– Ja, hur känns det nu på 100-årsdagen, Lotten?
– Jag har plötsligt fått jätteont i knäna, kan du tänka dig. Begriper inte varför det skulle dyka upp plötsligt.
– Det är måhända det myckna basketspelandet på 1900-talet?
– Joooo, så skulle det ju kunna vara förstås. Sa du 1900-talet? Hm.
– Du var i USA som basketproffs säsongen 1981–82?
– Ja, så var det nog. Bedrövligt spel. Håriga ben hade jag, tror jag minsann. Spelade mot eller med Barack Obama. Jag tror att jag har en bild här nånstans … Ja, titta! Med honom var det — i ett mixed lag.
– Jag har hittat ett tidningsurklipp från … låt se … Eskilstuna-Kuriren den 26 september 2009 – var det året när du, Lotten, lade skorna på hyllan?
– Nej. Här läggs inga skor på hyllan. Jag spelar fortfarande. Skorna sitter på fötterna och där ska de sitta. Jag ska dö med skorna på.
– Jaså såpass?
– Ja, men av någon konstig anledning får vi inte ha på oss shorts längre när vi spelar. Fastän vi rakar benen. Här har jag ju en bild från igår!
– Okej, men här i artikeln från 2014 står det ju att du är en ”f.d. basketstjärna”.
– Mhm. Måste vara ett korrfel. Får jag titta?
– Eh… det var då väldigt vilka små flugskitar till bokstäver.
– Förstoringsglas kanske?
– Jatack.
– Upprörande. Tsssst. Skulle jag vara en föredetting? Nej, nu jävlar.
– Jaså? Vad händer nu?
– Nu måste jag sova middag. Dunk! Zzzzzz.
Trodde att du planerade att vara helt dement vid 100.
Men det ääär jag ju!
LarsW –Formerly known as Storrökaren– intervjuad på 100-årsdagen 2052:
– Gratulerar. Hur kom du så här långt?
– Det kan jag tacka mitt osunda leverne och diverse medikamenter för.
– Osunda leverne?
– Fram till rökning totalförbjöds 2036 mådde jag som en Prince. Sen blev det lite sämre. Whiskyn har dock hållit mig på benen.
– Du lär ha cancer?
– Två diagnoser; En från 2007 och en från 2011. Bägge synes kvästa, men det gör ju rost i bilen också.
– Du måste ha uppnått en del i ditt liv. Vad är du mest stolt över?
– Tveklöst att ”Ejengkligen” kom in i SAOL 2029. Det var jag som började. Läs bara bakåt i f.d basketstjärnan Lotten Bergmans blogg.
– Största besvikelsen?
– Lika tveklöst att vi de senaste 37 åren måst ställa in besöket på The Edinburgh Tattoo av 37 olika skäl. Det känns som en förbannelse. Hemförsäkringen och Visa täcker inte de avbeställningarna sedan många år. Men nu har arrangörerna meddelat att jag kommer att bäras in på plan av en säckpipeorkester som tack för min outtröttliga strävan att söka besöka dem.
– Kan du delta i evenemanget på något vis?
– I så fall stillastående på trumma, men de lär nog ta ifrån mig både kagge och pinnar.
– Ett råd till andra som vill bli 100?
– Inget som kan sägas här, men det går faktiskt att få tag på cigarretter även i dag. Så mycket kan jag säga. Whisky finns ju överallt.
Vähäldigt fin och naturligtvis helt äkta bild på f.d. (f.d.?! Före detta?! Det var det fräckaste …) basketstjärnan tillsammans med nuvarande presidenten. Jag är särskilt imponerad av spelaren som har en arm som växer ut från örat (t.v. om Lotten, eller på hennes högra sida). Man ska använda alla sinnen i sport, och där är uppenbarligen en som lyssnar till spelet!
Nunnorna är nunnor. Basketcases? Habit-ual players? Dok-torander i bollsport?
Mycket intressant, i alla fall.
Tack, utmärkt fredagsunderhållning här!
Ja men det vet du väl hur tidningar är. Hur sjutton kan han vara sambo med Ida när hon är i Spanien?
Klart de menade ”före denna”. Alltså att du spelade basket redan före Ida började spela basket.
här är en kompis som har funderingar på böjningar.
Nån som kan vara klok åt honom? Båsvärdinnan till exempel.
Jag är inte båsvärdinnan och i synnerhet är jag inte klok (’schäkta, kunde’nte låta bli), men såvitt jag kan se har han hittat allt han behöver hitta, och svaret är — som så ofta i språksammanhang — därför. Det heter så. Det heter ”bragt om livet”.
”Vid den fruktansvärda olyckan bragtes flera människor om livet” står det i SO* under ordet liv, dit en hänvisning från ordet bringa finns (längst ner i delen om verbet bringa, till skillnad från substantivet [alltså inte oxbringa oxbringade oxbragt]; under själva ”bringa” finns bara frasen bringa ngn om livet, utan vidare beskrivning).
Böjningsmönstret är hur som helst bringa – bringade eller bragte – bringat eller bragt. Att han blev bragt om livet är inte konstigare än att han blev klippt i håret, alltså. Så — inte ”bragd” utan ”bragt”. Vad jag förstår. Fast jag inser preciiiis varför någon skriver ”bragd” ändå …
Sedan kan man läsa en massa roliga meningar och fraser under ”bringa” i SAOB på nätet, och börja planera att använda ordet mycket, mycket oftare!
* Svensk ordbok utgiven av Svenska akademien (A–L)
Och eftersom jag bara bubblar, bubblar jag här i stället för där, hos en jag inte känner och som inte känner mig.
Blah.
Ordlistor jag Akademi[e]ns
Men Annika! Du får vara min stand in! Vilken lysande utredning!
Och så ber jag att få tacka LarsW – särskilt för ”… ejengkligen kom in i SAOL 2029”.
Cecilia N: Tjugoåringen är i Sverige igen! I vårt hus! Med Spanjoren! (Rapport kommer!)
Pysseliten: Åt ni lax idag igen?
*tihi*
Jag heter Annika, och jag är ordbokoholist.
Annika och Lotten, hur har ni det med ängelskan? Bring brought brought känns väldigt besläktat …
Jag åt laxrester till lunch (igår) ja. Men till kvällen blev det grillade handbörjare! Katten kom springande som ett spjut när hon hörde hamburgerpressen rassla på diskbänken, men tji fick hon – det var inte köttfärsvarianten som var i görningen, utan dom vegetariska. Påkommen med klent luktsinne!
En gång stjärna alltid stjärna, Lotten. 🙂
(Jestanes, jag kommer inte in på min blogg.)
Idag när jag stilla och lugnt vandrade på stadens gator och torg, möttes jag av beundrande blickar och ryggdunkar.
I’m a celebrity, ungdomar!
Själv blev jag misstagen för Henrik S. Järrel på stan under ett par år runt 89-90. Den celebriteten hade jag gärna avstått ifrån.
Hälsningar från Friends Arena.
Min andra hälft matar grävling med smörgås (nåja — med snuttar av kvarblivet och torrt rostbröd) genom ett fönster, och jag tar kort på den men kortet blir dåligt (blixten slår delvis i fönsterrutan vid sidan om, förstås).
Detta sker sedan jag blivit tillropad. Nej, inte just ropad. Undrar just vad det heter när man viskar väldigt, väldigt emfatiskt för att frambringa ett ”rop” som egentligen inte får höras för någon utom mottagaren. (Jag var i ett annat rum …)
Vad jag blev frånkallad var en trevlig artikel med många bilder om ”hemmagym” under viktoriansk tid. Tänk att träna i korsett och puffärmar!
Vet Julian, ejengkligen, vad han har gett sig in på som ger sig i lag med den Bergmanska familjen?
Nylig Google-sökning på”Lotten Obama”.
http://tinyurl.com/ljklq96
For sure, she is a star!
Nej, Dieva, Julián har ingen aning. Han kommer att fördärvas alldeles!
Åh, Örjan! Jag och Obama!
Nu måste ni faktiskt allihop titta på Annikas länk till hemmagymmet. (Oj vad många m i ett och samma ord.)
Ska genast leta reda på mitt gummiband! Huvudövningen såg ny och fräsch ut!
Vad jag gillar det där översta basketfotot! Du är så lik vår lilla dotter, den jätteglada munnen, dom mörka ögonen och Kulla Gulla-lockarna.
Då ska du veta, Ökenråttan, att jag ansökte om att få spela Kulla-Gulla i tv-serien som spelades in 1986. Jag sades vara lagom lockig, men ”för gammal”. Pfah!
Alltså, jag har aldrig läst någon Kulla-gulla-bok, men var hon inte liiite yngre än 22?
Så då var jag ju tvungen att slå upp K-G på Wiki, och där fann jag till min förvåning att K-G spelades av Jarl Borsén ELLLER Jan Malmsjö. Inte konstigt att du blev brädad av sådan skådespelarelit, men var Jan Malmsjö verkligen lockig? Och nog är väl båda dessa herrar äldre än Lotten?
’Böckerna har filmatiserats två gånger. År 1956 gjordes den första inspelningen i regi av Håkan Bergström med Malou Fredén i titelrollen och bland annat Hugo Björne och Margaretha Bergström i övriga roller. Den andra gjordes 1986 i regi av Gustav Wiklund med bland andra Jarl Borssén och Jan Malmsjö i rollerna. Böckerna har även dramatiserats för radio.’
Det kan aldrig vara försent att spela Kulla-Gulla! Cecilia Hagen har ju gett ut böckerna ”Kulla-Gulla i övergångsåldern” och ”Kulla-Gulla kilar vidare”.
”Kulla-Gulla kilar vidare” måste vara en hemskt kort film.
Om man gogglar på Kulla-Gulla får man upp bilder på bokomslag från senare utgåvor. När jag tänker på K-G så är det förstautgåvorna jaG SER, MED OMSLAG tecknade av Elisabeth Kugelberg. Där se KG ut som lilla dottern och Lotten. På dom nyare bokomslagen ser hon ut som nån glamorösare sortens fjortis.
Har jag läst två Kulla-Gulla-böcker? Jag tror att jag har läst ungefär två Kulla-Gulla-böcker. Och minns absolut inte ett smack av dem.
Behöver jag hjälp?
Nej, Annika, varför skulle du behöva hjälp?
Det var förstås bara ett skämt, men med något slags innehåll ändå. Så här:
Ibland känns det som om jag har — tja — ofullständiga insikter i ett kulturfenomen. ”Kulturfenomen”? Det var kanske att ta i. Men Kulla-Gulla är en sorts markör, som i de ovannämnda Cecilia Hagen-titlarna (och en del annat man sett/hört genom åren), och markören och därmed titlarna är liksom tomma för mig.
Glasklar, jag? Aldrig i livet.
Jag skulle nog vilja ha läst fler Kulla-Gulla-böcker så jag kunde förhålla mig till dem, men jag har då rakt ingen lust att läsa dem. Så där som det kan vara.
Och det finns förstås så mycket som jag inte har läst fast jag har läst så mycket — ha!
I den här tråden har jag lärt mig mer om Kulla-Gulla än under hela mitt liv. Keep On the Good Works.
…the Good Work, och inget annat. Sorry.
Om man som jag har läst Polly-Anna, så behöver man liksom inte K-G. Kvoten är redan fylld av fasansfull präktighet.
Fast första Kulla-Gulla-boken, den utan tillägg i titeln, är faktiskt en nästan renodlad proletärroman med bara lite lite romantiska inslag. Den är läsvärd.
Resten av serien är nog inte läsvärd för personer över målåldern. Fast jag har läst om samtliga i vuxen ålder och funnit ett och annat att glädjas åt.
(Fast, fast, fast. Ursäkta upprepningen. Alldeles för besvärligt att redigera.)
Ninja: Fast (Hej, Brid!) Kulla-Gulla är inte polyannapräktig.
What? Jag gillade Kulla-Gulla! Böckerna handlar om en tuff tjej som klarar sig bra i livet genom att vara ärlig och skötsam. Det är absolut inget fel med att vara präktig, om man vill kalla det så.
Jag har läst Kulla-Gulla både en och två och – säkert – femton gånger. Några gånger även som vuxen. Kommer ihåg att jag var väldigt besviken på filmatiseringen från -86. Tyckte de gjorde henne till ett drömmande mähä. Håller med dig Brid, om att särskilt första boken är läsvärd.
Jag tyckte alldeles väldigt mycket om Kulla-Gulla. Tills jag då som varande 22-åring befanns vara för gammal för att spela 14-åring, kan ni tänka er. Sedan dess knycker jag surt på nacken och sätter näsan i vädret samtidigt som jag kavat stövlar ut i närmaste potatisåker när hon förs på tal.
Kulla-gulla var ett måste och svårt att undvika när man plöjde sig igenom bibblans ungdomsböcker. Tyckte om dem.