… nu ska jag berätta om en nästan helt vanlig måndag.
När min djefla man låg och skrek av smärtor försökte jag göra sådant man inte gör när ens djefla man ligger och skriker av smärtor.
Först åt jag frukost, men blev skrämd av något bakom brödlådan.
Sedan blev jag åthutad via en irriterad Sjuttonårings lapp.
Några timmar senare hade Nittonåringen ökat informationstätheten på samma ställe.
Efter att inte på något sätt ha kunnat locka fram mer smärtstillande till den djefla skrikande mannen, gav jag mig på mig en ful buske som skulle ansas lite. Och lite till. Och lite mer. Och så förvandlades busken plötsligt till hela sjukvården och alla läkare och jag dödade dem allihop, förstås. Såhär:
Men man ska ha heltäckande kläder och handskar när man slåss mot taggiga buskar, det ska man. Armarna, låren, ansiktet och nacken såg ut som gardiner på 80-talet med sina sneda, ilsket röda linjer på diagonalen.
Sedan spelade jag basket, slog halvt ihjäl mina mot- och medspelare och hällde litervis med svett i de långa rivsåren. För att en liten stund senare se till att vår bil lade sig på sidan i ett dike … som för att sova middag en stund.
Jag joggade hem, ringde Skotten och tog med mig honom, den andra bilen och alla barn som har muskler. Med sjutton plankor, ett snöre och gemensamma krafter lyckades vi faktiskt att under vilda tjut dra upp bilen. Det rökiga grannskapet luktade sedan som ett helt formel 1-lopp.
I morgon är en annan dag. Bäva månde mänskligheten.
Lite så här såg det ut när vi spann loss. Wroom!
Du är en hårding, Lotten!
Sextonåringen är för kollektiv bestraffning! Så där går det, har jag märkt, när föräldrarna är veka sextitalister som bara ska dalta och på sin höjd vifta med ostkanterna mot den skyldige. Ungarna blir hårda som flinta.
På spannlossbilden har nog lite delar från din bil trillat av. Hur hamnade du i diket, väjde du heroiskt för ett/en barn/rådjur/katt eller satt du och pratade i telefonen? Eller hade kanske vägen fått en ny och överraskande dragning sen sist? Eller var det vattenplaning?
Wow! En högproduktiv dag som knappt lämnar några spår till eftervärlden. (Busken har snart växt till sig igen…)
Du vet, det lönar sig sällan att ta ut någon ilska på bilen. Den har tusen sätt att hämnas.
Bäst är att aldrig låta apparater/ maskiner ana att man är upprörd på något sätt. Det går alltid käpprätt åt … varmare trakter.
Äntligen förstår jag varför mina arga lappar här hemma inte fungerar, jag glömmer att avsluta dem med ett ordentligt hot! ”Ställ inte skor framför klädkammardörren” är totalt verkningslös. ”Nästa gång någon ställer skor framför klädkammardörren lägger jag dem i valfri säng!” ska det naturligtvis vara. Hurra!
”Nästa gång någon ställer skor framför klädkammardörren placerar jag personligen dessa i valfri säng”, menar jag förstås. Det är mycket hotfullare!
Jag är fascinerad. En blogg som har en slutkläm i form av en bil i ett dike. Detta resulterar i sju inlägg varav fyra diskuterar de lappar som allt oftare befolkar det allmänna rummet, några som handlar om att man skall vara snäll mot saker, men ingen som frågar hur Lotten och andra eventuella medpassagerare mår! Hur mår du Lotten?
Det framgick väl med all önskvärd tydlighet av stycket under bilbilden att Lotten mår hyfsat? Känner jag henne rätt tror jag dessutom att hon tyckte det var ganska uppiggande att dra upp en bil ur ett dike med sina egna små händer.
Korrekt, Ö-helena. Jag har några bilder till, bl.a. en där jag efter att bilen har kommit på fötter igen KASTAR mig i famnen på Skotten för att jag är så lycklig.
Hur bilen hamnade i diket är en lång historia som jag skulle kunna berätta i en trestegsraket eller via sju inlägg med cliff hangers, but then I’d have to kill you all.
Tur att man har grannar som bryr sig ibland. Det gick lättare än jag trodde. ;0)
Men Lotten! Du måste inte ställa till det på detta sättet för att ha något att blogga om. Du berör i allra högsta grad även i det lilla.
Sorry! Jag är uppenbarligen inte lika luttrad som ni. I min värld (försäkringsvärlden), brukar man inte jogga iväg efter dikeskörningar och om man gör det, så brukar det komma surt efteråt.
Jag tror att Lotten skulle vända bilen på den smala grusvägen som man kan ana framför bilen. I med backen, rulla långsamt bakåt vridandes på ratten. Stanna vid dikeskanten, vrida på ratten åt andra håller och förbereda en rivstart åt andra hållet. Backen glömms att läggas ur och hoppla så tar bilen ett skutt bakåt ner i diket.
Jag utmanar härmed båsinnevånarna i att komma med olika tänkbara scenarior för dikesbesöket.
Det var inte så att hon fick in en geting i bilen och försökte välta ut den?
Jag tror att alla med muskler i ett anfall av tristess efter gömsel oh lappskrivning byggde en ramp för att undersöka hur långt sekruttbilen kunde hoppa. Den skulle ha landat lite tjusigare och på själva vägen, men eftersom husets matematiker käkar smärtstillande som smågodis blev beräkningen av kastparabeln lite optimistisk.
Lysande! Och jag lovar att jag — om än luddigt — kommer att tala om om någon av er kommer med rätta scenariot.
Å vem fan är Clara Lidström!?
Vi får väl satsa på nästa år dårå.
https://www.facebook.com/group.php?gid=126780650685702
Icke undanplockade mattallrikar har hamnat i sängar här hemma och det räckte faktiskt med en gång för att berörda personer skulle fatta galoppen.
Jag tror att Lotten har julkalendersabstinens mitt i sommaren och vill därför vara luddig så vi måste gissa. Eller så vill hon understryka hur mycket hon behöver en ny bil. Som inte tappar avgasrör och kör i diken och håller på.
”I morgon är en annan dag. Bäva månde mänskligheten.”
Önskar önskar önskar att det blir morgon snart! Vill gärna ha mer sånt. Mycket mer. Tur att jag inte har en egen blogg – då skulle jag tvingas forografera alla misslyckade dörrenoveringsprojekt, bortblåsta regnskydd för dörrenoveringsdörrar, påbackade flaggstänger (DET VAR INTE JAG) med nerkörda flaggstångsskydd (ja!, faktiskt) med mera sådant. Mycket bättre att läsa på andras bloggar.
Jo, jag glömde avklippta mätsladdar. Hade glömt att jag stoppat i dem i apparaten innan jag packade och att knölen på paketet faktiskt var ett par utstickande mätsladdar som glatt gick av när jag saxledes justerade formen på det lite knöliga paketet.
Känner mig mycket hemma här!
Kan se ut så här: http://www.gke.org/pub/files/Avklippta_maetsladdar.jpg
Vi ska i alla fall glädja oss åt att Bibbii Rööddöö inte ska sommarprata. Efter det taffliga presentationsprogrammet med så dålig ”underhållning” att jag var tvungen att stänga av radion en stund och sitta med huvudet i skämskudden undrar jag om Lotten inte skulle kunna få jobb som manusskrivare.
Vad gäller bilen tror jag helt enkelt att den var lite trött och behövde vila lite. Samtidigt påminns jag om en kompis som försökte vända en buss på en lite för smal landsväg. Det slutade med alla fyra hjulen i diket; två på varje sida om vägen. Och en helt blockerad landsväg.
På vilket sätt hjälpte snöret till med att få upp bilen?
Så där mycket fd buske hade vi också förra året. Minst. Av en buske. Nu har det börjat komma några förvirrade små blad på några av spretarna vi lämnade kvar. I övrigt ser det ut som en sämre föryngringsyta. Jag är inte säker på om jag verkligen vill ha en sån där buske på den platsen i fortsättningen (eller där den har ohängda filialer som sticker upp).
Men för att slippa det måste man nog gräva upp minst lika mycket rötter.
Hm.
Niklak, intressant dikeskörning av din kompis. Hur fick de bort den?
Förra helgen rev jag ett garage med ett snöre, Cecilia N. Hur? Jag slog snöret om en vägg i taget och drog.
Niklak, det är lite ändrade planer för dirigenten, så jag kommer att grassera på egen hand. Ske ma?
@Cecilia N: Med bärgningsbil. Det fanns inga skottar att tillgå i Småland på den tiden.
@Luna: Ske ma? Schema? Jag är på Gotland 22/6–15/8. Eller var det något annat du menade? Vad blev det av Dirigenten?
Niklak, liten jamtsk parlör då: Ske ma? Ska vi?
Jag tror helt enkelt att Lotten packat in den djefla ryggen med tillhörande djefla man i bagageutrymmet på bilen.
Sedan gasade Lotten ut på den skumpiga grusvägen för att på så sätt , medelst dikeskörningar, skaka loss allt det rygg onda hos den djefla mannen.
angående sommarprat så kan väl Carnestenen upplåta en halvtimme åt Lotten i P4 Sörmland. Bara att kalla det för ”Veckans konsert”. Seså sätt i gång nu Carnesten.
I alla värsta fall så får vi väl skriva arga protestbrev till SRs sommarredaktion.
Synd att Lotten inte blev utvald som Sommarpratare, trots kontakten som språkpolis hos Tomas Nordegren.
Som medlem i sommarkommitten röstade han tydligen för sin bisittare i radioprogrammet. Dilsa Demirbag Sten.
Till tröst för Lottens uteblivande, glädjer jag mig åt en annan sommarpratare. Grundaren av stiftelsen Spinalis, (och själv ryggmärgsskadad).Claes Hultling
Liten rapport: den djefla mannen har fått knark nu. Vi skickade Nitotnåringen till Centralen i Stockholm. Via en bulvan tog han emot fem vita piller. Sedan satte han sig på tåget igen och levererade det dyrbara. (Jag varken ljuger eller överdriver.)
Nu är det inne i den djefla mannens kropp. Vi avvaktar. Det är ruskigt spännande.
Tänk den ändå, som utrustad med teleskop finge vara din granne!
När det gäller sommarpratarna, så ska jag vara bitter över det en annan dag. Kanske recensera dem alla vähäldigt kritiskt?
Diket dök hastigt upp från höger och slängde sig in under bilen? 😉
En förklaring så bra som att lyktstolpen plötsligt hoppade fram och ställde sig framför bilen. Förklaring till försäkringsbolag….
Vem körde? Inte juridiskt utan också fysiskt. Jag var den juridiske föraren när Smulan mejade ner familjens brevlåda, som står fastskruvad i ett betongblock. P var inte glad då…..
Men nykterist är han … 😉
Vad gäller sommarpratarna så tror jag inte att det är någon bra idé att recensera dem hårt som en metod att få vara med.
Fast vilken metod som funkar vet jag inte heller. Clara bor på landet och bloggar om att byta stolar (sist jag läste).
Du har ju bytt blommigt plastgolv och målat skrynkliga mattor, det är ju två strå vassare tycker jag. Och ändå …
Nej, den gåtan är för svår …
@cruella, tack för tolkandet! Just det där hårda kåt är så svårt att skriva.
@Niklak, jag hör av mig via telepati eller annat! Där 24-30/6. I stort sett oplanerad. Ska kolla upp det där ljuvliga skrotbilsuthyrningsbolaget och se om jag tar mig över till högersidan.
Vad är en ”Nitotnåringen” för något? Är det slang för en lokal langare?
Välta ur en geting är det bästa förslaget hittills.
Så här kör jag i diket: backar lite utan att titta noga vad som finns bakom bilen. ”Hoppsan, det var visst ett dike!”
Om Lotten har praktiserat min metod kvarstår frågan hur hon fått till 180 graders snurren.
Men vilken väg kör du? Från Bollhuset hem till Gillbergavägen, är det mig veterligt bara asfalterade vägar. Ser ut som du varit ute på någon liten skogsväg.
Eller OK- träningen kanske inte var i Bollhuset denna gång, därför försök med gen-/skogsväg?? Som blev senväg.
Jamen nu påpekar PK att vägen är på rätt sida om bilen (alltså inte bakom, som jag trodde). Fast fel ändå om man har tänkt sig att köra PÅ vägen.
Tänk att man måste åka ända till Skockholmen för att få tag på droger … (på småvägar dessuton)
@Luna: Mickes biluthyrning kan man lita på. Boka i tid bara, det verkar bli mycket folk på ön i år.
Om du tycker att telepatin är osäker så kan du säkert hitta mitt telefonnummer via min hemsida.
Vad menar ni med att gissa? Lotten säger ju att bilen har lagt sig för att sova middag. Den kan väl inte sova middag mitt på vägen?
Men Pysseliten m. K. Om det är vägen som är framför bilen så är det en väldigt liten väg och diket är ett inverterat dike som måste vara svårt att få något vatten att stanna kvar i.
Kan det vara langaren som tjyvkörde och då så ostört som möjligt … Och så var den hemligheten röjd …
Hihi, hoho, you’re not even close … (Men lika bra det: ni är mycket roligare än sanningen!)
Eftersom marken bakom bilen ser orörd ut måste hon ha tagit sig baklänges ned i diket. När kör framåt brukar man inte ha backen i. Så jag tror hon kom på att hon skulle ha svängt in på en liten väg innan och kom på det, la i backen och fräste på. I samma tempo som nyss.
Alternativt växte det smultron på höjden som fotografiet är taget från. Någon hade plockat alla smultron och lagt i en släpvagn som hon snabbt försökte häkta på medan smultronplockaren var borta vid skogskanten och lät sitt vatten.
Lotten kanske fick punka på höger fram och då valt en något okonventionell metod till hissa upp det trasiga däcket.
Eller så trodde den person som körde bilen att denna var Stig Blomqvist. Kanske mest för att DET VAR Stig Blomqvist som körde men eftersom Lotten var co-driver så slutade det i diket.
När man läser Lottens egen redogörelse paranoidkritiskt (Salvador Dali) så framkommer följande koncentrat av händelseförloppet:
”Nästan helt vanlig måndag. Ligger och skriker. Blev skrämd av något. Blev jag åthutad via en irriterad Sjuttonårings lapp. Några timmar senare hade Nittonåringen. Gav jag mig på mig en ful buske. Jag dödade dem allihop – armarna, låren, ansiktet och nacken – ilsket röda linjer på diagonalen. Slog halvt ihjäl mina mot- och medspelare. Vår bil lade sig på sidan i ett dike. Vilda tjut. Bäva månde mänskligheten.”
Det är tydligt att Lotten försöker vara helt uppriktig, men som många individer i hennes situation lyckas hon inte. Det är inom parentes sagt typiskt för socialt välanpassade men våldsbenägna individer. Vissa fakta förvränger hon medvetet/omedvetet (här skulle Sigmund kunna ha åsikter) till exempel detta att hon gav sig på en ful BUSKE – det skulle förstås stå BUSE. Hon är inte heller fullständig när det gäller tonåringarnas och deras fortsatta öden. Här vill man integärna gissa, men hoppas på det bästa. Genom att tillstå det grova brottet ”Jag dödade dem allihop” hoppas hon möta förståelse för de mindre grova brotten (Slog halvt ihjäl…) men vågar trots allt detta kvasipsykologiska försvarsarbete inte erkänna att hon helt enkelt körde i diket. Här får den stackars bilen ta hela skulden: ”Vår bil lade sig på sidan i ett dike”
Ja. Så enkelt tror jag att det var. En simpel smärre trafikförseelse som Lotten försöker dölja i ett moln av våld.
Kära Lotten: Jag har på kort tid lärt mig uppskatta dig som en spontan, impulsiv och rättfram person med stor humor. Jag tror att du och många andra skulle må bäst av att du nu utan omsvep erkänner att du helt enkelt körde av vägen. Du kommer att tacka mig i efterhand.
Inte alls. Att jag bara körde av vägen är helt fel. Däremot är det helt korrekt att man kan analysera mig precis som Skogsgurra gör. Men man kommer inte närmare svaret — tyvärr!
(Tyvärr och tyvärr. Jag är jätteglad att ni gissar så bortitok.)
OT: Nu på tv4-sporten: en man i guldkavaj säger att bröderna Sedin ska slåss mer på isen.
Bäva månde båset när Skogsgurra drar igång i december …
Men Lotten, var det en älg du väjde för då?
Kan inte vara en älg, för då skulle Lotten ha fotat hur den snusar på vad det nu är de snusar på.
Men kanske en igelkott?
Eller en inbillad en, för annars skulle väl den (riktiga) också hamna på bild.
Och varför kan jag inte tänka klart, innan jag trycker på ’skicka’?
Men hörni FB-folket, tydligen funkar det, så härda ut! Lyssnade på reprisen av detta förträffliga program i bilen på väg hem från jobbet, och där uppdagades att Freddie Wadling hade haft en sån grupp. Jaha, jojo!
@Niklas, will do! Jag hör av mig när jag kastat vardagen långt åt helvete och själv landat bredvid ringmuren.
Inte övertygad om vad som är korrekt/önskad körriktning på bilden. Det är ingen större antydan till väg framför, däremot en stock bakom. Ett odrägligt förnumstigt tips – skaffa assistansförsäkring. Bärgning utan självrisk är värt allt när man har gammal bil.
Cecilia N: Tror inte på något fyrfota. Tvåfotade barn med röd boll vore bättre ursäkt.
Men konstig hemväg via skogsväg. Och jag pragmatiker. Tillfällig jordhög, som gjorde att L. förlorade kontrollen över sitt ekipage?
Råd i efterhand för sekrutten. Kontrollera funktion av fjädrar, stötämpare, stag, hjulvinklar och vad allt annat kan heta. Vid ev skada kan risker uppstå ny ”Lotten-körning”. Antingen det är på Eskilstunas gator eller på säregna lokalvägar.
Men herregud!
Inte har hon väl gett sig på hinderhoppning med alla hästkrafterna?!
Då ska man bara ha en hästkraft och under sig och inte huven.
Återkommer med min OT-fråga: Blev det nåt KIP för dig i helgen?
Assistansförsäkring! Nämen! Det har vi ju sedan punkteringskatastrofen förrförra julen! Tänkte inte alls på det! (Fast det var roligare att få jogga hem och tvinga in diverse barn och Skotten i bilen.)
Förlåt, Cecilia N: jag glömde att svara mitt i allt det ryggonda — nej, KIP blev det inte. Men jag glömde inte utan tänkte verkligen ”KIP blir det inte, nähedå”.
KIP? Är det Kip Walker eller Kit Walker som är Fantomen nu? Det är så svårt att hålla isär generationerna. Är han fortfarande gift med Diana? Och kan man med dagens PK–samhälle läsa en tidning med Guran i?
Dina: Älgar snusar inte. Men igelkottar snusar. Jag är osäker på vilken sort – tror inte att det är Ettan eller General. Kanske Lacket?
Knit In Public kan det också betyda.
I helgen inföll den världsvida stickaoffentligtdagen.
Bland annat uppmärksammades det i E-tuna.
Tror jag börjar sommar-haja.
Mullvad (?) i kalendertider, som pushat FW på Facebook.
OK där var +2000 deltagare,
Vi har varit färre (än så länge).
Kan det väl inte ha varit, Cecilia N? Såg ju inget event alls på FB.
KIP?
http://en.wikipedia.org/wiki/Kip
???
/Holländsk ”Kip” är mig veterligt en kyckling)
http://www.wwkipday.com/index.html
En fullänk innan jag stänger. God natt.
Feber, skrikande ryggar och ilskna ungar har tillslut kreerat ett kaos i Lottens värld att listan över bloggämnen blev helt tom. Inget nytt ämne uppenbarade sig. I desperation backades bilen försiktigt ner i ett dike för att bild skulle kunna tas och bloggämne skapas. Sås ka en slips ten dras.
VAD tror ni Lotten hittar på i dag? Spännande!
Jag sover.
So what? Om du kommenterar i sömnen kan du väl blogga i sömnen. (Skall läsas med en stor skopa humor!)
Cecilia N, tack! Har nu sett till att det inte missas i framtiden.
Den som fick sova…
Kan inte sova. Alldeles för spännande. Kommer nog nånting snart!
(Ursäkta Lotten, men du har nog skämt bort oss lite grann)
Hon kanske sätter eld på huset för att få något att skriva om? Eller vänta, det känns bekant på något sätt.
Här är väl lite pausmusik igen då, för oss som väntar och för dem som behöver något melankoliskt och vackert att lyssna på mitt i allt elände.
Jag fortsätter lite senare i musikhistorien.
PK. Även om du känner Lotten mycket bättre än mig (jo, det heter så) så tror jag inte att sätta eld på huset är ett rimligt alternativ. Det är inte bara dumt, jag tror att det kan vara lite olagligt också.
Lotten kommer nog på något mera överraskande ska du se.
Och blir det inget i dag så blir det en annan dag. Vi ska inte stressa artisten. Då kanske det inte blir något alls. Och det vore verkligt ledsamt.
Skulle nog ha varit ’bättre än jag’ för en gångs skull. För mig känner du ju inte alls.
Men oj och tack för pausmusiken!
Skogsgurra — om du vill uppdatera dig angående bränder och så … klicka här.
För övrigt luktar jag som en ko. Meddelas kanske endast på detta sätt.
Man saknar inte kon förrän båset är tomt, eller vadå?
@Lotten: Så är det att bo på landet (eller närapå).
Jag tror att någon hade flyttat vägskylten till ”fel” sida av vägen vilket Lotten naturligtvis upptäckte men lite för sent när hon svängde så att hjulet hade skurit ned i gruskanten och bilen bara fortsatte ned i diket.
Fast det var en ganska tråkig förklaring.
Hon är alltså en förstående mor, Lotten. Eller?
För det kan ju inte vara så att hon varit bland korna, för det tål hon väl inte.
Eller så har hon varit bland korna och kommer kanske inte överleva, därför meddelas det kanske endast på detta sätt. Eventuellt om hon hinner innan hon tuppar av så meddelar hon det på nåt annat sätt.
Herregud, båset. Vi skulle klara oss ganska bra i tiotusenkronorsfrågan på ämnet Lotten …
Ja jävvlar! Det hade du redan utnyttjat. Lite tagen är jag. Inte så vanligt.
Jag tycker det räcker för i dag. Inte mer nu. Snälla.
Jag satt och spekulerade över dikeskörningen tidigare idag:
Lotten är ut och kör på en lite grusväg. Så plötsligt möter hon en annan bil som tutar och viftar att Lotten ska flytta på sig. Lotten börjar backa och kommer nära kanten. Hon försöker korrigera men är lika snurrig som jag när det gäller att backa och svänga åt rätt håll på ratten. Stressad som hon är bär det sig inte bättre än att hon hamnar i diket. Nu får den mötande lite dåligt samvete och ser till att Lotten får skjuts hem där hon kan samla ihop ett bärgningsteam och rädda bilen ur diket.
Eller så var det en återvändsgränd och hon backade lite för snabbt när hon skulle åka därifrån eftersom hon var irriterad på sjukvården.
Hepp, dags att gå till tvättstugan.
Alltså, att man inte ska kunna korrläsa innan man trycker på ”Skicka”. Det är ju märkligt!
Förresten, att lukta som en ko … de har väl också näsborrar att lukta med?
”I morgon är en annan dag…” Där har vi kanske ledtråden. Rhett Butler kom helt enkelt släntrande längs vägen, men så behövde han gå in i buskarna för ett ärende och Lotten som var en smula disträ, eftersom hon höll på att formulera dräpande svarslappar till 19- och 17-åringar, tänkte inte på att han kanske ville vara ifred utan for efter som en annan Scarlet-i-morgon-är-en-annan-dag-O’Hara. Eller?
Skogsgurra: Visst Lotten är äventyrlig, Allt för bloggen?
Själv har jag lyckts locka med henne på snigelsafari och Karl Johan-skördande. OK plockandet av vinbergssnäckor var kanske inte så äventyrligt. Men hon vågade prova mina olika snigelrätter under direktsändning.
Idag har hon dock bangat på att besöka en drakdödare. I stället blev det tydligen icke- eldsprutande kossor. Rapport är utlovad under kvällen.
Men OK drakdödaren har funnits på plats under 1000 år så han återkommer nog.
Som ledtråd. Drakdödarens finansiär hette Sigrid och hans svärd Gram.
Jag tror jag vet ungefär vad det handlar om. Vi bodde i Slytabacken några mycket lyckliga år på sjuttiotalet och gjorde utflykter till närliggande attraktioner. Ungarna var mycket tagna av berättelsen om killen som plötsligt förstod fåglarna. Kan hända att jag blandar ihop saker. Men visst var det nåt med att steka hjärta också? Inte konstigt att ungarna blev lite vilda av sig i vissa avseenden.
Nyplockade sniglar är absolut att föredra. Passa dig dock noga när värden på ’den charmiga bistron’ på Rue Moffetard säljer ut sniglar sent på kvällen – ju lägre pris desto högre giftfaktor.
Skogsgurra: Kollade ni även Gökstenen vid Näsbyholm, Härad?
Samma epok och drakdödare.
Tycker dock att min hemsockens är stilfullare.
Skogsgurra: Slytabacken. Imponerades av den som barn. det var skillnad mot Kafjärdens tidigare sjöbotten, där min far odlade potatis på 50-talet.
Tror inte vi kollade Gökstenen. Men får månatliga rapporter från Gökmassivet i Veckobladet.
Vi får väl hålla oss igång med lite småprat medan vi väntar på Primadonnan…
Bara så ni vet: ingen har gissat rätt, men jag har kommit på att jag faktiskt kan berätta hur dikeskörningen gick till. Kanske om ett halvår eller så.
Herueaka! Prästens lilla kråka, så klart. Lotten var kanske inte ens där?
Tack för ledtråden Lotten!
Nu tror jag att jag listat ut hur det gick till (men tänker inte knysta något). Bättre lycka nästa gång!
”Om ett halvår eller så”. Hm. Hon kommer att använda denna anekdot när hon ska hemlisblogga i december …
(Frågan är om jag egentligen ska posta en sån kommentar och få med mig hela båset i tankarna.)
Det dröjde länge innan jag insåg att det inte heter ankedot.
Lotten, fick du åka skottkärra tillbaka till bilen? *fnissar fånigt*
Svaret på din fråga, PK, är dessvärre av den hemliga arten den också. (Ni kommer att bli så besvikna när sanningen kommer fram emedan hemligheten är så mycket mer intressant som hemlig än som ohemlig.)
Ohemliga hemligheter, är inte det lite motsägelsefullt.
För övrigt tror jag att båsinnehavarinnan såg ett fantastiskt kantarellställe och bestämde sig för att backa inteill med bilen så att det skulle bli enkelt att skyffla in svampen i kofferten. Sedan blev bilen för baktung för att kunna ta sig upp på vägen av egen kraft.
För övrigt vill stavningskontrollen att jag ska skriva ”kantarell ställe” istället för ”kantarellställe”. Ska det vara så kära språkpolis?
Se där, PK, en av anledningarna till särskrivningsförvirringen i dagens samhälle.
Om min stavningskontroll säger att det är felstavat när det är ihopskrivet så sätter jag ett mellanslag på ”rätt” plats. Suckar då kontrollen nöjd så vet jag iaf att de båda sammansatta orden är rättstavade. Och så klickar jag bort mellanslaget igen. *moahahaha*
Meniblandsåkanmellanslagvarabraattha.
En lång tråd skulle vara lite lättare att hitta i med numrerade kommentarer. Jag måste nämligen scrolla uppåt emellanåt, bara för att sedan tappa bort mig ordentligt.
Det är ett test, Pysseliten.
Men PK, du är inte ute och plockar kantareller ofta, det märker jag. De är inte i säsong!
Har man tur kan man spåra upp de första sommarkantarellerna runt den första juli ett bra och tidigt svampår.
Brukar inte kommentarerna knoppa av sig på en ny sida när vi passerat hundra?
Jovisst Dieva, fast jag har petat i inställningarna så att det inte hoppas förrän vid … nåt annat. (Minns uppriktigt inte vad jag skrev, men det andades hybris.)
Dieva, JAG vet när det finns kantareller, båsinnehavarinnan har inte så god koll, därav att det är så pinsamt för henne att hon inte våga berätta.
(@PK: Aha! Då förstår jag.)
@Lotten: det är alltid klokt. När jag gör excelmallar som folk ska fylla i med automagiska formler ser jag till att formlerna finns i minst 500 rader även om jag tror att de högst kommer att använda 100 rader.
@Pysseliten 21:58: jag vill minnas att vi brukar använda klockslag.
[…] Så här var det. […]