Hoppa till innehåll

Mot Täby och en liten reunion

Från ettan till nian var min skolgång ett enda hattande från den ena landsänden till den andra (Lund–Luleå), byte av skola ett otal gånger (eller kanske bara fyra) och en kamp för att verkligen komma fram till skolan genom höga snödrivor och med blott halm i skorna.

Första året i ettan på gymnasiet var komplett annorlunda. Det var nämligen det absolut tristaste, mest oinspirerande och komplett intetsägande skolåret någonsin. Jag gick humanistisk linje med 28 andra tjejer och började skolka av pur likgiltighet. Efter tre månader sa skolledningen till mig att jag hade 45-procentig närvaro och att jag måste skärpa mig.

Van som jag var att lyda, gjorde jag det och gäspade mig genom hela året som en duktig skolflicka. Och ansökte om stipendium till high school i USA för att få spela mer basket samt fly landet, tristessen och för den delen … klassen. (Förlåt.)

Under mitt år i USA, flyttade mina föräldrar igen – de har myror i benen och gillar att sätta upp nya tapeter. När jag kom tillbaka till Sverige, bodde jag plötsligt i Täby. Den enorma, arkitektritade villan i Luleå hade bytts ut mot en liten röd, kedjehuslänga med rispapper till väggar. Ur heltäckningsmattan i hallen växte det ibland krasse. Jag bytte till samhällsvetenskaplig linje eftersom jag kom på att jag tyckte om matte (som man bara hade första året på humanistisk linje) och hoppades hamna i en klass med killar.

Ack, ock samt himmel och pannkaka vad lyckat det blev!

Tvåan och trean i gymnasiet blev som en västanfläkt och en kall öl en ljummen sommarkväll. Visserligen var klassen segregerad så att de som bodde i Vallentuna bara umgicks med varandra och vi som satt längst bak i klassrummet och var lite störiga nästan bara umgicks med varandra – men åh, så roligt det var att åka pulka, dricka vin ur någon annans navel, sova på varandras soffor, åka på fågelskådning och sova i sovsäck, upptäcka Leningrad på klassresa mitt i första Carola-hysterin, dricka Shirley Temple …

Stopp! Va? Vad jätteläskigt att sörpla vin ur en annan människas dammiga navel! Vad tänkte vi på?

Idag ska jag träffa några av dem. Det är inte ett stort party utan bara en sisådär fem–sex av oss som har lyckats hitta hål i almanackan. En av dem spelar basket, så honom träffar jag ibland. De andra har jag inte sett sedan 1985. Jag vet inte vad de har för yrke, var de bor, hur de mår eller ens om de kanske numera hyser en stark passion till … *svälj* hamboll.

Dessa mina gamla kompisar – kan de verkligen ha blivit vuxna, lugna, ansvarstagande och … inte dricker de väl fortfarande vin ur någons navel …?

erik_perre_tibble
Två revisorer kanske?
erik_sinna_tibble
Ekonom och civilingenjör?
marit_tibble
Arkitekt?
sinna_tibble
Kirurg?
perre_tibble
Banktjänsteman kanske?
erik_tibble
Politiker?
erikarna_tibble
Två egenföretagare i IT-sektorn?
erikn_tibble
Lärare?
lotten_tibble
Bloggande språkpolis?
Share
Publicerat iBloggen

50 kommentarer

  1. Näbbstövlarna hade jag på mig i Täby mest som ett skämt – i Luleå var det på blodigt allvar. I mina urklipp från 1979 kan man se Plannjas tränare vid sidlinjen, coachande allvarliga matcher i knähöga näbbstövlar med jeansen instoppade.

  2. och

    Vilka roliga bilder! Undrar om mina ätteläggar – lika gamla som du ju, och de gick också i plugget i Täby – hade lika kul?

  3. Ah, jag ska gå igenom detta eldprov i augusti, då min gamla grundskoleklass ska ha återträff. Dom flesta av oss gick ihop från ettan till nian. Sedan gick jag humanistiskt program med 28 tjejer och två killar – det var mina roligaste skolår! Något humanistiskt yrke blev det dock aldrig …

  4. När min avgångsklass skulle fira 20-årsjubileum blev det inställt pga för få intresserade. Det var så länge sedan att organisatörerna dammsög skolkataloger och myndigheter efter personnumren (Man fick visst ut 20 i taget på den tiden) och skickade personliga brev –många handskrivna– till oss.

    Naturligt nog blev det inget hallå om vare sig 30- eller fyrtioårsdagarna, trots att de flesta av oss numera finns på Fejjan i en grupp om vår gamla hembygd och det decennium som nu är passerat sen länge.

    Var sak har sin tid har blivit mitt motto på senare år. Det var det nog redan innan jag hade formulerat tanken.

  5. Åh, reunions! Återträffar! Vår gamla folkskoleklass skulle verkligen inte bli något vidare filmmanus. Vi hade roligt tillsammans, var snälla mot varandra och återträffas numera så ofta vi kan. Till träffarna kommer alla som fortfarande lever som inte har mycket grava förhinder. Minst vart femte år, blir det, men med smygträffar däremellan senast vid Horndalsrevyn i januari i år. Möjligen är det lite töntvarning på den sortens barndom, men wtf, det var det värt!

  6. Jag har inte träffat några klasser på drygt tjugo år.

    Och där ljög jag helt plötsligt kraftigt. Klassen jag gick med 2013 träffade jag november 2014. Tänkte inte på det …

  7. Vi har pratat ända till nu och är liiiite mosiga. Jag sover över i Täby och kör en lite roadmovie imorrn när jag ska till Uppsala och kolla på basket. Tycker ni att jag ska gå och hälsa på i vårt gamla hus, som ligger 50 meter härifrån …?

  8. Christer, the Long Distance PT

    Det blir tyvärr ingen basket på plats för mig idag. Vi ska visst ha gäster. Får satsa på en sjätte finalmatch.

  9. Klart dom blev glada när Lotten kom med överblivna slattar och erbjöd dem i utbyte mot frukost.
    Och när Lotten sedan i detalj berättade för dem hur huset och deras förvaringsutrymmen egentligen skulle användas så blev glädjen total och gränslös.
    Tänk dig själv att en liten solstråle kom hem till dig en söndagsmorgon och fick upp dig ur sängen så att du inte sovde bort hela den fina dagen! Sån lycka har vi ännu aldrig upplevt.

  10. och

    Sönerna gick i gymnasiet på lite olika skolor i Täby, Lotten. Men båda tog också sabbatsår, varpå de återvände och tog studenten med glam och stoj.

  11. Sabbatsår! Mycket bra. Men jag fattade inte att det var det jag behövde. Då ingrep Ödet i form av två spårvagnar som manglade mig på St-Eriksbron. Så det blev att gå om första året. Exakt vad jag behövde. Resten gick bara av sig själv. Synd att spårvagnarna är borta i Stockholm.

  12. Det vi alla — äh, det kanske bara är jag … — undrar är om reunion*-sällskapet bar lika intressanta utstyrslar igår kväll som de gjorde vid ovan presenterade fototillfällen.

    * Jag vet inte riktigt varför jag inte kan läsa rubriken utan att tänka på Réunion. Det är inte normalt ett ställe som upptar mina tankar.

  13. LupusLupus99

    Skogsgurra, det finns faktiskt riktiga spårvagnar i Stockholm
    även om det bara är en enda linje (#7) som går från Waldermarsudde till
    Kungsträdgården. Om ett par år så är den utbyggd med en lite längre sträckning.

  14. LL – det kanske räcker om jag berättar att jag var klasskamrat med Richard Grönstedt?

    Gamla sjuan var vår favorittrick så här års. En kasse pilsner och ekbackarna på Jurgårn…

  15. Glöm inte Tvärbanan mellan Sickla och Solna. Ingen trodde på den, Gröndalsborna protesterade som galna mot värdeminskningen på sina bostäder.
    Den blev en braksuccé.
    Även Nockebybanan och Lidingöbanan räknas som spårväg.

  16. Är du i Uppsala på basket? När är spelet slut? Vi kommer hemåt om en dryg timme, om du skulle få lust med en kall öl på lämplig (okattig) altan/uteservering.

  17. Ökenråttan

    Låt mej korrigera din stavning, SG: Jövvgån, heter det. Ekbackarna finns kvar. Kom du med pilsnerkassarna.

  18. Det var en utmärkt match, men fel lag vann. Fast så är det: så fort jag hejar på ett specifikt lag, går det åt pepparn. Efter min Italienresa 2011, bestämde jag mig för att heja på ÖSK i fotboll.

    Schwopp, åkte ÖSK ur högsta serien.

    (Fast Uppsala förlorade bara en av sju finaler, så de lider inte lika mycket av att jag hejar på dem. Nu går tankarna mot att SBBK kanske förlorade med flit i fredags för att kunna ta hem pokalen hemma i Södertälje på onsdag. Ack, sicken skandal det vore.)

  19. Ökenråttan

    LL99; Och om SG kommer med pilsner. Kanske tråkighetskonferensen kan hållas på jövvgån?

  20. Det kan nog hända att det händer, ÖR. Men det får bli lite senare, när vi klarat av Elfack i Gbg och vädret blir lite pålitligare.

    Saken förenklas av att dåcktorn förbjudit alkoholintag så det får bli 0% (Klausthaler, Jever, Finkenbräu med flera favoriter) för min del. Och i och med det så är ju transportfrågan löst eftersom jag är laglig både före och efter.

    Trevliga fläskpajer (en del säger patéer), ostar, frukt och grönt och lite brungräddat Skedvibröd som tilltugg. Det kan bli riktigt bra!

    Niklas, Ninja, syster K och och och andra lokala berömdheter känns som en naturlig utvidgning. Vi tar nog lilla bilen, men kan plocka upp Lotten och Örjan på vägen. De får plats.

    Om vi parkerar i Parkaden (vet nån fortfarande vad det är?) så kan vi ta trikken från Norrmalmstorg. Precis som förr. Det skulle vara riktigt roligt.

  21. Nej, av PK och Pysseliten fick jag inget te eftersom jag susade direkt hem efter matchen utan att passera Knivsta. Jättedumt av mig, för här sitter ju jag och har inte druckit te på sju timmar.

    Tråkighetskonferensen måste vi ju försöka klämma in i almanackan igen. Fan, vi behöver en projektledare!

  22. En miljon korsordsnycklar till ”Ara” respektive ”Aror”? Varning: Jag har aldrig behärskat den dära sammanträdesdödaren från Microsoft. Den är inte ens installerad hemmavid numera.

    Det blir väl till att dela ut stenciler. De luktar iaf gott, som tuggummi.

  23. Ökenråttan

    Jaha, då väntar vi bara på att tjälen ska gå ur jorden så blir det tråkighetsträff på Jövvgån. Trävligt!
    Kola kan komma med, fast då måste du ha henne i ett snöre, Ninja.

  24. Ökenråttan

    Jamen alla får vl vara me. Det gäller bara att vara tråkig, enär det handlar om en TRÅKIGHETSkonferens, ju. Och hundar i snöre! Såna är reglerna på Jövvgån.

  25. april 26, 2015 kl. 21:45
    Och, du är särskilt inbjuden. Du är andra och-et i meningen som börjar: ”Niklas, Ninja, syster K och och och andra lokala berömdheter”

    Andra regler som gäller på Jövvgån:
    Icke välta annans kärl vid äventyr av krogsväng för alla.
    Icke gå i skidspår. Straffas med skidstake i rygg.
    Icke svetsa fast spårvagn i dess skenor. Prejudikat, se Roslagsbanan vs KTH.

  26. Annars är det främst Chalmers, men flera andra teknologskolor, som tillskrivs spårvagnsäran, men det är en vandringslegend i stil med Spöktåget Silverpilen och den övergivna T-banestationen Kymlinge. Det finns inga dokumenterade fall. I min ungdom hörde jag att detta skulle ha gjorts av KTH-are vid Stureplan, men det är alltså fel.

  27. En sådan sak skulle dessutom leda till dryga kostnader för bärgning, hjulbyte(-n) och reparation av spåren. Skadeståndet skulle bli tämligen drygt och ungarna finge vara tacksamma om de slapp undan med böter och inte buren.

    Lika bra att det är en skröna.

  28. En rejäl kätting skulle kunna va nåt. Inga bestående skador. Men nu har ju spårtrafiken nog med problem som det är. Ingen skulle vara road…

  29. och

    Tack, SG! Jag är vansinnigt rolig, men ser tråkig ut av naturen, så det ska nog gå bra.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.