Vi har alltid haft fasta rutiner med barnen på kvällarna:
- mat
- förberedelser inför morgondagen
- bad
- tandborstning
- läsning
- släckning kl 20.
Det är inte med militärisk precision, men det här mönstret följde vi i tio år. Fem barn i badkaret samtidigt? Jahadå, det gick alldeles utmärkt. (Numera är det bara två barn i badkaret – endast Tioåringen och Sjuåringen är ok med att visa sig nakna för varandra.) Vad jag vill säga är att nattningen faktiskt har varit en dans på rosor och mysiga sagor i olika sängar samt ett avslutande skratt precis innan lampan släcks.
Men morgonrutinerna …
Så här tycker jag att det ska gå till:
- väckning
- gäspning
- stånk och stön
- frukost
- påklädning
- tandborstning
- kontroll av vad som behöver tas med till skolan/jobbet
- hejdå!
Men så här ser det sällan ut. Det är alltid för sen uppstigning, det är halvpåklädning, det är frukost i garderoben och tjafs om tandborstar och försvunna nyckelband samt bortglömda läxor medan min djefla man sitter djupt försjunken i morgontidningen eller försöker hålla 15 halvfärdiga bollar i luften samtidigt som han sjungande går på lina mellan två deadlinear. Istället för att berömma honom för hans koncentrationsförmåga och idérikedom samt glada humör, blir jag frustrerad och gömmer tidningen samtidigt som jag pekar med hela handen och ger order som inte alls påminner om militärisk precision utan bara om den elaka häxan i Trollkarlen från Oz.
Därför har jag idag gjort ett morgonschema (medvetet utan klockslag). Det ska jag sätta upp i köket och så ska Sjuåringen och andra slarvrar få pricka av allt eftersom morgonen framskrider. Man kan laminera den och kladda med whiteboardpenna eller kanske ta en klistrig notislapp och flytta runt allt eftersom.
1. Väckning inklusive gäspning, stånk och stön.
2. Massa frukost!
3. Påklädning – men vänta ett tag med ytterkläderna.
4. Tandborstning.
5. Tänk efter vad som behövs just denna dag.
6. Ta på ytterkläderna och vråla hejdå!
Själv är jag förstås ett under av ordning och reda och behöver varken tillsägelser, påminnelser eller kom-ihåg-lappar.
Lycka till!
Nämen, det står ju ”den skrattande språkpolisen” däruppe! Och ny bild. Den var söt.
Orden hade jag sett, men inte bilden. Tack Dina.
Våra morgonrutiner har fungerat väl i många år.
Tror jag. Jag sover oftast när resten går upp, klär på sig, äter frukost, eventuellt borstar tänderna, packar väskor, klär på sig ännu mer och sen far.
Att tänderna bara eventuellt blir borstade kommer sig av att när vi var yngre (allihopa) och jag hade en tid att passa och ungarna då skulle vara avlämnade hos dagmamman och barnafadern redan farit för länge sen … då fick jag välja mina strider och att då försöka få in lite barntandborstning mellan frukost och overallsibrottning var lite övermaga.
Vill bara säga grattis till nya loggan.
Föredömligt pedagogiskt!
Min dotter var helt hopplös på morgnarna. Hon var (är) djävligt envis och skulle bestämma vad hon skulle ha på sig själv. Hon hade (har) också väldigt svårt att bestämma sig och detta tillsammans gjorde morgnarna till ett helvete. Oftast slutade det med att jag tvingade på henne kläder och precis när de kommit på visste hon vad hon ville ha och slet av sig kläderna för att klä på sig igen. Ungefär.
Efter ett tips från en kompis hittade vi en lösning till slut. Vi (hon) bestämde redan kvällen före vad hon skulle ha på sig nästa dag och la fram kläderna på en stol i hennes rum.
Nu ska jag berätta om hur det kan gå till med en liten familjemedlem som har Tourettes syndrom. Inte så mycket tics-grejen, men resten av paketet.
Scenario: de två äldre syskonen ska till dagis resp. skola. Lilla fröken som är två år kan av förklarliga skäl inte lämnas hemma. Mamman försöker invänta lämpligt tillfälle att klä på fröken, men beroende på eventuella störande faktorer (typ storebror har glömt att borsta tänderna, storasyster vill hämta ett gosedjur) kan fröken ha klätt av sig igen när alla andra är klara. Och tänker inte klä på sig igen. Absolut inte. Lock eller hot har ingen effekt, nu har ungens normala hjärna har lagt av och reptilhjärnan har tagit över. Att promenera de 500 metrarna till skola och sen ytterligare 100 till dagis är nu helt uteslutet. Mamman kallstartar bilen och lyckas efter 10 minuters brottningsmatch få ner fröken i bilstolen. De snälla syskonen lyckas till slut få lillasyster på bättre humör genom att skoja och tramsa. Alla kommer för sent. Väl hemma igen stupar mamman och fröken i säng, helt utmattade, för att orka med nästa dust. När syskonen ska hämtas.
Det finns många fler historier att berätta, men då måste vi lämna morgontemat.
Hos oss är det ingen ordning alls! Men nu är barnen vuxna så det spelar ingen större roll.
Jag är glad om jag hunnit vakna när jag lämnar huset.
Jag gillar att vara mamma. Annars skulle jag inte ha hållit på med det i snart 25 år. Men morgnarna kunde jag klara mig utan. Jag tittar efter mina arbetskamrater som i god tid promenerar förbi här med en Gudrunsjödenkasse i armvecket medan vi packar stövlar, läxböcker, gympapåsar och matsäckar.
Jag har ett barn som klarat morgonrutinerna utan tjafs. Allt ifrån uppstigning till avfärd med ett leende på läpparna och allt i god ordning. Två är mer normala och en ger mej gråa hår (ännu fler) varenda dag. Morgontrött, klädkrånglig, kan argumentera med ”jag är inget skolsugen idag” när det är en kvart kvar inan man ska vara där.
Mera, Görel! Mera!
(Håll med om att det är roligt att höra om stök och bröt och krångel och sammanbrott!)
Oj! Vet ni att Zlatan gjorde två mål alldeles nyss? (Champions League.)
Appropå stök och bröt och krångel och sammanbrott? Zlatan alltså.
Ja, för off topic kan det junte vara — jag som alltid håller mig till ämnet …
Jag ska bara säga att de besvärliga äro de älskligaste!
Hm. vad tror ni om treans Svenska New York Fruar? Blir man inte imponerad av särskrivning med versaler?
Va, vilket ämne?
Men jag använder å andra sidan fel skiljetecken, så vem är jag att anmärka?
Luna, det är stor bokstav du glömt. Här räknas ”Hm.” som en fullständig sats.
Vem fan, bryr sig om: skiljetecken”
Det ska väl vara den spottande bräkpolisen då.
Väldigt pedagogiskt schema, passande bilder och allting.
Den nya bilden är fin, men leendet ser lite ängsligt ut.
Det är inte det fniss eller gapflabb jag förklippar med dig, Lotten.
Hm. Jag ska se om jag har en bättre bild, Christer! (Eftersom jag faktiskt tycker att du har rätt.)
Jessika: Idag när vi testade schemat för första gången kom Sjuåringen skuttande när det bara var 10 minuter kvar innan han skulle gå till skolan. Han ropade VÄLDIGT glatt:
— Mamma! Jag är bara på trean! Det går jättebra! Men schemat har tappat sin nål! Titta här är det!
Fast han kom iväg i tid till slut. Med egenhändigt packad gympapåse och en liten låda med två mackor.
— Jag kan ju råka bli hungrig, förstår du.
Japp, det blir nog bra det här.
Här saknas varmvatten för ögonblicket. En del av värmesystemet haver packat ihop och gått hem permanent. Ser med glädje fram emot att skaffa nya fina acktankar med ny varmvattenberedare till våren. Nu har jag ju med avsevärd möda lyckats jaga hit en sotare med skylift, två snickare och två murare till veckan. (får lust att komplettera med Bingo! Eller Bellman.) Efter dem kommer det små pappersbitar i posten där det står att mina pengar är slut, så någon större insats blir det inte.
Jag är vid gott mod eftersom allt annat går bra just nu, och tänker att vad fanken, det reder sig. Ändock drabbades jag av ett ögonblicks hysteri när det plötsligt inte ville komma vare sig varmt eller kallt vatten ur kranarna. FAAAAAN!!!!! Sa jag till mig själv och fick så småningom reda på att kommunen stängt av vattnet för att laga en läcka längre ner på bygatan. Så, det reder sig, som sagt, men tills vidare sköter jag punkt 1, 5 hos… ja, det får väl bli grannen. Detta om detta. Hoprullad tidning på M1:an, någon?
I denna blogg leder inte alla vägar till Rom. Här leder alla meningar förr eller senare till den där hoprullade tidningen på M1.