Det måste jag säga. Att vara på herrmiddag med en Julkalender i huvudet är inte det enklaste. Vi diskuterade Karl XI och medicinska journaler samt fyllesynder från 1982 och jag tänkte bara ”men huuuuur ska det gååååå” – och så visade det sig att allt gick alldeles utmärkt förutom att alldeles jättegodkända kommentatorer som Dammråttan och Anna fastnade i spamfiltret, som faktiskt måste ta sig i kragen och sluta släppa igenom reklam för långklänningar när det finns viktigare saker att tänka på.
Vet ni varför kommentatorsbåset är så trevligt? Jo för där kan man läsa sånt här:
Det finns alltså ingen liten häst i dagens lucka, men i stort sett en bläs. (Annika)
Hoppla, där galopperade Annika förbi med en liknande kommentar medan jag fortfarande stod frustande i boxen och slipade på formuleringarna. (hakke)
För den intresserade kan jag berätta att en normal betong har en tryckhållfasthet på i runda slängar 30 MPa. Draghållfastheten däremot är bara ynka 2 MPa. (Bess)
Det gäller att vara ödmjuk inför båsets samlade kunskaper. (Dieva)
Men vad väntar vi på? I give you gästjulkalenderluckskrivare Anna Toss, som specialskriver sitt eget facit!
————————
Som mamma till fyra barn har jag haft några tydliga föräldra-förebilder. En är Modesty Blaise – före detta flykting, tiggare, gangster, miljonärska och hemlig agent. Det kan tyckas märkligt med tanke på att Modesty aldrig fick några barn själv, men som förälder måste man ofta hålla huvudet kallt, och något kallare huvud än Modestys finns inte. I alla möjliga situationer – om barnen blev bitna av skorpioner, jagade av arga grannar, uppläxade av fröknar eller fick skrubbsår när de ramlade av cykeln – kort sagt, när faran var överhängande tänkte jag alltid: Vad skulle Modesty ha gjort?
Dagens Hemlisbloggare är Modesty Blaise, även kallad Prinsessan eller Mam’selle. Hon kom 1962 till i huvudet på serietecknaren och författaren Peter O’Donnell (1920–2010), född ur ett minne av en modig liten flicka han träffade under kriget tjugo år tidigare, när han fick i uppdrag att teckna en helt ny serie. Tänk om den där flickan hade vuxit upp till en riktig krigare – ”a woman who, though fully feminine, would be as good in combat and action as any male, if not better”? (Ursäkta det ålderdomliga hona/hane-tänket, O’Donnell föddes 1920, vad ska man säga.)
Resultatet blev Modesty. Som liten flicka förlorade hon sina föräldrar i andra världskriget och tvingades fly från Ungern och Grekland till dåvarande Persien. Hon stal, tiggde och arbetade sig fram och blev expert på att överleva. Hon blev vän med en annan flykting, en gammal professor som överförde all sin akademiska kunskap på henne medan de vandrade vidare söderut tillsammans. När han dog tog sig Modesty in i den undre världen i Tangier, tog över ett kriminellt nätverk och blev gansterboss, bara 20 år gammal. Men en hederlig gansterboss! Hon tillät inga droger, ingen sexhandel eller andra hemskheter. Nätverket blev internationellt och drog in miljoners miljarder. En dag i Saigon fick Modesty syn på Willie Garvin, en ung engelsman som kommit på glid och hamnat i finkan. Modesty löste ut honom och från den stunden var de vänner för livet: Willie kallade henne alltid för Prinsessan och dyrkade marken under hennes fötter, men beundran var ömsesidig.
När Modesty drog sig tillbaka från det kriminella livet tillsammans med Willie blev de kontaktade av den brittiska underrättelsetjänsten. Sir Gerald Tarrant, spionchef, lyckades få den först mycket motvilliga Modesty att lösa det ena problemet efter det andra åt MI6. Vilket hon alltid gjorde tillsammans med Willie, utan att någonsin döda någon som inte verkligen förtjänade det, och alltid coolt. Sen att hon och Willie måste kramas och gråta ut efteråt är väl inte så konstigt.
O’Donnell skrev tretton böcker och ett oräkneligt antal seriestrippar om Modesty Blaise (nej okej det går att räkna dem men jag har aldrig orkat). Han samarbetade med flera olika tecknare för serierna: de två mest kända är Jim Holdaway, som tecknade Modesty från 1962 fram till sin död 1970, och Enrique Badia Romero som tog över efter Holdaway. Med Romero blev Modesty Blaise en kantigare, hårdare figur. Hennes bröst blev plötsligt mycket större och hon använde allt mer sällan kläder, även när det skulle varit mer praktiskt att vara påklädd (så kallat gratuitous nudity, opåkallad nakenhet).
Jag gillar Holdaway bäst! Hans Modesty handlar så mycket mer om hennes hjärna än om hennes bröst, om alla hennes styrkor och svagheter som människa.
Den här lilla animerade filmen (med opåkallad klassisk musik till) är sammansatt av Holdaway-strippar och handlar om hur allting började.
Apropå filmer så har det gjorts några försök, inget särskilt lyckat. På 60-talet spelade man en riktig kalkonrulle med (en blond!) Monica Vitti i rollen som Modesty och (mörkhårige) Terence Stamp som Willie. Så dumt så klockorna stannar.
Jaja! Jag skulle kunna skriva världens längsta facit om Modesty, men då kanske Lotten hinner somna så jag låter bli. Däremot hoppas jag att ni får lust att läsa böckerna och serierna. Jag kan varmt rekommendera att låna någon av seriesamlingarna (till exempel ”Jag, Modesty Blaise”) på bibblan och börja där. Det är ingen slump att så många av Lottens anhängare (en ovanligt spirituell skara!) kände till och gillade dagens HB MB. Ni andra har välskriven spänning att se fram emot!
Jo, en sak till innan jag dechiffrerar några av ledtrådarna i luckbilden: Peter O’Donnell skrev också ett antal böcker under pseudonymen Madeleine Brent (en annan MB alltså) och vann minst ett pris i genren ”gothic historical romance novels”. Jag har läst några av dem, de är inte alls lika hårdkokta som Modesty-böckerna men också spännande och bra.
Nå, kalenderbilden då:
kongo – Modestys favoritvapen (egentligen heter den yawara). Hon har den invirad i håret när hon inte använder den. Liite tuffare än en fralla.
knivar – Willies weapon of choice.
W<3 – förkortning för ”Willie, love” som Modesty alltid säger.
slungträning – Modesty är specialist på bland annat slunga, armborst, typ alla kampsporter i hela världen, konstsmide, hieroglyfer plus allting annat.
W<3 60! – Willie fyller 60 (han är åtta år äldre än Modesty).
Weng – Modestys huspojke.
Mrs F – Mrs Fothergill är en gräslig människa, anställd som mördare med mera av ärkeskurken Gabriel. Modesty blir tvungen att döda henne i en strid med bara händer. (Det är lite ologiskt i kalendern att hon måste fixas, men man kanske kan tänka sig att den nya Mrs F är en klon. Eller nåt.)
GT – Gerald Tarrant, ovan nämnd spionchef.
Quaglino’s – hotell och resturang som förekommer i böckerna och som jag har tryckt näsan mot.
Peter O’ – Donnell, förstås.
Mad Brent – ovan nämnda Madeleine Brent, pseudonym.
Jim – Holdaway.
Kvarnen– Willies pub, The Treadmill .
Montelero – ett mycket hemskt och sorgligt ställe i sista boken. Kan inte avslöja mer pga spoiler (och risk för gråt).
EBR-300424 – Romeros initialer och födelseår.
Här är ett brev som jag skrev till O’Donnell på hans 90-årsdag!
/Anna Toss
————————
Lotten här igen.
Om jag nu i två sekunder bara skulle förklara varför jag inte gjorde denna Julkalenderlucka själv. så är det på detta vis: det här julkalendrandet funkar blott och enbart med 100 % inspiration. Jag försökte ”göra” Modesty Blaise” redan 2007, men det gick inte. Jag stirrade på datorn och gav den en känga 2008, tog en Hemingwaysk whisky 2011 och rynkade pannan jätteallvarligt så sent som 2012.
Men inget kom ut ur fingrarna.
När Anna försynt frågade om hon kanske skulle ta och göra en Modestylucka, så skrek jag JAAAAA för att hon faktiskt hör hemma i Julkalendern. Men jag kunde inte få henne in i datorn. Så: tack, Anna! Nu känns det mycket bättre på Blaise-fronten!
(Var det där verkligen två sekunder?)
Och här kommer jag och plommonstopet! Eftersom vi är på resande fot och bor på finhotell, är vi extra noga med alla lappar. Jag kollar så att all de sista före tolvslaget är med … Agneta uti Lund, Annika, Charlott, Zkop, Hon här borta, Anna, Kulturchefen‚ Hmm, Niklas … och så rör jag om och draaaaar … en helt annan! Wickmanskan!
Lucka 18 (HÄRREGU ÄR VI REDAN DÄR?) kommer klockan ottan. Kanske jättetidigt eller klockan åtta, men inte senare. Och nu har jag lovat att Brid ska kunna klara den, så jag måste ligga i och skriva hela natten. Fokus!
54 kommentarer