Hoppa till innehåll

Det fantastiska kommentatorsbåset

– Lotten Bergman, så här på 100-årsdagen måste vi ju få fråga: vilken var den roligaste tiden i ditt liv?
– Vad säger han? Vem? Vilken låda?
– FRÅGA! NÄR VAR DET SOM ROLIGAST?
– Hur ska jag kunna veta när du är som roligast?
– DU!
– Ja, jag säger ju det. Inte ett dugg rolig. Dessutom har du en fånig mustasch.
– När du ser tillbaka …
– Kommer inte på fråga. Kanelbullar gjorde jag senast någon gång i slutet av 1900-talet.

Mina gener är sådana att jag på ålderns höst 1) kommer att få dålig hörsel 2) inte kommer att minnas ett endaste dugg. På min 100-årsdag får ungdomarna helt enkelt rota i de gamla bloggarkiven, så är det. Därför berättar jag när jag har som roligast.

Jag har inte träffat alla i kommentatorsbåset – men många av er som kommenterar har öppnat era hem och låtit mig sova över på golvet i hallen, på finsoffan och i tältsängen, en familj åkte flera mil för att titta på flygplan med mig, många har trillat in i mitt hus och några har dessutom låtit mig komma på studiebesök. Jag har er alla att tacka för många, många skratt. Nu ska ni få se hur en av långskrivarna i båset ser ut:

Skogsgurra
Skogsgurra.

Han bor med sin fru Karin i obygden bortitok, dit man kommer via en slingrande grusväg med grässträng i mitten. Vägen går inte att beskriva med “ta vänster, sedan höger”: man måste ha värden i örat för att komma fram. Så hur vågar jag mig dit – med barn och allt? Ptja, positiv magkänsla kanske?

När man kör in på den enorma gårdsplanen framför Skogsgurras hus, skriker man små förtjusta pip-tjut eftersom det inte står ett enormt hus på tomten, utan två!

Boningshuset från 1862 målades senast 1923, men är i bättre skick än utsidan antyder.
1. Boningshuset från 1862 målades senast 1923, men är i bättre skick än utsidan antyder.
Det övergivna huset är från 1876, och faktiskt i lite sämre skick än utsidan antyder.
2. Det andra, nästan övergivna huset är från 1876, och faktiskt i lite sämre skick än utsidan antyder.

Den vänstra delen av det trasigare huset är faktiskt från 1700-talet, och någonstans där i fogen mellan de två århundradena har något satt sig på sniskan så att taket böljar lite. Men äsch – självklart måste vi ju gå in och titta, kom barn!

Sa jag.

Fru Karin skakade då på huvudet och sa att nej, där har ingen varit sedan hennes pappa dog 1973, och nej, det är inte tillrådligt att ta med sig barnen och ta för guds skull på er stövlar. Skogsgurra sa ”det här vågar jag inte titta på” och försvann.

Som ni ser på bilden ovan har verandan ingen entrétrappa – man får klättra upp på en stege. Jättespännande!

Här på verandabänken har ingen suttit på snart 40 år.
Här på verandabänken har ingen suttit på snart 40 år.
Och på den lilla tvättlinan har ingen tvätt hängts på snart 40 år.
Och på den lilla tvättlinan har ingen tvätt hängts på snart 40 år.

Vi öppnade en knarrande dörr utan lås och klev in i en vacker, färgglad hall med sviktande golv.

Blommig hall, ljusblå trappa.
Blommig hall, ljusblå trappa.

Jag sa ”titta, det finns andra som målar på väggarna i sina hem” till barnen och traskade vidare. På golvet låg något som såg ut som en rebus:

Hur tolkar ni detta?
Hur tolkar ni detta?

I ett skåp fanns 13 båtmotorer, i en soffa låg en stor gipsbyst, i ett fönster fanns det dryckjom.

Mums, koncentrerad svavelsyra.
Mums, koncentrerad svavelsyra.

På ett ställe var golvet så murket att jag höll på att åka rutschkana rakt ner i källaren. Jag vände upp blicken och hittade en ledtråd: en balja på drift.

Bilden är suddig, ja. Iver, sinnesrörelse, halka och mörker kan ha varit bidragande orsaker.
Bilden är suddig, ja. Iver, sinnesrörelse, halka och mörker kan ha varit bidragande orsaker.

På väg ut igen, anade vi vilket partyhus det nog hade varit en gång i tiden.

Pilsner!
Pilsner!

När vi kom in i boningshuset igen för att leta upp Fru Karin och hennes Skogsgurra, möttes vi i hallen av en liten smidig räknesticka.

Observera gärna den gömda dörren i trappan: man tar loss en bit av ledstången för att ta sig in där!
Observera gärna den gömda dörren i trappan: man tar loss en bit av ledstången för att ta sig in där!
Vid en taffel mellan två stora golvur satt Fru Karin och spelade.
Vid en taffel mellan två stora golvur satt Fru Karin och spelade.

Och sedan försvann tiden i ett huj – vi pratade i munnen på varandra, inspekterade ägorna, drack champagne, letade efter gamla tapeter, irrade upp på vinden för att kolla på räknemaskiner, drack te och pratade varandra sönder och samman. Vid midnatt sa Skogsgurra ”nämen om man skulle ta och äta något?” och bad Åttaåringen om ett förslag på nattamat. Denne förslagne lille pojke öppnade kylskåpet och sa bestämt att bacon och ägg skulle sitta fint.

Därför satt vi klockan halv ett på natten och åt ägg och bacon som den naturligaste sak i världen. Sedan kröp vi till kojs. Eller … de andra lade sig på soffor och madrasser – jag kröp in här:

"Lottens antikatt-tält” kallas detta.
“Lottens antikatt-tält” kallas detta.

För så är det med nästan alla som jag känner: de har katt. Och där de förnicklade katterna är, kan jag ju inte vara med astmaväs och nässnor samt ögonkli. Därför byggde Skogsgurra detta enkla tjäll till mig. Under natten åskade det och regnade som aldrig förr — och där låg jag bredvid en fotogenlampa, en dator och en kofot (ännu en rebus?) och hade det hur bra som helst.

Men nu till dagens läsarfråga. Vi gjorde ett gemensamt besök på det lilla Arbetarmuseet i Gråbo, där Skogsgurra vevade igång en gammal grammofon på hög volym och nästan ville ta med sig en fin älgtavla hem. Där fanns även en gammal skolsal, med dessa mystiska matematikredskap:

Va ä dä?
Va ä dä?

Vet någon av er hur de användes i skolundervisningen? Det är plywoodremsor som hänger styvt och obegripligt. (Museipersonalen visste inte heller.)

Share
Publicerat iBloggen

51 kommentarer

  1. Nämen, nu känner jag att jag måste stanna till hos Skogsgurra vid något tillfälle. Ett ställe helt i min stil.

  2. Jamen jamen Skogsgurra, jag hade en sån dålig före-bild på dörren att efter-bilden liksom skulle få stoltsera alldeles ensam. (Däremot kan du ju få ta kortversionen här om när du skulle ta isär dörren.)

  3. Pssst, Dieva har egna katter, så hon är inte anti alls.

  4. Vilket härliga hus. Det skruttiga vore en dröm att få gå in i.

  5. Skogsgurra: Nu hann Lotten före, skulle just till att meddela att det inte är nödvändigt. Däremot dröjer det nog ett tag innan jag passerar Värmland nästa gång.

    Efter årets semesterresa som mestadels tillbringades i bilen kommer vi nog hålla oss närmare hemmet ett tag framöver.

    Vi passerade Mårbacka i somras men upptäckte att vi var i tidsnöd för nästa stopp (ögonmått på karta ger större fel än ögonmått i fullskala — surprise!).

    Säger till nästa gång.

  6. IT-aupportaren

    De kan inte va så svårt, de måste vara för att visa hela gångertabellen och andra tabeller som barnen måste lära sig utantill då miniräknaren inte fanns.

    Jojo, de krävs en som hatade gångertabellen för att identifiera gångertabellsredskapen.

  7. Hmm

    Skogsgurra ser ut precis som jag föreställde mig att en skogsgurra ska se ut 🙂

  8. Hmm

    Gissar också på att det är ngt som har med multiplikationstabellen att göra.

  9. Underbart! Men vad är det med att folk skall ha katter? Inte nog med att man är allergisk, de dära kattorna är elaka också!

  10. Här är normalt kattfritt. Lånar dock en Sotis från lilla mamman i september/oktober för att slippa håriga saker av ännu mindre modell som inte kan gå på lådan. Eller ja, de misstar ju gärna min besticklåda med toaletten.

    Förtydligande – ännu mindre modell av katten, inte av lilla mamman. Hon klarar det där med lådorna alright.

  11. Rebusen:

    Den som av snö murar lyckan får se den smälta till jul.

    Vad vann jag?

  12. Jaså var det Skogsgurra? Jag trodde det var Täppas. Honom har jag då aldrig sett kommentera i båset.
    Det var ena våldsamt coola hus du har, gurra.

    Vi har en hundfri källare, sånär som på det som singlat ner av sig själv. Men där finns ett gästrum.

    Första rebusen begriper jag inte riktigt, men jag tror det är nåt med “mina fötters lykta” på slutet i den.

  13. Förresten, vad är en långskrivare?
    En som skriver långa kommentarer eller en som skrivit länge.

    Och så undrar jag vad det är för spännande mojäng till vänster om hästskon.

  14. Örjan

    Dieva: Mojängen kombinerar jag med murslevarna i hinken och gissar på murbruksskopa, med handtaget vänt framåt. Murbruk är ju tungt, därför det omvända handtaget.

  15. Iiih och piiip säger jag av att bara titta på bilderna! Undrar hur jag skulle låtit om jag varit på plats?

    Men öppnade du/ni inte den gömda dörren???

  16. Dina: Jag hade så gärna öppnat inte bara den där dörren utan massa andra mystiska dörrar, men jag kände mig inte så lite påflugen. (Och nu läser Skogsgurra detta och tänker att nästa gång den där nyfikna kommer, är det bäst att han låser om sig.)

    En långskrivare är en som skriver långt. En som har skrivit sedan länge är en gammal trotjänare.

  17. Hörni, nu åker jag till Herrängen. Vem kan hjälpa mig att lösa matematikremsebekymret?

  18. LupusLupus99

    Lotten ang matematik remsorna, borde inte skolmuseet i Jäder ha lite koll på sådana däringa remsor?
    Du får i hemläxa att kolla upp det.

    hälsningar Magister Lupus.

  19. PGW

    Skogsgurra, vilka helt underbara hus! Nyfiket måste jag ju ändå fråga vad som är bakom den dolda dörren och för vem byggdes detta fantastiska hus från början?

  20. Gerbilen

    Och jag undrar: Är det Lottens hatt eller har även S-Gurra ett plommonstop?

  21. Frågor, frågor, frågor. Och jag, som dels varit tvungen att dra iväg på ett akut uppdrag till Brista kraftvärmeverk vilket medfört tre timmars sömn det senaste dygnet och dels drabbats av åskskadat modem så att omvärlden varit totalt avskuren från Gbd, har inte så många svar att jag kan ge tillfredsställande besked. Men en delmängd av frågorna kan jag kanske svara på:
    1. Cecilia N är inne på rätt spår med sin förmodan ”mina fötters lykta”. Det handlar i själva verket om den gamle Fakiren och hans tips om tåens ben: “Femte tån är så rysligt liten, att den i dagligt tal benämnes lilltån samt tjänar huvudsakligen till att
    uppbära de nyttiga organ, som kallas liktornar. Om denna tå utvecklar sig till två alnars
    längd och böjer sig rakt uppåt till en längd av tre alnar, kan man i dess topp fastbinda en
    fackla och därmed lysa sig hem i de stormdigra novembernätterna”

    2. Plommonstop ingår inte i min garderob. Jag blev lika förvånad som alla andra och undrade om Lotten möjligen photoshoppat på mig ett dylikt. Men så kom jag håg att det hängde ett sådant på en krok i Gråbo och att jag ville överraska genom att dyka upp i en dörrglugg förklädd till Bo Balderson. Vanligen bär jag basker med Dalarnas Avsupna Regementes emblem under den kalla årstiden. Ett smidigt plagg som jag till en del bär för att hedra Hubben.

    3. Husen är egentligen inte mina. De är den miljö som min hustru Hyttfogden växte upp i – dock något fräschare på den tiden. Deras nuvarande förfall är mitt eget verk. Jag upptäckte nämligen att “Sommaren är den årstid då det som blev ogjort i fjol blev ogjort igen” (får gärna citeras av andra som upptäckt samma sak men inte formulerat det lika pregnant).

    4. Jättemycket tack till Lotten som hittade den där flaskan med svavelsyra. Jag VISSTE att den fanns någonstans – men inte var.

    Resten av frågorna får hänga obesvarade i luften. Det blev långt nog ändå. Jag förstår vad Lotten menar med långskrivare.

  22. Örjan

    Räkneremsorna. Går ju att flytta/hänga om, för att konstruera nya räknetal.
    Men hur användes det? Någon lärare som var för lat för att skriva på svarta tavlan?
    Jäders skolmuseum låg ursprungligen i Jäders Kyrkskola (därav namnet). Nu i grannsocknen Sundby vid Gyllenhielmska skolan. Skolan anses vara Sveriges första folkskola, grundad av Karl Karlsson Gyllenhielm, Gustav II Adolfs frilloson.

  23. Jag har nu mejlat till sju olika skolmuseer och frågat om remsorna. Det första svaret kom från Karlstad:

    Vi har sådana räknestickor i våra samlingar, men tyvärr vet vi inte heller exakt hur de användes.
    Kanske kan du söka vidare på andra skolmuseer, Stockholm, Göteborg eller Malmö.
    Lycka till!

    Mystiken tätnar!

  24. Här kommer en teori, som får gälla som sanning tills det kommer en bättre: När det var för dyrt med matteböcker böcker åt skolbarnen användes griffeltavlor och räkneremsor. Remsorna är märkta i olika serier – kolla remsa nr sju som verkar vara en instruktionsremsa. Om man vill att barnen till exempel ska träna fyrans tabell (multiplikation) hänger man upp remsan med fyror, remsan med gångertecken och sedan en remsa från ett till femton. Andra remsor är mer random, som de där oändliga serierna av likartade mattetal i dagens övningshäften. Så får ungarna jobba på med sina griffeltavlor och efter en lämplig intervall hänger magistern upp remsan med = och (förhoppningsvis) remsan med rätt svar. Sparar tid och krita och skolsalen behöver inte bli fylld av kritdamm, när läraren slipper skriva alltihop på svarta tavlan. Men många remsor blir det och när några slitits ut, eller kommit bort, blir matteundervisningen lite haltande.

  25. Örjan

    Karin: I linje med min tanke. Undrar hur många remsor det finns. Verkar ju hänga dubbelt på vissa spikar.

  26. Ja Örjan, för 17, jag har tydligen läst tidigare kommentarer slarvigt. Min kommentar är bara en liten utvidgning av, eller scenanvisningar till, din teori. Det fanns nog många fler remsor och det vore verkligen intressant att se en komplett sats i bruk.

  27. Örjan

    Förlåt. K K Gyllenhielm var halvbror till Gustav II Adolf. Frilloson till Hertig Karl (Karl IX)

  28. Citatet snos omgående! Tack Gunnar!

  29. Dom där matteremsorna ser bekanta ut, undrar om jag kan ha sett sådana på någon skolvind när jag var barn. Ska kolla med mamma, som troligen gick i täten på skolvinden.
    Brun-gula tavlor var väl dåtidens (50-talet, eller när var det?) power point, snabbt och lätt hängde man upp en tavla med svampar, fåglar eller mattetal? Jag har Maj Lindmans alla månadsillustrationer i bjärta färger på brun-gul kartong.

  30. Men? Hur sjutton kunde mitt civila (jo, även militära den gången det begav sig) namn dyka upp i stället för ‘fjädernamnet’?

    Konstigt. Försöker igen och kollar om det blir Skogsgurra den här gången.

  31. OK, fattar. Jag använde en annan dator – med radiomodem – när vi var utslagna av åskan i går afse. Och där fanns mitt civila namn. Såg det inte förrän nu när ordinarie datorn funkar igen. Slut på utredningen. Förvirringsläge: NORMALT

  32. Christer

    Jaaa!!
    Och snyggt var det också.

  33. Nämen Christer, du är ju som ett eko: jag sa (skrek) likadant.

    (Förklaring: Sveriges Tobias Hysén tofflade in segermålet mot Ukraina nyss.)

  34. Christer

    Har förresten inte riktigt bestämt mig helt än, men jag tror att jag tycker att Sveriges nya dräkter med det gula gehäng/ordensbandsliknande strecket på mörkmörkblå botten är snygga (hmm, hur blev det med kongruensen där egentligen?).

  35. PK

    Menvaf… har det sparkats fopoll igen? Har dom inget vettigt för sig?

  36. PK

    Jag hade en liknande fundering. Men jag tror att det är nånting dom håller på med på sin fritid.

    Kanske för att dom tycker att det är roligt? Det finns ju många fritidssysselsättningar – en del fiskar, andra smakar drycker av olika slag och en del springer och sparkar på en boll.

    Man får försöka ha överseende med alla mänskliga avarter. Själv tycker jag att smaka drycker är en intressant syssla.

  37. BITBURGER! Mitt favoritöl näst efter Berliner Pils.

  38. PK

    7 giraffer. God. Men inte visar dom program på tv där man dricker öl. Med “inför program”, direktsändning från drickningen med kommentator och bisittare, pausintervjuer, samt uppföljningsintervjuer och studiomagasin som förklarar varför Sverige förlorade.

  39. Lotten: Din djärva utforskning av dubbelsekrutthuset lämnade mig ingen ro. Och nu har jag själv varit där!

    Svavelsyran var ju faktiskt två syror. Saltsyra OCH svavelsyra. Och nu kommer det underliga. Det som gör att jag misstänker att allt var planerat från början och ingår i en komplott som leder till något som jag ännu inte hunnit tänka ut. Det faktum, nämligen, att båda flaskorna kommer från apotek i Eskilstuna!

    För att inte väcka misstankar har du dessutom köpt flaskorna på OLIKA apotek. Så arbetar väl terrorister? Finns det någon bra förklaring?

    Bild: http://gke.org/pub/files/Syra%20fran%20Eskilstuna.jpg

  40. ‘Schäkta versalerna nu, men:

    HURRA!

    Skogsgurra har varit på äventyr i sitt eget hus! Jag är stolt, glad, upprymd och sprittande av upptäckarlusta! När startar du en blogg om Huset?

  41. Versaler är OK. Bara det inte blir något nigeriabrev.

    Jag tycker att du sköter bloggandet mycket bra. Ser ingen anledning försöka konkurrera.

    men: SAKEN – varför tog du med dig syra från Eskilstuna till vårt i förfall stadda hus? Ville du snabba upp förfallet? Syra funkar bra, men man måste öppna flaskorna och hälla ut den i det hus man vill förkorta lidandet för. Tändvätska fungerar snabbare. Men har sina risker.

  42. @SG: Hon är listig vet du. Hon placerar ut syran och sen skickar hon ut något av alla barnen för att krossa flaskan när hon har alibi. Det är det jag alltid misstänkt; den här bloggen är en KOMPOTT!

  43. Nu när Lotten fått mig att äntligen ge mig in i dubbelsekrutthuset så gör jag den ena upptäckten efter den andra. Den här soffan hittade jag bakom ett förråd av spånskivor: http://gke.org/pub/files/Thonetsoffa.jpg Thonet – på min ära. Och riktigt fin!

    Försökte dejta Lotten i går. Jag var på kort uppdrag i Hallstavik – bara 3 km från Herräng – och eftersom jag erinrade mig att Lotten skulle besöka Herräng (se inlägg 9 augusti 2011 kl. 16:11) så skulle det kunna passa med dryck på något trevligt ställe. En regelrätt dejt, alltså.

    Men nu var det ju inte i går som gällde. Dessutom var det ju Herrängen, som uppenbarligen inte ligger i Roslagen. Fel datum, fel plats. Så det blev som alla mina försök till dejter de senaste cirka femtio åren – inget.

  44. Kom nu ihåg, Skogsgurra, att alla dina rapporter om fynd i dubbelsekrutthuset uppskattas storligen. Det kan säkert bli en dejt i Herräng vad det lider.

  45. Jisses så stilig soffa!

  46. Man måste beundra Lotten för hennes initiativ. Om hon inte hade gått in i dubbelsekrutthuset så hade den här fina soffan förmodligen krossats vid det totala dubbelsekrutthusras som förväntas inträffa ganska snart.

  47. Men ställ för guds skull upp en webbkamera inför det stora raset!

  48. […] att det finns ett städredskap som heter Amanda samt att Skogsgurra och Hyttfogden i sitt ena hus faktiskt har en sådan tingest på vinden: Som var full av antika […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.