Hoppa till innehåll

Månad: september 2014

Simultanförmågans kollaps

Jag slog precis en bok med full kraft i mitt eget huvud. Det gjorde ont, men framför allt gjorde jag det helt i onödan.

cocteau_simultan
Idag får Jean Cocteau illustrera simultanförmåga.

Orsaken är den gamla vanliga: jag är såpass irriterad eller distraherad av fel sak att jag inte riktigt vet vad jag håller på med. Som när jag

  • igår tankade och en kille med EPA-traktor skulle tanka samtidigt och föraren såg ut att vara tio år så att jag blev tvungen att ställa några helt oinsatta frågor och samtidigt höll koll på min taxameter och därför inte lyssnade på grabbens svar så att jag fann mig tvungen att ställa samma frågor om och om igen
  • igår var speaker på herrlagets match och på mitt lilla skrynkliga anteckningspapper skulle skriva ner poäng och fouls, men inte hade något bord och därför fick balansera pappret i luften och envisades med att per automatik trycka på bläckpennans knapp så att spetsen försvann fastän jag ju skulle skriva nästa poäng om bara några sekunder och därför svor högt i micken mitt under ett anfall
  • idag höll basketprotokollkurs och samtidigt – mitt i en gammal dråplig felskrivningshistoria – skulle leta efter en viktig nyckelknippa samtidigt som jag skulle hålla koll på en kaffeapparat som tenderar flyta över sina bräddar och därför glömde bort historiens poäng
  • nyss skulle planera veckans basketträningar samtidigt som en fet fluga utan lokalsinne höll mig sällskap.

Se här vad som händer och sker under kommande vecka:

baskettraningsschema
Jättekomplicerat ju.

understanding moviesProblemet är bara att det feta flugan envisas med att flyga rakt in i mig så att jag bara skriver fel. Gång på gång! Mitt i copy-paste och mitt i färglägg namn och mitt i slå samman tre celler så bara BONK, rakt in i min panna. Kind. Axel. Haka. Panna igen. Därför tog jag nyss tag i närmaste bok (Understanding Movies av Louis Giannetti) och försökte döda flugan. Blaff!

Och missade. Flugan – inte mig själv. Och jag är så irriterad.

Nu ska jag lura flugan genom att låtsas att jag inte bryr mig och genom att fejka fingersättningen på tangentbordet  medan jag i själva verket spanar ut över rummet med en ordentlig flugsmälla i bakfickan.

Om jag återkommer, har jag lyckats. Om jag inte återkommer, har jag förmodligen slagit ihjäl mig.

Fotnot
Det som jag kallar EPA-traktor heter egentligen A-traktor. Man måste vara 15 år för att ta EPA-traktorkörkort och man får bara köra i 30 km/h. Ohc dettsa skriv jag samtiditg som jag höll ögnen på fetttflugan.

atraktor
Brum, brum.

Bilduppdatering
Kommentatorskan Pysseliten gick på bildjakt i Knivsta och fann en brandgul guldgruva. Hon frågade om lov, och fick ta denna vackra bild.

epatraktor_knivsta
De har – precis som en viss Bergmanfamilj – tärningar i backspegeln. Men den där dödskallen borde vi väl också investera i? (Klicka på bilden så blir den större.)
Share
70 kommentarer

Lotten – the artist formerly known as basketstjärna – intervjuad på 100-årsdagen 2064

– Ja, hur känns det nu på 100-årsdagen, Lotten?
– Jag har plötsligt fått jätteont i knäna, kan du tänka dig. Begriper inte varför det skulle dyka upp plötsligt.
– Det är måhända det myckna basketspelandet på 1900-talet?
– Joooo, så skulle det ju kunna vara förstås. Sa du 1900-talet? Hm.
– Du var i USA som basketproffs säsongen 1981–82?
– Ja, så var det nog. Bedrövligt spel. Håriga ben hade jag, tror jag minsann. Spelade mot eller med Barack Obama. Jag tror att jag har en bild här nånstans … Ja, titta! Med honom var det — i ett mixed lag.

barack_lotten_1980
Obama i mitten där, Lotten till höger.

–  Jag har hittat ett tidningsurklipp från … låt se … Eskilstuna-Kuriren den 26 september 2009 – var det året när du, Lotten, lade skorna på hyllan?
– Nej. Här läggs inga skor på hyllan. Jag spelar fortfarande. Skorna sitter på fötterna och där ska de sitta. Jag ska dö med skorna på.
– Jaså såpass?
– Ja, men av någon konstig anledning får vi inte ha på oss shorts längre när vi spelar. Fastän vi rakar benen. Här har jag ju en bild från igår!

basket_nunnor
Lotten med bollen –bolltrollare som alltid.

– Okej, men här i artikeln från 2014 står det ju att du är en ”f.d. basketstjärna”.
– Mhm. Måste vara ett korrfel. Får jag titta?
julians_article_sep26_2014– Eh… det var då väldigt vilka små flugskitar till bokstäver.
– Förstoringsglas kanske?
– Jatack.

korrfel

– Upprörande. Tsssst. Skulle jag vara en föredetting? Nej, nu jävlar.
– Jaså? Vad händer nu?
– Nu måste jag sova middag. Dunk! Zzzzzz.

Share
43 kommentarer

Från Ulricehamn till Gävle med en ond hals

Igår vaknade  jag i Ulricehamn och hann under dagen föreläsa för kommunens webbgäng, turista, tappa en tepåse och gå till fel buss, men ändå ta mig till Gävle och byta hotellrum samt skaffa mig en sprillans ny förkylning som sätter intressanta snor- och hostkäppar i hjulen för mina två föreläsningar idag.

Nu ska jag inte fastna i en utförlig beskrivning av min slemhosta och mina rinnande ögon, utan fastslå en viktig sak: Ulricehamn är inte Sveriges anonymaste stad.

kuranstalten_ulricehamn
1. Här fanns kuranstalten där alla konstnärer, kungligheter och en och annan bov med tuberkulos tog in: prins Carl, prinsessan Ingeborg, prinsessan Märtha, Verner von Heidenstam, Alexandra Kollontaj, Selma Lagerlöf, Gustaf Mannerheim, Ernst Rolf och Clark Olofsson.
kurhotell_ulriceha
Visserligen revs den fantastiska byggnaden av oklar anledning 1981, men ändå.
sparvagen_ulricehamn
2. Spårvägen i Ulricehamn anlades 1909 av direktören för sanatoriet, som tyckte synd om alla hostande patienter som skulle gå från järnvägsstationen upp till sanatoriet (höjdskillnaden var 170 meter). På bilden syns den enda spårvagnen 1911.
sparen_ulricehamn
Visserligen lades spåren helt i onödan eftersom spårvagnstrafiken aldrig kom igång; den var slarvbyggd av besparingsskäl och alla inom spårvägsbolaget grälade med alla. Utan att ha varit igång såldes hela klabbet med en rejäl vinst (ökade kopparpriser) 1917.
ulricehamnstationhus
3. Det gamla stationshuset från 1906 är alldeles fantastiskt! Kolla på tornen – arkitekten Axel Petersson hämtade inspiration från Trolleholms slott och gjorde ett runt och det andra fyrkantigt!

Visserligen saknar Ulricehamn järnväg sedan 1988 – men om vi alla lägger manken till, kanske ny järnväg kan ledas till alla fantastiska stationshus som står utan räls?

Och apropå fyrkantigt, så hoppar vi raskt till Falköpings stationshus, som har räls – men ingen perrong intill huset.

falkoping_central
Ser ni staketet i nedre kant? Det är placerat precis intill spår 1, som man alltså bara kan nå genom att gå under nyss nämnda spår.

Falköpings stationshus (som var det absolut enda jag hann se av Falköping) är tidig funkis, ritat av Birger Jonson 1934, han som kanske mer än någon annan har strösslat stationshus över halva Sverige.

Efter en bedrövlig resa med tusen och ett byten och snäva tidsramar samt intensiv huvudvärk, hosta och snorsnörvel, kom jag fram till Gävle – där jag sedan debaclet med den förfärliga duschupplevelsen tog in på ett helt annat Gävle-hotell: Hotell Gävle.

Jag öppnade min rumsdörr.
Tog ett steg in.
Släpade väskan över tröskeln.
Överfölls av en mögeldoft starkare än Stilton.
Kastade både mig och väskan ut ur rummet.

I receptionen beklagade jag mig så lugnt och varsamt jag någonsin kunde, men fick höra att hotellet var fullbokat och att alla hotell nog tyvärr var fullbokade i hela stan. Pfffft, tänkte jag och satte mig att kolla runt lite.

ingahotellkvar
Ahaaaaaaa … det enda hotell med rum kvar fanns 3 mil utanför centrum efter som ”15 andra hotell har inga lediga rum”.

– Ursäkta, ursäkta, hohooo, jag har ordnat, hallå! ropade receptionisten innan jag ens hade börjat bli bekymrad.
– Ja …?
– Jag har flyttat en stamgäst som kommer imorrn och satt en annan där och där och hon där kommer inte förrän i övermorron och han har inte kommit, så bli inte rädd nu, men du får ett stort rum!

hotell_gavle
Jättestort! Som inte luktar! MED VATTENKOKARE!
tepasen utan mugg
Sorgerliga saker hända.

Och hur var det nu med tepåsen?

Jo, jag tappade den på gatan efter att jag hade doppat den en enda gång i min mugg. Sorgligt.

Lät jag den ligga där på gatan som vore den en dödad cigarrettfimp? Nooo. Man vill ju inte att världens alla tedrickare ska få dåligt rykte.

 

Share
74 kommentarer

Björholmens Marina, några foton och en blånagel

Här ligger jag i en smal säng medan folk utomhus vandrar omkring i morgonrockar med öl i fickorna. Utom de som sitter som packade sillar i enorma badtunnor alldeles intill havet. Så här:

morgonrockar
Fast den här bilden har inte jag tagit; jag vågade inte närma mig alla halvnakna människor med kameran höjd.

Vädret är obeskrivligt ljummet och solen går ner som ett proffs.

solnedgang
Kolla så skickligt!

Allt är så löjligt vackert att jag bara behöver lyfta kameran och rikta den lite på måfå åt än höger, än vänster. Bilderna blir därefter: vackert, trist hus & vacker, trist solnedgång & vacker, trist himmel & vacker, trist vattenyta och titta så vackra färgerna blir i grådiset! Gäsp.

vackrahus
Men kolla vilken intressant tunna i förgrunden!

Jag är anlitad av ett företag som har kick-off här ute i paradiset – de ska alltså peppas och inspireras av en skrivregelsföreläsning. Maken till förnuftigt företag har jag då aldrig hört talas om! Det är god mat, dans halva natten, spa, bastu, morgonrockar och frottétofflor samt faktiskt allt man kan önska sig. Men man kan inte leva på vackra ting allena, så jag gick ut på en huppegupptäcksfärd och träffade en arg katt.

kattkameleont
Eller vad vet jag? Det kanske var en glad kameleont?

På vägen gick jag förbi en snygg traktor med motorn blottad.

traktormotor
Det tackar vi för! Röd motor – som ett hjärta!
geese
Jag störde även dessa gäss, som skällde ut mig efter noter och gav mig mördande blickar.

Eftersom jag ville gå till vattnet, blev promenaden en s.k. turåreturpromenix där man går tillbaka i samma fotspår.

karta_marina
Bö i Klövedal klingar väl precis lika vackert som Gullfjäll?

Ute på bryggan tog jag ännu fler solnedgångsbilder (gäsp) och höll på att trilla ner i vattnet när en planka på bryggan gav vika. Om jag hade trillat i plurret, hade jag landat på … vaddå?

skarvor
Ser ni bland sjögräset? Är det porslin?
olukt
Krabbskal! Så fiffigt! Där ligger de ju och kan inte lukta!

Jag pratade med en man som sa att min kamera var fin, en kvinna som sa att mina skor var fina (det var de faktiskt inte alls) och en liten flicka som sa att hon hade fått en ny cykelhjälm och att man egentligen borde ha hjälm på sig alltid. Alla var oförskämt trevliga och glada och inte alls irriterade på att bastuområdet med alla morgonrockar fungerade som en tratt eftersom vi hörde skrålet flera kilometer bort.

Jag gick vidare.

konstiglampa
Har vi någon här som kan tala om för mig vad det är för röd signallampa som detta okända skjul (?) har på taket?
tjara
I gräset låg något mystiskt. Aha, tjära. Men varför? Är ett tjärmord begånget och borde jag kanske ha plockat upp beviset?

Och så fann jag avslutningsvis ett intressant dike. Eller … intressant och intressant. Skylten var i alla fall intressant.

skylt
”Artrik vägkant.” Hmmmm.
symbolnaglar
Och nageln låter sig inte fotograferas, hur blå den än är, varför ni får en symbolisk blånagelbild.

Och nu halvblundar ni nog av rädsla för att en bild på blånageln i rubriken ska dyka upp. Nä. Den är liten och ful och utstrålar hämndbegär och vrede för att jag tjongade den i en på golvet liggande hantel i morse.

När jag har föreläst färdigt och inspirerat åhörarna med fiffiga semikolon och långa tankstreck samt konstiga citattecken ska jag vända kosan mot Göteborg, för att där ta in på hotell. Jag och den blåa tånageln ska sedan vila oss i form inför resan mot Ulricehamn, där vi ska fortsätta denna skrivregelsturné över fyra städer.

The Lotten World Tour of 2014:

¿Vem tusan , bryr sig om skiljetecken

 

Frukostuppdatering!

aggrora
Den bästa äggröra jag har ätit på länge! Jag måste hämta mer!
ackligt i aggroran
Men vänta. Vad är det som ligger där? Hallå, personalen! Ligger det en fisk i äggröran?
narbild_ackligt
– Oj, ursäkta, jag ordnar det! sa personalen … och ordnade ”det”.

(Det blev bara en portion äggröra denna morgon.)

Share
79 kommentarer

10 saker du bör göra innan du blir för gammal

Jag har lärt mig att om man inte vet vad man ska skriva, så kan man alltid göra listor som lurar in läsarna i texten.

Tio sätt att bli smal, vacker och rik på en gång! Samtidigt som du grillar lax!

Många av er har nog (liksom jag) fallit för det andra enkla greppet som ibland skapar ”klickmonster”, vilket måste vara bland de mesigare monstren i denna värld.

  • Den här tjejen anar inte vad som kommer att hända strax!
  • Min haka föll till golvet när jag såg detta.
  • Titta inte på det här om du inte vill gråta!
  • Han satt bara här. Sedan hände något.

klickmonster

Därför kan ni härmed känna er hitlurade.

10 saker du bör göra innan du blir för gammal

  1. Koka ägg. En äggickekokare i 23-årsåldern skrattas det gärna åt.
  2. Plugga in några coola exempel på att det svenska språket funkar bättre än t.ex. engelska (blunda, gapa, harkla, jobbigt, gumma, gubbe).
  3. Spring och skutta hoppsasteg. Snart är det försent.
  4. Fånga bananerna i mognadsprocessens mest lämpliga tidpunkt eftersom det är ett himla bängel att göra något vettigt av 2 kg övermogna bananer.
  5. Läs tidningar på andra språk – om inte annat för att det är en otrolig känsla att förstå vad det står utan att du behärskar språket.
  6. Ta körkort. Ja, det är svindyrt. Men så himla, himla bra. (Ät enbart potatis och lök i ett halvår så sparar du massa pengar. Eller råna en bank, stjäl barnens besparingar och leta efter rika släktingar med blått hår och dåligt minne.)
  7. Träna musklerna (kan med fördel kombineras med punkt 3) – släng motorgräsklipparen och tvinga dig att göra armhävningar varje gång du råkar ta rulltrappan istället för de stillastående. Dina lårbenshalsar kommer att tacka dig.
  8. Laga alla cykelpunkteringar själv.
  9. Investera i en cool fickkniv. Säkerhetskontrollanterna kommer att tacka dig.
  10. Lär dig konsten att knyta skosnören. Gå sedan överkursen här:

Något jag har glömt? Inte? Nä, tänkte väl det.

Uppdatering
Kommentatorn Christer i kommentatorsbåset tyckte nog att det behövdes en liten illustration till hoppsastegen. Naturligtvis detta klipp:

Share
53 kommentarer

När (livs)pusslet brann opp

I lördags såg det ut så här hemma i huset.

Det finns nämligen galningar i familjen som har tålamod som inte liknar mitt. Jag vill ritsch, ratsch, fillibombombom att allt ska gå i ett rasande tempo och gärna med stora svängar samt utan pillerill. Med andra ord hugger jag hellre ner träd än lägger pussel. Jag skulle kunna säga jag hellre hugger av min vänstra arm än lägger pussel.

Jag la ut den lilla filmsnutten här ovan på Facebook, och har nu blivit kontaktad av vänner som (lite blygt) säger att det var en perfekt illustration till att ett visst parti under söndagen visade sig locka 13 % av Sveriges väljare. Well, jo, javisst – men jag brukar faktiskt inte ge mig på att sia, särskilt inte om framtiden.

(Däremot har jag förstås massa åsikter om hur framtiden borde se ut, och den inbegriper t.ex. basketkorgar åt alla samt invandring och böcker i alla dess former.)

livspussel, logistiska problem inom vardagslivet. För att få ihop livspusslet med fem barn valde hon att sälja dem på Blocket, men ångrade sig strax och körde därför halva stan runt och lämnade av sina barn i baskethallar enligt ett synnerligen invecklat veckoschema, varefter hon gick hem och brände upp jorden i kakelugnen.
HIST: sedan 2002

Låten som svagt hörs i bakgrunden låter så här i original:

Fotnot 1
Elvaåringens ”mendärrärfffftss” som hörs efter 24 sekunder betydde ”men hörnu mamma kolla, spjället är ju fortfarande stängt”.

Fotnot 2
Neeeej, det här är inte en hämnd och ett elakt sätt att förstöra för familjens pusslare. Vi gör så här när pusslet är färdiglagt och en eller flera bitar saknas. (Det är ju förresten ytterst underligt att alla pussel alltid saknar en eller flera bitar …)

Share
77 kommentarer

Jag hittade en kvinnofälla

Här springer man omkring som en ödla i en stekpanna och kan inte annat. Föreläsningar, basket-VM, barnens läxor, det förbaskade valbryderiet och så ett störande fint väder på det.

Och så plötsligt händer det.

Spanjoren i huset åkte iväg på basketmatch medan resten åkte ut i skogen för att jobba på en orienteringstävling. Kvar hemma satt jag och kunde inte annat. Fast vänta, det kunde jag ju visst! Men vad?

Först rullade jag tummarna en stund.

Sedan gick jag ner i källaren och konstaterade att röran inte intresserade mig.

Slutligen gick jag upp på ovanvåningen och konstaterade att … att … nej, ingenting – så jag gick ner igen.

Då frågade jag 20-åringen i Spanien, eftersom vi har samma rastlösa själ.

bild

Efter att vi hade fokuserat på hur inte sysslolös hon var, föreslog hon att jag skulle åka till Lidl och köpa en croissant. Excellent, svarade jag och gjorde någon helt annat:

stadtant
Ytterst olämplig illustration.

Jag städade hela huset. The works! Dammsugning, moppning, dammtorkande och putsande samt fejande pågick i över fem timmar till hårdrock och melodifestivalnostalgi. När alla de andra till slut kom hem möttes de av ett steriliserat hem med piskade mattor (jag piskade mattorna!) och blänkande silverljusstakar.

Se där, och hör nu på en eventuell sensmoral. Jag tycker inte att folk ska åka hemifrån och lämna någon kvar, för denna någon kan faktiskt falla ner i en kränkande kvinnofälla och råka städa alldeles för mycket och dessutom orättvist, oproportionerligt länge. De andra i familjen kommer inte att komma ifatt mig på flera år.

Nu måste jag – hur obehagligt det än må vara – pilla mig lite i naveln ett tag.

 

 

Share
62 kommentarer

Nu är vi sjuka båda två, bloggen och jag

Bloggen förlorade styrfart och utseende samt haltade i tre långa dagar. Det berodde på en uppdatering av WordPress till 4.0, som inte var kompatibel med Thesis nuvarande version. (Det där behöver ni inte förstå, men de som sitter i samma sits uppskattar informationen.) Det ni ser nu är en vänstertung version, en hybrid mellan den sjuka och den friska. Så får det helt enkelt se ut tills systemutvecklarna tar sig i kragen.

keep_calm_and_code_on_zip_hoody

Själv nös jag i tre timmar och började sedan hosta och snörvla som i en film om medeltiden. Nu ligger jag till sängs med en toapapperrulle, medikamenter, näsdroppssprej och datorn. Hostan låter som när man försöker starta en bil från 1973 och mina ögon rinner som Meryl Streeps. Husets spanjor (som nu talar svenska)  kommer in i min sjukstuga och talar om att jag inte alls är sjuk.

– När man kräks och har feber, då är man sjuk. Du är bara lite förkyld. I Spanien blir man faktiskt inte förkyld, bara sjuk.

Ska han säga, den där förbaskade 20-årige elitidrottsmannen. Han har ingen aning om hur sjuk man kan känna sig som  50-årig fembarnsmor! Fast … vänta … nu mår jag minsann lite bättre. Host, harkel och snyt. Feber har jag definitivt inte. Lite vänstertung känner jag mig allt, men det här ska nog gå över, ska ni se.

londonplaguepits
Om det förstås inte är the beginning of the end.

Medan jag ligger här och funderar på om jag ska åka och se en eller två basketmatcher med eller utan munskydd, tycker jag att ni ska kolla på den här informativa filmen från 1945.

Förbaskat. Jag äger ingen tygnäsduk.

Share
46 kommentarer

Telefontrubbel, del II

– Men min telefon … är … vaffan … borta …? Hur? När? Och framför allt: VARFÖÖÖR?

Klockan var 03:47 natten till söndag. Jag hade dansat hysteriskt i nästan fyra timmar, tagit många bilder, några filmsnuttar och dessutom skickat sms kors och tvärs bara för att tala om hur häftigt det var. (Och hur häftig jag var, förstås.)

johan_anders
DJ:n spelar musik, sorterad på årtal, visar alla videor till låtarna på storbild och låter eventuella exhibitionister gå upp på en liten scen i förgrunden för att där dansa loss till allas jubel. (Johan Wester till vänster, Anders Jansson till höger.)
gemma_phill
Gemma Whelan dansade så svetten yrde i sin lätta klädsel medan Phill Jupitus inte var ens liiiiite varm i sin hatt och jacka, knäppt upp till halsen. (Vad säger hans blick? ”Du och din dumma kamera”?)
nanananana
Här är kvällens sista minut på dansgolvet. Vilken låt är det? (Den bröt kronologin, så den är inte från 2014.)

Sedan vandrade jag genom Lunds innerstad till det lånade huset (som jag delade med två främmande män). Väl inne i huset upptäckte jag telefonförlusten.

– Obegripligt. Herregud, tågbiljetten är ju i mobilen. Hjälp, alla betalkort är ju i den!

Jag hade helt enkelt haft stenkoll på mobilen under hela kvällen. Utom just runt 03:47.

Där stod alltså jag i huset utan mobiltelefon. Och i huset utan fast telefon, skulle jag kunna tillägga. Utan telefon i tre minuter försmäktade jag panikslagen i detta hus. Vad hade jag nu för alternativ?

  • Ropa på hjälp!
  • Väck de okända männen i huset!
  • Ring polisen!
  • Mejla den djefla mannen! (Nog den dummaste tanke som slog mig.)
  • Kolla var telefonen är på ”find my iPhone” och ber via den som hittar den att … mejla mig?

Vad jag gjorde var att via ”find my iPhone” snabbt se att telefonen var i närheten av Mejeriet i Lund, där jag ju var nyss. Ungefär en kvarts promenad söderut. Ut ur huset galopperade jag, nerför Bredgatan i tunga Dr. Martens och den randiga regnkappan (kalla mig gärna the stripy lady, för det gör andra), och då: PANG! AJ!

Jag sprang rakt in i en polisbil.

polisbil_narkontakt
Det kändes lite så här.

– Ursäkta! Jag … puh … kan jag få låna en telefon? sa jag till det naturligtvis stängda fönstret.
– Va? sa polisen medan han öppnade fönstret.
– Jag har tappat, blivit av med, blivit bestulen på eller bara glömt min telefon. Kan jag få låna en av er?
– Vadå? sa den andra polisen.
– Så att jag kan ringa till min!
– Aha. Javisst!

Med darrande fingrar knappade jag in mitt eget nummer i en sån där gammal telefon från runt 2005 – ”tryck på grön knapp när du vill ringa och röd knapp när du vill lägga på”.

– Det är Jenny …? sa en rar, men okänd röst i mitt öra.
– DU HAR MIN TELEFON! HURRA!
– Ja, Johan Wester var så bekymrad, han hade hittat den och bad mig vakta den med mitt liv och se till att du får tag på den. Är du på puben på Stortorget? Vi är på väg dit.
– JAG KOMMER!!!

Nästan gråtmild av glädje tackade jag poliserna som med en axelryckning sa:

– Du. Hoppa in där bak så kör vi dig till Stortorget.
– Hhhhh… fffff… ssss… fick jag ur mig medan jag stirrade på polisen.
– Hoppa in!
– Ska jag få åka polisbil? sa jag som en femåring.
– Javisst.

Så fick jag åka polisbil i säkert en hel kilometer. Jag bedyrade poliserna min kärlek och förbannade att jag inte kunde dokumentera den underbara situationen, kom fram till Stortorget, sa tack och gick ur polisbilen och ramlade nästan rakt i famnen på Phill Jupitus.

– Did you see? I arrived in a police car! tjöt jag som en fyraåring, samtidigt som jag älgade bort mot puben där min telefon ju skulle vara.

Jag hittade Jenny, jag fick telefonen, jag hoppade omkring och klappade händerna som en lycklig treåring och vandrade för andra gången hemåt i Lundanatten. Jag borstade tänderna, pussade telefonen godnatt, släckte och drog ett djupt, lyckligt andetag.

Och in genom det öppna fönstret kom då en racer-geting. Zzzzzzzz! Zzzzzz! ZZZZZZ!!!

Åtgärdspaket:

  1. Fotografera.
  2. Döda.
  3. Sova.
getingenfromhell
Nattugglegeting.

Så. Hur hade man kunnat lösa denna situation på ett annat sätt? (Alltså när det gäller telefontrubblet, inte getinggrubblerierna.)

Fotnot:
Telefontrubbel, del I.

Share
57 kommentarer