När detta skrivs sitter jag på ett stillastående tåg i Västerås. Det är signalfel söderut och tåget som står alldeles bredvid vårt har stått där i en timme. Nyss sa min mage till på skarpen och krävde akuta insatser, och jag som alltid går omkring med ägg och te samt choklad i ryggsäcken måste erkänna: jag har varken ägg, te eller choklad i ryggsäcken … för det har tagit slut.
Lite senare:
Eftersom vi stod stilla och ingen ljusning syntes i horisonten, gick jag fram till lokföraren och berättade att jag var så hungrig, så hungrig. Han sa att det var han också, så jag erbjöd mig att springa till Pressbyrån och handla lite skaffning. Och han sa ja!
Sprintelisprint på dåliga knän och klumpiga skor, via rulltrappor och FOLK MED HÖRLURAR SOM STÅR PÅ FEL SIDA och swisch, swosch, högg jag två BLT-mackor och ställde mig i kön. Där hann jag stå i hela fem sekunder innan en okänd banarbetare i brandgul, oljig väst knackade mig på axeln:
– Hej, ursäkta, din lokförare hälsar att du måste komma tillbaka omedelbart. Tåget avgår.
BLT:arna slängdes tillbaka, rulltrappan attackerades med stora kliv och (igen) vad är det med FOLK MED HÖRLURAR SOM STÅR PÅ FEL SIDA och som inte hör när man säger ursäkta? Perrongen togs i två sjumilakliv och pffffuuuuuuuh sjänk jag ner på min plats. Jag hann. För sedan tog det tio minuter innan tåget verkligen kom iväg.
Vad kul! Nu går tåget ju!
Efter en dag i Örebro och en dag i Sandviken känns det som om jag måste häva ur mig ett par bilder. I Örebro fanns det nämligen en gammal (?) skylt som inte såg ut som skyltar plägar göra. Analysera gärna språket och bilden.
En dryg meter till höger hittade jag nooooog det som avsågs … eller?
I Sandviken fanns bara jag. Ja, det var ”De överlevande” all over again.
Sandviken hade dock inte blott tomma gator.
Jahaja. Nu sitter vi fast med signalfel i Kolbäck.
Jahaja, nu sitter vi fast med broöppning i Kvicksund … JAG KOMMER ALDRIG ATT KOMMA HEM!
Uppdatering
Jag kom faktiskt hem, sent omsider. Och kan nu dessutom lägga ut en bild på mig som seriös föreläsare.
Möglig postlåda i Sandviken!
Och vad roligt att läsa den där De överlevande-posten (nu blev jag så sugen på att se lite av den igen; den var en stor favorit, minns jag, som ”alla människor” såg och talade om).
Själv har jag inget mer spännande att berätta om än ett litet soprelaterat lokalrekord. För första gången någonsin — eller i varje fall sedan vi flyttade hit för tjugo år sedan — har grovsophämtning skett den vecka som det var sagt att grovsophämtning skulle ske. Fantastiskt! Förut har det alltid varit så att om de har skrivit till exempel vecka 40 i informationen (såsom den här gången, dårå) så har den faktiska hämtningen ägt rum vecka 41 (ibland) eller 42 (oftast). En gång inte förrän vecka 43. Vi är så häpna, så häpna, så ni kan inte tro.
Örebro, förresten — var och för vem?
Går tåget någe nu?
Jobb för Sitevision i Örebro – och nu är jag nääääästan hemma!
Åhå — Sitevision hade jag aldrig hört talas om så nu har jag granskat en karta för att fatta var det ligger (det var en något konstig karta på deras sajt, nämligen).
Välkommen hem, snart, då, hoppas jag!
(I huvudet uttalas företagsnamnet ”sittevischON”, ungefär som Mosevision, och vill inte sluta uttalas så fast jag inser att det måste heta ”sajtVIshön”. Heh.)
Tomt i Sandviken? I går kväll var jag, som tidigare nämndes, på Sven-Harrys. Min buss hem passerade på Dalagatan när jag kom traskande bland skateboardåkarna i Vasaparken. Nästa buss gick om 29 minuter. Motvilligt gick jag då mot T-banan. Kungstensgatan ner och så vänster på Sveavägen mot T-nedgång station Rådmansgatan. På denna min korta lilla vandring klockan 9 på kvällen var det lika folktomt som i Sandviken. Och det här ska vara en storstad!
Apropå bloggb(l)åsorkester:
BRASSED OFF – Florentiner March
Brassed off: Wilhelm tell overture
Brassed off – Cross of honour
BRASSED OFF March Of The Cobblers
Var det mellan 20 och 22, Ökenråttan? För då spelades ju den där champinjonmatchen som Malmö vann …
Nämen, nu måste jag nog messerschmidta lite. Inte är det mögel på brevlådan, det är alger! Typiskt om den står under ett träd.
Kvicksund, borde man inte komma snabbt därifrån? Åtminstone gick det fort de två gånger i sommar jag passerade (fast det var ju i bil förstås).
Malger. Ögel. Skojigt!
(Jag minns hur bilservicekillar brukade skratta åt mammas sista bil, vilken oftast stod parkerad intill en jähättestor och hög och tät granhäck. Den var vit, men grönanlupen till den grad att den till slut knappt gick att tvätta ren.)
Dieva, jodå med bil så går det fort. Antingen åker man över Hällbybrun/Borsökna eller så väljer man E20/Västerleden.
Vilket som går fortast vet jag inte men google maps hävdar att
den sistnämnda rutten är några minuter snabbare.
Något som är av intresse?
Psssst. Jag kom mot alla odds faktiskt hem. Och tänk att det i huset vid elvasnåret på kvällen satt fullt av folk vid köksbordet och åt allt som ätas kan. Alla var blöta i håret efter basketträning och dusch och alla pratade om olika saker och det är alldeles, alldeles underbart.
Nu är ju symbolen på elöppnaren nästan bortsuddad, men ser den inte spegelvänd ut också? Så förvirrande!
Hej Lotten!
Tack för en fantastisk föreläsning, vi som var där var hämtade från skogen. Ja du såg ju själv att Sandvikens tätort är helt avbefolkad.
Hej Annette! Och välkommen hit – nu kommer du aldrig härifrån!
Du får börja köra Epatraktor till dina gig, Lotten. Det går nog snabbare än tåget.
Åh, nu har jag hittat en föreläsningsbild från Sandviken. Uppdatering kommer.
(Utan EPA-traktor. Men även i det inlägget finns en bilduppdatering.)
Vi tycks ha en ny regering. Lotten nämns inte bland ministrarna.
Åh, vilken kass minister jag hade varit.
– Lotten! Budgeten? BUDGETEN?
– Va? Vänta, jag har hittat en intressant giljotin här, vars mekanik liknade de första dörrlåsen som förresten uppfanns på Irland under tidig medeltid, vilket för övrigt skulle kunna vara ett korrfel som j…
– PRESSKONFERENS! Om två minuter!
– Oj, presskonferens? Guuud så roligt! Vad ska jag prata om?
– Men du har ju inga kläder på dig!
– Har jag väl. Tänkte att det var lika bra att vara förberedd inför basketträningen ikväll. Tar du bollnätet?
Lotten ska inte bli minister, hon ska bli sommarpratare.
Men ungdomar, kommer ni inte ihåg Lottenriksdagen?
Baksidan på bussavgångsteven ser faktiskt lite oanständig ut….
Ja, eller alltså, tiden då Lotten avgjorde det mesta i Riksdagen.
Lotten, om du ska ut och åka tåg till Sthlm så får du vara beredd
på förseningar enligt ekuriren.
Tänk att det är tågförseningar fastän jag inte ska nånstans!
Här var det andra typer av förseningar.
Göran Persson tackade nej till Arvfurstens palats eftersom man inte får ta med sig kor dit. Då gäller nog förbud mot basketkorgar och -stassar också.
Apropå giljotiner och andra avrättningsmetoder … snarare, apropå att finna historiens små vinklar och vrår så intressanta att man hellre fastnar i dem än gör något vettigt:
Det var inte Ned Kellys skalle som låg i en tupperwareburk i en massa år. Skallen är fortfarande lika saknad som den har varit i åratal. Den som en häxa har kan inte vara hans eftersom den är hel. Möjligen norpades den för länge länge sedan av en frenolog. (Sånt här älskar jag!)
På en helt annan ledd, nämligen språkledden:
Hur många ord, i snitt, förstår ni av Rödluvan på äkta stockholmsslang? Jag begriper väl cirka femtio procent, efter en första genomlyssning. Det kanske blir fler om jag lyssnar mer …
Jag tänkte mig att redogöra för det här med om hur länge hjärnan lever efter en decapitation, men i ljuset (mörkret!) av de senaste veckornas händelser på världsarenan så finner jag det här med giljotin synnerligen olyckligt valt.
Sorry, Lotten.
Betr. tråkigheten kan Lille M. nog övertalas att spela etyder på valfritt flöjt eller cello. Tråkigt, vilket som.
Jag fattar faktiskt det mesta av Åkes ståri, men så hade jag en fassa som var söderkis.
Hörde ni förresten Thor Modéen hojta bravo där på slutet?
Trevlig älg på er alla!
…upp till tjugo sekunder, Lotten.
Randigt -Lottenskt?
Men igår i form av tröja
Läst dagens DN. Syftningar. Suck. ”… personer som delat upp huvudstaden mellan sig kräver tiggare på 400-1000 kronor i månaden för att få sitta på trottoaren i Stockholm.” Vem är det som ska få sitta?
Lördagsstiltje. Ja, det var oerhört stilla ute också. Höstfärger. Disigt. Mycket vackert.
Jag har läst Aftonbladets presentation av samtliga ministrar i den nya regeringen (det betyder att jag försöker läsa på, för jag vill gärna lära mig vem som är vem och vad och sånt, i åtminstone någon utsträckning). Få se nu … **blädder blädder** … den nye finansmarknads- och konsumentministern Per Bolund (MP) beskrivs i den korta ”Kuriosa”-kommentaren som basketälskare. Lena Mellin benämner honom också trevlig prick. Se där, det måste betyda någonting. (Jag vet inte riktigt vad, men någonting.)
MEN KUNDE KARLN INTE HA FÅTT BLI IDROTTSMINISTER DÅRÅ?
/upprörd basketälskare
Och så har jag glömt att fråga hur ni har det med era fingeravtryck.
Frågan kommer sig av att jag var och beställde nytt pass för några dagar sedan. Nuförtiden blir man inte bara fotograferad (av polisens egen särskilda kamera) utan man får lägga sina pekfingrar på ett par små optiska avläsare för sk biometrisk identifiering. Så det gjorde jag, men oooh vad dåligt det gick för den stackars maskinen! Den läste och läste, och visade på sin skärm små staplar med olika färger och procentangivelser (under bilder på fingeravtrycken sådana de nu blev, eller inte blev), och klarade inte mer än sådär 35 % på vardera fingret.
”Försök igen”, sa polisdamen bakom luckan vänligt. Så jag försökte igen. Lika dåligt. Igen. Lika dåligt. Prövade olika vinklar på anläggandet (i tron att mina lite för långa naglar skapade problemen). Lika dåligt hur jag än gjorde. Hon föreslog att jag skulle gnugga fingrarna mot tinningarna för att få lite hudfett på topparna; jag gjorde så och försökte igen. Lika dåligt. Nytt försök efter lite mer gnugg. Lika dåligt. Jag trodde maskinen skulle börja gråta. Hon tog fram en flaska hudlotion och jag tog lite, lite på fingertopparna. Något bättre (mellan 40 och 50 % avläsning och inte längre knallröda staplar, bara orange). Och mer lotion ändå (vi var på väg att rasa ihop av skratt vid det laget) och dååå blev ena fingret läst till strax under 70 % och det andra närmare 80, vilket orsakade blekgröna staplar och ett godkännande.
Nu börjar jag undra om jag har gått miste om en strålande och lukrativ karriär som inbrottstjuv — jag lämnar ju knappt fingeravtryck ens när jag vill!
Förmodligen, Annika. Vi kan nog bli ett bra team. För mig beror det nog mest på mitt jobb och en ibland slarvig hantering av filar och slipstickor …
Själv har jag lyckats få en tagg från ett kaktusfikon i tungan. Himla irriterande. Undvik det.
ÖR 10.15: Men var jag onykter när jag läste tiningen eller var syftningen sån att betydelsen blev att ”personerna” krävde pengar för att få sitta på gatan?
Det kostar pengar att tigga, ÖR. Läs här, och även här. Människohandel, och detta av sina egna. Betala för en sovplats i en utrangerad bil. Hur lågt kan man gå?
Men vart tog tiden vägen? Det är ju redan söndag!
(Förlåt att jag inte hänger på fantastiska felsyftningar och fingeravtryck som inte finns [jag vill skaffa nytt pass!] – för att inte tala om kaktusfikonstaggar. Här går allt i ett!)
Hur går det med yogan, Lotten?
Den är helt bortglömd, Pysseliten! (Ge mig gärna tips på hur jag kommer igång igen!)
Jag vet inte säker, jag försöker gå på en yogapass varje vecka, men när jag missar det låser jag in mej i tvättstugan, tänder ett ljus och sättermej på en matta. Sedan kör jag övningar som jag gillar.
Jag är lite stel i höfterna, så det blir en del fokus på det (duvan) och balansövningar. Men grejen är nog att man tömmer huvudet en stund och det är banne mej inte lätt! Ett trick är att tänka på hur luften susar vid näsborrarna när man andas in och ut (för man andas helst med stängd mun.)