Hoppa till innehåll

Etikett: schema

Lund Comedy Festival för tionde året i rad

Jag gillar som bekant att skratta, fnissa, fnittra och gapflabba. Därför har jag (när schemat så tillåter) besökt Humorfestivalen i Lund så ofta som möjligt de senaste tio åren. I år har jag dessutom lyckats plutta in alla föreställningar med plingeliplongpåminnelser så att det till exempel ser ut så här i mobilen idag, lördag:

Är ni inte intill döden imponerade?

Så vad gör jag när jag inte flänger omkring och skrattar på dessa lattjolajbantillställningar? Jo, jag

  • stämmer möten med kompisar och äter upp till tre frukostar per dag
  • ser på trista pod-inspelningar (försöker lära mig hantverket) där det visar sig att en professor är bra mycket roligare än en ståuppare
  • cyklar på en lite för liten cykel
  • sover i David Sims vackra lakan.
Av nyss nämnde David har jag lärt mig att man inte bara ska lägga fram lakan till gästerna. Han bäddar alltid åt mig så att jag känner mig som en prinsessa med fnuttron handdukar, den nyutgivna boken och en necessär full med nödvändigheter samt en ”sovagottsprej”.

Med kommentatösen Agneta uti Lund gick jag på en inte särskilt spirituell diskussion om det digitaliserade samhället, framtiden och ålderdomen. Bara titeln, asså: ”Hjälp, min hemhjälp är en robot” … gah. Men Susanne Iwarsson (professor i gerontologi) var rolig!

Kolla vilka coola fåtöljstolar man sitter i på Grand (Piratensalen); det nedfällbara lilla bordet har en lampa!

Ett spirituellt samtal mellan tre vita män i 44–45-årsåldern, lett av Johan Wester – kan det vara nåt? Jaaa. För om Johan Glans är på scenen, då blir det roligt. Det hela var till synes knappt repeterat, men naturligtvis hade de, proffs som de är, tänkt ut några poänger i förväg. I skrift blir sådana här samtal inte roliga, men när de pratade lite om ”dagens i-landsproblem” sa Johan Glans:

– För mycket mjöl i kroppkakorna är i alla fall ett Ölandsproblem.

När Johan Wester förolämpade Johan Glans och istället för Kvarteret Skatan sa något i stil med ”Området Skatan, felåt, vahettere …”, kontrade Glans med:

– KVARTERET SKATAN! Å du då, men din lilla hip-hop-show.

Hipp-hipp, alltså. Men som sagt: pratskämt gör sig sällan bra i skrift. När de diskuterade huruvida de kissar i poolen sa Johan Glans:

– Javisst, det ska jag inte sticka under stol med. Men jag bryr mig inte om att gå ner i vattnet, nej jag ställer mig bara på poolkanten och kissar ner i vattnet.

Här vinkar Johan Wester adjö till publiken efter en pratstund med tre komiker (bl.a. den hysteriskt rolige Johan Glans) som diskuterade störande moment i livet.

Stan är proppfull av studenter i färgglada LTH-overaller. Det är musik i varenda hörn och ölen flödar. Jag träffar gamla kompisar och kolleger och känner mig som en cooling till celebritet när artisterna hälsar på mig. Allt är ljuvligt. Och så älskar jag Lund pga. en massa andra detaljer.

Till exempel den här till synes permanenta steninskriptionen som (väl) strax ska tas bort när konstverket kommer på plats igen.

Så himla trevligt.

Hur i hela friden ska jag orka vara lärarvikarie igen på måndag? Bäst jag börjar ladda redan nu genom att bära på massa papper och pärmar och ha en stor nyckelknippa runt halsen samt tuschpennor i bakfickan och hyssja på folk som jag möter.

Share
26 kommentarer

Simultanförmågans kollaps

Jag slog precis en bok med full kraft i mitt eget huvud. Det gjorde ont, men framför allt gjorde jag det helt i onödan.

cocteau_simultan
Idag får Jean Cocteau illustrera simultanförmåga.

Orsaken är den gamla vanliga: jag är såpass irriterad eller distraherad av fel sak att jag inte riktigt vet vad jag håller på med. Som när jag

  • igår tankade och en kille med EPA-traktor skulle tanka samtidigt och föraren såg ut att vara tio år så att jag blev tvungen att ställa några helt oinsatta frågor och samtidigt höll koll på min taxameter och därför inte lyssnade på grabbens svar så att jag fann mig tvungen att ställa samma frågor om och om igen
  • igår var speaker på herrlagets match och på mitt lilla skrynkliga anteckningspapper skulle skriva ner poäng och fouls, men inte hade något bord och därför fick balansera pappret i luften och envisades med att per automatik trycka på bläckpennans knapp så att spetsen försvann fastän jag ju skulle skriva nästa poäng om bara några sekunder och därför svor högt i micken mitt under ett anfall
  • idag höll basketprotokollkurs och samtidigt – mitt i en gammal dråplig felskrivningshistoria – skulle leta efter en viktig nyckelknippa samtidigt som jag skulle hålla koll på en kaffeapparat som tenderar flyta över sina bräddar och därför glömde bort historiens poäng
  • nyss skulle planera veckans basketträningar samtidigt som en fet fluga utan lokalsinne höll mig sällskap.

Se här vad som händer och sker under kommande vecka:

baskettraningsschema
Jättekomplicerat ju.

understanding moviesProblemet är bara att det feta flugan envisas med att flyga rakt in i mig så att jag bara skriver fel. Gång på gång! Mitt i copy-paste och mitt i färglägg namn och mitt i slå samman tre celler så bara BONK, rakt in i min panna. Kind. Axel. Haka. Panna igen. Därför tog jag nyss tag i närmaste bok (Understanding Movies av Louis Giannetti) och försökte döda flugan. Blaff!

Och missade. Flugan – inte mig själv. Och jag är så irriterad.

Nu ska jag lura flugan genom att låtsas att jag inte bryr mig och genom att fejka fingersättningen på tangentbordet  medan jag i själva verket spanar ut över rummet med en ordentlig flugsmälla i bakfickan.

Om jag återkommer, har jag lyckats. Om jag inte återkommer, har jag förmodligen slagit ihjäl mig.

Fotnot
Det som jag kallar EPA-traktor heter egentligen A-traktor. Man måste vara 15 år för att ta EPA-traktorkörkort och man får bara köra i 30 km/h. Ohc dettsa skriv jag samtiditg som jag höll ögnen på fetttflugan.

atraktor
Brum, brum.

Bilduppdatering
Kommentatorskan Pysseliten gick på bildjakt i Knivsta och fann en brandgul guldgruva. Hon frågade om lov, och fick ta denna vackra bild.

epatraktor_knivsta
De har – precis som en viss Bergmanfamilj – tärningar i backspegeln. Men den där dödskallen borde vi väl också investera i? (Klicka på bilden så blir den större.)
Share
70 kommentarer

Kvälls- och morgonrutiner

Vi har alltid haft fasta rutiner med barnen på kvällarna:

  1. mat
  2. förberedelser inför morgondagen
  3. bad
  4. tandborstning
  5. läsning
  6. släckning kl 20.

Det är inte med militärisk precision, men det här mönstret följde vi i tio år. Fem barn i badkaret samtidigt? Jahadå, det gick alldeles utmärkt. (Numera är det bara två barn i badkaret – endast Tioåringen och Sjuåringen är ok med att visa sig nakna för varandra.) Vad jag vill säga är att nattningen faktiskt har varit en dans på rosor och mysiga sagor i olika sängar samt ett avslutande skratt precis innan lampan släcks.

Men morgonrutinerna …

Så här tycker jag att det ska gå till:

  1. väckning
  2. gäspning
  3. stånk och stön
  4. frukost
  5. påklädning
  6. tandborstning
  7. kontroll av vad som behöver tas med till skolan/jobbet
  8. hejdå!

Men så här ser det sällan ut. Det är alltid för sen uppstigning, det är halvpåklädning, det är frukost i garderoben och tjafs om tandborstar och försvunna nyckelband samt bortglömda läxor medan min djefla man sitter djupt försjunken i morgontidningen eller försöker hålla 15 halvfärdiga bollar i luften samtidigt som han sjungande går på lina mellan två deadlinear. Istället för att berömma honom för hans koncentrationsförmåga och idérikedom samt glada humör, blir jag frustrerad och gömmer tidningen samtidigt som jag pekar med hela handen och ger order som inte alls påminner om militärisk precision utan bara om den elaka häxan i Trollkarlen från Oz.

Därför har jag idag gjort ett morgonschema (medvetet utan klockslag). Det ska jag sätta upp i köket och så ska Sjuåringen och andra slarvrar få pricka av allt eftersom morgonen framskrider. Man kan laminera den och kladda med whiteboardpenna eller kanske ta en klistrig notislapp och flytta runt allt eftersom.

1. Väckning inklusive gäspning, stånk och stön.
2. Massa frukost!
3.
Påklädning – men vänta ett tag med ytterkläderna.
4. Tandborstning.
5.
Tänk efter vad som behövs just denna dag.
6. Ta på ytterkläderna och vråla hejdå!

Själv är jag förstås ett under av ordning och reda och behöver varken tillsägelser, påminnelser eller kom-ihåg-lappar.

Share
25 kommentarer

Skostart eller skolstart

Idag började det där vanliga livet när väckarklockan ringer och duschen är upptagen av femtonåringen när sjuåringen ska borsta tänderna och trettonåringen inte hittar sin hjälm för att den har hamnat på tioåringens plats och fyraåringen sjunger sin frukostsång.

Vi har i år

  • ett barn på dagis
  • ett barn på lågstadiet
  • ett barn i på mellanstadiet
  • ett barn i på högstadiet
  • ett barn på gymnasiet.

De fem är utspridda på fem platser. Ett kilo informationspapper. Underskrifter och fylleriövningar. Bekymmer?

Nej, inte än. (Denna bild visar det enda ställe i huset som vi har fått ordning på. Nycklar på krok, upphängd brandsläckare och brandfilt, pärmsnäppen på vägg.) Jag kan därför i lugn och ro koncentrera mig på skomodet den 20 augusti 2007.

Att stoppa in jeansen i strumporna och sedan stoppa fötterna i foppatollan tycker jag andas 1981. Fast dojjan hette ”cykelsko” och påminde om en banan.

Vart jag mig i världen vänder … Kommer mina barn att känna sig utanför i sina sandaler med karborrknäppning?

Vår hall. Än så länge har ingen av de fem saknat crocs, själv är jag alltid så sist med det senaste att det senaste har hunnit bli ute.

En sak är säker: dagens scheman är snyggare än de var på min tid. (Schema, schemat, scheman … men bestämd form plural då? Schematarna? Schemisarna?)

Detta är mitt schema från slutet av sexan, när vi de facto inte hade något schema. Vi fick bestämma själva vilket ämne vi ville ha. Hullerombullerundervisning. (Rekommenderas inte.)

——
Nämen. Nu kom den lillgamle Tioåringen, som absolut inte någonsin har sett Apocalypse Now. Men han har fått den djefla mannens leksaksgevär från anno dazumal.

– Åh. Jag älskar doften av knallpulver på blanka förmiddagen! Ljuvligt!

Share
37 kommentarer