Hoppa till innehåll

ReadMe … Read Me … readme?

Jag är i Lund på en konferens, vars logga ser ut så här.

Skärmavbild 2014-05-26 kl. 09.03.14

Man kan ju kolla i sina älskade skrivregler och där finna att det allra troligaste är att det ska skrivas ”Readme” [ridmi].

Först ut på scen är Karin Taube, professor emeritus vid Umeå universitet. Hon ska berätta hur det kommer sig att Sverige låg etta i Pisa-undersökningarna och numera sladdar sist. På 20 år har det hänt något med vår lässkicklighet …

 Kl 09:15

Läsförståelsen har drastiskt försämrats i ett antal länder, och den har försämrats allra mest i Sverige. Detta är ett obestridligt faktum. Nu är frågan om min läsförståelse också har försämrats och det är därför som jag inte riktigt kan ta till mig informationen i presentationsbilder som ser ut så här:

pisa_reading
Förändrade läsvanor – Sverige är den röda stapeln längst till höger.
pisa_2
Pisa … vänta, måste kisa … ser inte …

Intressant är att de länder som är mest aktiva ”på nätet” (med ALLT vad det innebär) har också försämrats mest när det gäller läsförståelse. Jag är inte beredd att gå med på att detta skulle vara den största anledningen, men nu ska vi se. Eleverna (och då särskilt pojkar) läser sämre (tror man) på grund av

  • decentralicering
  • differentiering
  • individualisering
  • segregering
  • mindre specialundervisning.

Och där tror Karin Taube att den sista punkten är den springande eller pudelns kärna. (Det är inte hon som formulerar sig så, det är jag. Hon är mycket mer seriös än jag.) Sammanfattningsvis läser eleverna sämre för att så få söker sig till lärarutbildningen, läraryrket har alldeles för låg status, det är numera färre färre praktiska inslag i lärarutbildningen och  förutsättningarna för undervisningen varierar stort om man ser till hela Sverige.

– Av pur rädsla för att dra över tiden, har jag nu tre minuter över! säger Karin Taube och vi skrattar alla.

I Finland är man inte ett dugg rädd för att ge alla som inte hänger med i läsningen specialhjälp. Det är många som får extrahjälp och man är inte ett dugg rädd för att det på något sätt skulle ”stämpla eleverna”.

scenbok
Under hela dagen sitter en tjej på scenen och läser en bok. Det ser verkligen mysigt ut.

Kl. 09:40

Föreskoleavdelningen Långben kommer ut på scenen och har samling genom att sitta ner med benen i kors och läsa namn på lappar – på denna förskola börjar man lära barnen att läsa redan i ettårsåldern. Men får en lapp med sitt namn och så lär sig barnen sitt namn som en bild. Efter ett tag börjar de känna igen begynnelsebokstaven och leta efter andra ord med samma bokstav och efter ett par år kan barnen läsa.

mildner_scen
Anders mildner intervjuar en läsande femåring.

Martin Widmark (författaren till Lassemaja-böckerna) står nere på golvet i stora konsertsalen i Lund och pratar med Anders Mildner om hur han har märkt att läsförståelsen har förändrats och hur han ser att man i skolklasser som jobbar mycket med läsförståelse är lugnare, att eleverna där ställer intressantare frågor, är snälla mot varandra och att de helt enkelt är nyfiknare och att han därför har satt igång projektet ”En läsande klass” och jag lyssnar intresserat samtidigt som jag tänker:

widmark
– MEN DRA UPP KARLN PÅ SCENEN!

Sedan kan man ju faktiskt fråga sig om det är så att just de där läsande klasserna är som de är för att de läser, eller att de läser för att de är sådär.

Kl. 10:00

Om generationskrockarnas betydelse för framtiden ska Thomas Fürth berätta, men av allt jag har hört hittills verkar han berätta om schablonbilder som att 60-talisterna var hippiesar i smutsiga kläder, att man på 80-talet lyssnade på synth och hårdrock och att den senaste ungdomsgenerationen är bortskämd och dessutom älskar Allsång på Skansen.

– Men den senaste ungdomsgenerationen kan verkligen nätverka! Och de verkar veta var jobben kommer att finnas i framtiden eftersom de söker sig till forskning, turism, sjukvård och skola.

bild_furth
Men presentationsbilderna, hörni!

– Nu kommer 90-talisterna, ”generation ordning”, starka individualister som gillar grupper. De har familjeorienterade värderingar, de vill gärna flytta utomlands – de har ju varit i Thailand med föräldrarna redan när de var fem år! De har mindre [sic] postmaterialistiska värderingar, de är präglade av jättetuff arbetsmarknad, de gifter sig i högre utsträckning med jättestora kalas och hundratals gäster!

Aha. Han är inte här för att prata om läsning. Jag förstår. Mittåt.

10:40
Brit Stakston pratar nu om dagens och morgondagens medievanor. (Det är som bekant svårt att sia, och då särskilt om morgondagen.) Hon börjar med att tala om hur spännande det är att Fi:s framgångar kan bero på att partiet har förstått vikten av internet och hur det funkar med ”delning”.

– Vi måste lägga ett pussel mellan det nya och det gamla sättet att läsa. Gamla och nya strukturer behöver mötas och det handlar inte bara om ansvaret för läsande utan även för det demokratiska sättet att tänka, att formulera vår världsbild.

britbild
Brit har fattat grejen med presentationsbilder!

– Jesse Jackson, som jag intervjuade för ett par år sedan, säger att förändringen hade skett snabbare om vi hade haft sociala medier på 1960-talet. Tack vare nätet får vi chansen att möta fler och vår starka vilja att förändra är stor och en enskild individ kan göra så mycket för att förändra.

– Bloggar och Twitter ger snabba reaktioner – hur ska en framtida nyhetstjänst se ut för att ungdomarna ska vilja läsa den? Vi kan sluta att drömma om att vi går tillbaka till tryckta tidningar och böcker. Den som läser på nätet känner sig otroligt insatt; nyheter kommer som bekant inte bara i tryckt form.

– Ni som är här har ett ansvar för att förstå hur digitaliseringen funkar. Vuxenvärlden abdikerar och tror att allt sker av sig själv, men så är inte fallet!

Sedan tar tiden slut – Brit får gå från scenen utan att visa sina sista bilder eftersom en deadline är en deadline är en deadline.

Kl. 10:59

(Inom parentes – internet här är otroligt skakigt. För att få tag i användar- och lösenord fick jag följa med en man in i vaktmästarrummet [UTAN KAMERA!!!] för att hämta en stor lapp med långa koder som bara gäller idag. Och nu haltar uppkopplingen; jag känner mig som om jag går med simfötter på en gymnastikbom.)

Kl. 11:05

Författaren Björn Hedensjö berättar nu om ”sömnens inverkan på skolan och om tonåringar och deras prestationer” och betonar att det verkligen inte är coolt att sova lite för lite. Det finns ett fåtal supermänniskor som klarar sig på 4–5 timmar, men de flesta som sover kort och snabbt lider förmodligen av kronisk sömnbrist. Om man stoppar in dem i ett sömnlabb tillsammans med ”normalsovare”, visar det sig snabbt att de sover meeeeeeer än normalsovarna. (Jag förutsätter att de inte sover tillsammans på labbet.)

klocka

– Hur kommer det sig att det finns fler människor som gillar att vara vakna till midnatt? Det verkar ju opraktiskt om man ser till vår biologi. Jo, det beror på det artificiella ljuset.

Alltså: jag hade inte gillat att vara vaken till midnatt om jag hade levt i 1600-talets mörker. Well, jag hade nog ogillat att inte få spela basket och inte äta spagetti med köttfärssås också.

– Och så har vi tonåringarna och deras enoooorma behöv av sömn. I USA flyttade man skoldagens start till 08:20 från det inhumana 07:20, vilket har fungerat över förväntan — allt som gick att mäta blev bättre! Och nu har en boarding school i Storbritannien flyttat skolstarten till kl. 13:00 …

Björn Hedensjö berättar avslutningsvis om hur man faktiskt kan förbättra sin sömn, men jag måste säga att det ju är precis som det alltid är: råd som jag inte vill följa.

  • Träna på avslappning.
  • Gör en tydlig avgränsning mellan arbete i tid och rum.
  • Försök att tillbringa minst en timme ute i dagsljus varje dag.
  • Stig upp samma tid varje morgon, även på helger.

Kl. 11:30

– Varför minskar besöken på biblioteken så kraftigt och hur ser framtidens bibliotek ut? inleder Hanna Carlsson och imponeras sedan av hur många av oss som räcker upp handen när hon frågar om vi har varit på bibliotek den senaste månaden.

Vi boklånare distraheras förstås av de digitala kanalerna, men det kan också vara så att biblioteksbesöken minskar för att bibliotek faktiskt läggs ner. Däremot har ju e-boksutlånen ökat alldeles fantastiskt mycket.

– Det finns de som tror att vi har en enda man att tacka. Och att denne man är Zlatan.

Många bibliotek satsar på att bli ”kulturhus” och inte fokusera enbart på böcker. Andra bibliotek gör precis tvärt om: ett bibliotek i Texas har enbart skärmar, plattor och digitala böcker. Och där ser det ut så här:

digitalt biblo
Lite blekt kanske …?

Kl. 11:40

”Precis som i skolan när fröken Ulla drog in den stoooora tv:n i klassrummet och inte fick igång den och stod och nästan grät framme vid katedern, kommer nu tekniktrubbel när Marga Kleinenberg från Die Nieuwe Bibliotheek kopplas upp via Skype” … tänkte jag nu skriva, när allt som genom ett internetunder faktiskt funkade.

marga
Marga låter lite nederländskt burkig, men vi hör hur hon berättar om hur de har förändrat sitt bibliotek så att det påminner mer om en affär (förr kallad boklåda) så att ”kunderna” ska känna sig hemma.

Bibliotekarierna visade sig gilla idén mindre än ”kunderna” och Marga säger ”retail concept” samt ”shops” så många gånger att jag verkligen känner mig … vilsen. (Men inte negativ.) Böckerna står i hyllorna som vanligt, men är sorterade efter livsstilar. Kunderna ska överraskas och låna något som de inte letade efter.

mums
Potatis och lax.

På lunchen roade jag mig med att stå i toakö. Bakom en av de låsta dörrarna satt någon och lättade sina behov så att vi alla tydligt hörde det:

toaprat
– Jaaa. Nej, inte alls. Men jag har ju sagt det ända sedan projektet tog fart! Och alla borde inse att … nej. Ja. Nej, just det. Vi måste i så fall sätta igång redan nu eftersom alla inblandade börjar känn…

Kl. 13:00

Någonstans i huset bankar någon frenetiskt på något som nog måste bankas på. Inne i konsertsalen lyssnar vi på Frans Mossberg (Ljudmiljöcentrum), Camilla Månsson Dahlström (brukarläsombud), Karin Johansson (Malmö Stadsbibliotek), Anneli Björkhagen Turesson (Malmö Högskola). När det bankas som mest får vi höra om hur viktigt det är med bullerfria miljöer – om man stänger en flygplats, fungerar skolorna i det området (flygplatser i skolområden?) bättre medan området som får en ny flygplats fylls av inlärningsproblem hos dem som rör sig i det området. BANG BANG BANG!

Anders Mildner går under dessa samtal omkring bland oss som lyssnar – han söker upp Frans, Camilla, Karin och Anneli och så får de ställa sig upp med en mick i handen och berätta medan Anders ställer frågor. Det funkar faktiskt inte bra; vi som sitter framför den som pratar måste vända oss om och de som sitter bakom får bara se en rygg. Kanske är det nytänkande och menat som omväxling, men jag tycker faktiskt bara att det krånglar till det. Upp med dem på scen! BANG BANG BANG!

Men så fantastiskt! Det finns bibliotek som engagerar sig i barn som har sin pappa (det är i just det här exemplet bara pappor) i fängelse och som i samråd i kriminalvården läser in sagor! Papporna får då lära sig berättarteknik och sedan spelas de in medan de läser och så skickas en cd-skiva till barnen! Wow! Och vad som har hänt är att mammorna har fått börja läsa för barnen – som ville höra mer – och papporna har fått delta i barnens liv på ett annat sätt och första permissionen har ibland skett med barnet på ett bibliotek. Imponerande!

 Kl. 13:30

Nils Holmberg berättar nu om hur vårt läsande är olika beroende på om vi läser i digitala medier eller om vi läser på papper. Man har gått synnerligen vetenskapligt tillväga och följt ögats rörelser och hur länge man stannar till på vissa ord och om man hoppar omkring eller tar allt i rätt ordning. Våra hjärnor är så välfungerande att vi klarar av den röriga sajten (som jag skulle tro är t.ex. en kvällstidning) och försöker finna ordning och reda för att skapa en förståelse för det som vi tar in (=läser).

reading_bubblor
Cirklarna i texten är nedslag med blicken. Om blicken stannar till, blir det en större cirkel. Här ser man hur läsaren har läst första stycket noggrant, för att sedan gå till högermarginalens bilder och avsluta tolkningsförsöket på bilden längst ner.

Helt klart är att vi i de digitala medierna är mycket mer distraherade. Ibland kan man se att någon har inlett med att läsa en text väldigt noggrant för att bara en liten stund senare börja flacka med blicken och fokusera på ett ansikte på en bild – tydligen sker detta när vi letar efter ledtrådar som kan hjälpa oss att lägga informationspusslet. Vi tappar fokus, men det betyder inte att vi vill tappa fokus eller att vi är oförmögna att se sambanden.

bild
Nils sammanfattar sin dragning själv.

Min tolkning är att allt prat om hur barn och ungdomar inte kan tillgodogöra sig nyheter kanske kan avhjälpas med renare nyhetssidor. Ovidkommande bilder ska helt enkelt inte ses av den som läser.

Ooooh, vad spännande – Nils Holmberg visar upp 8 sidor.se och får en fråga från publiken som han inte kan svara på. Då reser sig Malin Crona upp och hojtar att hon ju är chefredaktör för just 8 sidor.se och att hon kan svara!

Kl. 13:52 

Malin Crona berättar att vi  inte alls fick allmän och lika rösträtt för alla i Sverige 1918, 1921 eller 1922 utan 1989, för då fick även funktionshindrade rösträtt. (Hon säger förstås mycket mer, men nu säger internetmaskinen här i Konserthuset näääääää och jag måste leta fram en mobillösning.)

Kl. 14:00

Ännu en intervju sker nu ute på golvet, och nu kunde jag inte ens försöka ta en bild utan att kliva över några av de andra åhörarna. Det var forskaren Victoria Johansson som frågar sig om vi kanske lägger för lite vikt vid det skrivna – vad kan skrivforskningen lära oss om läsfrågan? Åååååh, stönar jag. Jag vill också forska om skrivande! Hallå, får jag vara med och leka?

Hand-writing-Mutlua

Jämfört med hur mycket forskning, tid och pengar som fokuseras på läsandet, får skrivandet så vansinnigt mycket mindre att det är skamligt. Själv har jag (som skriver mer än nästan alla jag känner) inte ens tänkt på det tidigare.

– Men vad beror det här på? säger Anders Mildner.
– Ptja. Hur många här inne har läst en nobelpristagare? (Alla räcker upp en hand.) Bra, och hur många här inne har fått Nobelpriset i litteratur? (Ingen räcker upp handen. Alla fnittrar.)
– Just det. Där har vi anledningen. men tänk på att läskunniga kan läsa de lagar vi ska följa medan de skrivkunniga kan protestera mot dem …

När man forskar på skrivande, fokuserar man på hur texten växer fram – beroende på om det är för hand, på dator, om man skriver på sitt modersmål och vad man skriver om. Men vi har inte så många strategier när det gäller att lära folk att skriva, för vi vet så lite om processen.

– Är det någon skillnad mellan att skriva för hand och på dator?
– Ja, definitivt. När det gäller själva processen, redigerar man mer på dator, man läser sin text mer, och ju mer man läser sin text desto mer redigerar man och resultatet blir en lite mindre avancerad text. När man skriver för hand tänker man genom mer innan man börjar skriva för det är så besvärligt att ändra sedan.

Datorer är bra för att det ju går så snabbt att skriva. Barnen i skolan borde däremot lära sig rätt fingersättning så tidigt som möjligt — och med lite mindre tangentbord. (Det är ju det jag säger! Tangentbordskunskap!)

skrivmaskin
– Skrivmaskinen var kanske ett bra mellanting; det var enkelt att skriva men sjukt jobbigt att tipp-exa alla fel, sammanfattar Anders Mildner.

En kvinna i publiken berättar att man på Backaskolan i Lund jobbar med att ”skriva sig till läsning”, men Victoria Johansson kontrar snabbt att det faktiskt inte är vetenskapligt bevisat, även om det låter fantastiskt intressant.

Sedan blir det kaffepaus och medan alla sörplar och moffar morotskaka, letar jag efter internet.

lappar
Alla i publiken får skriva varsin liten gul lapp med en uppmaning till landets politiker när det gäller läsning. På en av dem står det ”AVGÅ! SKÄMS!”.

Kl. 15:00

Pelle Sten från Ziggy Creative Colony berättar om hur han läste sina första e-böcker. Han visar fina bilder på Trenter- och Langböcker och man hör ett kissemissförtjust naaaaaw från ett hörn i lokalen. I ”Future Stuff” av Malcolm Abrams och Harriet Bernstein förutsågs framtiden med e-böcker, men med brasklappen att det ju skulle bli alldeles för dyrt.

Orsaker till att man ogillar e-böcker är att man inte kan

  • sälja eller köpa andras e-böcker
  • låna ut en köpt e-bok om man inte samtidigt lånar ut sin apparat
  • samla mina böcker i en fin hylla.

Sedan visar Pelle Sten upp en flexibel (som betyder ”mjuk”) skärm som man kan böja och vrida och klämma på – samtidigt som den funkar och visar upp en film! Från främre raden hörs ett ”wohoooo”. (Jag.)

pellesten
Läsplattefabrikerna hade otur eftersom t.ex. Ipad dök upp.
  • Kommer det att skapas en enda läsplatta som funkar till alla – dessa alla olika format är ju så tröttsamma?
  • Kommer ett Spotify för böcker?
  • Är det relevant att jämföra skiv- och bokbranschen?
  • Varför är e-böcker så dyra?
  • Vad händer med författarnas pengaflöde?
  • Kanske måste alla lära sig att läsa på engelska eftersom svenska e-böcker är så dyra?

Många frågor, många svar. (Själv tappade jag internettråden och fick skriva in det långa och krångliga lösenordet för säkert tionde gången.)

En man från Författarförbundet tog micken och berättade att han och hans författarkolleger inte längre kan leva på sitt yrke och att det var problematiskt. Han saknade en diskussion om vad det är för litteratur svenskarna egentligen vill ha. (Det gör inte jag. Jag saknar välskrivna böcker.)

Kl 15:25
Nu ska vi höra om män som ska förmås att läsa – och då inte bara Zlatans bok. Mattias Johansson från Huddinges biblo berättar om samarbetet med idrottsrörelsen för att locka män till läsning. Bland annat kan man lägga böcker i omklädningsrummen. Så kommer Klara Önnerfält och berättar om en pappabokcirkel. En pappa hade kommit till cirkeln för att han ville lära sig att läsa böcker för sin lilla nyfödda medan en annan kom för att hans sons lärare hade sagt att han borde gå på en bokcirkel för att ”sonen läser för mycket”.

Tyvärr reste varken jag eller någon annan sig upp och vrålade vaaaaaaaa, så jag lär väl aldrig få klarhet i hur man för det första kan läsa för mycket eller hur man för det andra kan lösa det problemet genom att skicka fadern till en bokcirkel. Men tydligen har det gått bra och ”de har känt sig sedda som läsare på ett nytt sätt”.

Kl. 15:40
Exploring horizons of possibilities

judith langer
Judith Langer har hämtats från New York och hon ska  berättar hur böcker ”gör oss till bättre tänkare, utvidgar våra visioner och får oss att röra oss mot drömmar och målsättningar som vi annars kanske inte ens skulle ha övervägt”.

Judith Langer inleder sitt föredrag med att berätta om en intressant artikel i N.Y Times och är så härligt självsäker på scenen. Hon står där och påminner lite om en Audrey Hepburn och hennes orangeförgade jacka skär sig så rysligt mot den rosa bakgrunden.

Hon berättar om när hon kom till Sverige 1978 och att hon sedan dess har kommit tillbaka flera gånger, och en stor skillnad som hon har lagt märke till är att vi inte längre pratar om böcker. Hennes svenska vänner kunde för 20–30 år sedan föra långa, komplicerade samtal om böcker och deras betydelse. Ibland handlade det om svenska böcker som ju Judith inte hade kunnat läsa, varför de ansträngde sig för att hitta engelska översättningar som de såg till att hon fick innan hon åkte hem så att hon verkligen skulle hinna läsa dem så snabbt som möjligt.

– Texterna blir kortare och kortare och vi behöver inte längre lämna långa svar på proven i skolorna och i USA har vi väldigt ofta kryssfrågor på proven. Och ja, man måste ha prov för att veta vad man ska lägga krut på. Folk läser hellre informativa texter än romaner.

Hon tittar ner i sitt papper och säger milt:

– Ja, ja. nej nu måste jag bläddra för jag kan ju inte fortsätta i all evighet. Man måste hålla tiden, förstår ni.

Men nu måste jag ha slut på hjärnbensin för jag kan inte riktigt hänga med i hennes resonemang. Hon säger … envisionment-bilding … orienterings of meaning … literary orientation … exploring horizons of possibilities … maintaining a point of reference … och inte förrän jag hör ”Strindberg” vaknar jag till. Och fokuserar igen. Då säger hon:

– Once identifying what it is we’re after, we rarely change focus to something else.

Vi måste alla vara flexibla (som verkligen betyder flexibla) och förvänta oss stora förändringar i samhället, säger Judith och ser i ögonvrån hur en fotograf ålar sig fram för att ta en bild. Omedelbart rör hon sig till en plats på scenen där hon inte behöver kisa mot strålkastarna.

– Reading gives meaning. It’s learning through words and worlds. It gives us access to ourselves … and others.

(Det där var inte slutorden. Men de passar bra som sådana.)

– Literature expands our vision. It makes us more human. Literature make us better thinkers!

(Det där var slutorden. Men de kräver faktiskt forskning och faktakontroll.)

Tack för idag! Nu ska jag först dricka bubbel och sedan cykla upp till Norra Fäladen på en ruskigt skraltig cykel och avslutningsvis tillbringa kvällen med mina två största barn i deras lägenhet på Delphi!

Uppdatering …

vinmingel
Jag är urkass på att singelmingla. Fastän jag ställde mig vid utskänkningsstället och log mot andra seminariedeltagare som var till synes ensamma, började alla flacka med blicken och famla efter sina telefoner.
Share
Publicerat iBloggen

60 kommentarer

  1. Lunchen var förresten lax och enorma mängder potatis. (Och jag är verkligen inte rädd för potatis.)

    Sedan cyklade jag ner till en jättebra second hand, som var stängd. Och så vidare till en cykelverkstad som hade lunchstängt. Och vidare till en kompis som inte var på plats och så till en annan kompis som inte heller var på plats.

    Nu träffade jag en kompis! Som kallade mig ”lilla Lotten”! Hurra!

  2. Intressant, hoppas jag (inte mycket jag inte har hört/läst förut, hittills, dock, typ, ungefärligen …).

    (Föräldrarna ska läsa för barnen. Och gärna också läsa själva så att barna ser det och tycker att det verkar vara en bra grej. Är det enda jag vet själv.)

    Sedan tittar jag på loggan för dagen och kan inte låta bli att tänka på en roman som jag inte ens har läst. Men den har titeln Reamde vilken ju kan tolkas både som ”read me” och ”remade”. För den där loggan ser ut som om den är omkastad fast den inte är det, liksom.

  3. Intressant.
    Jag tror att det finns nån sorts evolutionistiskt treskift:
    Såna som vaknar tidigt (och därför lägger sig tidigt), såna som är uppe längre (och därför sover längre) och så tonåringar som liksom tar nattpassen för att se till lägerelden och sen sover ”hela dan”.

    Det där med läsande, lugnare nyfiknare klasser är jätteintressant. Och väldigt sorgligt om det är så att en massa människor inte blir nyfikna (och civiliserade) för att de inte får möjlighet att lära sig läsa ordentligt.
    Och var hamnar dyslexi i sammanhanget? För jag tänker att det finns ju mängder av begåvade kreativa människor som gjort succé på sitt eget vis trots det här handikappet (använt i betydelsen nåt som är i vägen i den kultur man befinner sig).

  4. Flygplatser inne i stan, det är fina grejer, tycker en del här i Uppsala. Dock inte vi som bor nära gamla flygflottiljen och tycker att det är så bra så utan en trafikflygplats här, taxåmycke, så långt är det verkligen inte till Arlanda.
    Annars håller jag med alla som säger att man ska läsa för barn och med barn och låta barnen läsa så mycket de vill.

  5. Det där med internetläsning var intressant. När jag gick i pension förra året, var jag övertygad om att jag skulle avverka mina styvt hyllmetern olästa böcker på ingen tid alls och såg fram emot flera vallfärder till SF-Bokhandeln på Västerlånggatan. Så skedde icke. Den styva hyllmetern är fortfarande oläst. Orsakerna är två:

    Dels har korsordsintresset blommat ut så till den grad att det tar lite väl mycket tid, och dels har jag lärt mig att läsa volumiöst och distraktionsfritt på nätet. Knepen äro främst två:

    *Annonsblockering. Min läsare –Chrome– har liksom ett par andra Adblock tillgänglig. Då slipper man mycket fladder och bludder.
    *RSS-läsare. (Jag använder Feedly). Den håller koll på intressanta sajter och ger mig nytt material i text- eller t.o.m rubrikform om man så vill. Information och inget annat.

    Då är det lätt att prenumerera på mer material än man ejengkligen vare sig klarar av eller har tid med. En vardagmorgon kan det ligga runt 400 olästa artiklar, bloggsidor och guvetvad i Feedly.

    Jag har lärt mig att beta av dessa ganska fort. Att sålla och sovra är konster man övar upp sig på, men då känns det inte så lite konstigt att ta fram en bok, som man ju läser på ett helt annat vis.

    Jag måste skärpa mig och börja bläddra blad igen!

  6. LupusLupus99

    ” Bloggar och Twitter ger snabba reaktioner – hur ska en framtida nyhetstjänst ut för att ungdomarna ska vilja läsa den?”

    Saknas det inte ett se mellan framtida och nyhetstjänst?

  7. LupusLupus99

    Fel, jag menar mellan nyhetstjänst och ut.
    Alltså texten borde väl se ut så här:

    ”” Bloggar och Twitter ger snabba reaktioner – hur ska en framtida nyhetstjänst se ut för att ungdomarna ska vilja läsa den?”

  8. À propos det här med distraherande bilder, så har Facebook dragit ett ovälkommet strå till stacken. Deras senaste algoritmer prioriterar inlägg med foton, som kommer överst i högen och kan vara dagar gamla bara någon har kommenterat dem. Folk har uppenbarligen lärt sig detta och fullkomligen gödslar FB med foton.

    Som lök på laxen är det numera inte möjligt att plutta bort ’bilder’ från de värsta syndarna, det är är bara till att sluta följa dem om man vill hålla någorlunda rent.

  9. Korrtack, LL99!

    Vad intressant LarsW — du hade kunnat stå på scen här och berätta om hur det bidde och varfööör. (Det sista ordet måste uttalas som Bengt Alsterlind uttalar det.)

    Rapport från efterseminarieminglet:
    Jag tog nyss jordnötter från ett bord som var fel bord. Sedan spillde jag lite stark sås på ett bord som det inte skulle spillas på och sedan satte jag i halsen och hostade så att tårarna rann och petade mig själv då i ögat med en starksåsig hand.

    Bäst att jag drar?

  10. Tack, Lotten. Alsterlind! Han gav Radiosporten en oförglömlig Karlstadguidning under en samling 1989, tror jag visst att det var. Kul att han är kvar på banan.

  11. PK

    Du skulle ha bjudit med mej Lotten, så hade jag kunnat vinminglat med dej en stund utan att flacka med blicken och famla efter min telefon.

    PK- dö najt in skajning armör

  12. mikaels

    Just när jag skule tipsa om Reamde, som jag faktiskt inte bara har i min hylla, utan också läst, såg jag att Annika var före mig.
    Foiled again 😉
    http://en.wikipedia.org/wiki/Reamde
    Neal Stephenson, nästan lika läsvärd som William Gibson.
    Annars var det en intressant redogörlse av vad som verkar varit en rätt spretig dag, med många av ’the usual suspects’ på plats, lite förvånande kanske att inte Bard eller Gradvall gjorde Ms. Stakson sällskap.

  13. De flesta internetskribenter vet nog att det är ingressen som gäller, make it or break it på kanske fyra rader. Hystar man då upp Peter F. Hamiltons Pandoras Star  på 783 gram (jag har vägt den) och 1144 sidor (och den är bara en i en svit), så väger ingressen lätt.

    Nu ska jag avsluta den sviten. Sen följer de sista delarna av Destroyermen, därpå jakt och efterlysning på de ännu outgivna avslutande delarna av David Webers Multiverse-serie och även hans böcker om den principfasta stridisen Honor Harrington.

    Man har lite framför sig, bara man tittar.

  14. (Så många böcker, så lite tid … Nu måste jag till exempel läsa ut den här samt skriva om den så att jag är klar på fredag. Tur den är rätt bra, så här långt. Men jag är inte riktigt, helt och hållet glad i översättningen. Det syns var -ing-formerna har stått i förlagan. Humpf. Och jag som fick sju böcker när jag fyllde år, som jag så gääärna vill läsa. Och trädgårdssäsongen som är som intensivast just nu. Ack.)

  15. (Lite senare …)

    Aaah! En till unge har kläckts hos de lettiska fiskgjusarna! Nu är de två. När kommer den tredje?

    (Så spännande, så spännande, tycker jag fortfarande.)

  16. Dieva

    Kanonreferat Lotten! Ska jag skicka till ett par kollegor. Men, är det bara jag som ser dubbelt på slutet? Jag lovar, har inte druckit något alkoholhaltigt idag!

    Lite mer korr:
    09.40 ”Men får en lapp …”, men?
    11.05 behöv

  17. Skrattar så jag hickar.
    Acka alla dessa forskare.

    OT så det skriker och tjat, jag vet, men jag askrev faktiskt till London Transport om det där med tunnlarna och tågen (kanske meddelar svaret en annan gång,) och fick jag hundra fakta om tuben.
    Nr 1: There is only one Tube station which does not have any letters of the word ’mackerel’ in it: St John’s Wood.

    Och detta KAN jag under inga omständigheter undanhålla er.

  18. Jag är rysligt glad över att några av er faktiskt har läst referatet – jag vet att det bara är ett fåtal som orkar, men jag gillar att göra’t ändå!

  19. Kolla, jag kan skriva många kommentarer!

    PK och alla andra festsugna mingelmänniskor: jag är nästan inte hemma alls i sommar och undrar hur i hela världen jag ska hinna mingla med er. Kan man crascha ett party nånstans?

  20. Nu blev jag nyfiken, Ninja. Jag blev sittandes i timmar, fascinerat läsandes hundratals fakta och sägner om the London Underground utom just detta. Meddela gärna svaret snarast. Det vore trist att behöva spamma dem med samma fråga en gång till.

  21. Hemma. Med OK matsmältning och därtill hörande funktioner.
    Däremot dåligt fungerande internet. Modemet klarar inte av att vara strömlöst några dagar. DET tycker jag är SKIT! Kör nu med radiomodem – men sådana kräver fältstyrka. Och den varan är det dåligt med.

  22. Men Lotten, så utomordentligt överraskande och trösterikt:
    ”Jag är urkass på att singelmingla. Fastän jag ställde mig vid utskänkningsstället och log mot andra seminariedeltagare som var till synes ensamma, började alla flacka med blicken och famla efter sina telefoner!”

    Jag tror ju gärna att jag alltid fixar sådana där sammanhang, men ibland vill det sig inte. Och då känner jag mig riktigt fånig. Men hittills har jag inte bloggat om det. Men om supersociala Lotten vågar, så vågar jag. Hmm… måste se till att hamna på något mingel först…

  23. Jag älskar referat, men har bara läst den halvan som var klar när jag satt på tåget till Sandviken. Sedan har jag lunchat på bruksmässen, bubbelminglat, fått diplom och hoppat över dessertbuffén till förmån för ostarna. Nu är det dags för skönhetssömnen om jag ska orka/hinna springa runt sjön före frukost. Andra halvan av referatet sparar jag till hemfärden. (Sedan craschar vi ett party!)

  24. Jag är så förtjust i lustiga sammanträffanden som inget betyder, att jag måste skriva (dokumentera för eftervärlden, vad?) (för den här bloggen kommer ju att förbli en sådan klassiker att den bevaras i evigheters evighet) om ett litet ett. Vi slötittade på en sån där Maria Wern-deckare förut (mest för att vi tycker att Eva Röse är bra, inte för att den deckarserien är så särdeles) och där talades en massa om Birka i en scen. Och så ser jag LL99:s länk 20:43. Ha!

  25. Jag har läst hela referatet. Och fortfarande inte riktigt lyckas smälta påståendet att en pojke läste ”för mycket”.

  26. Nej, och där står även jag frågande fortfarande. Kanske måste jag mejla arrangören och fråga vad som klassas som överdosering av böcker.

  27. Jag läste också hela referatet, och kom ofelbart tänka på den fina gamla termen ’murmeludder’.

    Ännu ett festligt fakta om ’den underjordiska’ som den kallades i en översatt bok från trettiotalet:
    In January 2005, in an attempt to alleviate a problem with loitering young people, the London Underground announced it would play classical music at problem stations.

    Håller på svaret än ett tag……

  28. LupusLupus99

    Annika maj 26, 2014 kl. 22:59. Kul sammanträffande.
    Helt klart fascinerande hur dessa sammanträffande uppkommer.

  29. Själv har jag inte hittat ett enda sammanträffande. Allt som skedde idag är helt logisk och skulle ske som det skedde.

    Imorrn åker jag tåg. Då blir det säkerligen andra bullar av!

  30. Slumpmässiga sammanträffanden:
    Förra veckan frågade en kompis om jag kunde hjälpa till att köpa ett soffbord. Visst, vi tog bilen och åkte.
    Till min gamla barndomsadress. Lägenheten två trappor ovan vår gamla.
    Nya syrener, men gropen i asfalten som alltid blir en pöl i regnväder är kvar.
    Idag satt gänget på stickkaféet och pratade. Plötsligt berättade en av tjejerna att hon sen tre år bor på:
    Min gamla barndomsadress!!!!
    Lägenheten mittemot vår gamla.
    DET kallar jag sammanträffande.

  31. Vi har en jätterolig bild från min studentbal där PK tittar in i kameran precis mellan mej och min (2 meter långa) kavaljer. Och nej, vi kände inte varandra alls då.

  32. Brid

    Man KAN inte läsa för mycket. Jo, möjligen om man helt försummar sina barn/sitt arbete, men det är ju inte aktuellt om man är barn själv.

  33. Nu har jag läst allt och hoppas verkligen att du någon gång forskar om skrivande, Lotten. Redan nu har du ju dina hypoteser!

  34. Fiskgjusungarna ser ut som duniga miniatyrdinosaurier, vilket tekniskt sett är exakt vad de är.
    Igår såg mamman ut att mata med obehandlad fisk, idag ser det mer ut som om hon får upp något från krävan. Vad har babyrovfåglar egentligen för matvanor?

  35. Apropå tillfälligheter, ja, LL99. Kopparstöld som orsakade kabelbrand och buss från Tranås … men NU har de lagat!

    I detta nu får vi veta att vi kommer att slippa buss – men att jag missar min anknytning i Linköping. Förstås. Tur att jag har två kokta ägg i fickan.

  36. Singelmingel? Är det svårt? Är det detsamma som att man får klara sig själv bland främmande människor? Alldeles på egen hand?

    Jamen – då är det ju lätt! Ingen kritiskt granskande hustru som är noga med sanningshalten. Ingen som håller koll på rimligheten i de skrönor man drar. Det gäller bara att sparka igång med en bra replik. Som här om dagen när jag berättade för en allt mer häpet lyssnande person vilken taskig målare Monet egentligen var. Att han hade alldeles för mycket tid och att hans stora triptyk på MoMA är ett av hans sämsta verk.

    Där fick jag verkligen igång en eftertänksam diskussion där allt flera besökare drogs in. Många insåg att det nog hade räckt med någon enstaka meter målning och att Monet nog kunde ha gjort ett bättre jobb om han ägnat sig åt detaljerna istället för att jobba på med en massa kvadratmetrar.

    Som avslutning gratulerade jag den nu ganska stora samlingen minglare till att de haft turen att närvara när en av Europas främsta free-lance konstexperter levererat en föreläsning. Jag nämnde också i förbigående att biljetterna till mina privatguidningar på de stora europeiska museerna vanligen kostar mellan 1500 och 3000 dolares per styck.

    Alla verkade uppskatta föreställningen. Jag själv inte minst.

  37. Ökenråttan

    SG: Sparka igång med en bra replik, så rätt. Och en bra replik är ofta en fråga. Har du varit med i föreningen länge? Känner du bruden eller brudgummen? Vilket ämne skriver du om? Har du läst alla hennes böcker?
    Men gäller det att börja med en fråga, då har jag varit med om rekordet, tror jag. Vi var på storsvepsmiddag hos goda vänner, båda läkare, och där vimlar det av såna. Då vet man att både ens bordskavaljer och karln till höger är läkare (eftersom man själv inte är det, om ni förstår). Man väntar sej ju att det kroppsliga ska vara så naturligt för läakre, men ändå … Innan jag ens hunnit bre ut servetten i knät kom bordskavaljeren loss: ”Brukar du ona*era ofta?”

  38. Jag varnade alltså , och listan är dessutom vida spridd. Alla som vet att man kan Googla på mer än tio ord eller så, hittar den på typ 0,486 sekunder. Jag hade också sett den flera gånger när jag sökte på felmätningen. Hur gick det f.ö med det mailet?
    LarsW

  39. Ingela

    Nu har jag inte läst alla kommentarerna, för då skulle jag bli en som är uppe och ugglar ännu längre om nätterna, så det kan hända att någon redan sagt det här: Det finns finfina tillägg till webbläsare, t.ex. BeeLine Reader och Clearly som gör röriga webbsidor, som exempelvis kvällstidningarnas hur lättlästa som helst. Man klickar bara på den artikel man vill läsa och vips så blir den avskalad och snygg och man kan om man vill fixa med texten själv så att man får typsnitt, storlek och färg som man vill. Som ett trolleri är det.

    ”Skriva sej till läsning” gör man på många håll, i hela Norrbotten och även vi i vår håla arbetar på det sättet sedan några år. Egentligen gillar jag inte namnet, för det verkar som om läsningen är enda målet och så är det inte. Men det är ett utforskande arbetssätt som tar tillvara på elevernas erfarenheter och intressen, det är bra. I traditionell läs- och skrivinlärning är det ingen mening med att komma till skolan och kunna skriva ordet ”Minecraft” och kunna berätta långa historier om det, men sånt kan man ta som utgångspunkt om man jobbar som vi gör. Man pratar också om texterna, med sin skrivarkompis och i gruppen och i vuxenledda samtal. Och bearbetar förstås, eftersom datorn tillåter det utan att man suddar sönder skrivboken. man fokuserar mer på innehållsrika texter än på de formella aspekterna. De kommer in så småningom förstås, men ofta har formaliteterna tagit skrivglädjen ifrån eleverna och det är ju både trist och ett hinder för lärandet. Man tänker ju så bra när man skriver, och omarbetar. En vän skrev så här: ”Ibland vet jag inte vad jag tänker förrän jag ser vad jag har skrivit” och det stämmer nog på många av oss skrivande människor. Nä nu ska jag stänga ögonlocken.

  40. Ingela

    Ja, det är förstås ljust som på dagen här hos mej nu, lite svag skymning vid halvtolvtiden, men det går fort över.

  41. […] osannolikt nog hittat varandra på en bild som togs innan de träffades och Ninja förföljs av sin barndomsadress. (Det mesta kan dock förklaras med att ”Det var […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.