Nu ska vi försöka vara så tråkiga som möjligt.
År 2007 grundade Russel Davies en årlig endagskonferens som heter ”Interesting” – det skulle vara billigt att lyssna och hållas korta föredrag med intressanta ämnen som kanske inte var yrkesmässigt användbara. När denna konferens 2010 ställdes in, klev James Ward in på scenen och proklamerade att man ju i så fall måste hålla en konferens som heter ”The Boring Conference”.
– It seemed like the obvious thing to do, sa James.
Självklart ska vi anordna en liten tråkkonferens här! Originalet har ämnen som nysningar, streckkoder, en specifik printer som tillverkades 1999, tyska filmtitlar (hur nu i hela friden det kan vara ointressant kan jag då aldrig för mitt liv begripa) och typsnittet Comic Sans.
Jag har tidigare i båset fått förslag på ”tråkiga” ämnen som
- blyertspennans uppgång och fall
- Svenne Hedlunds skilsmässa
- bläckstråleskrivarens historia
- Iteracykeln
- tekniken bakom SMS
- Windows 3.1 (med gitarrackompanjemang)
- tips för hemmet
- etikett från förr
- plötslig hjärndöd i kollektivtrafiken.
Men föredragen får bara vara tio minuter långa, så jag fattar inte hur man ska hinna bli tråkig på så kort tid. Fast så här lyder förklaringen enligt James Ward:
”The basic idea is that the theme needs to be boring, but the content shouldn’t be. There has to be something in the topic that a speaker with a real enthusiasm for it can bring out and make interesting. In fact most things, if you look at them in enough detail, can become fascinating. There’s almost always something there.”
Om jag försöka bli trist, måste jag nog berätta om
- mina tandlagningar (har inga)
- ampere (har lite svårt att förklara just ampere)
- skillnaden mellan chintz och sammet (blankt tyg och matt tyg)
- mina selfies (finns inga)
- fadd mat (tycker jag inte om).
På fullt allvar tror jag att det här skulle kunna bli en stor succé i vår regi. Men ”vår” menar jag alla som jag känner. Nu sätter vi igång!
83 kommentarer