Sedan en tid bor det en spanjor i vårt hus. Nu är det ju inte vilken spanjor som helst utan faktiskt Nittonåringens fästman och vi känner honom väl.
Det hela började faktiskt hösten 2012, när Julian (som han heter) kom till Sverige med tre andra spanjorer för att spela basket i Eskilstuna. De var bara 18–24 år och såg ut så här:
På grund av anledningar och orsaker som att Julian numera spelar i Helsingborg och Nittonåringen bor i Lund samt att man inte kan få ett jobb om man inte har personnummer och inte ett personnummer om man inte har ett jobb och inte får gå på SFI om inte tuppen gal och klockan slår samtidigt som solen vänder, har vi hyst spanjoren sedan basketsäsongen tog slut. Han har fått hoppa in och coacha Elvaåringens lag, spela basket i EBA (Eskilstuna Basket Association), tömma diskmaskinen, laga paella, tortilla och fredagsmys samt allt annat som man ju gör som spanjor i ett svenskt hem.
Så … hur är det då att ha en spanjor i huset? Helt okej! Han har fått sommarjobb som personlig assistent, han fortsätter att ta hand om P02, han är en fantastisk storebror och han kan numera prata alldeles utmärkt svenska.
Men framför allt är det underbart att jag inte är ensam om att ha koll på fotbollsmatcher, VM, OS och allt annat idrottsrelaterat.
40 kommentarer