I lördags såg det ut så här hemma i huset.
Det finns nämligen galningar i familjen som har tålamod som inte liknar mitt. Jag vill ritsch, ratsch, fillibombombom att allt ska gå i ett rasande tempo och gärna med stora svängar samt utan pillerill. Med andra ord hugger jag hellre ner träd än lägger pussel. Jag skulle kunna säga jag hellre hugger av min vänstra arm än lägger pussel.
Jag la ut den lilla filmsnutten här ovan på Facebook, och har nu blivit kontaktad av vänner som (lite blygt) säger att det var en perfekt illustration till att ett visst parti under söndagen visade sig locka 13 % av Sveriges väljare. Well, jo, javisst – men jag brukar faktiskt inte ge mig på att sia, särskilt inte om framtiden.
(Däremot har jag förstås massa åsikter om hur framtiden borde se ut, och den inbegriper t.ex. basketkorgar åt alla samt invandring och böcker i alla dess former.)
livspussel, logistiska problem inom vardagslivet. För att få ihop livspusslet med fem barn valde hon att sälja dem på Blocket, men ångrade sig strax och körde därför halva stan runt och lämnade av sina barn i baskethallar enligt ett synnerligen invecklat veckoschema, varefter hon gick hem och brände upp jorden i kakelugnen.
HIST: sedan 2002
Låten som svagt hörs i bakgrunden låter så här i original:
Fotnot 1
Elvaåringens ”mendärrärfffftss” som hörs efter 24 sekunder betydde ”men hörnu mamma kolla, spjället är ju fortfarande stängt”.
Fotnot 2
Neeeej, det här är inte en hämnd och ett elakt sätt att förstöra för familjens pusslare. Vi gör så här när pusslet är färdiglagt och en eller flera bitar saknas. (Det är ju förresten ytterst underligt att alla pussel alltid saknar en eller flera bitar …)
Ja 11-åringen har helt rätt, det kan vara en fördel att öppna
spjället det blir inte så inrökt då.
Jag såg klippet (utan ljud, som 99% av alla klipp) och tog för givet att det hade med den globala uppvärmningen att göra. Kopplingen till SD förstår jag inte.
Määhh, er kan man ju inte ge pussel!! Har bara tappat två pusselbitar och det var från ett pussel som var upplimmat på masonit med undermåligt lim och blev stående på vinden i ett par år i väntan på nån som ville åtaga sig att åtgärda skiten, och då ramlade det bort två bitar som aldrig återfanns, men ingen tyckte det gjorde nåt eftersom anledningen till upplimmandet var att pusslet i stort sett bara bestod av mossgröna bitar som ingen skulle orka få ihop en andra gång men motivet var ju vackert för det och befanns duga utmärkt som väggprydnad när masoniten där de borttappade bitarna skulle suttit målats i en mssgrön nyans som gör att de saknade bitarna bara syns i ett visst ljus.
Vilken vacker bild på ett pussels sista stund. Vi här i råttboet är galna i ett pussla. Sönernas flickvänner bedöms bl.a. efter hur goda pusslare dom är. Den senaste har vi inte prövat ännu; hon paddlar och jagar och går i fjällen men det krävs mer …
Trevlig idé, att få fira ett fullständigt tillrättalagt pussel med uppbränning av detsamma.
Med samma tonfall som när John Lennon skriker ”I’ve got blisters on my fingers!” hördes min djefla man nyss vråla så det ekade i hela huset:
– Jag har pusselabstinens!
Elvaåringen, som satt (och nog lyssnade med ett halvt öra) alldeles intill mig, sa:
– Mamma. Mamma. Pappa vill ha en puss.
Mina föräldrar hade alltid ett pussel framme på brigdebordet. De satte dem alltid, i en egen takt. I många år hade vi Atlantiska Oceanen emellan oss, så de postade, postade och inget annat, ett fotografi, fotografi av pusslet tillsammans med en förstasida av deras morgontidning dels när de började och dels när det satt.
Världshändelserna verifierade deras knåp. Omöjligt var det att Shoppfuska på den tiden.
OM jag händelsevis skulle elda upp ett pussel för att en bit saknas, skulle jag förmodligen hitta den saknade biten innan glöden falnat, på samma sätt som jag hittar cykelnyckeln direkt efter att låset brutits upp!
(Åker ersättningsbuss – för flyget! Tjoho!)
Jag har avhänt mig alla utom ett pussel — förr pusslade jag, och egentligen tycker jag att det är roligt, men det tar ju sån plats och sån tid. Så de avhändade … avhänta … har gått till andra jaktmarker, jag vet icke längre hvilka.
Pusslet jag har kvar lägger jag ungefär en gång vart fjärde år. Det är inte jättestort, tusen bitar tror jag, men poängen med det är att det inte finns någon bild till förlaga. Och poängen med det är att det kom i en fin ask med ett tjockt häfte som innehåller en lång deckarnovell. Pusselbilden ger svaret på vem som begick mordet och varför! (Skojsighet jag en gång köpte från ett ställe som heter Past Times.) När det har gått några år är det alltså ganska svårt igen, och därför roligt.
Men nu önskar jag att jag hade ett sfäriskt ett som jag kunde elda upp, det där såg härligt ut!
Jag har gett bort alla pussel med alpängar, düska slott och anglesiska torp med halmtak. Danska gäss framför fetakorsvirkeshus likaså. I båthuset ute på landet läggs allehanda saker folk vill bli av med, från pocketböcker över pussel till barnkläder. Så där kan man härbärgera all möjlig skit.
De pussel jag gillar nu är de som heter Was-Gij där bilden på locket föreställer vad folket på pusselbilden ser. Eller hur de såg ut förr i världen. De är tecknade med mycket detaljer och många bifigurer. Lätteskojigt.
Pussel läggs på pusselmatta som man kan rulla ihop mellan varven. Lätteenkelt.
Någon gång på sjuttiotalet fyndade jag på en lantlig lopparknad ett större antal träpussel av varierande svårighetsgrad. Samtliga hade på kartongens baksida anteckningar om när pusslet lades och av vem. Somliga pussel var från fyrtiotalet och hade lagts kanske tjugo–trettio gånger. Vid jular, påsklov och även regniga sommardagar. De kom från en sommarstuga utmed vår sjö. Inget av pusslen hade någon förlagebild. Flera finns nedpackade i källaren men ett antal finns i ett skåp och jag grabbade tag i ett: »STJÄRN pussel. Ett LYX-PUSSEL av hög kvalitet med förnämligt motiv av konstnärlig art och i vackra färger.« Allt enligt framsidan. På baksidan finns antecknat att det är Pussel Nr 44.
Att det blir 27,5 cm brett och 20 cm högt. Söt, knepig.
Lagt av Marianne 26-5 1963.
Åter lagd 20/8 64.
Bitarna är mycket snirkliga.
En påklistrad etikett på sidan förkunnar att pusslets namn är ”DET LILLA SAMHÄLLET” och innehåller cirka 250 bitar.
Hela detta pusselfyndet var utmärkt tidsfördriv för såväl den egna barnaskaran som deras kusiner under somrar som jular. Vi fortsatte att skriva på kartongernas baksidor.
STOPPA PRESSARNA!
Det är då för väl att du har en blogg, Pysseliten – vi måste ju alla få veta hur det går till när flyg ersätts av buss! I’m flabbergasted!
(Framme! Busschaufförens stol skumpade roligt. Undrar om han fick hålla sig kvar i ratten för att inte lätta från sätet?)
Jag SKA blogga! På lördagar. Åtminstone.
Och då får vi veta allt om flygresan som bidde en bussdito? Om du så måste tillsätta en utredning!
(Kan nästan inte hålla mig.)
Sov nu, jag kan lätt hålla mej till imorgon, men då sätter jag till en utredning och reder ut bussfrågan!
SOVA? NU? VANSINNE!
(Fast jo, det är en bra idé. Radioprat imorrn bitti.)
Jag kan slänga in en småtrist anekdot om flyg och buss som inte är en direkt ersättningshistoria, men nästan.
En gång för många många år sedan — någon gång på 80-talet var det — skulle vi på charterresa till London med avgång Arlanda. Dock befann sig delar av Arlandas markpersonal i strejk, så vi skulle flyga från Oslo (Fornebu, var det på den tiden). Men diverse teknikaliteter gjorde att vi inte fick resa på egen hand direkt till Norge, vi (samtliga som skulle med flyget, alltså) måste checka in på Arlanda ändå, och sedan åka buss till Oslo därifrån. Och någonstans i skogarna nära landgränsen gick bussen sönder. Så där gick femtio passagerare omkring i en skogsbacke i ett par timmar i väntan på ersättningsbuss, iförda stigande nervositet över risken att alltihop skulle sluta med att vi ändå inte kom iväg.
Flyget väntade dock. Sen var det samma visa vid hemkomsten fast åt andra hållet, och utan bussfallering. Däremot ankomst Arlanda frampå småtimmarna, och vi som hade åkt tåg upp och skulle åka tåg hem, kunde inte ens ta oss från flygplatsen (Arlanda Express fanns inte på den tiden, och bussarna hade slutat gå och taxi hade vi inte råd med). Min munläderbegåvade andra hälft hittade någon som hyrde ut något sorts specialvilorum (för sjuka barn eller var det var) åt oss, i underjorden under flygplatsen, där vi sov på varsin brits i några timmar tills vi kunde ta flygbuss in till stan, och vidare hemåt.
Se där hur tråkig en buss-i-stället-för-flyghistoria kan vara!
Men oförglömlig är den. Jag minns till och med vilken pocketbok jag köpte på Arlanda, läste på bussen till Norge och lämnade kvar på sätet: Stenarna skola ropa av Ruth Rendell. Den är kort uttryckt skitbra.
**Hade Lotten inte kunnat sova förut så kan hon det nu!**
På tal om bussar, kolla en kille som bär upp en motorcykel på en. Med huvudet.
Apropå flyg, här är en ”intressant” flygvideo.
Ojojoj va Lotten inte sover!
Nu måste vi ju få tillgång till Annikas mystiska britsar som finns under Arlanda. Och göra en film som handlar om bussresan och de femtio passagerarna som gick omkring i en skogsbacke i ett par timmar! Och allt bagage!
(Nytillkomna tittare kan få för sig att jag här ovan är ironisk och raljerar och inte alls är intresserad. Så är ju inte alls fallet, som ni andra förstår. Den där skogsbacken … mmmmm, vilka dialoger och livsöden som hade kunnat utspela sig där …)
Åh, fåtölj!
Att jag behöver pussel i mitt liv förstod jag inte förrän detta år då vi först la ett pussel som Moa fick i pris på mattetävlingen Pythagoras Quest (klättrande panda) sedan ett som låg i ett skåp (tokroliga flygare) och sen ett som vi lånat frånFarmor (Carl Larsson) och sen ett som jag köpte från Amazon.
Jag pusslade mycket som barn och märker att jag har en uppövad förmåga som mina barn ännu inte har tillägnat sig. Det bästa med aktiviteten är att den är så välsignat meningslös – ett rekreerande alternativ till alla nyttigheter som fyller dagsagendan för egenföretagare och fembarnsföräldrar.
Nu har jag blivit förälskad i motiven från Eurographics – tänk att få lägga världskartan, flaggor, periodiska systemet, stridsvagnar samt bakelser!
http://www.eurographics.ca/en/prodtype/jigsaw-puzzles.aspx
Men det är attans vad det blir dyrt att få pusslet till Sverige. Minst hundra spänn i frakt.
Senaste pusslet var detta med motiv av Colin Thomas vars alster för tankarna till Sven Nordqvist med hans bisarra interiörer, befolkade av mucklor:
http://www.amazon.co.uk/Ravensburger-Bizarre-Bookshop-1000pc-Jigsaw/dp/B0034XQX2Y/ref=sr_1_2?ie=UTF8&qid=1410846409&sr=8-2&keywords=puzzle
Rekommenderas varmt!
Sorry, Colin Thompson ska det vara.
Byta mjölkflyget mot Concorde, se där ett annat slags resetrassel. Lille M. flög till London och därifrån skulle han till New York och därifrån till Miami. Hans flyg från Stockholm blev det schabbel med så när han kom fram till London hade hans NY-plan gått och anknytningen från Nueva York var minst sagt i fara. Eftersom resten av anslutningskedjan också skulle ha pajat gnydde han avsevärt vid British Air-ways-disken och si, de vänliga damerna bokade om honom till Concorde. ”Då flyger du ifatt ditt missade plan ”, sa dom tröstande. Det gjorde han och innan avgången hann han med en stund i Concorde-loungen också . Årgångschampagne, mina damer; hur ofta får man det?
Vill ha tid att lägga pussel!
Det är väl antagligen bara att ta sej den tiden.
Ni får inte elda upp Colin Thompson, DDM; för just det motivet har jag som skrivbordsbakgrund! Föll pladask för motivet när jag såg det.
Lägga pussel eller putsa silver, mindless chores, som vi längtar efter.
Nu över till nåt helt annat: svamp. Alla plockar verandaborden fulla med Karl Johan och får foton därav publicerade på baksidan av DN. Var 17 hittar alla all denna svamp?
Jag köpte min svamp för pengar,
för mig fanns ej annat att få.
Sjung vackert, ni skorrande strängar,
sjung vackert om svampsås ändå.
OJ vilket roligt pussel det där bokryggs-och-smågnuttar-motivet ser ut att vara, DDM!
/Hälsningar, en som håller sig hårt i hampan för att inte genast beställa …
Nu kan vi ha båsträff en blåsig och blöt novemberhelg…..
Jag blev också sugen på det där pusslet, men 70×50 i färdigt skick känns lite mastigt. Inget för köksbordet, precis.
Bra skaldat Ökenråttan.
Puss, PK!
Jo, LarsW, Lottens köksbord!
PK: från Nisse och mej, då.
Vad betyder lax terrapefft? Det är Nisse som undrar …
PK grillade lax hos Lotten i somras, men blev inte nöjd. Han har sedemera talat laxen tillrätta och misslyckas numer aldrig med lax! (Eller något i den stilen – jag hittade nog bara på slutet.)
Reserverar jag köksbordet får vi dricka morgonkaffet, läsa dito tidningen och lösa våra korsord ståendes upp. Det känns inte som något man står(!) efter, pecis.
Älskar pussel och letar med ljus och lykta efter Golden Box-pussel som jag är väldigt förtjust i. Träpussel, utan bild och med figurativa bitar. Svååååra att hitta för de tillverkas nog inte längre.
Japp, laxen bar sig illa åt och skämde ut mej i Eskilstuna somras. Efter det hade vi några terapeutiska samtal, jag och laxen och sedan dess har laxen så att säga hållit sig i skinnet.
Samma lax? Laxen Särimner? Undra på att den behöver terapi!
Förresten, kan man inte göra skor eller väskor eller nåt, av laxskinn?
*Snabbkollar*
Jo, man kan garva laxskinn och göra till exempel ”en vacker väst” men jag läste verkligen inte alltihop för det var en så lång och milt romantisk text så jag kom alldeles av mig. Jag skulle ju ändå bara kolla möjligheten.
Jag vill ha någraslaxskor!
Kostar kanske ett par laxar, då.
Ni är ju ena knäppgökar: ni vill pussla och ha laxar på fötterna.
Pysse, vi har ett blått garvat laxskinn som vi köpt på Island. Jag tror det är lite tunt att göra skor av.
PK, gör du som Clumsy Carp (skolla ner en bit på sidan) när du har dina terapisessioner med laxen?
Lakskinn garvade man förr, och gjorde bl a ryggsäcksremmar av.
Av laxskinnet kan man göra sig en laxask.
Bränner man skinnet så blir det laxaska.
Laxgrill jag minns.
Laxskinn jag brinns.
Laxmiddag jag penibelins.
Om (och jag tror på det) laxskinn går att garvas för olika ändamål.
Det än segare gäddskinnet borde vara än mer användbart.
Oj vad många googlingssvar det blev
http://tinyurl.com/m2bx6yg
Sex laxar i en ….
”Lask” ord på väg att försvinna ur svensk aktiv vokabulär?
IKEA utkonkurrerat ordet med sina böjda nycklar?
Ryggsäcksremmar…? Hur i hela friden kommer man på något sådant?
”Men hej, här har jag en lax, jag tar skinnet och gör ryggsäcksremmar av det!”
I ett samhällwe där inget gick till spillo, och, så använder mnniskan sin fantasti och sitt behov för att skapa. Måste man jaga, flå, bereda och sen forma skinnet till det man vill ha, t ex en ryggsäck, så har man månne inte skinn att avvara till remmen som ska försluta, bäras med utam man får improvisera. Och ta ett lakskinn som är starkare än laxskinn.
Sen är garvade fiskskinn vackra och människan är ju känd för sin vilja att pryda sig.
usschäkta morgonfingrarna…
Och om man flätar skinnen så kan man göra sig en laxstege, staplar man fiskarna så kan man göra en laxtrappa.
Laxa är även ett verb; Att foga samman trästycken med profiler påminnande om laxstjärtar med varandra.
LAX= Los Angeles International Airport
Laxa och laxera är dock inte samma sak fast det nästan ser så ut.
”Jag laxade den här asken, men resultatet blev inget vidare.”
”Nä, det ser faktiskt ut som skit.”
Relaxa = göra om lådsammanfogningen.
(Nä, jag har inte ett dugg att säga. Har ni?)
Kan en glad lax lägga lök på laxen?
Det värsta är att inte heller jag har nåt att säga. Vad tusan bloggar man om en dag som denna? (Jag har en timme på mig från och med NU!)
Något intetsägande, kanske?
Denna dag i historien? Den 17/9 i Lottens År 1964 hade annars Goldfinger premiär.
Alla på en gång, sjung ”Goooooldfinger …!”
Att dö kvävningsdöden av att bli täckt med guld- eller annan färg som hon gjorde i filmen är inte möjligt, som man trodde då. Det eminenta Snopes reder ut begreppen.
Hm — det finns en ny och intressant uppfinning gällande lax, som världen fick veta om i augusti i år (det var i alla fall då filmer av grejen dök upp överallt), nämligen den heltigenom seriösa laxkanonen. Så den kan … nån … titta på en stund.
Bloggämne har jag inga förslag på. Heller.
En glad lax kanske vill lägga rabarber på ett par schyssta lökar?
Zzzzzzz. Jag råkade somna.
(Fördelen med att vara egenföretagare som jobbar i sängen. Ehum.)
AuiL, Kallax.
Bloggämnen:
-Revolution-men på kapitalismens villkor.
-Jämställdhet- men på patriarkatets villkor
-Laxtrappan genom tiderna
-Sålunda språkades Sara. Thustra i klassen.
-Mitt liv som mumie-Fröken Tuttan Khamon berättar.
-Öronvax jag minns.
-Vådan av vådis. En groggdrickares bekännelse
-Vittert, vittrat, vajert-förnyelsen av Svenska Akademien som jag ser den.
Laxjävel säger vi som inte äter fisk eller helt enkelt är mätta på laxhysterin i svensk matlgningspress. Dock heter det Laxdjävul.
Eller så kan man kolla på en gammal rockkonsert.
Just nu funderar jag, mätt efter en laxaladåb, på att slå mig ner på en laxtrappa och läsa Laxdalingarnas saga.
Mitt liv med Mumin, Snorkfröken berättar.
Tove Jansson jag mumins.
PK äter lax på Lax. 😉
Kall lax.