Här ligger jag i en smal säng medan folk utomhus vandrar omkring i morgonrockar med öl i fickorna. Utom de som sitter som packade sillar i enorma badtunnor alldeles intill havet. Så här:
Vädret är obeskrivligt ljummet och solen går ner som ett proffs.
Allt är så löjligt vackert att jag bara behöver lyfta kameran och rikta den lite på måfå åt än höger, än vänster. Bilderna blir därefter: vackert, trist hus & vacker, trist solnedgång & vacker, trist himmel & vacker, trist vattenyta och titta så vackra färgerna blir i grådiset! Gäsp.
Jag är anlitad av ett företag som har kick-off här ute i paradiset – de ska alltså peppas och inspireras av en skrivregelsföreläsning. Maken till förnuftigt företag har jag då aldrig hört talas om! Det är god mat, dans halva natten, spa, bastu, morgonrockar och frottétofflor samt faktiskt allt man kan önska sig. Men man kan inte leva på vackra ting allena, så jag gick ut på en huppegupptäcksfärd och träffade en arg katt.
På vägen gick jag förbi en snygg traktor med motorn blottad.
Eftersom jag ville gå till vattnet, blev promenaden en s.k. turåreturpromenix där man går tillbaka i samma fotspår.
Ute på bryggan tog jag ännu fler solnedgångsbilder (gäsp) och höll på att trilla ner i vattnet när en planka på bryggan gav vika. Om jag hade trillat i plurret, hade jag landat på … vaddå?
Jag pratade med en man som sa att min kamera var fin, en kvinna som sa att mina skor var fina (det var de faktiskt inte alls) och en liten flicka som sa att hon hade fått en ny cykelhjälm och att man egentligen borde ha hjälm på sig alltid. Alla var oförskämt trevliga och glada och inte alls irriterade på att bastuområdet med alla morgonrockar fungerade som en tratt eftersom vi hörde skrålet flera kilometer bort.
Jag gick vidare.
Och så fann jag avslutningsvis ett intressant dike. Eller … intressant och intressant. Skylten var i alla fall intressant.
Och nu halvblundar ni nog av rädsla för att en bild på blånageln i rubriken ska dyka upp. Nä. Den är liten och ful och utstrålar hämndbegär och vrede för att jag tjongade den i en på golvet liggande hantel i morse.
När jag har föreläst färdigt och inspirerat åhörarna med fiffiga semikolon och långa tankstreck samt konstiga citattecken ska jag vända kosan mot Göteborg, för att där ta in på hotell. Jag och den blåa tånageln ska sedan vila oss i form inför resan mot Ulricehamn, där vi ska fortsätta denna skrivregelsturné över fyra städer.
The Lotten World Tour of 2014:
¿Vem tusan , bryr sig om skiljetecken
Frukostuppdatering!
(Det blev bara en portion äggröra denna morgon.)
Den röda lampan kanske byts mot grön när Posten har levererat post till lådorna? Eller så har den med röret under skjulet att göra. Någon sorts avloppsbrunn som kanske behöver tömmas på slam när lampan lyser rött?
Varning för skjul när dimman lägger sig tät, men postflyget ska fram ändå?
Nivålarm på en septitank.
Som LarsW skriver är det antagligen ett nivålarm till septitank
eller avloppspump.
Drt där diket klipps troligen inte, utan man låter arterna frodas lite. Jag letade nyligen en sådan skylt i ett artrikt dike, men hittade den inte.
Fisk i äggröran! Ja, jag hade nog tagit fisken.
Lotten! Du lever ett (arbets)liv i lyx. Gratulerar. Och du tar väl betalt??? påminner manaaaaschern misstänksamt.
Mmm, man undrar om ”vända kosan mot Göteborg” är en omskrivning för ”använda kosingen till resan mot Göteborg”, men nej – det hoppas vi verkligen inte!
Nej Pysse, Lotten fick betalt så att säga i natura där ute på bondvischan. Vända kossan mot Göteborg ska det stå. Familjen Bergman kommer inte sakna mjölk de närmaste åren.
Men är det INGEN utom jag som vill resa i tiden…?
Ah, jag har fel jobb, måste tydligen återknyta till min korta karriär som språkföreläsare, eller åtminstone leta fler författarpratgig! Gud så avundsjuk jag inte alls är. Jag kan ju t ex lära ut att unicorn på svenska heter junikorn.
En vacker sensommarkväll, alltså. Tur att du tog kort på den för det var nog den sista. Det blev höst i dag; här är åska, regn och elva grader.
Artrik vägkant-skyltar och därmed hoppeligen bevarandeplaner borde vi sannerligen ha mer av i det här landet. Glad blev jag av skylten!
och, jag skulle jättegärna resa i tiden både hit och dit (framåt och bakåt, förr eller senare …). Förutsatt att jag var säker på att komma hem igen, förstås.
Pysse: Vägkanten? Har tvärtomgissning.
Artrik tack vare klippning? Det finns arter som inte trivs/kvävs av högt gräs/hundkex/svalört/tistlar. T.ex tjärblomster, humleblomster
Junikorn till skillnad från höstvete.
Håll tummarna att jag lyckats sparka igång värmepumpen nu. Annars måste jag få bra mycket mer fart på stickorna nyss!
”Junikorn” läste jag först som ”Unicorn” och undrade vad Enhörningar har med höstvete att göra. Fonetiskt går det ihop, iaf.
Lars W: Enhörningarna har väl mer med hästvetet att göra, hehe.
Såja, nu är jag installerad på Grand i Göteborg! Gammalt och mysigt … och åttiotalsmöbler samt svart heltäckningsmatta …
Enhörningarna har ju med Skottland att göra, glöm inte det!
En av mina åhörare hade ätit av det fiskliknande i äggröran. ”Torrt och gummiaktigt och inte alls gott” sa hon. Modig kvinna.
Kul att du var nere i Viks Ödegärdes hamn och vände. Där bor jag och visst är det praktiskt med att låta skaldjursskal gå tillbaka till naturen. Ängeviken har en pumpstation för avloppet och när den stannar lyser lampan… Kul bilder och den tunnan fotade jag oxo…
Nämen! En lampkännare! Tack! (Sedan undrar man ju hur i hela friden du hittade hit, Larsten!)
Pysse: Tillbaka till vägrensblommorna. Jag tänkte på slåtterängar, ängsblommor och behovet av att slå gräset.
Google-sökning som jag anser stödjer min uppfattning.
http://tinyurl.com/p5kvzym
Javisst, enhörningen till Skottland, absolut, men nog har den mer med hästvete än höstvete att göra, medge det.
Jag undrar om inte skylten för artrik vägkant mer är en vägledning för väghållaren så att kanten inte slås för tidigt på året utan att blomstren ska hinna gå i frö!
Vägkanter har blivit viktiga refuger för t ex ängsväxter, när ängsarealen minskat katastrofalt.
Enhörningen (som avser Skottland) ingår i Storbritanniens kungliga vapen och även i den brittiska regeringens vapen.
Ökenråttan: Hästar äter väl inte vete utan havre och troligen enhörningar också. Eller tror du attdeär begivna på vetebullar?
Säg inte att man i det tjugoförsta århundrade pumpar ut skiten rätt ut i havet.
”Du postar kommentarer för snabbt. Ta det lugnt.” Möttes jag av. Ja, det blev ju en sammanskrivning av ”att de är”, försökte ändra men då var det redan ivägskickat.
Lotten Bergman september 21, 2014 kl. 17:15,
absolut men LarsW var först och fick medhåll av mig
redan tidigt i morse. Glöm inte det. 😉
Ja, just det LL99! Rätt ska vara rätt! (Jag såg er — men blev så rysligt road av en ortsbo lirkade sig in i båset!)
LarsW –> Det tror inte jag – till röret under tak kopplas säkert en slang till en sorts tankbil som hämtar slammet. Att det befinner sig under tak är nogför att det inte ska snöas över vintertid.
LL99 – var inte jag egentligen först i morse?
… eller snarare under natten.
Jo, det var du ju, Agneta uti Lund! (Nu kommer nog strax en definition av ”slam” och ”septiktank”.)
larsten: Hoppas du stannar när du nu hittat till Lotten. Välkommen till gemenskapen. Du västkustsk? Då skulle du kunna fylla ett tomrum i kommetatorsbåset.
Förhoppningsvis är här ”pumpstation” och ”septitank” samma sak. Annars kommer jag aldrig att bada på västkusten mer. Eller käka svensk hummer, för den delen. Eller äta makrill. (Räkor finns sedan länge inte på kartan). Återkom gärna, larsten
Men, alltså, VAR det en FISK i ÄGGRÖRAN? Det är ju upprörande! Liksom, råkade den hamna där?
Avloppsintresserade kan informera sig här.
…att en Djurgårdare skulle käka Makrill känns ejengkligen helt rätt. Iaf på fotbollsplanen.
Jamen, Agneta u i L m.fl: Betr. mitt inlägg om enhörningar och hÄstvete så försökte jag, lite patetiskt måhända och inte alls sköjigt, tydligen, att anknyta till LarsW:s inlägg där han undrade vad enhörningar hade med hÖstvete att göra. Sorry.
Ökenråttan – du var visst rolig! Jag å min sida försökte också vara rolig – men det är inte min starkaste sida!
Ninja har alldeles rätt! Vägkanterna måste slås oavsett vad som växer där, för att inte buskar och träd ska ta över vägen. Men de artrika får inte slås när som helst.
Jag tycker faktiskt att ni är väldigt roliga allihop!
Har du mjölkat henne än Lotten?
Ja, hon heter Klara och ger ett par liter varje kväll!
Fast just nu tittar jag på Tom Cruise här i min hotellsäng (pun intended).
(Psssst. De har inga vattenkokare att låna ut på Grand i Göteborg.)
Undrar om inte Olson i sjön har små, små vattenkokare på max en halvliter. Jag har en grön som är i tanttrunkstorlek….
En doppvärmare tar mindre plats i bagaget. http://www.elektricitet.nu/doppvarmare-300w-p-550.html
På sidan sju kan man läsa vad som gäller och längre ner finns artrika diken listade, med skyddade arter. Det är alltså beroende på vad som skyddas. Där jag var växte gräset högt och klipptes inte, till skillnad från alla diken runt om.
Oj, det blev konstigt med länken där.
Vi hade en doppvärmare i bagaget några år. Den fungerade utmärkt, utom i 110-voltslandet USA. Där blev vattnet fesljummet.
Skrev en kommentar igår kväll om pumpgropar för avloppsvatten, men den verkar ha svävat iväg i cyberrymden så jag tar det igen.
Pumpgropar för avloppsvatten finns för att föra vattnet mot reningsverket eftersom inte alla rör kan luta ner mot reningsverk.
Utan pumpar skulle det bli jäääättesynd om den som bodde i huset på ledningsnätets lägsta punkt. (uuuurk)
Jag har kollat spamfiltret, men där fanns du inte, Båthuspernilla! (Däremot 534 kommentarer med reklam för den där skon som heter U*g där det ska vara ett g istället för en asterisk.)
Då får jag skylla på skit bakom tangentbordet eller felkod 60 som det hette på min tidigare arbetsplats. 🙂
Familjen innehar en liten vattenkokare som kokar upp en halv liter vatten på tjugo minuter. Den används icke, eftersom den står i en lägenhet där det finns en spis som kokar upp en liter vatten på tio minuter och en mikrovågsugn som värmer en mugg vatten på 1 1/2 minut.
Haha. Felkod 60 syftar på att felet finns 60 centimeter från datorn.
Pysse: Inser. Det finns sannolikt även högväxande arter som är skyddsvärda.
Och senblommande arter som man måste vänta ut.
Undrar just hur många vägkanter det finns som vore skyddsvärda om de inte hade misshandlats hänsynslöst i åratal …
Jag tänker på det sandiga området på andra sidan järnvägen här, som förr slogs en gång sent på säsongen. Där har det blivit sly de senaste åren och där blir det nu förstås arbetsyta och sedan det nya järnvägsspåret. De första tio åren vi bodde här brukade jag smita över dit och plocka — eller bara titta på — blommor där, för då fanns massor med intressanta örter (olika sorters klöver och fingerörter och ärtväxter som man bara sällan ser). Nu finns de inte längre.
Men det finns säkert fröreserver i marken om de inte skyflat runt alltför mycket. Det är därför det lönar sig att börja hävda gammal ängsmark på nytt. Fröreserven ligger där i marken och bara väntar. Det finns frön som kan vänta i hundra år.
På vårt landställe i skärgården började moderskapet slå tomten, visserligen med kanttrimmer, men allt går om man bara vill. Hon lät alltid klippet ligga och torka så fröna trillade ur. Efter en tio år hade hon en makalös fin äng, där det kom upp den ena arten efte den andra vartefter tien gick. Allt från frön som legat i marken sen ön betades i början på förra seklet. Betet upphörde på trettiotalet när ön styckades och tomterna såldes.
De frön som grodde under mors omvårdnad hade då legat i marken i femtio till sextio år.
Sant, Ninja. Där själva det nya järnvägsspåret hamnar lär ingenting ta sig upp genom mängden sättmaterial (vad det nu heter) och det tjocka makadamtäcket som alla spår går på. Men vid sidan om borde ju bli en remsa öppen mark, så kanske någraarter kan komma igen till slut.
Men det kommer ta tid och det kommer krävas hävd, dvs slåtter och bortforslning av det slagna.
På öppen mark kommer först ruderatväxterna, opportunister med dålig konkurrenskraft. Så småningom tar andra växter över, som hundkäx och gräs.
För att få fina ängsörter får marken ine vara för näringsrik för då kommer de där stora drumlarna att stanna kvar. Ängsväxter är svaga saker och klarar sig på mycket mager mark eftersom de inte är så näringskrävande.
Växer det hundkäx (typart) på en äng så är den gödslad, och därmed förstörd med avseende på ängsfloran.
När man hävdar ängsmark så måste man ta bort allt man slår, och allt som ramlar ner som löv från träd på marken. Träden får inte heller skymma för mycket för då dör grässvålen och de elaka ruderatväxterna (ogräsen) tar över.
För hamlade man träd på ängsmarken för att använda grenarna coh löven som foder. Den minskade skuggningen av marken gynnade ängsfloran.
Lkaså får man varaförsiktig med bete på sån mark, eftersom kritterna skiter lite som de vill och därmed gödslar.
Kom ihåg det gamla uttrycket ’äng är åkers moder’.
O, jag vet. De där örterna som växte där förr växte i närapå ren sand, och i den mån det blev slaget blev det slaget sent — och där var så fantastiskt torrt att vad som blev kvar på backen liksom torkade in (mer eller mindre brann upp i sensommarsol) och inte bidrog till just någon gödning. ”De” kommer givetvis att slå kanterna runt järnvägen om det växer upp för mycket sly för nära, men knappast bry sig om ängsväxter. Å andra sidan är järnvägsbankar ofta ganska örtvänliga för att marken är så extremt mager och ingen gödning kommer dit (om inte från vägtrafik, men mycket sådan kommer inte särskilt nära just här), och slyet orkar inte slå rot.
Det finns frön som kan vänta i hundratals år på rätt betingelse. Den mest kända är skogsbrand, men det finns säkert fler. Det är därför man vill lysa av delar av –helst hela– brandområdet i Västmanland.
Utanför Stockholm brann det i nationalparken Tyresta 1999, så området var redan avlyst. Nu börjar det gro intressanta saker där.
Fenomenet är så pass väl känt att de skogsvårdande myndigheterna i USA länge har anlagt kontrollerade bränder, för forskningens och mångfaldens skull. Numera förekommer det dock så många ”vanliga” bränder pga torkorna att de inte vare sig behöver eller har tid med detta.
Lars W, perecis så.
Och så att ingen missförstår, det var mig själv jag kritiserade. 🙂
Så kallade kontrollerade bränder kan ju också bli påfallande okontrollerade, som märktes här i södra länet 2008. Det var sk hyggesbränning som orsakade en av de större bränderna vi haft i trakten (ja, det är några mil men inte så långt bort).
(Förresten är länken jag just slängde in ett roligt exempel på en ofta sedd klassiker; de skriver att branden ett tag var ”släkt”.)
Prokrastinering, ditt namn skall varda Annika. Eller möjligen tvärtom.
Jösses vad det blåser.
(Jag vill inte arbeta, jag vill inte vill inte vill inte …)
Svedjenävans frön har så hårt skal att det krävs en brand för att bränna bort det. Men man kan lura nävan genom att fila bort skalet med t ex en nagelfil. Då kan vatten tränga in genom skalet och groningen börja. Har ne bekant som alltid har svedjenäva i trädgården. Käver en del jobb men det går.
Den största floppen i den svenska kontrollerade brandhistorien handlar inte om en skog eller ett hygge, men väl om byn Varnhem på Skaraslätten 1979.
Amerikanerna har säkert sitt, men jag orkar inte söka på det.
Pssst. Hotell Bogesund i ett otroligt disgrått Ulricehamn har vattenkokare och tepåsar på rummet!
Nu ska jag göra stan osäker.
LarsW: En amerikansk artikel. ”Mordbrännaren” är min amerikanska stipendiatsyster (via YFU)
http://www.chicagowilderness.org/CW_Archives/issues/fall1998/fireasafriend.html
LarsW: Googlesökning på ”planned forest fires”. Många artikelförslag som svar. http://tinyurl.com/oldb5a6
Under ett skede av mitt liv mer eller mindre veckopendlade jag till Borås, och passerade då Ulricehamn på Rv 40 fredagar och söndagar. Jag frapperades av hur lite den staden var känd, men ändå låg den där.
Det man såg, och upplevde, förutom ett par rätt så branta backar var en bensinmack eller två samt en husvagnspark. Hornen växte ut på konspiratorikern i mig (Läs inte för mycket SF, vänner): Varför är stan så anonym? Det fanns bara ett svar:
Ulricehamn är en interplanetär bas, befolkad av utomjordingar som ligger lågt och använder husvagnarna till olika spaningsuppdrag runt om. Klart att de inte vill märkas.
Vi har ju konstaterat att T-bana Hötorget är en intergalaktisk portal (Här, från 15:19 och framåt), så detta kan vara ursprunget.
Beware, Lotten.
Är inte Bogesund en alkoholistanstalt? Eller hem för vanartiga gossar? Lotten, var har du hamnat?
Nyss hemkommen från Skottland, där alla uthyrda rum är utrustade med vattenkokare, koppar kaffepulver och te, en del tom. med en liten kaka!
Men det var skogsbrand i naturvårdssyfte jag skulle länka om. Naturvårdsbränning är Naturvårdsverkets beteckning.
Bra där, HK. Obligatorisk läsning om jag får råda.
Själv tänker jag:
Bogesund = väveri
Ulrichehamn = f.d. Bogesund
och att Sten Sture blev sårad på
sjön Åsunden därutanför, någon
gång i början av 1500-talet.
Kanske finns det också någon
koppling till Torpa Stenhus.
Just det. Ulricehamn finns nästan inte i nutiden. Bara i dåtid. När övertagandet skedde, kan givetvis diskuteras. Min gissning är början av 1900-talet, eller när den så användbara Rv 40 anlades.
Fast, och 12,47, det kan ju bli lite jobbigt. (Påminner jag om medan jag uppbådar all kraft för att inte gå in på det där med slåtter because it’s complicated, men jag kan ändå inte låta bli att nämna lite i förbigående att jag nyligen lagat ena handtaget på ett orv som en tilltänkt måg hanterade lite för ivrigt.)
Karin: Handtag på en lie? Förvånar mig att du inte skrev gamla ordet knagg. Mer info.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lie
OT- Wiki-sida som roat mig. Bytt språk och kollat bilderna! Olika utseende på liar i olika kulturer.
Självklart ser de olika ut om det gäller en svensk klöveräng eller dito i branta alp-backar.
För 10+ år sedan, på avstånd, sedan såg jag äldre man använda lie i Eskilstuna. Han var skicklig, men hade annorlunda rörelsemönster. Gick fram för att kolla. Visade sig vara född finländare med hembygdens lie.
Minns ej längre, hur hans lie skilde sig mot vår normalsvenska. Kanske det var likartat med teckningen på denna bild http://fi.wikipedia.org/wiki/Viikate
Intressant för mig var att det påverkade hans rörelsmönster vid användandet av redskapet.
Katten heter Piff och är inte arg men hon ogillar främlingar. Familjen Mårtensson , Abigale ,Amelia och Mårten med ällingar är mina vaktgäss av den rödlistade lantrasen skånegås.
Välkommen hit, Eva the gåslady!