… sjöng Beatles. Ricky Bruch dog som 64-åring igår fastän hans farmor och mormor blev 103 respektive 101 år gamla. Fast de var förstås inte två meter långa diskuskastare som tog dopingsprutor i 10–15 år. (Läs mer här, i en två år gammal artikel.)
För er som inte var med på 1970-talet: Ricky Bruch var som en Carolina Klüft-hulk. Han tangerade världsrekordet i diskus och tog medaljer i OS och EM och utnämndes 1973 till världens bästa idrottare. När det inte gick som planerat, grät han hejdlöst. Och så var han rolig. (Jodå, jag kan visst komma ihåg det – jag tittade på Sport-nytt redan i koltåldern.)
Kanske var det bara tok-gener, kanske var det alla mediciner han stoppade i sig – men när friidrottskarriären var över, blev Ricky både deppig och manisk och full av helt vansinniga idéer. Och väldigt ensam, sägs det.
Vi som var med minns när Ricky var med i Superstars och slängde iväg en medicinboll som vore det en sådan där röd plastsak som Idlaflickorna bollar med. Pang, rakt in i väggen bara – när de andra deltagarna samtidigt huffade och puffade för att kunna humpa bollen ett par meter framåt. När de skulle mäta hur långt Ricky hade kastat, lades måttbandet lodrätt rakt upp på väggen.
Och så skrev Ricky Bruch ju dikter – nästan som Mats Wilander.
Stjärnor har sina banor
därute i mörka alltet.
Jag har mina vanor
på ägg lägger jag saltet.
Nu längtar jag innerligt efter nya idrottsstjärnor som får vara tokiga och personliga samt fulla av självförtroende utan att jagas med frågor som börjar på ”hur”. (Alla journalister inleder sina frågor med ”hur” just nu. Hur viktigt var målet? Hur tycker du att det känns? Hur länge ska vi vänta på nästa vinst? Hur stort är det här? Hur fantasilöst är inte det?)
Jag tycker att dikten har potential. Notera hur rimmet utgör ankare för den ”martinsonska” kontrast han vill framställa. Till yttermera visso är ”salt” ett ord med starka konnotationer (”I ären jordens salt; men om saltet mister sin sälta, varmed skall man då giva det sälta igen?” etc.). Problemet är den valhänta stilen – han skulle behövt coachas av en ihärdig redaktör.
Jag gillade verkligen epitetet ”Carolina Klüft-hulk”. Kan varmt rekommendera hans självbiografi, ”Gladiatorns kamp” om du skulle råka hitta den på någon bokloppis.
Den är inte spökskriven, något som gör att man läser den med skräckblandad förtjusning. Sällan har skiljetecken, kursiveringar, fetningar och fetversaler använts på ett så…tja, ska vi säja DYNAMISKT sätt?
Hej Blogga lagom — jag letade faktiskt efter boken för några år sedan, men det verkar som om alla som har den håller hårt i den. En man med ett skägg (som alltså inte är Ricky med ett skägg) skrev om den här:
http://kulturarbete.blogspot.com/2008/02/gladiatorns-kamp-mot-det-sunda-frnuftet.html
Haha, ja, det är nog den mest nötta boken i min bokhylla.
Jag har lånat ut den till större delen av min vänkrets som alla sedan har lämnat tillbaka den med orden: ”Det där var det märkligaste jag någonsin har läst!”.
Kalle Linds bloggpost om Gladiatorns kamp – tack för tipset! – ger faktiskt en riktigt bra stickprovsbild av boken. Tänk dej sedan 600 sidor till i den stilen.
Man blir ju nästan sugen på att läsa den boken.
Ja den där medicinbollen rätt in i väggen var grejer det!
Nu när Foppas fot är ute ur leken och rubrikerna verkar det komma en i samma spår: Zlatans.
Vad gör alla kända gamla idrottsstjärnor hela dagarna? för att travestera.
Alla gamla idrottsstjärnor går omkring och har känningar i ljumskarna, vill jag tro.
Kolla, enligt Libris finns ”Gladiatorns kamp” på minst nio ställen!
Sveriges depåbibliotek
Umeå stadsbibliotek, Informations- och lånecentralen
Umeå universitetsbibliotek
Uppsala universitetsbibliotek, Carolinabiblioteket
Kungl. biblioteket
Stockholms universitetsbibliotek
Göteborgs universitetsbibliotek, Centralbiblioteket
Lunds universitets bibliotek, Universitetsbiblioteket
Malmö stadsbibliotek, Informations- och lånecentralen
Dessutom finns den som talbok på Malmös stadsbibliotek — en Benny Nilsson läser i 25 timmar och 31 minuter!
Nu ska jag fjärrlåna.
Man ska inte läsa kommentarer när man har druckit bubbel. Nu kommer jag för alltid tro att alla gamla idrottsstjärnor går omkring och har klänningar i ljumskarna.
Resultat kort googling ang Rickys Gladiatorbok
– få exemplar på antikvariat- ett fanns enl uppgift för 350.- ,men nu såld.
-Traderaauktion -Tidsmässig lycka/otur för köpare/säljare. Boken klubbades för 29(?) kronor för någon månad sedan.
Undrar om det kommer flera exemplar på Tradera framöver?
Klänningar i ljumskarna, underbart. Fast har man klänningar i ljumskarna så är man kanske inte så bar under…
Sent, sent, kom vi iväg på sommarens enda loppisrunda. Vi är inga jätteflitiga loppisspringare. Men så här illa har det aldrig varit.
Kolla då vad jag hittade! http://gke.org/pub/files/Ricky_Brudar_popular_mekanik.jpg
En hundring för väl bibehållna exemplar av Populär Mekanik + Se med lika väl bibehållen Ricky Bruch! Och ganska så välbehållna flickor.
Inne i tidningen kan man läsa om Rickys märkliga hemlighet.
Jag tror minsann att Rickys märkliga hemlighet är att han … (nu tänker jag febrilt) … aha … adopterade en 16-åring!
[…] När Ricky dog. […]