Jag är inte en planerare. Inte heller mina syskon — vi tar dagen som den kommer, anar aldrig vad framtiden bär i sitt sköte och hoppas att tågen ska gå ungefär när vi vill åka. Resultatet blir att
- jag, som aldrig kommer för sent, glömmer alla väskor, hattar, paket och påsar varhelst de kan glömmas eftersom jag måste skynda mig för att inte komma försent
- Orangeluvan spontanhamnar överallt utan förvarning eller varsel och dyker upp som gumman i lådan (till min stora förtjusning) eftersom det gäller att passa på när initiativet dyker upp
- Broder Jakob hejdar sig i steget och tänker ”äh, jag gör det en annan dag, det här kräver nog planering” och kommer sig nästan ingenstans eftersom han inte kan planera.
Men nu har jag kommit i planeringstagen och funderat fram att jag (eftersom Nittonåringens pojkvän är spanjor) ju måste laga spansk pyttipanna – paella – på nyårsafton. Paella brukar jag göra och jag är uppvuxen på 1970-talspaella – men jag är inte riktigt nöjd med hur den brukar bli numera.
Helst gör jag blandversionen som kan innehålla både kyckling och skaldjur och numera använder jag avioriris arborioris eftersom jag har läst att man ska det. (Men det brukar bli för kladdigt.) Ibland häller jag i tomatkross för att det står att man ska det och ibland gör jag det inte. Ibland tar jag för mycket saffran för att jag tror att det blir bättre då (vilket det inte blir) och alltid häller jag i försvarliga mängder vin.
Så nu undrar jag: har någon av er tillgång till det perfekta paellareceptet?
