Igår vaknade jag i Ulricehamn och hann under dagen föreläsa för kommunens webbgäng, turista, tappa en tepåse och gå till fel buss, men ändå ta mig till Gävle och byta hotellrum samt skaffa mig en sprillans ny förkylning som sätter intressanta snor- och hostkäppar i hjulen för mina två föreläsningar idag.
Nu ska jag inte fastna i en utförlig beskrivning av min slemhosta och mina rinnande ögon, utan fastslå en viktig sak: Ulricehamn är inte Sveriges anonymaste stad.
Visserligen saknar Ulricehamn järnväg sedan 1988 – men om vi alla lägger manken till, kanske ny järnväg kan ledas till alla fantastiska stationshus som står utan räls?
Och apropå fyrkantigt, så hoppar vi raskt till Falköpings stationshus, som har räls – men ingen perrong intill huset.
Falköpings stationshus (som var det absolut enda jag hann se av Falköping) är tidig funkis, ritat av Birger Jonson 1934, han som kanske mer än någon annan har strösslat stationshus över halva Sverige.
Efter en bedrövlig resa med tusen och ett byten och snäva tidsramar samt intensiv huvudvärk, hosta och snorsnörvel, kom jag fram till Gävle – där jag sedan debaclet med den förfärliga duschupplevelsen tog in på ett helt annat Gävle-hotell: Hotell Gävle.
Jag öppnade min rumsdörr.
Tog ett steg in.
Släpade väskan över tröskeln.
Överfölls av en mögeldoft starkare än Stilton.
Kastade både mig och väskan ut ur rummet.
I receptionen beklagade jag mig så lugnt och varsamt jag någonsin kunde, men fick höra att hotellet var fullbokat och att alla hotell nog tyvärr var fullbokade i hela stan. Pfffft, tänkte jag och satte mig att kolla runt lite.
– Ursäkta, ursäkta, hohooo, jag har ordnat, hallå! ropade receptionisten innan jag ens hade börjat bli bekymrad.
– Ja …?
– Jag har flyttat en stamgäst som kommer imorrn och satt en annan där och där och hon där kommer inte förrän i övermorron och han har inte kommit, så bli inte rädd nu, men du får ett stort rum!
Och hur var det nu med tepåsen?
Jo, jag tappade den på gatan efter att jag hade doppat den en enda gång i min mugg. Sorgligt.
Lät jag den ligga där på gatan som vore den en dödad cigarrettfimp? Nooo. Man vill ju inte att världens alla tedrickare ska få dåligt rykte.
Alltså har hotellen ingen koll på sina rum (mögeldoften)?
Imponerad av att du trots förkylningen kände mögeldoften. Hoppas du blir av med förkylningen kvickt.
Apropå Ulricehamn, som vi nu har lärt oss en massa om, så är Gävle nästan lika okänd för mig. Visserligen har jag åkt tåg dit en gång, i augusti 1955, och stått två timmar utanför stationen, medan augustimörkret sänkte sig och väntat på den som skulle hämta mig, medan jag stirrade på en rörlig neonreklam för Gevalia. Minnet säger att den var rörlig. Men jag kan ju ha fel och kanske finns inte den neonskylten kvar längre. Det är i alla fall allt jag sett av Gävle.
A propos arkitektur: Missa inte brandstationen i Gävle (nu pizzeria, men ändå …) ritad av Ferdinand Boberg. Syns från tåget. Till vänster, när man åker till stan söderifrån.
Snuva är ett otyg; oglamoröst och banalt men slår ut en helt. Hoppas den ger sej snart! Är URSTARK mat som rensar bihålorna. Typ 3 chilifrukter på menyn.
Mitt förkylningsråd känner Lotten väl till.
Ack, snoreläsning, hosteläsning, nyseläsning … stackars. I det akuta läget — det enda råd jag kan ge är rätt självklart, att i stället för vatten ha en termos te till strupfuktare under snor-host-nys-föreläsningen. Och peka mycket och försöka lura åhörarna att ställa långa frågor så att de talar och du vilar rösten i många små intervall.
(i dag är mitt mellannamn Banal)
(Och hur som helst är jag så sen in att åtminstone ett framträdande antagligen redan har varit)
Gävle hade åtminstone förr ett riktigt bra antikvariat — um, jahaja, jag ser att det har flyttat från sin trevliga lokal. Jaså, då har jag alltså inte varit i Gävle på minst fem år. Hm. Där ser man.
Nytt föremål från Nordiska museet att gissa på.
En tång att lyfta upp platta blöta föremål med ur en lösning av något slag som man helst inte ska stoppa fingrarna i på grund av att vätskan kan vara farlig för huden eller att man kan förorena lösningen med sina fingrar.
Kan det ha något att göra med framkallning av foton?
Och hur många ska till bokmässan? Bara så jag vet hur avundsjuk jag ska vara… 😉
Fast fint att du vaknade med bara en ond hals, Lotten!
LL99 Med en sådan manick plockar man upp tepåsar, såväl från gatan som ur tekoppen. Är min bestämda övertygelse.
Och länsmuseet i Gävle visar Slow art. Men det kanske kan bli svårt att hinna med…
Är det halsen som är värst, Lotten? Torr och tirriterad? Då ska du värma Ramlösa i din vattenkokare så det blir ljummet, inte mer, och så dricka det. (Man kan även ljumma Co*a-Co*a eller öl, men det smakar inte nåt vidare.) Tydligen är det dom ljumma bubblorna som gör susen. Tirritationen går nämligen över.
Man skriver väl normalt ”sorgeliga” men jag tycker man ska rekommendera ”sorgerliga” för det låter sorgligare.
Bra att du plockade upp tepåsen!!
Vi kanske kan vinka till varandra imorgon? Imorgon är jag på Gävle högskola.
Ja, prylen (den som LL99 länkar till) ser onekligen ut som att den pressar vätska ur någonting. Det första jag tänkte var små fina pappersark, men saxkonstruktionen verkar lite udda i sammanhanget. Huh. Blir spännande att få veta vad det är.
(Jag råkade ju gissa rätt förra gången så jag borde väl låta bli nu, egentligen … av samma skäl som jag har slutat gissa på Nobelpristagare i litteratur ända sedan den gången jag gissade alldeles rätt, vilket var 1986.)
Ljummen Ramlösa har jag aldrig hört talas om, men kuren sorteras härmed in i huvudförrådet, för den låter för bra för att inte testa!
Och nu — ett test på exakt hur anglofila ni (vi) är. Jag reagerade med ett ”Åh! Oj då! Nämen så ledsamt (fast det inte alls var i otid)!”
Debo, den sista Mitford-systern, har avlidit. 94 var hon. Men vilket liv, vilken familj!
Annika: http://www.bokus.com/bok/9789100580322/de-osannolika-systrarna-mitford/
Lotten: Du skulle kanske ha Bangs värmande soppa, som hon skrev om. Ska jag leta reda på kåseriet så vi kan få receptet? Eller mår du bättre nu?
Det mystiska föremålet var en insektstång. Det förefaller som
om tången på något vis har använt för att fånga insekter,
Puuh. Nu har jag föreläst färdigt! (Ja, den andra var en kvällsföreläsning.)
Pysseliten: Jag var på högskolan idag – i eftermiddags. Om du vill ha internetaccess måste du uppsöka en man i ett litet rum vid huvudentrén, säga ditt namn och personnummer, visa upp ditt leg (som granskas noggrant) och sedan skriva under ett papper med stad, datum och namnteckning. Proceduren tar minst tio minuter.
LL99: Jag har fått rådet att faktiskt tala om för Hälsovårdsmyndigheten att rum 106 är mögligt …
Förkylningen har jag nästan lyckats hålla stången genom att hela tiden dricka varmt och tala långsammare än jag brukar. Nu ligger jag i hotellsängen och nyser så att det skallrar i sänglampan.
Bangs soppa måste jag försöka tillverka imorrn när jag kommer hem, för på fredag ska jag hålla basketprotokollkurs, på lördag ska jag vara speaker på en basketmatch och sedan på söndag är det en ny basketprotokollkurs … Hm. Hur ska detta gå?
Ja, och därmed förstår du nog, Och, att det inte blir någon bokmässa att bli avundsjuk på. (Det konstiga är att av mina runt 20 kompisar som brukar ses på Bokmässan, har 17 fått förhinder i år.)
Vad är det för sångtext som gör att jag ideligen skriver sorgeRliga istället för sorgeliga? Jag hör liksom en Alice Babs-röst som långsamt snyftar fram ordet väldigt långsamt …
Annika, nämen åh. En era är över. Jag visste faktiskt inte att det fanns en Mitford-syster kvar. Sega damer. Eller nu finns det ju ingen kvar då.
Sorgerliga saker hända
än i våra dar minsann
sorgerligast är dock denna
om Elvira Madigan.
Däääääär är den ju! Tack, Ninja!
PGW: Jag har ju din äggkopp fortfarande! Förbaskat!
Sorgeliga saker hända
än i våra dar minsann,
Sorgeligast är dock denna –
den om fröken Madigan.
duger bra det med.
I Närke går rågfält och vete ”i bugane böljer” och
barnen kom ifrån Frostmofjället..
Åh, hyttfogden, nu kom vi plötsligt hem till mig …
Åke Grönberg kunde verkligen, verkligen inte närkingska.
Karin Wistrand kan definitivt närkingska, men det hörs inte så tydligt utom på vissa vokaler (hennes första ”Lekebergsåsen” avslöjar att hon är härifrån för ett tränat öra; sådana e:n kommer enbart ur lokala munnar).
Liten rapport från mitt enkla hotelltjäll:
DET STINKER PLÖTSLIGT CIGARETTRÖK I HELA RUMMET!
Insektsfångare. Det var ju oväntat.
Att ta fjärilar och flyn med som man inte vill ska dö, eller i varje fall inte mosas och gå sönder, till insektssamlingar? Eller att plocka bromsar från hästar och kor med? Man kan ju inte ta flugor och getingar mitt i luften med något dylikt.
Så märkligt.
Den osynlige mannen har gått in till Lotten och tänt en cigg.
Eller … har du ett fönster nära ovanför en dörr (bak- eller huvud- eller altan-)?
Har ni sett insiktsfångaren?
Jag hittar några ventilationsluckor i mitt jättestora rum, men inte varifrån röklukten kommer. Ska jag klä på mig och gå ner till receptionen – jag som fick byta rum för att mitt luktade mögel? Prinsessan på ärten-varning?
Hm — lite svår fråga. Men om det nu är fel på ventilationen, eller om det är någon som röker på sitt rum eller i annat utrymme där hen inte får så är det ju viktigt att receptionen får veta. Hm.
Annika, sannolikt ditt första alternativ då föremålets ägare
var lärare och forskare inom naturhistoria.
Ah, tack för tipset! Jag tänkte klara mej utan, eller möjligen med det jag har i telefonen.
Man är borta från datorn en kväll av helt rimliga orsaker, och så missar man en massa intressanta saker. Så går det.
Mitford-boken står i biografihyllan och skall läsas vid tillfälle.
Utredningsredovisning!
Röken kom helt klart från toalettventilen. Jag sov med öppet fönster (mycket skönt och inte alls för kallt) och har ännu inte vågat mig ner till receptionen för att klaga.
Hmmmmm.
Ah, jag är inte ensam om att missa bokmässan! Är jag också inte ensam om att ha liter svårt för dessa teman varje år? Att det finns teman alls, alltså.
Har nu lärt mig att FÄRSK honung faktiskt har bakteriedödande egenskaper. Det ska man alltså käka när man sorgerligt nog är förkyld. Bara att lära känna någon biodlare, med andra ord.
”LITER svårt”…? Jag lovar, allt jag druckit är kaffe med mjölk!
Om vi fortsätter att skriva ”sorgerliga” här i båset kommer det att komma så högt i googleträffarna att det snart tar steget in i SAOL. (SOM KOMMER UT NÄSTA ÅR!)
Liten reserapport:
Jag fick ta springnota från hotellet (ingen fara, de skickar faktura) och hosthasta till tåget. Som är försenat eller inställt (oklar info) pga. fordonsfel. Liiiifvet, ungdomar, detta är liiiifvet.
Utan färsk honung i tre kvart försmäktar jag på denna station.
Färsk och oprocessad honung tar till och med kål på resistenta bakterier, har det visat sig.
Honung är framtiden! Stöd biodlarna!
(Hu vad det regnar här, förresten. Tur att man har ett glatt rött parapluie.)
Höstväder
Ja, låt oss promota ”sorgerliga”. Mycket mer expressivt än mesiga ”sorgeliga”. Men hoppas att vi ändå slipper sorgerliga saker för egen del!
Här regnar det precis inte. Men sorge(r)liga saker händer det. T ex den med två tonåringar och ett skjutvapen en bit utanför Uppsala.
Jag har en biodlande svåger, som bara odlar fler och fler bin. Jag skulle också odla bin om jag inte hade mild stekelfobi. (Det går verkligen inte, jag kan inte gå i närheten av en bikupa hur gärna jag än skulle vilja — jag har ju många tillfällen att försöka men det är rakt omöjligt.) Synd, det.
Om ni inte har tittat på Christers höstväderbild, titta omedelbums på Christers höstväderbild!
Jag har tittat på Christers höstvädersbild. Den är ruskigt beskrivande känslan av höstväder.
Jag som tänkte vara vitsig om flugsmälletången och säga att det var en sån – och så var det en sån! (Ni kommer väl ihåg filmen med han som fångade flugor med ätpinnar? Den här är för nybörjarstadiet.)
Definiera processad honung. Att man skiljt den från vaxkakan?
Håningen ska vara färsk. Pin färsk. Sök på ”honey resistent bacterias” och sätt verktyget på ”senaste veckan”, så finner du massor av läsning. Mycket överlappande, men ändå.
Vad som är processning beträffande honung varierar beroende på vem man frågar, tydligen. Antingen är det allt man gör efter att man har tagit ut vaxkakan ur kupan, inklusive skiljandes av honungen från vaxet, eller en upphettning för att honungen ska bli homogen och lätthanterlig, eller också går gränsen någonstans däremellan.
I varje fall duger inte honung som har värmts som bakteriedödande medel.
Färsk håning kommer att kunna rädda mig från liggsår och annat först på mycket gamla dagar, när jag inte längre hänger med. Blotta doften av den översötade och återigen översötade smeten gör mig nämligen illamående. Ungefär som stekt banan.
I vissa lägen totalvägrar man hellre än att kasta upp.
Men nu börjar vi väl ändå undra om det någonsin gick något tåg från Gävle. Eller någon ersättningsbuss, åtminstone.
Bleh, det lät nästan gnälligt fast det var menat att vara omtänksamt. Stackars host-Lotten, hur går hemresan/har hemresan gått?
Eller också borde jag hålla tyst för att inte väcka sjuklingen som vid hemkomst förmodligen borde bädda ner sig och glömma världen ett tag.
Eller Bang-soppa?
Gud vad jag lägger mig i.
Intressant, LarsW!
Jag hör till dem som inte alls tycker om honung direkt, eller rent, eller vad det heter. Mig får man inte i honungsvatten hur ont i halsen jag än har, till exempel.
Däremot tycker jag honung är ett förträffligt sötningsmedel i bakverk, och som glaze på revben och annat köttigt går det också fint. Så … för min del får honungen inte ha för mycket honungsarom, liksom. Den måste brytas av andra aromer för att vara god.
Jag har en gång skakat hand med Joe Louis i hans restaurang i Nevvjårk, men det hjälpte inte. Den stackars döda fågeln som sedan serverades var glacerad med någon slags håningsglasyr. En tugga räckte.
I min gravlaxsås använder jag honung isf socker som sötningsmedel. Tillsammans med varm och kallpressad rapsolja.
Antagligen inget att fresta LarsW med, men kanske Annika skulle uppskatta det.
Jag kan vara släkt med Nalle Puh. Förra året tömde jag åtta (!) burkar med honung under några förkylningsdagar … Honungsvatten med citron och ingeföra kan jag dricka hur mycket som helst!
NÄMEN FÖRLÅT! RAPPORT!
Jag klev på ett tåg med lokfel/fordonsfel och kom fram till Stockholm med sån bred bytesmarginal att jag hostande hann släpa mig ända upp till loungen för att där knapra finn-crisp med philadelpiaphilleost i flera minuter innan jag klev på tåget hemåt, där jag hann med en trevlig buss innan jag i min sköna säng kollapsade. Där kollapsade jag till ungefär nu, när jag ska kravla ner till kvällsmaten, som allt oftare verkar serveras så här sent (som i Spanien).
Host! Snörvel! (Ni som har FB kan höra min whiskyröst i ett nyss utlagt maffiainspirerat filmklipp.)
Rösterna var bäst i filmen, som för övrigt var lite skum. Kanske blir så med tanke på inspirationskälan.
inspirationskällan
(borde lära mig att kolla innan jag skickar)
En liten kort en till Lotten, när tittning orkas:
Har du prövat det här nån gång? (Alltså, varför man inte ska blåsa upp en basketboll för hårt.)
Eh … blåsa heterenoginte utan pumpa, ja.
Pumpa-umpa, pumpa-umpa …
Lite nattmusik kanske?
T.V. Carpio – I Want To Hold Your Hand.
Joe Cocker m.fl. Come Together
Yeon-Hee Kwak, Ennio Morricone m.fl. – Gabriel’s oboe.
Baskery – Bort allt vad oro gör.
Annikas basketlänk var så sorgerlig, så sorgerlig. Hu!
Host och snörvel. Jag gör verkligen ingen nytta, varken som vaken eller sovande. Snyyyyt.
När jag var ute med vovvlarna i gryningen flög det minsann några nordiska fladdermöss runt lönnarna på jakt efter några nattflyn. Det är ju inte sorgerligt alls.
Jag gillar honungsmackor och mjölk, men honung i mat står jag inte ut med. Eller i bakverk. Usch! Här penslas inga grillgrejor med honung, och inte återfinns den heller i sallader.
Hm, färsk honung får man tydligen leta efter när man behöver den.
Får jag annars återigen ge ett råd om bakteriedödning, mot ytliga basilusker: Saltvatten. Jag hade en gång (om ni är som jag har ni säkert glömt att jag sagt det förr) ett sår på en fot och behandlade enligt tidens sed med Desivon. Basilusken behandlade Desivonet som middag och åt sig uppåt, de bokstavligen knaprade i sig hud över ett vidare och vidare område. De var förmodligen sjukhussjuke-, allmänt resistenta vidunder, jag hade aldrig mött något liknande.
Till slut hällde jag saltvatten på såret, guvet varför, och det dog de faktiskt av. Pang bom.
Tycker ni inte också att Lotten ska byta tagline till ”Lotten – basketstjärna”?
Eller kanske ”Lotten – prisbelönt basketstjärna”?
Fast det låter kanske som att hon är en hund eller en pumpa.
”Lotten – flerfaldigt premierad basketstjärna”
Just för närvarande är tycks det mest vara ”Lotten — den kraxande språkpolisen” men med lite tur går det snart över.
**tummar hålls hårt**
Nå i alla fall, förkylning och saltvatten i samma tråd fick mig att tänka på något jag själv aldrig har prövat, som heter neti pot. I olika sammanhang har jag hört/läst folk höja metoden till skyarna, men jag vet inte, jag … Har någon här testat? (En snorbra idé eller bara slemmig?)
Och där blev det för många ord, men ni kan antagligen själva räkna ut vilka som är överflödiga.
Honung jag bins
Nässköljningslösning jag salins
Frukt jag c-vitamins
Host jag medicins
Vill ni veta varför Orangeluvan skrev ovanstående? Är det kanske värt ett helt inlägg?
Hmmmmmmm.
Ja, och ja!
Artiklarna kommer väl ut på nätupplagan förr eller senare. Vänta gärna till dess, så kan du skriva att hela planeten läser dem 🙂
Lotten – båsboss med rätt att dunka
Lotten me dunka
Mitt i atomens öga får jag en lugn stund och kan lyssna på en charmig , ordrik Tareq Tayler. Helt enkelt!
Väntar på att få höra Sigrid Combüchens framträdande och hoppas hon vill signera boken Spill.
För mig en märklig och intressant bok.
Här finns många pärlor av upplevelser men man får leta för att hitta dem mu kommer Hedbig och pratar om stil.