Hoppa till innehåll

En djefla rygg

Igår eftermiddag berättade jag i en kommentar att det var lite jobbigt att ha feber samtidigt som min djefla man satte igång med en jätteröjning av husets framsida genom att peka med hela handen och rya på detta sätt:

– Du och du putsar fönster, du och du klipper av busken där på hälften, du flyttar stenarna dit och du river upp alla maskrosor som växer i gruset. Aj, jag fick ryggskott. Nu går jag och lägger mig.

Efter att ha delegerat till oss sex andra att jobba, gick karlsloken alltså och vilade. Hrnff.

Ett par timmar senare var husets framsida riktigt prydlig, när den djefla mannen föll ner i en ack så bekant avgrund av smärta. Vi kallar det ryggskott, men det är en besvärlig muskel som så fort det vankas däckbyte, gräsklippning eller väskbärning, brister. Den sitter i ländryggen och gör så ont att han vrålar som under krystvärkar.

– Aaaaaaaaaaaargghhhh! Det är som när en by gör uppror! Ååååååååååååårrrrr! Fast istället för människor är det muskler! Haaaaaaaaaaauuuuuuuuuhhh! Karl XII låg till sängs i ett helt år 1714. Aaaaaaahhaaaaaagh!

När han hade kämpat med smärtan i två timmar, hamnade han stående i köket. Han hängde över en av våra sju bufféer som en cowboy mot en bardisk efter fjorton whiskyglas. Kallsvetten rann, han ville kräkas, han ville dö och bad mig att  ringa efter ambulans. Så då gjorde jag det medan den djefla mannen som en trehundraårig ek lade sig ner på golvet, där vi hade placerat soffkuddar.

Den stickade tröjan och sittunderlaget har Åttaåringen placerat under knäna för att det skulle kännas bättre.
Den stickade tröjan och sittunderlaget placerade Åttaåringen under knäna för att det skulle kännas bättre.

Väl nere på golvet började han googla lumbago och vårdprogram medan jag väntade på svar från 112.

– Aaaaaaaaaaaaaaarrrrrrrrghhhh!
– Aaaaaaaaaaaaaaarrrrrrrrghhhh!

– Har du något emot att jag tar bilder?
– Nej, det här måste dokumenteras – det är ett minne för livet.
– Ok, de har bara en akutbil och den är för livshotande situationer, men de kan skicka en ambulans inom en halvtimme.
– EN HALVTIMME? SATANS JÄVLA AMBULANSJÄVLAR! Förlåt. Säg att jag ber om ursäkt. Jag menade inte att skrika.

Efter vad som inte alls verkade som en evighet utan snarare bara en halvtimme, kom stesoliden i sällskap med två vackra ambulansmän som med milda röster och blåa plasthandskar kröp ner på vårt golv och viskade ömma ord i den skrikande djefla mannens öron.

– Åååååh. Knark. Ååååh. Knark. Sherlock Holmes och jag. Åååh.
– Åååååh. Knark. Ååååh. Knark. Sherlock Holmes och jag. Åååh.

I detta skede kom en granne in för att höra om det var något hon kunde hjälpa till med; hon hade ju sett ambulansen. Och det slog mig att ska man ju göra! Om jag ser att det är en ambulans hemma hos grannarna gör jag ju tvärtom: visar hänsyn, stirrar inte, försöker att inte störa. Men det är klart att man genast ska gå in och fråga om man kan hjälpa till med något! Så nu gör vi det, alla i fortsättningen, eller hur?

Här försökte den djefla mannen att riva handtagen från ambulansens inredning.
Här försökte den djefla mannen att riva handtagen från ambulansens inredning.

Efter vad som däremot verkligen kändes som en evighet lyckades vi alla med gemensamma krafter få in den djefla ryggen i ambulansen. Nej, jag följde inte med – jag hade bara varit i vägen och alla insåg vi att barnen hemma behövde mig mer än den krokige mannen.

Här låg han och tryckte på sin röda larmknapp i flera timmar. Till slut ropade han på hjälp tills personalen kom.
Här låg han och tryckte på sin röda larmknapp i flera timmar. Till slut ropade han på hjälp tills personalen kom.

På sjukhuset kom fler och fler examensfirande studenter in – men vad som felades dem var oklart eftersom den djefla mannen mest låg och blundade och sjöng vaggvisor för sig själv för att stå ut.

Klockan halv två på natten kom han tillbaka – i en jättestor ”liggande sjuktransport”. Han föll än en gång som en trehundraårig ek – nu blott 15 centimeter innanför vår dörr, där jag hade lagt en madrass. Jag lade mig i en närbelägen soffa och så tillbringade vi natten utan annan smärtlindring än alvedon. För si, man delar inte ut knark till 47-åriga familjefäder med outhärdliga smärtor mitt i natten ity de kan missbruka det.

Men nu har jag varit på apoteket och hämtat ut muskelavslappande medel som får den djefla mannen att bli alldeles gråtmild av lycka.

– Ni är underbara allihop. Caesar satte eld på en massa skepp i Alexandria och … åh. Ni är så fina. Achillas i Egypten slogs med Caesars lilla styrka och så ockuperade Caesar Faros och … åh. Allt är så bra. Sedan satte romarna eld på egyptiernas båtar. Och biblioteket. Titta. Vi har så många böcker. Allt är så bra.

Share
Publicerat iBloggen

49 kommentarer

  1. Det hörs att din man inte har fött barn…

  2. Ska man yra av höga doser smärtstillande kan man lika gärna göra det med finess. Sätt något barn på att anteckna allting, det kan bli användbart till memoarerna (kap 7 “I vilket jag löser teodiceproblemet under inflytande av stärkande pulver”).

  3. Något säger mig, trots min barnlöshet, att barnafödande känns något mer meningsfullt, kontrollerat och begripligt än akut ryggskott. Men även vid förlossningar kan stark smärta bidra till förlossningsdepression och svårighet att knyta an till barnet.

    Jag tycker att det är fruktansvärt ansvarslöst att inte ge ordentlig smärtlindring, lyckligtvis börjar inställningen inom vården förändras inom detta område. Svår smärta är ett trauma. Oavsett om orsaken är livshotande. Dessutom upplever alla smärta olika.

    Smärta kan vara farligt i sig om den inte behandlas. Jag gick länge med obehandlad smärta på grund av en nervskada efter operation och utvecklade en lätt fibromyalgi. Numer tittar jag läkare stint i ögonen och väser att jag ska ha maximal smärtlindring och smärtstillande utskrivet vid exempelvis operation.

    Med denna knarkliberala drapa önskar jag Olle god bättring!

  4. Gerbilen

    Whisky, kanske?!!!

  5. Aj, aj då. Inte kul.

  6. Christian

    Apropå Bokblads kommentar: Men tänk om han plötsligt hade börjat föda barn! DET hade varit något att skriva hem om!

    Sänd ändå mina krya-på-dig-hälsningar. Jag är inte elak rakt igenom.

  7. Jag håller med Lisa, man ska inte ha ont i onödan. Någonstans har vi väl ändå kommit i utvecklingen? I mitt barn sattes en morfinpump (efter en magoperation) som hon kunde trycka in en dos när hon ville, med den begränsningen att den inte funkade oftare än en gång i kvarten. Första dagen, 8 tryck andra dagen 2 tryck, sedan fick det vara nog. Inget överdoserande där inte!
    Ska man hålla sig lugn kan det kanske vara befogat med lite lagom mycket smärta, så att man kommer ihåg att ta det lugnt. Eller hur, Lotten?

  8. ”Kapitel 8, i vilket jag under tilltagande muntorrhet planerar en artikel om förstavärldskrigspoesi samtidigt som jag undrar om någon kunde fly mig mera smärtstillande.”

  9. Jag får hålla med Lisa!! Smärta är sällan bra, av typen det som inte dödar härdar. Klart att han skulle ha fått något annat än alvedon.

  10. Lottens citat funkar under förutsättning att det inte läses på skånska; då riskerar det att förlora all mening och att inte tas på allvar. Alls.

    FYYY för Stesolidbilden! Fick han det i handen?! 🙁

  11. PGW

    Man kan varvar Alvedon och Ipren och få bättre effekt, det har jag lärt mig av sjukvårdsupplysningen (jepp, ryggskott, senare vid visdomstandsäventyr). Dock minns jag inte proportionerna, någon som vet? De innehåller aningen olika saker som tydligen går att kombinera utan att levern får spader, vad det än står på paketen.

    Tips på enklare yogaövning (som för övrigt även fungerar vid mensvärk): Ligg på rygg, sätt fotsulorna ihop och låt knäna falla ut. Lite a la skräddarställlning, om ni förstår hur jag menar. Ännu bättre om man kan lägga rumpan mot en vägg och “sitta skräddare” upp mot väggen men med fotsulorna ihop. Avlastar muskler i ländrygg.

  12. LupusLupus99

    Lotten, här har du ett annat tips på hur man kan bota ryggont. Du kan skippa de 13 första minuterna.

  13. Inte ska han oja sig, det är väl du som har dåliga knän?

  14. Jag har inte kollat med apoteket, men hoppas friskt på att man kan ta 2 alvedon + 1 ipren till natten mot värkande nyckelbensbrott.
    Jag gör det och hoppas att inte min lever talar illa om mig.
    Resten av dygnet tar jag eventuellt maxdos av vardera. (Inklusive kvällsportionen alltså.)

    Jag har gjort erfarenheten att citodon som det blir alvedon+morfin av gör att tarmarna glömmer att jobba (pga morfinet). Det är inte så skoj i en vecka. (Men sen vräkte jag i mig en massa nötter och allt kom igång som det skulle. Lite drygt …)

    Du har min fulla sympati, Olle. Hoppas att det ger med sig snart och du kan få nån sorts långvarig behandling (alltså att den står sig länge) så du slipper det här.

  15. Christer

    Oj, jag minns vilken märklig känsla det var att komma ut ur Citodon-dimman efter diskbråcksoperationen. Va? Var det så här verkligheten såg ut?
    Annars fortsätter jag att tjata om träning. Det är faktiskt bara det som hjälper när man väl har kommit på benen igen. Och jag är rädd att orientering inte räcker för ryggen. För egen del är det boxercise plus gym som är grejen, men man får alltså prova sig fram till vad som fungerar för ryggen, vad som man tycker är tillräckligt kul och vad som funkar praktiskt i familjepusslet för att göra flera gånger i veckan.
    Du har min fulla sympati, Olle! Har varit där själv i många jobbiga år.

  16. Örjan

    Kiropraktor har hjälp mig vid egna ryggskott. (Kotor som fäst ihop)
    Ingen aning om de skulle hjälpa DDM, men anser värt att prova.
    Underligt men faktum. Ej inom sjukvårdssystemet. Bara privat betalning.
    Men kostnaden bör vara avdragsgill för företaget.

  17. Mysko agerat överlag med att inte ge smärtstillande som är starkare än alvedon, eftersom boten av ryggskott är, bl a, att man inte blir liggande. Men hur rör man på sig när man tror att man ska dö närsomhelst?

  18. OT: Blev det nåt KIP för dig under rådande omständigheter, Lotten?

  19. Ojoj, här händer det ju saker. Som jag nu gör sista rycket med veden håller jag alla tummar för min egen rygg, helt egoistiskt. Och skickar ömma, nej, för fanken, jag menar ju OÖMMA tankar till DDM. Eller, det låter ju också konstigt. Krya på dig!

  20. Kiropraktor är bra men sen gäller det ju att bygga upp musklerna och då är yoga suveränt. Men under de 6 år jag varit yogalärare så har jag haft 5-6 karlar och hundratals kvinnor. Undrar vad det är som är så farligt.

  21. Men nog är det väl själva fasiken att du inte kan få ha feber och allmän svaghet i fred, Lotten! Utan att han ska komma där och stjäla hela shåvven.

    (Önska honom god bättring från mig i alla fall.)

  22. Gerbilen

    Smärta har en funktion. Den påminner oss om att inte göra sånt som gör ont, att avstå från rörelser som smärtar och låta de kroppspartier som far illa av nån viss rörelse slippa utföra denna (kroppsrörelse) och i stället vila och förhoppningsvis återhämta sej.

    MEN gör det ont av sej själv, oavsett om jag rör mej si eller så, då ska jag väl för 17 få smärtlindring. Varför skola mänskor lida …

  23. PGW

    Är osäker på om kiropraktor är avdragsgillt i företaget, men det borde det vara eftersom naprapat är det. Men det ska stå rehabilitering på kvittot, det är viktigt.

    Kicki, killarna har nog bara inte fattat. De få som dykt upp på “min” yogaskola har stannat! Ofta idrottar de med något annat och tycker yoga är ett höjdarns komplement. Tyvärr har jag inte sett lika många män som kommit dit av samma skäl som jag, risig rygg. Är män för prestationsinriktade? Måste bli bäst?

  24. Liten uppdatering: avslappningsknarket hjälper föga nu — han vrålar, stånkar och kan inte ta sig ur sängen. Nu börjar jag fundera på bäcken och min ungdomstid som sjukvårdsbiträde. Aha! Draglakan! Jag ska vända honom med hjälp av draglakan!

    Hurra!

  25. PK

    Så du har flyttat honom från hallen till sängen? Låter som om du har det lite tungt och jobbigt just nu. Hur är det med febern?

  26. Febern är väck och har ersatts med lite halsont, tackar som frågar! Tyvärr är det som en loppa på en valross jämfört med allt annat. Men jag har hittat en värmedyna som har varit borta i fem år!

    Ja, det glömde jag ju att rapportera: en av sängarna på nedre plan är perfekt — lite högre och hårdare än de andra. Dock har han nog inlett kapitel 9 nu, ”i vilket jag under förnedrande former lättar på trycket”.

  27. Christer

    Antar att du inte har haft tid att kolla att det var Dallas och Dirk som tog hem NBA-finalen.

  28. Det är en epidemi. Är själv drabbad. Varje tangentnedslag slår in i ryggen som en djävulshammare.

    Till alla som raljerar om ryggskott och jämför med barnafödande vill jag bara säga: Allting är relativt. Så jämföra kan man alltid göra, men aldrig veta skillnaden. Jag bar gärna en bebis, istället för ryggskottet.

    Man brukar jämföra maratonlopp med barnafödande, i grad av ansträngning och smärta. Men det är också långsökt: varje lopp är olikt det andra, liksom varje förlossning. Ryggskotten är dock erbarmligt lika varandra. Ambulansnivån är dock något utöver det ordinära!

    Ingen vet egentligen anledningen till den här förbannade åkomman: teorierna är många: too much stress, nån dold infektion. Kroppen säger ifrån, det är allt man kan konstatera. Och den säger ifrån som satan, bokstavligt talat.

    Tipset här ovan funkar: 1 Alvedon + 1 Ipren. Ska dunka i mig ett par själv på en gång, bara för att.

  29. Nu har jag hört med Apoteket. Det är okej att köra maxdos alvedon + maxdos ipren.

    Jag upptäckte nu under min egen rehabilitering att man vänder sig lite lättare på ett renskinn än på lakan. Det kan hända att det gäller andra skinn också (med päls på alltså) men det har jag inte undersökt.
    Dessvärre blir det drivor av renhår överallt.

    Som sagt och som kan sägas igen: krya på er.

  30. Tack kära kända och okända vänner!

    Skriver lite om eländet på min blogg. Hoppas att kroppens läkande krafter gör att läget är annorlunda imorgon. Idag känns det lite som Groundhog Day, om nån sett den filmen.

    O.

  31. Arme djefla man. Knarka på för kung (valfri) och fosterland till du blir bättre, vilket förhoppningsvis inträffar jättejättejättesnart.

  32. Zindell

    Stackars “liten”. Hoppas han känner sig bättre nu.

    Med det jättehuset ni har krävs män och kvinnor i fullgott arbetsskick 😉

  33. Zindell

    Olle …

    Du befinner dig med andra ord i ett Lumbago Limbo?

  34. PGW

    Åh om jag kunde posta min naprapat till dig! Lider med dig!

    (En parentes, men första gången jag fick ryggskott förstod jag inte riktigt vad det var, jag hade bara mina misstankar. Mötte en granne som undrade och jag sa att jag inte visste. Grannens hustru, som är massör, offrade sin sovmorgon på lördagmorgonen och kom ner till mig med massagebänk och allt, vilka underbara grannar man har alltså! Hon kunde ju inte lösa ryggskottet, men fick en väldig massa muskler runt omkring att uppföra sig så att jag kunde ta mig till naprapaten. )

  35. Örjan

    Återigen Olle.
    Har du någonsin besökt naprapat/kiropraktor vid akutbesvär?
    Jag har fått hjälp vid mina ryggskottsproblem (ländryggen).
    Har fungerat för mig, och varit värt kostnaden.

  36. Vad ÄR ryggskott, egentligen?

  37. Lena

    Arma er!
    En bra smärtlindrarkombo är 1 Alvedon, 1 Ipren och 1 Diklofenak alt 1 Voltaren, den tar det mesta i smärtväg.

  38. Den där cocktailen, Lena, är exakt det som min djefla stånkande man går på – plus en som heter huxflux. Ungefär.

    Men han har ju så ont!

  39. Örjan: Under förrförra ryggskottet tog sig den djefla mannen till en kiropraktor, men när han klev ur taxin föll han ihop i en liten krampande hög på entrétrappan. Ingen kunde hjälpa honom och han kunde inte ta sig upp utan att skrika, så han ringde upp till kiropraktorn och berättade att han inte hade passat sin tid eftersom han låg på trappan utanför och inte kom nån vart. Då sa kiropraktorn:

    – Men där kan du ju inte ligga.

    Och la på. Och ägnade sig åt nåt annat. Tiddelidi.

  40. […] min djefla man låg och skrek av smärtor försökte jag göra sådant man inte gör när ens djefla man ligger och skriker av […]

  41. Embryo (som ibland går på stadens gator som en vanlig man) har helt rätt i att det kan vara too much och att kroppen säger ifrån, slår det mig så här i vargtimmen när jag har varit uppe och fixat med två alvedon och en ipren samt mera vatten och lite puff med kuddarna.

    Den djefla mannen behöver ju vila, så är det. När han egentligen borde klippa gräset! (F’låt, skoja ba.)

    Vila, vila. Hur är det nu med sjukfrånvaro när man har eget företag? Och får sjuksyster Lotten OB-ersättning för nattjobb? Ehum.

  42. PGW

    Pysseliten, precis den övningen jag tänkte på.

    Kanske finns det folk i kommentarsfältet som kan hjälpa mig här, men jag fick ryggskott beskrivet för mig som en feltänkande kropp. Musklerna krampar för att skydda ryggraden och alla andra viktiga saker i de trakterna, men kroppen tänker aningen fel. Skulle nog insistera på att mannen fick smärtstillande ordentligt (någon som kan langa?) så att musklerna släpper aningen, för det är viktigt att han rör på sig. När jag var som värst insisterade naprapaten på att jag skulle ner på golvet en gång i timmen och göra övningar. Jupp, resten av timmen ägnade jag mig åt att komma upp och ner på golvet … men jag tror han har rätt i att man måste röra på sig. Annars fortsätter kroppen att krampa och det blir man inte frisk av. Men då krävs det att han får smärtlindrande så att han kan röra sig alls. Kanske finns det någon sjukvårdskunnig här som vet mer om hur stolliga ryggmuskler funkar?

    (Förresten, Pysseliten, precis den övningen tänkte jag!)

  43. Det här med att man måste röra på sig måste ju vara rätt och vettigt — men just nu kan den djefla skrikande mannen inte ens vända sig på sidan.

    Ja jisses, hörni.

  44. Har själv haft det i 3 dygn nu. Och visst kan man köra jumpa (efter ryggens egna villkor) eller diska (gränsfall) eller klippa gräset (omöjligt, gissar jag), men det gör lik förbenat ap-ont vad man än gör. Värst är förflyttningen från ett läge till ett annat.

    Naprapaten kan säga vad den vill, men det enda som läker ryggskott är tiden. Bida den. Bit ihop.

    Och visst är det semesternerven som kommer i kläm, och skriker: Gör ingenting!

    Lätta Gin Tonic-promenader längsmed en cricket-court eller en hästkapplöpningsbana, det är kanske vad man förmår. Men var gör man det en tisdag f m?

    Hittade en Ipren 600 mg i skåpet. Nu kör vi!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.