Hoppa till innehåll

Lite sjukt är det här

Jag som aldrig är sjuk, har feber sedan igår. Det är lika underligt som det varma vädret – på barnens skolavslutningar brukar jag ju vara frisk medan regnet och haglet öser ner. Nu är jag sjuk och ämlig och det är lika varmt ute som på min panna. Men jag lyckades få barnen att posera vackert i examenskläderna!

Nästan i alla fall.
Nästan i alla fall.

Fast eftersom jag varken snorar, snörvlar, hostar eller kräks, har jag lite svårt att inse att jag är sjuk. Med jämna mellanrum hoppar jag upp ur sängen för att fixa det där som jag glömde (kan vara vad som helst) och dråsar blott tio minuter senare omkull i närmaste mjuka möbel.

– Pappa! Mamma ligger i röda soffan och vill ha te!

– Pappa! Nu ligger mamma i vita soffan och säger att du måste köpa koriander!

– Mamma är borta igen!
– Nejdå, hon sitter i gröna fåtöljen och sover!

– Kolla, mamma ligger på köksbänken!

(Det där lät värre än det var: ”köksbänken” är en vadderad, blå bänksoffa som är jätteskön.)

I feberdimmorna har jag nu kommit på ett nytt yrke: rektorstalsspökskrivare. De pratar ju smörja i de av rundgång fyllda högtalarna.

”Livet är som en prick. Men en färgglad prick!”

”En del av er kommer att ses nästa termin. Men inte alla. Några av er kommer att gå i en annan skola. Men några av er kommer att ses här i höst medan andra kommer att gå i en annan skola. Så några av er kommer att byta till en annan skola medan några kommer att gå kvar här. Men vi önskar er lycka till i alla fall.”

Finskorna och en som är sin mors dotter.
Skolavslutning i femte klass. Finskorna och en som är sin mors dotter.
Share
Publicerat iBloggen

31 kommentarer

  1. Det finns absolut ett behov av rektorstalspökskrivare. Varje år sitter jag med händerna i huvudet och skäms när Elvaåringens rektor öppnar munnen.

  2. PK

    På en av ungarnas skola höll inte rektorn talet då hon inte tyckte att hon hade något att säga. Istället höll en av specialpedagogerna ett tal som började med en bröstförsigslåning om skolan och som slutade med en hyllning till den fantastiska rektor på skolan. Inte ett ord om eleverna, vad dom gjort under året, inga lyckönskningar till niorna som ju slutar på skolan och går vidare i livet. Och jag undrar, hur kan en rektor på en skola påstå att hon inte har något att säga till elever och föräldrar efter ett helt läsår?

  3. PK

    Ovanstående då med tanke på behovet av spökskrivare för rektorer.

  4. Christer

    Den yngstes rektor skulle till att börja med ha behövt ta en lektion av någon lokal präst i hur man talar i kyrkan så att talet inte försvinner i akustiken. Sen kunde man kanske ha haft en uppfattning i om han hade behövt en spökskrivare.
    Antar för övrigt att mors dotter är svenska.

  5. Dotter i kjol och basketkängor. Sin mor och far upp i dagen 🙂
    Väldigt jobbigt att ha feber när det är såhär varmt. Krya på dig.

  6. LupusLupus99

    ja det går knappast att ta miste på vem tjejen i mitten är dotter till.

    Lottenskt utseende check.
    Lottenskt hår check.
    Lottenska basketkängor check.

  7. Vad är det för slag att ligga och vara sjuk. (Eller ramla omkring och vara sjuk.) Bli kry genast!

    Vårt finaste skol-tals-minne är från första dagen i sexan i en klass, där klassläraren höll ett tal om att de närmaste tre åren skulle vara en jättestor förändring för några, men inte för andra, och att ingen skulle känna igen sig själv efter de tre åren, och att tonåren var som en slags sjukdom som man som tur var blev frisk från sen.

  8. Strålande idé. Präster har färdigskrivna predikningar att ta till om de inte kommer på något att säga församlingen. Politiker har sina talskrivare. Rektorerna behöver dig! Skolorna behöver dig. Eleverna behöver de tal som du skulle skriva åt rektorerna, Sveriges framtid behöver de elever som fått höra dina tal… OK, blev kanske lite ivrig där. Men allvarligt, är det någonsin någon som ger rektorerna en hjälpande hand i det som faktiskt är ett rätt viktigt uppdrag? Bli frisk och sätt igång! En liten tipskatalog att spridas via Skolverket och lärarhögskolorna, t.ex.

  9. Japp, Christer, fast finskorna sitter inte på mer än en finska faktiskt.

  10. Jag kan berätta att mitt tillkryande nog har försenats av en helt vansinnig nu-ska-vi-putsa-till-på-framsidan-av-huset-order från husets herre. Så här sa min djefla man medan han pekade med hela handen:

    – Du och du putsar fönster, du och du klipper av busken där på hälften, du flyttar stenarna dit och du river upp alla maskrosor som växer i gruset. Aj, jag fick ryggskott. Nu går jag och lägger mig.

  11. Karin: jag tar dig på orden. Men (ack, den ständiga frågan) hur tjänar man kosing på’t?

  12. Här i familjen har de två yngsta ungarna haft Converseskor till och med på studenten. Den äldsta hade däremot Dr Marten’s.

  13. Gerbilen

    Ah, Ö-Helena. Vår stil! Dottern gick på gymnasistbal i svart fodral med långa ärmar, örhängen i form av likkistor i silver och skorna var Doc Marten’s vill jag minnas. – Förresten: VILL jag minnas det?
    Hennes kläder var bizarra och kom från allehanda källor. På ett kusinbröllop hade hon en liten sidenklänning som hon fiskat upp ur en container. Lilla farmor frågade var hon hade köpt klänningen. Säjer hon “hittat i en container” så dör farmor, hon med sitt klena hjärta och allt, tänkte jag. Vår dotter log vänligt och sa “Second hand” och farmor nickade införstått: “Ja ,det är ju så modernt.”

  14. Jo såhär: Man skriver ihop ett häfte, eller bok på temat: “Saker man bör tänka på om man är rektor och ska hålla tal på skolavslutningen.” Sedan gör man ett konferenspaket med en föreläsning (= genomgång av boken) och några trevliga övningar och så erbjuder man paketet till de där planeringsdagarna som rektorer brukar ha, där de vanligtvis inte har så kul. SKL kanske kan vara ett bra sätt att nalkas rektorer, men det kan finnas andra som är bättre.

  15. Se där, nu har jag inte bara Gerbilen och några till som mina manaaaagers: tack Karin!

    Och för övrigt kan jag meddela att den vrålande djefla mannen och hans ryggskott nu har hämtats per ambulans och förts till sjukhuset. Stesolid är numera hans bäschte wän.

  16. Örjan

    Snar tillbättring önskas DDM.
    Antager han har datorn med så vi kan hoppas på underhandsrapporter.

  17. Han rapporterade nyss att det är fotoförbud. Gaaaah. Är det fotoförbud om man fotar sig själv?

  18. PK

    Örjan, det finns bilder från promoveringen nu.

  19. Ryggskott med ambulans … ajajajaj. Var det han som fick uppgiften att flytta på stenar eller?

    Hoppas ni kryar på er båda två/allihopa.

    Jag får varje år refererat rektorstal från ett visst håll.
    “Nu ska ni ut i livet …”
    Hallå! Skulle skolan på nåt sätt inte tillhöra livet?
    Och dessutom struntar antagligen de vitmössade vad skolan står inför förändringar efter det att de slutat.

    En annan rektor nära oss återkommer alltsomoftast till när han själv var liten och det var skolavslutning och mamma och stränga fröken …

    Det finns helt klart ett behov av rektorstalsutbildning. Frågan är bara hur man gör en marknad av det. Men de goda managerna du har kanske känner till nåt fiffigt sätt?

  20. Örjan

    PK. Förstår inte. Bilder från 2007 eller i år? Dubbel promovering?
    Bild på Pysseliten?
    Snygging antingen hon vill kalla sig tjej/flicka/kvinna …..

  21. PK

    Örjan, promoveringen var 2007.

  22. Gerbilen

    Men va hemskt; här är nu både Lotten och Djefla Mannen justerade å det grövsta. God bättring hörni, båda två!!

  23. Usch, jag läser så slarvigt, jag tyckte det stod rektalspökskrivare.

  24. Jamen i så fall kanske jag skulle kunna ge alla rektalrelaterade problem ett ansikte?

  25. PK

    Undrar hur ett rektalspöke ser ut?

  26. Jag undrar om vi verkligen vill veta det.

  27. “rektalspöke” – detta bås är något i hästväg måste jag säga. Man (=jag) vet aldrig vad som väntar.

    I övrigt tror jag att mina öron eller mitt teflonminne har skyddat mig från rektorstal, eller så har jag inte lyssnat så noga. Antagligen det sistnämnda.

  28. Lo

    Vår rektor på gymnasiet höll samma tal varje avslutning, sommar som jul. Ett år var han sjuk, då lånade studierektorn manuset.

  29. Nämen Lo, så bedrö… eller var det kanske ett väldigt bra tal?

  30. Lo

    Nej, det var det inte. Jag minns inte mycket, bara uttrycket “lite ris och lite ros”, följt av en lång gnällharang om sådant som vi gjort dåligt under året. Inte mycket för uppmuntran, den rektorn.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.