kolakaramellrike

    Inte för att jag vet vad bussbolaget i Eskilstuna har för policy om käk på bussen, men var det så att du tog en slurk kaffe samtidigt som du gick mot punkten där du trodde dörrarna skulle vara? Då kanske hen inte trodde att du skulle med, för att du inte hade ögonkontakt
    Har vi sen svängt ut, så glor vi inte efter trafikanter, då glor vi på trafiken. Innan vi stänger dörren glor vi i höger backspegel. Sen byter vi till vänster. Enär det är hållet som bilar och cyklister kommer i från.
    Då syns vi fortfarande i höger backspegel, men vi ser inget i de
    Själv säger jag aldrig till om mat i bussen, det blir tjatigt i Stockholms nattrafik. De flesta dräller ner sig själva, å det må ju vara hänt å helt resandes ensak.

    Många trafikanter står still vid hållplatsen men när jag då bromsar mjukt med sikte på den punkt de står vid, så börjar de gå framåt eller bakåt mot den punkt de tror dörrarna kommer hamna vid. De är amatörer, jag är proffs.

    Men visst låter det som om hen var lite purken.

  34. Åh, jag vill också ha ett citronträd, men dom trivs inte hos mig.
    Citronglass Dina! Supergott. Och, om du har massor med tålamod, citronsot. Det kan du spara hur länge som helst och det är passar i alla sammanhang. Alla.

    Lisa Förare Winbladhs recept: Värm ugnen till 200 grader. Halvera citronerna på längden. Skiva lövtunt och lägg på en plåt klädd med bakplåtspapper. Strö över salt. Pensla med olja. Rosta citronskivorna i ugnen tills de är nästan svarta. Ordet “nästan” är viktigt här, de ska fortfarande skifta lite i brunt. Plocka ut citronbitar efter hand om de kremeras ojämnt. Lägg tillbaka på plåten och låt dem torka en timme på 50 grader. Låt svalna. Mortla citronskivorna till grovt pulver. De ska inte mortlas till mjöl utan till mycket små bitar som liksom exploderar i beska, sälta och syra i munnen.

  35. PK

    Så, nu är jag tillbaka. Carry on.

  36. Jag tror inte att du missade så mycket, PK. Syrran har ett nytt svart svart som har visst intresse. Men du fixade ju svärtan för några år sedan. Så, nej, du missade inte mycket.

  37. Baka, Dina, baka! Citronpajer, citronkakor (och citronglass, ja), citronmaränger … allt sånt klarar sig ju fint i frysen. Citronpopcorn, finns det?

    (Hmm … sökning på citronpaj börjar här … Det finns många många många recept, gör det, så att man inte måste göra samma hela tiden.)

    För övrigt vill ock jag apostrofera Lottens slutkläm i huvudposten, för den är fin och klok.

  38. Det är säkert ett fint och medkännande uttalande, i sig. Men vem skulle ha visat civilkurage i den här situationen? Chaffisen kan det knappast vara. Ungdomarna? Tror jag inte. Någon passagerare som kapar bussen och stoppar den? Här krävs ett klarläggande.

  39. Gundejohanssoncitat:
    Jag är född av fattiga men hederliga föräldrar. Ja. Det var ju därför de var fattiga.

  40. Hmnjo, Skogsgurra, jag [anglicism] ser var du kommer ifrån [/anglicism] men jag helt enkelt anammar innehållet sådant det är (dingen i sej … ursäkta, Das Ding an sich) och estimerar det mycket.

  41. Heh, Barbro A, det var fint.

    Och märkligt à propos därför att jag just i dag har haft (plötslig, oväntad, värdefull samt intressant) anledning att läsa om Shakespeares Köpmannen i Venedig som ju handlar om pengar. Pengar pengar pengar. Samt om andra saker som verkligen krånglar till moderna läsares uppfattning om och värdering av vad det egentligen är som pågår.

  42. LupusLupus99

    Annika, ja det framgår ju tämligen tydligt att Gurra
    kommer ifrån skogen. 😉

  43. Vem skulle ha visat civilkurage i den här situationen? undrar Skogsgurra.

    – VÄNTA busschauffören, du glömde stanna! Tanten där ville gå på!

    – Oj, ursäkta, men ser du den där galningen som springer liksom haltande på trottoaren, hon försökte komma på bussen nyss, asså där du inte stannade.

    – Ööööh. Du glömde kärringen i plommonstop.

    – Ursäkta att jag stör. Jag är förvisso inte busschaufför, men jag har en lång och intressant karriär som busspassagerare och jag tror minsann att du bör titta lite i sidospegeln.

    – STANNA BUSSEN! Den otroligt eleganta människan med kaffemugg ser ut att behöva vår hjälp!

  44. -‘Schäckta, men jag har en tidtabell att passa. Jag ligger redan efter och har inte tid att kissa på min rast annars. Sen heter det inte “chaufför” nu för tiden. Vi är “förare” och inget annat. Ajöss.

  45. Ninja i Kolakaramellrike

    Tidtabell att passa ?
    Förvisso, men kollektivtrafikens yttersta mål är ju inte att frakta fordonet given sträcka på given tid.
    Jag tror att chaffisen helt enkelt inte såg Lotten.

  46. Om bussen går var tionde minut så var alla inblandade förmodligen medvetna om att det inte var någon katastrof att missa en av bussarna. Här på landet. I skogen. Är vi fantastiskt glada åt att det går en buss varannan timme. För mig har civilkurage en helt annan innebörd.

  47. Lotten yes, men föraren kan ju inte avgöra vikten av dom 10 minutrarna för Lotten. En busschaufför har ett serviceyrke och har som uppgift att köra passagerare, det betalar passageraren för! Helt ok att bli upprörd, frustrerad eller förbannad när man blir lämnad på det där viset!

  48. Ninja i Kolakaramellrike

    Men, å andra sidan har passagerarna som redan sitter i bussen också betalt för att komma fram i tid.
    Visst kan chaffisen vara sadist och med nöje ta chansen att jävlas. Troligare är dock att något händer i den ordlösa kommunikationen mellan passagerare och förare som gör att hen inte tror att Lotten ska med.

  49. LupusLupus99

    Medmänsklighet kan behövas när mannen med lien går fram
    hänsynslöst. Det senaste “offret” har jag nämt tidigare här
    i bloggen, hon hette Sofia men kallade sig för Poffen.
    Nu finns hon inte mer.

  50. Ok, vilken tragedi LL99! Livet har många dimensioner och den sorgen kan ju inte mätas med en vardaglig kommunikationsmiss. Men för att inga sådana ska uppstå i ett kritiskt läge har jag åtminstone fyllt i mitt donationskort.

  51. Nej nu blev jag arg igen! Folk alltså!

  52. Jösses, Anna, hur ska vi nu lugna ner dig så att du kan sova inatt?

    När trollmor har lagt sina elva … ?

  53. Tack Lotten 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.