Med det senaste ehec-utbrottet med 1 500 sjuka i Tyskland och flera tragiska dödsfall borde jag inte tänka på geléhallon så fort jag ser tidningsrubrikerna. Men alla visar ju upp fantastiska vackra bilder på just geléhallon – som sägs vara bakterien.
I detta sammanhang måste jag innan vi alla döden dör rekommendera er att på något sätt få tag i första säsongen av ”De överlevande” (Survivors) som gick på tv i mitten av 1970-talet. För det är så bra. Och det är så dåligt. Jättedåligt och jättebra. Jag har faktiskt aldrig sett något så bra som är så dåligt.
Jag nämnde denna serie tidigare i ett nostalgiskt sammanhang och förärades därför de tre säsongerna på dvd i julklapp. Men inte förrän nu har jag börjat titta.
Och det är så bra! Och så dåligt! (Fast det kanske ni har förstått nu?)
Pling plong! Allmänbildningsakuten!
- I mitten av 1750-talet var medellivslängden runt 35 i Sverige.
- Det allra sista nödåret i Sverige var 1867.
- År 1901 var medellivslängden runt 55 i Sverige.
- Den sista … förlåt … senaste riktigt stora dödliga epidemin i Sverige var spanska sjukan 1918.
- År 2011 är medellivslängden runt 80 i Sverige.
Självklart står vi här i vår nutid och klagar på kass uppkoppling och onyttiga chips eftersom det ju är vår verklighet – precis som att man strax före spanska sjukans utbrott säkerligen klagade över besvärliga knäppkängor och marmelad som fastnade i mustaschen.
Tv-serien ”De överlevande” (där jag av någon mystisk anledning säger de och inte dom) inleds med att folk klagar på att tåget är försenat, att det är långa köer på sjukhuset och att telefonen inte funkar. I realtid steker huvudpersonen Abby Grant bacon till sin hungrige make så att fettet sprätter upp på kameralinsen och vi nästan inte hör dialogen:
Baconstekningen inleds efter 6 minuter och är inte klar nästan tre minuter senare när klippet tar slut.
Ett par dagar senare är nästan alla människor döda av ett virus – och det roliga börjar.
För allt sker ju 1975. Kläderna och frisyrerna är från 1975 och tv-tekniken är från 1975. Alla vandrar omkring i fluffiga afghanpälsar och midjehöga jeans som är så utsvängda nertill att de överlevande har svårt att gå normalt. Klafs, klafs, klafs låter brallorna i varje avsnitt.
Om jag idag fick skapa en apokalyptisk tv-serie skulle jag ägna ett helt avsnitt åt funderingar på hur man kläd- och persedelmässigt bäst rustar sig för ett liv utan moderna bekvämligheter. Först skulle jag förstås söka upp en Fjällrävenfabrik och kanske en Gore-Tex-fabrik samt en Victorinoxfabrik och därmed garantera produktplaceringarna så att finansieringen var fixad. Sedan skulle jag sätta igång på riktigt.
Det gjorde nämligen inte tv-teamet som producerade ”De överlevande”. Och det är därför serien är så dålig fastän den är så bra.
- Alla vandrar omkring i stadskläder med klackar och stora skjortsnibbar.
- Förnödenheter packas i otympliga axelväskor.
- Trots att nästan alla människor dör, får vi inte se mer än en handfull lik eftersom statister inte fanns med i budgeten.
- Vissa utomhusscener är till hälften filmade utomhus med filmkamera, till hälften med videokamera i studio.
- Obegripligt långa, händelselösa scener utan dialog illustrerar något – men vi tittare vet inte riktigt vad.
Och det är så bra! För att inte knarka film hela dagarna och inte få något annat gjort, har jag bestämt att jag måste motionscykla när jag tittar, så mer än ett avsnitt per dag pallar jag inte. Jag cyklar och svettas och biter på naglarna och skrattar och lider och älskar och gapar. De agerande är mina bästa vänner och Löjliga familjen på en gång.
Rollkaraktären som heter Greg ska vara ”den snygge”, men jag tycker mig ana att han har våldsamma problem med frisyren. När det största hotet mot de överlevande är annalkande svält, elaka bovar med gevär, komplicerade förlossningar, störtregn och blodsprutande sår, dyker han plötsligt upp så här välkammad:
Rollkaraktären som ska vara ”den läbbiga och opålitliga” heter Tom Price och är mitt starkaste minne från när jag såg serien som 11–12-åring. Skådespelaren Talfryn Thomas var tydligen läbbig på riktigt och kom alls inte överens med de andra skådespelarna.
Tom Price dyker upp efter 5:38 i detta klipp. (Men allt är värt att se.)
Mitt i alltihop blir jag en domedagsprofet som talar om för barnen här hemma hur man gör upp eld utan tändstickor och att man faktiskt måste kunna skriva för hand och att man inte kan ta allt för givet och tänk, barn, att er morfars far nästan dog 1918 och vad skulle ni göra om ni var tvungna att stycka en kyckling och rensa en fisk? Hjälp vilken värdelös uppfostran ni har fått! Ta genast på er säck och aska och gå barfota ut i skogen för att förstå hur medelåldern medellivslängden kunde vara 35 för några hundra år sedan!
Nu blir det ju lite dyrt om ni måste köpa dels dvd-filmen, dels en motionscykel för att leva ett lika roligt liv som jag. Men jag kan väl låna ut första säsongen? (Det är bara den jag har sett hittills.) Om inte annat har jag ju lärt mig en viktig sak bland alla håriga bringor som skymtas bakom till naveln uppknäppta skjortor, friktionssprakande gabardinbyxor, raspande manchester, långa promenader med av blåsten mumliga dialoger och svettiga pannor som baddas med kalla handdukar: man ska hjälpa sina vänner i nöd.
OBS! Rör inte nyinspelningen av ”De överevande” från 2008 ens med tång. Proffsiga klipp och trovärdiga lik samt moderna miljöer kan inte dölja det faktum att det är en bedrövlig kalkon.
Var det i den som en av huvudpersonerna satt i en drive-in-automat och skulle ta ut pengar i början och allt blev vitt och han konstaterade förvånat att Volvo är nog mer säkert än vad reklamen kunde ana.
Eller finns det fler serier på samma tema? (Jo men det finns det ju säkert.)
De kanske borde ha färglagt bakterien brun istället för röd? Då får i alla fall jag helt andra tankar…
Det är inte jättemystiskt att du vill uttala ”de” som ”de” och inte som ”dom”. Det är ju inte ett personligt pronomen här utan en bestämd artikel, och där är ”dom”-uttalet inte alls lika allenarådande.
Ursäkta, men menar du inte medellivslängden? Eller?
…annars låter det i och för sig väldigt positivt att man lever runt 160 år nu?
Men du! Han som ska få bacon och ägg är ju Bedrich! Heter han ju inte på riktigt ju, men i serien där slottsfrun fått sälja slottet och flytta in i grindstugan.
För att inte tala om med vilken frenesi de vaccinerade i första klippet. Där har mitt landsting mycket att lära inför en annan massvaccinering …
Att inte mannen som fick sitt brutna ben bara svimmade av. Det tycker jag verkar mest logiskt med min lilla erfarenhet med småbensbrott som ligger rätt. Även ett sånt kan ju få det att svartna bokstavligt om man tokar sig.
Det är väl snarast forskningsinstitutet i Helmholtz du ska fråga om lov. Kolla de har jättehäftiga bilder på allehanda läskiga saker som man får använda helt fritt! Det kanske gäller den som Reuters publicerat också.
Väldigt långt inlägg och många kommentarer så det här kanske avhandlas nånstans, men ändå: medelåldern är väl inte 80 i Sverige? Du menar väl medellivslängden?
Tack, alla korrläsare!
Men vad konstigt att jag så konsekvent skrev ”medelåldern” istället för ”medellivslängden”. Måste ha något med min, ehum, ålder att göra, va? (Begriper inte varför jag inte kan förmå mig att korrläsa mina egna texter när jag njuter så av att nagelfara andras!)
Förklaringen att det är bestämd artikel är ju helt rätt, Översättarhelena! Tänkte inte alls på det. Men nu när jag försöker kan jag inte komma på ett enda exempel på när jag säger ”de”, annat än i just ”de överlevande”.
Japp, Bedrich, Cecilia N. (Spoilervarning nu.) Och det konstigaste med det första avsnittet var att Peter Bowles (Bedrich) dog – nästan lika överraskande som som Janet Leigh i Psycho. Han var ju känd — kändisar dör inte!
Förmodligen säger du ”de” i ”de ofrivilliga” också.
Nope, inte alls!
– DÅÅÅÅÅM ofrivilliga!
(Vill gärna tro att jag är ett unikum.)
På norska heter medeltiden middelalderen. Gissa om jag, i mina översättningar, som alla haft bitar som berört sagda tidsålder, varit tvungen att söka på ”medelåldern” och ändra?
Senast sökte jag också på ”medeltiden” och lärde mig att jag kan skriva rätt i ca 40 % av fallen.
Innan jag tar helg, kan jag komma med den trista och inte speciellt relevanta upplysningen, att dagens generation unga amerikaner är den första som kommer att ha kortare medellivslängd än sina föräldrar. Allt under förutsättning att de fortsätter äta alla läskiga maträtter som de äter just nu.
Nä, på med säck och aska och ut i skogen, som Lotten säger eller ta i alla fall en stärkande promenad under långhelgen.
Jag säger de och dom på samma ställen som Lotten. Och själv motionscyklar jag med Dr House på tv-skärmen framför mig.
Asså, min yngsta lillasyster som jag just hälsat på i Paris är född -76 och jag minns att jag tokrelaterade De överlevande till just hennes tämligen värdelösa överlevnadsförmåga skulle det värsta hända… Får jag låna första säsongen? Kråkguldet och Huset Silvercrona är slut nu.
Jag kan låna efter Cruella, så kan vi utbyta antecknar efteråt.
Förresten, inte konstigt att du har svårt för den moderna upplagan. De kan ju inte ens stava seriens namn korrekt.
Vådan av kommentera via ”smart” telefon; det ska stå anteckningar ovan.
0-1, om du nås på teatern.
0-2, Elmander.
Åh, tack snälla rara Dieva — jag hann efter teaterbesöket se slutet på första halvlek och hela andra! Toivonens missade jag, men Elmanders båda hann jag se – och Gerndts kanoooon.
Jadå, både Cruella och Dieva kan få låna första säsongen! (Men var då beredda på allt som är dåligt mitt i allt det braiga.)
Malinkas och Ullahs tröst vad gäller både medelåldern och de-uttalet sitter som en smäck. Och vad gäller Man Grey och den amerikanska maten kan jag meddela att jag precis nyss har kommit hem från en tågresa och ett samtal med en okänd man som inte begrep varför KFC inte fanns i Sverige. Å ja ba:
– KFC?
– KFC!
– K … F … C …?
– KFC! Chicken!
– Aha! Kentucky Fried Chicken.
Mmmmmm. Det är ju väldigt gott. I medelåldern.
Va inga KFC i Sverige?
Men jag har ju ätit på en, som fanns på Sveavägen i Stockholm.
I sig en besvikelse. Inte alls så saftiga som jag ville minnas dem från mitt gymnasieår i USA.
Wiki förklarar. 80/81 fanns denna restaurang, men den stängdes och det blev aldrig någon kedja i Sverige.
Hm. Vad hette det där matstället på Vasaplan i Umeå när parkeringshuset Nanna var nytt? Det låg där, längst österut, mot Mimerskolans gymnastiksal. Det känns som att KFC var inblandat.
(Det var i så fall efter 80/81 kan meddelas. Mer 83/84.)
Bloggvirke: http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/uncle-zeb-ar-dod
Lotten: Säger du verkligen
Dom tre musketörerna?
Aha! Agneta! Det gör jag ICKE!
De överlevande.
De tre musketörerna.
Dom dummaste.
De aderton.
I väntan på andra (juliga) litterära tävlingar: ett ”gissa-författarens-kön-quiz”.
Jag gissar på Dan Brown.
Mäh, han är ju karl.
Lotten ,hur vet du det? Är du säker?
Nej det kan han inta vara! Danne Muffin är varken sentimental eller olikvärdig VS Naipaul så han måste vara man.
Galenskapsnivån i båset når nya, oanade höjder!
Allt på nätet ska man inte lita på. Enligt ett könstest är nämligen jag med 86% säkerhet man och PK med nästan lika stor säkerhet kvinna och det är ju bara nästan sant.
Man måste ju tänka på pocenten.
Tänk, kommer inte alls ihåg den här serien. Undrar varför? Däremot kom jag helt plötsligt på serien ”Brödbakerskan”. Undrar varför?? Men hertiginnan som fick flytta in i grindstugan kommer jag ihåg. Hon hade alltid extra koll på orangeriet …
Brödbakerskan har jag ingen aning om.
Utan Lott i tre dagar försmäkta vi i detta bås!
Jag tänkte väl att det var något som saknades.
Vart ska vi nu kanalisera galenskapen?
Oj, förlåt kära galningar — men det har inte hänt nåt på tre dagar! Vad i hela friden skriver man då om? Nageltrång?
Man får kanske kanylisera sin galenskap istället.
Oh, jag ska skriva om en bålgeting! Återkommer strax!
På tal om kanyl då eller?
Liten rapport: efter att ha sett tre–fyra avsnitt från andra säsongen lägger jag ner projektet. Det är bara dåligt, nämligen. Nu tar jag … kanske … Band of Brothers istället?
(Ska genast skicka säsong 1 till Cruella!)
[…] i Oskarshamn fick jag en flashback till De överlevande eftersom jag kl 18:10 var helt och komplett ensam i […]
[…] för det andra var stängd för reparation – varför man omedelbart måste associera till ”De överlevande” eller bara jordens undergång i största allmänhet. (Pun […]
[…] Sandviken fanns bara jag. Ja, det var ”De överlevande” all over […]
[…] annan onsdagspubseftersläntrare och hundägare. Cykelställena stod tomma och bilarna var få. ”De överlevande” var som vanligt min första […]