Hoppa till innehåll

Dag: 24 augusti, 2011

I London: Welcome to the Machine … med mera

Stickor och strån ryker i kommentatorsbåset när jag råkade skriva ”ångturbiner” istället för det korrekta ordet. (Osäkert vilket.) Mycket charmigt – det här med specialistkunskaper tycker jag ju om. Men nu ska vi försöka reda ut vilka maskiner och apparater jag stötte på i London.

(Precis som när jag skriver om sport, försvinner härmed halva läsekretsen med ett stön.)

När jag har varit i gamla fabrikslokaler i Sverige har maskineriet varit svart. Eller grått. Ibland har det skiftat i en upplyftande beige nyans – helt i stil med den svenska befolkningens vinterkläder. I Tower Bridges gamla öppningsmaskineri ställer man sig däremot och gapar av pur färgglädje och känner att nämen va, är vi kanske på tivoli eller modevisning?

Kanske lite för stor, men annars hade man väl kunnat ha den som brosch?
Kanske lite för stor, men annars hade man väl kunnat ha den som brosch?

Precis som när man klär sig, ska man i maskinparken se till att ha accessoarer i matchande färg:

Den röda i bakgrunden är ett oljefilter -- Wells’ waste oil filter.
Den röda i bakgrunden är ett oljefilter — Wells’ waste oil filter.

På en informationsskylt står det:

This is the Hydraulic Pump for Engine A. This was the fourth step in opening the bridge. This is where steam power was charged into hydraulic power, to be sent to the bridge.

The drive rods from the engine powered pistons. The pistons moved backwards and forwards inside cylinders filled with water. They forced water into pipes, which created pressure.

This water pressure was used to create hyraulic power. Hydraulic macines can create much more power than steam.

Smycken ska man ju också ha förstås – gärna bärnstensörhängen med små metallfästen som bryter av mot den gröna kavajen med de rödsvarta revärerna?

Smörjande olja i vackra behållare sades detta vara.
Smörjande olja i vackra behållare sades detta vara. Men jag vet inte, jag.

Och här kommer de läckra underkläderna – en bh med metallspännen och inbyggda läckagebehållare:

Eller så är det en ångpanna?
Eller så är det kanske en ångpanna?

Än en gång måste jag säga att dåtidens byggnadsverk och teknikkunskap imponerar på mig sådär så att jag skakar på huvudet och banalt säger ”men oj vad duktiga de var då”. Tower Bridge byggdes på åtta år 1886–94, och i morse på nyheterna hörde jag att en simpel gångbro tar två och ett halvt år att färdigställa. Delar av tunnelbanan i Stockholm är avstängd sedan flera månader och jag tänker (förlåt nu alla som arbetar där, tänk på att jag inte vet vad jag pratar om): ”Åh, vad 1800-talets ingenjörer hade kunnat göra storverk på samma tid”.

På HMS Belfast fanns en liten underbar tuppkamsmanick som var en klädmärkningsgrej. Vilken skönhet!

Jenner Marking Machine, A. & C. Jenner, LtD, Mitcham, Surrey.
Jenner Marking Machine, A. & C. Jenner, LtD, Mitcham, Surrey.

Men nu är det så förvirrat att jag inte bara gillar 1800-talets vackra teknik utan även fascineras av gammal brutaldesign. Alla maskiner med on/off-knappar är så fina! Man tar tag i den lilla spaken och trycker ner den för att sätta på. Snäpp! Och så trycker man den uppåt för att stänga av. Snäpp! Jag och tre tioåringar testade alla knappar uppe i styrhytten (heter det nog inte) på det gamla krigsfartyget.

”Running speed range”. Jahadå.
”Running speed range”. Jahadå.

Jag antar att kommunikationen mellan kommandobryggan och bomblagret (heter det nog inte) numera sker på annat sätt – men det här lär ha varit mycket effektivt på sin tid: att ropa i rör och trattar.

”Officer of turret”.
”Officer of turret”.
HMS Belfasts guide med lättbegripligt gränssnitt. On/off, liksom.
HMS Belfasts guide med lättbegripligt gränssnitt. On/off, liksom.

Nu till modern teknik som funkar jättejättejättebra: inspelade guider i örat.

Jag har nog inte använt sådana sedan kassettbandstiden på 1980-talet och blev nästan lite förälskad i den här apparaten på HMS Belfast (se vänster). När jag skulle lämna ifrån mig den efter rundturen, kändes det lite som att släppa lustgasen under mina förlossningar: kan jag inte få behålla den, snälla rara? Skyltar inne i båten visade vilket nummer man skulle knappa in och rösterna berättade precis det som vi ville veta. Ibland kom knarriga intervjuer med gamla sjömän som hade tjänstgjort på båten – en man berättade hur man inledningsvis tvättade sina kläder: alla fick tvätta själva i en liten hink!

Klädtvättning kallades ”dhobeying” från hindis ord för tvätt: dhob.
Klädtvättning kallades ”dhobeying” från hindis ord för tvätt: dhob.

I St Paul’s Cathedral (där man inte på några villkor får ta bilder) fick vi moderna guidemaskiner: specialtillverkade i Apple-stil. Det kallades ”ipod-technology” och var alldeles förfärligt enkelt att hantera för alla som är vana vid pekskärmar och menyer.

Nere i kryptan var det mörkt och i ett hörn kunde jag fotografera manicken utan att bli arresterad.
Nere i kryptan var det mörkt och i ett hörn kunde jag fotografera manicken utan att bli arresterad.

Sankt Paulskatedralen tog förresten 35 år att bygga. Just saying.

Men nu är det slut på apparatrapporten! På våra irrfärder runt London Bridges stationsområde hittade vi Borough High Street med spökskyltar från den viktorianska eran. Läs: The Monster – Ready Made & Bespoke Clothing Establishment. Visst låter det modernt med ett klädmärke som kallar sig Monster? (Men monster.com är inte ledigt och heller inte ett klädmärke.)

På den högra sidan står det Albion House Clothing Company Branch Establishments Paris, Antwerp and Ghent.
På den högra sidan står det ”Albion House Clothing Company Branch Establishments Paris, Antwerp and Ghent”.

Ser ni att man också kan se hur det gamla huset såg ut i konturerna?

Anyhow. I Londons tunnelbana (som jag alltså gillar) slog det mig att de är dåliga på att se till att skyltarna kan ses tydligt, och så tänkte jag att jamen hurra, i Sverige vet vi att ha tydliga skyltar! (Ett måste eftersom det är komplett omöjligt att på perrongen höra vad de säger i de skrälliga högtalarna från anno dazumal.)

Kolla, allt skymmer!
Kolla, allt skymmer!

Väl hemma igen tog jag en bild på Centralen:

Äsch då. Saker i vägen och ganska otydligt även här.
Äsch då. Saker i vägen och ganska otydligt även här.
Share
40 kommentarer