Hoppa till innehåll

With a Little Help from My Friends …

Jag behöver er hjälp med en sak – och det gäller litteratur. Barnlitteratur!

Tidigare har jag ett antal gånger skrivit om Richard Scarry och de olika upplagorna av hans böcker – och berättat om mina egna förtjusande minnen av läsningen. Lilla, Lilla Lotten tyckte nämligen väldigt mycket om Scarry-böckerna.

Den ursprungliga versionen. (Richard Scarrys från 1960-talet. Klicka på bilden för större version.)
Den ursprungliga versionen. (Richard Scarrys från 1960-talet. Klicka på bilden för större version.)

Men i jakten på nya och gamla Scarry-upplagor, talade jag med flera bibliotekarier eftersom de ibland ringer och hör om jag verkligen vill göra ett fjärrlån som kostar så mycket nu när biblioteken har så ont om pengar och Scarrys böcker ju är så himla stora till formatet.

Och bibliotekarier tycker ofta inte om Rickard Scarrys böcker.

Alltså: många bibliotekarier som jag har talat med tycker illa om Rickard Scarrys böcker. Få bibliotekarier som jag har talat med tycker om Rickard Scarrys böcker. (Säger jag helt ovetenskapligt utan stödjande statistik.)

– Det står ju inget!
– Det finns ingen handling!
– Det saknas fullständiga meningar!
– Bilderna är fula!
– Vi har dem magasinerade längst ner i källaren numera.

Lilla, Lilla Lotten hade alltså fel. Eh.

Därför behöver jag er hjälp i kommentatorsbåset! Svara på några frågor – en eller två eller alla eller ingen. Motivera om ni kan.

1. Vilka barnböcker minns du? (Både positivt och negativt.)
2. Vilka ungdomsböcker minns du? (Både positivt och negativt.)
3. Vilka barn- och ungdomsböcker tycker du om nu – när du (väl?) är vuxen?
4. Vilka barn- och ungdomsböcker tycker du inte om nu när du är vuxen?
5. Ge exempel på barn- eller ungdomsböcker som barnen obegripligt nog gillar trots att du som ju är vuxen (väl?) klart och tydligt ser att det är rena skiten.

Vill du inte svara på frågor? Skriv då om tokiga bokminnen, åsikter om moderna barnböcker eller något annat. ”Bibliotekarie”, t.ex., är ett väldigt svårt ord att få till snabbt och lätt på tangentbordet. Det kan man också skriva om.

Nya versionen. (Det är osäkert om det är Scarry själv som gjorde ändringarna.)
Nya versionen. (Det är osäkert om det är Scarry själv som gjorde ändringarna.)

(Mina svar finns i kommentatorsbåset.)

Share
Publicerat iBloggen

78 kommentarer

  1. PK

    På fråga A svarar jag “B” och på B vet jag inte men jag gissar på “Dan Brown”.

  2. Mina svar — om än kortfattade:

    1. Jag tyckte hemskt mycket om Russell Hobans ”Polly” — en tvättbjörn som hette Frances i original. Polly rymde hemifrån och jag gjorde likadant: gömde mig under ett bord.

    2. Jag läste allt av Enid Blyton och älskade rubbet. Dessutom läste jag min mammas gamla böcker om “Pappa Långben”, “En liten prinsessa” och “Sju syskon”. Om hästböcker tyckte jag däremot inte alls.

    3. “God natt, Mr. Tom” och Gunnel Lindes alla böcker är fortfarande favoriter — och så förstås “Tordyveln flyger i skymningen” och “Det blåser på månen”.

    4. Jag vet inte vilka jag inte gillar! Det kanske var en dum fråga — om jag inte gillar en viss bok, läser jag ju den inte. Fast det skulle jag ju kunna göra ändå, bara för att bilda mig en uppfattning. Eller menade jag med frågan att jag nu som vuxen inte gillar en bok som jag som barn tyckte om? Vad svårt det är att tolka sina egna frågor plötsligt.

    5. Jag måste erkänna att jag ännu inte har lyckats ta mig igenom den svenska översättningen av Harry Potter. Som barnen plöjer utan avbrott.

  3. Rätt! Dan Brown är svaret alla gånger som “42” inte är det!

  4. cruella

    1. Jag älskade också Polly/Frances och min lycka var stor när jag hittade ett par stycken på en biblioteksutrensning i Tomelilla häromåret. Hoban har också gjort andra böcker på samma grävlingstema, med en ganska så odräglig men ändå snäll storebror som hette… Valter? Och som hade en lillasyster… Charlotte?

    Vem stal blåbärspajen? är också en höjdare. Och så älskade jag tydligen en sönderläst liten bilderbok om katten Räddis.

    2. Allt av Enid Blyton, allt av Sivar Alrud, allt av Bengt Linder, nästan alla s k hästböcker, gärna i pennalistisk brittisk ridskolemiljö back in the day. Och Lottaböckerna förstås. Och Britt-Marie lättar sitt hjärta, Astrid Lindgrens allra första ungdomsbok. Och Fröken Sprakfåle minns jag ju också. Och Lilla huset på prärien-serien av Laura Ingalls Wilder.

    Hans-Eric Hellbergs Puss och Kram och så vidare. Huvva och rys, tänk om det skrevs så i dag i det nypryda 2000-talet – som i och för sig är långt läskigare, samtidigt. Anne på Grönkulla. Kulla-Gulla. Pollyanna! Och det mesta av Maria Gripe. Läste också “Desirée” av Annemarie Selinko, om Napoleons sidenhandlardotter till hustru som sedermera blev drottning Desideria av Sverige. (Undrar om det var då jag blev republikan.)

    3. Gillar fortfarande Maria Gripe och det mesta av Astrid Lindgren. Laura Ingalls Wilder högläste jag för ungarna för några år sedan och älskar fortfarande. Hans-Eric Hellberg törs jag tusan inte läsa nu!

    4. Jag har inte läst om Kulla-Gulla i vuxen ålder och misstänker att jag skulle ha lite svårt att svälja storyn. Men vem vet, man kanske dras tillbaka in i känslan man hade som barn. Så var det med Lilla huset på prärien.

    5. Den svenska översättningen av HP är erkänt dubbelusel, även om den blir liiite bättre vad det lider i serien. Jag AVSKYR Sune, Bert och allt vad de självgoda Örebrogubbarna skriver och tack och lov var det även för ungarna en mycket kort fas.

  5. Kyrkmössen-serien av Graham Oakley

    Trasselsudd av Frank Muir

    Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe

    Och många många många till men det är mina favoriter. Och Godnatt mister Tom gillar jag också mycket.

  6. Helena

    1. ”Flaxa med vingarna” om en krokodil som blev adopterad av ett fågelpar. Jag älskade den men minns inte riktigt varför. ”Kom in i min natt, kom in i min dröm” var mystisk och spännande och bilderna var helt förtrollande. ”Allrakäraste syster”, även där mycket för illustrationernas skull. Pettson, så klart, med alla underbara filurer och detaljer.

    2. Böckerna om Mästerdetektiven Blomkvist älskade jag och jag tvingade lillsyrran att leka röda och vita rosen med mig. Jag läste hyllmeter med hästböcker, kanske inte för att de var så bra utan för att det gick så lätt. I dag minns jag i alla fall ingen av dem. Tvillingdetektiverna, så klart, och Lilla huset på prärien … Och så älskade jag allt av Enid Blyton, särskilt beskrivningarna av deras måltider. Aldrig har väl kall skinka, bröd och lite ost låtit så gott.

    3. Jag gillar ju Harry Potter (på engelska). Detaljerna! Fantasin! Den fantastiska världen som Rowling målar upp! Jag som har en råååsa femåring gillar också Per Gustavssons Prinsessböcker. Det är skönt med någon som vänder upp och ner på allt trams hon hör på tv och från större ungar.

    4. Börjar barnen läsa Blytons böcker om några år får vi nog ta ett snack om klassperspektiven och den illa dolda rasismen i dem. Bland annat.

    5. De gillar ju Scarrys böcker, och jag är lite kluven där. Å ena sidan är illustrationerna fina. Å andra sidan retar det mig till vansinne att alla mammor står hemma med förkläde och kvast i handen medan papporna (männen) är ute och gör roliga saker. Eftersom mina barn inte kan läsa än ändrar jag hejvilt till ”Pia Polis” och ”Brandman Berit” och ”Sören Sjuksköterska”.

  7. Kerstin

    1. Minns tyvärr varken författare eller titlar men generellt alla klassiska sagor. När jag gick i lågstadiet fanns gamla folksagor för barn med hiskeliga sagor om döden.
    2. Avskydde Enid Blyton, de var sega. Älskade Kitty, Lotta, Tvillingdeckarna, Vi sex, Alfred Hitchcock och 3 deckare, Lilla huset på prärien, allt av Maria Gripe, Britta och prinsen. Grät floder varje gång jag läste Önskeponnyn. Läste även min mammas flickböcker: KullaGulla, Flickornas julbok, Anne på Grönkulla… Och förstås alla seriemagasin: Tintin, Lucky Luke, Gaston, Asterix…
    Som tonåring blev det tex Barbro Lindgren (bladen brinner mfl) och så alla “realistiska problemböcker” som kom då om tonårsgraviditeter (Peters baby) och mobbing osv. 70-tal… 😉
    3-4. Har inga barn… När jag jobbade på bibliotek 81-85 läste jag en hel del barnböcker i väntan på kunder. Nussekudden var en favorit. Har som vuxen även läst Maria Gripe

  8. 1. Åh Polly som åt sylt! Jag hade glömt henne ända tills jag såg kommentarerna. Det var hon som inspirerade mig till att rymma hemifrån, men feg som jag var rymde jag bara in i garderoben (utan sylt dessutom) och ingen upptäckte ens att jag var borta. Nederlag. Men i övrigt tror jag att jag gillade allt som gick att uppbringa på Jönköpings bibliotek, jag läste allt jag kom över. Lärde mig att läsa själv när jag var fem och läste då förtjust om Rasmus Nalle och om Vitnos. Pappa försökte få mig intresserad av Nils Holgersson, men utan framgång.
    2. Christine Nöstlinger är väl någonstans emellan barn- och ungdomsböcker kanske? Men dem gillade jag för att de var så skruvade. Så läste jag en massa Kitty, Lotta och Jolly, av dem misstänker jag att bara Lotta håller numera, om ens det.
    3. Jag är stor Harry Potter-fantast. Har inte läst översättningen (som tydligen inte är bra?) dock. Är fortfarande förtjust i Maria Gripes böcker och Michael Endes “Den oändliga historien”.
    4. Kulla-Gulla älskade jag när jag var liten, men jag misstänker att jag inte skulle stå ut med dem nu. Jag läste även mammas gamla böcker, “Flickornas julbok” bland annat, från tidigt 50-tal, de skulle antagligen kännas mycket historiska nu. Så sträckläste jag en massa hästböcker med röda ryggar som antagligen egentligen var blaha blaha, men det var ju hästar i dem.
    5. Beklagligt nog har jag ingen koll på barn- och ungdomslitteratur nu. Dessutom har jag så mycket akademiker med humaniorainslag i bekantskapskretsen att de tycks se till att barnen läser “bra” litteratur. Däremot har jag ibland sett hiskeliga tecknade filmer på tv som även lär finnas som bok, riktigt ruggiga!

    (Jättelång kommentar. Förlåt.)

  9. Jag tror att bibliotekarierna har läst såna här texter på Bibliotekshögskolan:

    “Class is part of the fatal flaw of truth,” says Scarry; however, according to Foucault [3] , it is not so much class that is part of the fatal flaw of truth, but rather the collapse, and some would say the futility, of class. However, the subject is contextualised into a socialist realism that includes art as a paradox. Scarryist simulacra suggests that consciousness, surprisingly, has objective value, given that the premise of Sontagist camp is valid.

    It could be said that the example of socialist realism prevalent in Scarry emerges again in Vad har folk för sig hela dagarna. The primary theme of Derrida’s [4] analysis of the dialectic paradigm of consensus is a mythopoetical reality.

    But Scarry promotes the use of neocapitalist deappropriation to analyse class. The main theme of the works of Foucault is the role of the reader as artist.

    In a sense, the subject is interpolated into a Marxist class that includes truth as a whole. Several dematerialisms concerning the common ground between reality and class exist.”

  10. OMG, jag är inloggad som Lotten! Hallå, jag är inte jag, jag är han – den djefla mannen.

  11. Hallå, varför frågar du det här nu, när jag inte hinner svara? Ber att få återkomma om några små veckor med ett långt, långt svar.

  12. 1. Vilka barnböcker minns du? (Både positivt och negativt.)
    Alfons gillade jag mycket, Hugo & Josefin likaså, Richard Scarry också, Jag ÄLSKADE boken “Tildas Hus”. Roald Dahl!
    Jag gillade inte “Djuren och deras bon”. Den var konstig. Fler konstiga har jag nog förträngt. Jag både gillade och ogillade Jättehemligt-böckerna av Barbro Lindgren, de var lite skumma, på något vis. Michael Ende var också skum.

    2. Vilka ungdomsböcker minns du? (Både positivt och negativt.)
    Cynthia Voigt och Peter Pohl älskade jag högt. Alla böckerna, i princip. Roald Dahl även här. Jag läste hur mycket som helst.
    Michelle Magorian! Peter Pan (nu pratar jag inte disneys bilderboksvariant).

    3. Vilka barn- och ungdomsböcker tycker du om nu – när du (väl?) är vuxen?
    Jag gillar samma nu som då och tillkommit har Pija Lindenbaum gjort. Och Sven Nordqvist. Sandvargen (ja, jag blandar titlar och författare hejvilt här nu). Jag har precis börjat läsa första Harry Potter med min åttaåring och den är ju rätt… spännande även om den inte är något litterärt mästerverk. Vi har nyligen läst de fem första Narniaböckerna också, något jag aldrig läste som barn.

    4. Vilka barn- och ungdomsböcker tycker du inte om nu när du är vuxen?
    Som jag gillade när jag var barn? Eller bara rakt av som jag inte gillar nu? Hm. De där Lasse-Majas detektivbyrå tycker jag är rätt platta…
    Jag tycker att Astrid Lindgren är rent ut sagt skitbra på många sätt men Pippi gillar jag inte.

    5. Ge exempel på barn- eller ungdomsböcker som barnen obegripligt nog gillar trots att du som ju är vuxen (väl?) klart och tydligt ser att det är rena skiten.
    Lasse-Majas detektivbyrå…

  13. PK

    Jag läste allt som hade gröna och röda ryggar utom hästböcker. Samt allt av Blyton. Minns Polly äter sylt med värme. (jag minns den med värme, hon åt inte sylt med värme vad jag minns eller jo det gjorde hon ju på sätt och vis. eller?)

    En del av Astrid, en del av Barbro. Gillade inte Elvis-böckerna.

    Gillar Harry Potter, både på svenska och engelska. Även en och annan Dan Brown slinker med. Har snöat in på engelska medeltidsdäckare.

    Hjälp, jag är inte inloggad som Lotten!! Men vänta nu, det ska jag ju inte heller. Puh, blev lite orolig där ett tag.

  14. 1. Astrid Lindgren – Madicken, Ronja, Mio min Mio, Bröderna Lejonhjärta… Positivt!
    Negativt: Plupp! Eller, jag vet inte varför, jag minns dem inte, men jag känner en djup ovilja mot dem som bara kan komma från djupaste barndomen.
    2. Vilka ungdomsböcker minns du?
    Maria Gripe! Ååååh. Tordyveln och Skuggserien.
    Diverse röda ryggar: Tvillingarna på Sweet Valley High mm.
    3. Vilka barn- och ungdomsböcker tycker du om nu – när du (väl?) är vuxen?
    Maria Gripe! 🙂
    Harry Potter, Hungerspelen, Lisa Bjärbos bok. Stina Wirséns Vem-böcker, Barbro Lindgren – alltid alltid. Jag gillar väldigt mycket. Många barnböcker med för den delen, men det finns ju så MÅNGA.
    4. Lasse-Maja, många lättlästa böcker är skittråkiga. Jag gillar inte böckerna från Sagolikt förlag (?) heller, Kalle med klänning, Jag älskar dig så mitt hjärta brister osv. Idén är bra, men bilderna fula och ALLDELES för mycket och svår text för en bilderbok. Elsa Beskow.
    5. Lasse-Maja. Aptråkiga. Witch-böckerna (nån serie om häxor…). Det finns en serie om féer också…

    Och bibliotekarie är jag med.

  15. Haha, den djefla mannen skriver under pseudonym!

    1. Jag älskade Lilla Anna och Långa farbrorn, pappa försökte skrämma oss med att läsa om Struwwelpeter (på tyska), jag gillade inte sagan.
    2. Minns ingen bok som jag tyckte var dålig! Kulla-Gulla serien, Fem-böckerna, Kram och Puss (av Hans-Eric Hellberg), Momo och kampen om tiden, Ellidor-det gyllene landet, Asken Yggdrasil (av Alf Heniksson, om det nu är en ungdomsbok, men jag läste den med stor behållning) osv.
    3. Allt av Sven Nordqvist, Mamma Mu och kråkan, Systrar i Jeans, Totte-böckerna (läser dom tillsammans med utbytesstudenten som håller på att lära sig svenska), Olof Landströms böcker om Nisse, det mesta av Jan Lööv. När 17-åringen var liten läste vi “Hundra ord ska jag lära min hund” högt för henne. Den är tyvärr bortslarvad och jag söker efter den med ljus och lykta än, den är SUVERÄN!!
    4. Jag tror inte att jag skulle gilla att läsa någon av mina gamla favoriter, men jag vet inte för jag har inte provat.
    5. Jag har inte heller läst Harry Potter böckerna. Jag läser helst inte högt ur Muminsagor eller Disneysagor, hellre vad som helst med fantasifulla bilder eller rolig text på rim.

  16. Ja, det var ju en utmaning jag inte kunde låta bli:
    1. Vilka barnböcker minns du? (Både positivt och negativt.)
    Jag kommer ihåg en bok som jag tror heter “De gamla goda sagorna”. Jag älskade den och har även läst den för mina egna barn. Både själva boken och upplägget tycker jag håller än, för även om mannen byter sysslor med sin fru och det är väldigt förlegat så fattar mina barn att det inte är NU, utan som det var förr. Sen älskade jag en Askungen, som jag också har kvar. Insåg helt nyligen att det är Disney, men figurerna ser inte alls ut som deras filmer. Det var nog i min fina klänningsperiod som jag älskade den och jag är så färgad av mina minnen att jag fortfarande tycker om den och kan nog inte avgöra kvaliteten. En annan favorit var “Någon” (Visst heter den så? Om tråden genom huset som slutar på vinden). Den hade jag inte själv, men läste på dagis och har köpt till mina barn.

    Jag hatade alla Elsa Beskows böcker. Jag vet varför, det ligger knutet till en händelse i min barndom, som ändrade mitt liv för alltid och en person hade precis läst “Tomtebobarnen” för mig. Mer kan jag inte säga, för de inblandades skull. Men sen tror jag att jag tyckte att de var lite FÖR gulliga också. Jag gillade hönan Klara på promenad och “Till Vildingarnas land”, lite mer ruffigt sådär.

    2. Vilka ungdomsböcker minns du? (Både positivt och negativt.)
    I min slukarålder läste jag Fem-böckerna och allt annat jag kunde hitta av Enid Blyton, sen läste jag alla gamla gröna och röda ryggar vi hade hemma och även alla nya jag önskade mig, från Pyret till Bonnie och Jolly och allt vad de hette. Någon Kajsa som alltid drömde att hon var någon annan tror jag det var med. Sen gick jag över och läste Biggles och en del annat som fanns från när mina föräldrar var små.Där hittade jag även “Min morbror trollkarlen” och så hittade jag Narnia-serien. Jag satte även tänderna i “Borta med vinden” och slukade den från pärm till pärm. Min mamma sa alltid att det spelar ingen roll vad ni läser, bara ni läser “, så efter det läste jag alla Harlequin-romaner jag kom över. Men jag läste även Per Anders Fogelsröms stadserie. Ett väldigt starkt barndom/undomsläsarminne är annars Laura Ingalls böcker, som jag och min bästis läste, lekte och levde. När jag blev lite äldre, blev jag kompis med dottern till Opsis Kalopsis redaktör och hon gav mig lite annan lektyr. Bland annat Peter Pohl, som efter det är min absoluta favorit, Aidan Chambers, Maria Gripe och Tove Jansson. Jag började prenumerera på Opsis, läsa om andra författare och läsa deras böcker och sen hupps började jag läsa litteraturvetenskap, med inriktning på barn och ungdomslitteratur. Bara som ett litet bevis på att man kan läsa i stort sett vad skit som helst och ändå inte vara förlorad (numera är jag dock en bra bit från den litteraturvetare jag än gång var, men jag fortsätter läsa Opsis och intresserar mig lite halvhjärtat för vad nytt som kommer).
    3. Vilka barn- och ungdomsböcker tycker du om nu – när du (väl?) är vuxen?
    Jag älskar som sagt fortfarande Peter Pohl (men inte rakt av, han har skrivit några som jag inte ens kommit igenom). Boel Werners “Vild” kan jag starkt rekommendera, även för vuxna. Det lilla jag läst av Harry Potter har jag tyckt om, det tilltalar mitt barn/ungdomsjag och jag hade älskat att läsa dem som yngre.
    Älskar Sven Nordqvist kluriga böcker, för att inte tala om Jan Lööf.
    En stor favorit är Lennart Hellsing och hans verser, som jag plågat mina barn med i alla år.
    4. Vilka barn- och ungdomsböcker tycker du inte om nu när du är vuxen?
    Plastigt tecknade sagoböcker, tex en serie med böcker som vi underligt nog har i vår ägo, med en bokstav för varje bok och så ska Alfa och Beta plocka krystade bokstavssaker i sitt bokstavståg, men ungarna älskar dem och de lär sig ju bokstäverna. Disneyböcker har jag svårt för. Finns nog fler, men kan inte komma på. Man väljer ju inte dem man inte gillar.
    5. Ge exempel på barn- eller ungdomsböcker som barnen obegripligt nog gillar trots att du som ju är vuxen (väl?) klart och tydligt ser att det är rena skiten.
    Alla dessa barndeckare som de läser är väl i så fall “rena rama skiten”, men jag går i min mammas fotspår och säger att läs vad ni vill, bara ni läser för plötsligt slinker det in nåt annat och det finns ett annat behov i det där upprepandet och serietänkandet, förutom att förlagen ska tjäna pengar och det kan man nog bara förstå när man är i den där riktiga bokslukaråldern. Jag kunde sätta mig med en fembok när jag kom hem från skolan och vara klar till middagen och jag hade fått allt det där jag behövde spänningen, de hemliga gångarna och maten som lät så god. Det gav näring till mina fantasier om egna äventyr och mörka gångar och det var en trygghet i att allt var likadant varje gång.
    Oj, det här var ju kul. Skulle kunna gräva i bokminnesgångarna en bra stund till, men nu har jag lovat att spela hemgjorda spel och det är ju ett löfte man måste hålla.

  17. Jag svarar kanske senare, måste bara fråga dig Lotten hur det har gått med din namnändring? Jag fick idag ett nytt personbevis med den rätta stavningen på mitt andranamn! Tjoho!

  18. LupusLupus99

    1:
    * Kalle bromsvagn hoppar av
    * Barnen Hedenhös
    * Prins Hatt under jorden
    * Barba Pappa
    * Farbror blå med de tre olik färgade tanterna

    2: Det var väl “fem böckerna” allt annat har jag säkerligen förträngt

    3-5 inga kommentarer. Tryckta böcker är ett avslutat kapitel nu för tiden. Jag föredrar de med ljud och bild, det som man i dagligt tal kallar för film. 😉

  19. PK

    Agaton Sax, glöm inte Agaton Sax.

  20. Ja, Lennart Hellsing läste jag också! Och sjöng. “Här kommer Herr Gurka …” Så spelade vi Klapp och Klang på skivspelaren och min lillebror sjöng: “Kan du spela på häppen?” istället för läppen och sedan kallade jag honom så ända till han började skolan och skulle bli stor. Häppen!

  21. PK

    För övrigt gillade jag Richard Scarry redan när jag var 5 år, fast det visste jag inte. Jag tyckte att Dagge var frän.

  22. Snabbt svar till Ullah bara (ni svarar ju så ymnigt, jag måste läsaläsa!): jag har inte hört något om min namnändring. De kanske måste lägga sina pannor i djupa veck eller nåt.

  23. Luna

    Scarry, Agaton Sax (läste jag när Kiss släppt en ny skiva, så Gene Simmons tunga sitter ihop med ett plommonstop i mitt huvud), Maurice Sendak, E-nid Bly-ton, Gripe, Strindbergs sagor och sedan ett raskt hopp till Nevil Shute och Anna Sparres historiska romaner. I mormors röda soffa med en thékopp och sockerskorpor nära till hands.

    Jag hoppade från barn- till vuxenböcker rätt abrupt och stötte på problem med vissa ord, som till exempel sköka. Vill minnas att jag berättat det här tidigare, men min mamma ville inte svara på vad det betydde utan skickade in mig till grannfrun istället. Rätt elakt när man tänker på det.

    Sedan har jag en hjärna klädd med teflon och läser så mycket i perioder att det bara undantagsvis fastnar titel eller författare.

    Harry Potter – ja! En läsupplevelse som hela kompisgänget på var sida Atlanten delade och bölade sig igenom på slutet.

    Meganej till Sagan om ringen. Jag dog halvvägs in i tvåan, hur i hela fridens dagar kan en vuxen karl komma undan med sådan smörja? Hitta på ett folkslag till, med krystat låtsasgotiskt namn, och ett till, och ett till…

  24. Luna

    Jag har mig veterligen bara lagt ifrån mig två böcker utan att läsa ut dem i hela mitt tidigare liv. I mitt nuvarande liv befinner jag mig på bibliotek mest hela dagarna och inser att man inte kan ge en författare mer än hundra sidor om det tar emot. Det finns ju så mycket att läsa… så det är inte värt att plåga sig. Nu försöker jag med Jonathan Littel, någonting, den där boken om ss-officeren. Han får några sidor till på sig!

  25. Ha! Lunas “Gene Simmons tunga sitter ihop med ett plommonstop” är som att “Empire of the Sun” med Christian Bale för mig alltid sitter ihop med en (misslyckad) kurs för korrekt fingersättning på tangentbord.

  26. Och jag läser dåliga böcker till sidan 69, sedan ger jag upp. Obekanta böcker på biblo eller dylikt slås upp på sidan 69 för en läskontroll innan jag ger dem chansen.

  27. Luna

    Hm, 69, varför just den siffran? Observera frånvaron av slipprig underton.

  28. Sara

    1. Tyckte mycket om Var är Ville?, Emil, Pippi, Saltkråkan, Polly, Harry den smutsiga hunden, Millan i magiska bergen, Kringel, Pricken, Burkpojken, Jan Lööf, Jag vill inte sa Sara, Solägget, Katitzi, samlingsböcker med folksagor, Agaton Sax, Ture Sventon. Scarry var och är ointressant, men min son älskade den i ett-tvåårsåldern. Vi läste den varje dag i ett år eller så.
    2. Ungdomsböcker som jag gillade: Morfars Maria, Peters baby, Böckerna om Silas, Godnatt Mr Tom, Cynthia Voights böcker, Maria Gripe, Enid Blyton, Kulla-Gulla, Lilla huset på prärien, Narnia, Olov Svedelids historiska romaner, Trälarna, Tove Jansson
    3. Pija Lindenbaum, Sven Nordqvist, Astrid Lindgren, Cynthia Voight, Michelle Magorian, Loranga, Masarin och Dartanjang, Rut och Knut leker doktor, Bu och Bä, Jamen Benny, Harry Potter
    4. Disneyböcker

  29. Luna

    Hm, teflonhjärnan står och tuggar… Silas, nåt med en häst? Och Katitzi, såklart! Puss och Peters baby känns också lite bekant.

  30. 1. Vilka barnböcker minns du? (Både positivt och negativt.)

    Jag älskade Petter och hans fyra getter. Kunde den utantill. Kan en nästan fortfarande utantill. Min Skattkammar-serie; hade fått ärva min mors gamla trasiga och den hänger fortfarande med.

    2. Vilka ungdomsböcker minns du? (Både positivt och negativt.)
    Vad är ungdomsböcker? Älskade Tvillingdeckarna. Lotta-böckerna och Dante? (Av någon som hette Bengt någonting?) var också bra. Läste massa hästböcker; Annika och Britta och Silver. Läste Sagan om Ringen när jag var 11, är det en ungdomsbok då? Hans-Eric Hellberg. Sven Wernström, faktiskt. Jävlar vad jag var medveten. Enid Blyton. Alfred Hitchcock-serierna. Narnia, var fantastiskt.

    3. Vilka barn- och ungdomsböcker tycker du om nu – när du (väl?) är vuxen?
    Harry Potter!! Petter och hans 4 getter. Astrid Lindgren (bättre nu än som barn, uppskattar svärtan mer). Jan Lööv. Alfons

    4. Vilka barn- och ungdomsböcker tycker du inte om nu när du är vuxen?
    Richard Scarry, tycker de är så stereotypa könsrollsmässigt. Dessutom ganska tråkiga och innehållslösa. Allting som jag måst läsa mer än 100 gånger, inklusive Sagan om det röda äpplet (tog dne på nolltid i förra årets julkalender)

    5. Ge exempel på barn- eller ungdomsböcker som barnen obegripligt nog gillar trots att du som ju är vuxen (väl?) klart och tydligt ser att det är rena skiten.
    Disneyböcker. Yu Gi Oh. Fast det antar jag bara är rena skiten, har inte orkat ta mig igenom något.

  31. 1. Vilka barnböcker minns du? (Både positivt och negativt.)
    Hattstugan var bra och tomtebobarnen (men trollen var läskiga). Petter och Lottas jul. Sen brukar mamma berätta att jag brukade låna en bok med gyttriga bilder (tänk tandläkarens takaffisch) där somliga figurer var med i alla bilder (olika miljöer på olika uppslag alltså) och så skulle man hitta igen dem.
    Nya hyss av Emil i Lönneberga har fortfarande blåbärsfläckar från den hösten som jag satt på en bergknalle och läste och ibland kom mina föräldrar upp från blåbärsplockningen nedanför och läste ett stycke. Alla Emil-böckerna är bra. Och Pippi-boken där hon skurade golvet när hon åkte skridskor.
    (Och nu hoppar Lotten igång och berättar en anekdot som hon redan har berättat här på bloggen om den saken och Mary Pickford och antagligen Linde Klinckowström och hästar i köket.)
    Scarryböckerna gillade jag också.

    Vi har redan konstaterat att Det blåser på månen begriper jag mig inte på, inte heller Maria Gripes böcker. Bortrövade små barn illustrerade i svartvita bilder, HU!

    2. Vilka ungdomsböcker minns du? (Både positivt och negativt.)
    Jag slukade också Blyton, och franska vi sex (fast på svenska förstås!) och hästböcker av olika sorter. Nan Inger Östmans gillade jag för de handlade om miljöer som jag kunde relatera till, likaså Britta & Silver-böckerna. Jill-böckerna läste jag ju också lika frekvent, men i vuxen ålder blev jag förfärad av smörjan, jillsmörjan alltså, de andra står sig. Narnia älskade jag också. Bill. Pelle Svanslös och Nalle Lufs. Eva-sjam och Lua.

    3. Vilka barn- och ungdomsböcker tycker du om nu – när du (väl?) är vuxen?
    Kyrkmössen, Pettson och Findus, Bella och Gustav, Nalle Puh (hur kunde mina föräldrar missat NP?!) Gunilla Woldes hästböcker (Twiggy t ex) och även de om ponnyn Vildros. Kirkegaards galna böcker. Saltkråkan.

    4. Vilka barn- och ungdomsböcker tycker du inte om nu när du är vuxen?
    Jag gillar Narnia men fick spunk när jag skulle försöka högläsa dem. Det är ju så in i Norden med ord!

    5. Ge exempel på barn- eller ungdomsböcker som barnen obegripligt nog gillar trots att du som ju är vuxen (väl?) klart och tydligt ser att det är rena skiten.
    Kommer inte på någon. Det var länge sedan vi delade böcker och de har inte varit några stora kånkare från biblioteket.
    Men jag är den enda i familjen som inte läst HP, på någondera språk.

  32. Sextonåringen hälsar att hennes favoritböcker är “The Kite Runner”, “God natt, Mr. Tom” och “Nässlorna blomma”. Jag gör en snabbintervju:

    – Nässlorna blomma? Nämen? Vad kul lilla dotter, hur kommer det sig?
    – Språååket, mamma, språåååket!
    – Åh. Vad fint. *tår i ögat*
    – Men den värsta boken jag har läst är “Mor gifter sig”.
    – Jahadu, Martinson och Martinson. Intressant!
    – Äh. Stackars Harry.
    – Nämen, vad tänk…
    – Sssschhh, mamma, jag måste sova.

    Men gah. Här sätter man barn till världen och så vill de inte prata.

  33. Ja just det ja!
    2.Katitzi och Trälarna tyckte jag om. Norrköping var “stan” för mig när jag växte upp så det var spännande att läsa om den. Andra Sven Wernström-böcker.

    Och Karl-Aage Schwartzkopfs böcker! Höghuset flyttar norrut och Revolutionen i Soldalen och Äventyret bor i en vattenledning var ju så himla härligt utflippade.

    3. Alfons
    4 (5?). Babar.

  34. Tänk ändå att Tvillingdeckarna med kusinen Hubert och även Dante och Tvärsan har gjort ett outplånligt intryck även på många av er.

    Jag misstänker att språket i Dante och Tvärsan är av pilsnerfilmstyp om man försöker läsa dem idag.

    Jag förstår mycket väl om ni inte orkar plöja alla era kommentarer lika noggrant som jag gör nu, men ska bara meddela att det som Cecilia N associerar till är detta.

  35. Åh! “Höghuset flyttar norrut”! JA! (Och så måste man associera till julkalendern med Snucke [Stig Grybes son] i höghuset och den alternativa julaftonen på 24:e våningen.)

  36. Luna

    Alltså, Äventyret bor i en vattenledning ger ju helt fantastiska associationer, är det socialrealism? Förklaras det vad Miljö och Hälsa jobbar med? Anledningen till att man inte ska spola ner lillebror i toaletten? Karies och Baktus i avloppsmiljö?

    Del blåser på månen måste ha ingått i någon åttiotalsbokklubb tillsammans med Gripe, har en kasse med superfina titlar i mammas källare. Och så glömde jag en toppenbok; Per, Ida och Minimum. Den fungerar som svar på alla frågor på något sätt.

  37. Agneta

    Någon av Scarryböckerna tror jag roade ett par av våra pojkar en tid. Det fanns rätt mycket att titta på i dem.

    Lite ur minnet:

    1. Från barndomen före skolåldern var det Elsa Beskows böcker, ett antal av samlingarna Min Skattkammare, historier av Zacharias Topelius som »Sampo Lappelill« m.fl. andra böcker. Dels lästes dessa böcker för oss, dels studerade man på egen hand noga alla bilder. Den första bok jag lånade i skolan (som sexåring) var “Figge eskimåtroll”. Den tyckte jag om. I dag finns den säkert utrangerad eller dödskallemärkt på biblioteken eftersom Figge blev förtjust i en negerprinsessa. I lekskolan (som kallades Kindergarten) läste fröken ofta någon bilderbok och sedan fick vi göra teckningar av det hon läst. Babar ritade jag bland annat. (Ett hundratal teckningarna från min lekskoletid mellan 4–6 år finns kvar. Daterade av lekskolefröken Eva är de. Henne gillade jag och tydligen gillade jag att rita också.)

    Böcker jag sedan läste själv hemma var Pelle Svanslösböcker, Nalle Lufs-böckerna (Nalle Lufs tyckte jag mer om än Pelle-böckerna), Pippi Långstrumpsböckerna. och någon mer Lindgren och en hel del annat som fanns i min och syskonens hylla. Vi hade ett par volymer med HC Andersens sagor som var häftigt illustrerade. Vet inte av vem. På Stadsbibliotekets barnavdelning lånade jag ALLA böckerna i serien Barnbiblioteket SAGA – i nummerordning om det gick. En tidig favorit där var “Prins hatt under jorden” ur en folksagosamling, men åtskilligt annat fick jag mig till livs genom just dessa barnböcker om vilka jag hittade följande passus:

    »Barnbiblioteket Saga intar en central plats i svensk barnbokshistoria. De små röda volymerna, som tidigt bildade basen i många skolbibliotek, har gjort ett djupt intryck på de flesta svenskar födda före 1950. De första åren utkom serien häftesvis, och i sitt klassiska utförande omfattar serien 256 böcker utgivna mellan 1899-1954.«

    Jag lånade också de delar av »Min skattkammare« som inte fanns hemma och vid nio års ålder blev jag för första gången i livet kär – och det i en tecknad bild i en av dessa volymer. Då det var dags att lämna tillbaka den lånade boken kalkerade jag av bilden och hade sedan länge dåligt samvete eftersom de hårdpressade blyertsstrecken i boken inte gick att ta bort. Den avkalkerade bilden förvarade jag sedan i en Aladdin-chokladask av det mindre formatet – ett format som nog inte finns längre. Asken fick föremålet för min förälskelse att dofta däven choklad, vilket säkert ledde till att min kärlekslåga ganska snart mattades rejält. Länge levde jag dock med dåligt samvete för kalkeringen och var lite rädd att någon av de stränga bibliotekarierna skulle upptäcka mitt tilltag.

    2. Annat jag senare lånade på barnbiblioteket var mest pojkböcker, ungdomsdeckare eller böcker i serien Bonniers odödliga ungdomsböcker eller vad den nu hette. Jules Vernes, Conan Doyles, Karl Mays med flera författares verk ingick. Som trettonåring var jag klar med barnbiblioteket och fick dispens för att låna på vuxenavdelningen. Bibliotekarierna där censurerade dock mitt läsande genom att inte låta mig låna helt fritt. Då och då plockade de bort böcker vid utlåningsdisken med orden »denna får du inte låna«. Minnet därav medförde att jag aldrig någonsin utövade censur över de egna barnens/ungdomarnas läsning, men jag drog mig inte för att förse dem med sådant jag själv gillade.

    Flickböcker läste jag ytterst sällan. Fick vid en födelsedag “Anne på Grönkulla” av en av mina sju mostrar. Den läste jag aldrig. Min storasyster hade några flickböcker om en dansk flicka som jag tror hette Tanja. De läste jag och smågillade nog. En annan av de många mostrarna var frireligiös och gav varje jul mig och mina syskon frireligöst utgivna barn- och ungdomsböcker. Innehållet var sällan bra. Mest var det präktigt värre. Eftersom vi firade julen på landet så hamnade dessa böcker i en hylla där och regniga sommardagar hände det att man läste någon av dem i brist på annan lektyr. Även nästa generations barn och ungdomar har på samma ställe tagit del av dessa präktiga och uppbyggliga böcker när regnet flödat över sommarlandet.

    Barnböcker jag själv tyckte särskilt mycket om när den egna barnaskaran var i småbarnsåldrar, var böcker om Lillebjörn med teckningar av Maurice Sendak och flera små böcker med text och teckningar av Olof Landström. Såväl jag som en tvååring gillade också »Miss har fått ungar«. Jag kanske för att det var den första bok detta barn ville titta i och lyssna till. Dessförinnan hade han mest ätit böcker. Såväl de egna barnen som barnbarnet har alla som små gillat »Nalle« av Grete Janus Hertz. Lennart Hellsings böcker gillades också. Såväl jag själv som liten som våra barn och barnbarnet har haft någon period där Kattresan gillades högt.

    För barnbarnet har jag bland annat högläst såväl Nalle Puh, som flera av böckerna om Ture Sventon, samt genom åren läst och tittat en hel del i Barndomslandets alla delar; våra barns variant av Min Skattkammare. Ett tag var hon fascinerad av »Pelle Snygg och barnen i Slaskeby« av Ottilia Adelborg.

  38. Karin

    1.
    Barna Hedenhös läser jag fortfarande.
    Tant Mittiprick. Engelsk tant med fina knep vid barnuppfostran. Hon sådde rädisor på en pojke som inte ville tvätta sig.
    Polly kan man bara älska.
    Vicke Viking läste far för oss.
    Johan av Inger och Lasse Sandberg. Naturintresserad pojke som samlade olika sorters djurspillning i en skokartong i mormors köksskåp.
    Ruffsi Tuffsi Totti bakar en kaka. 3 präktiga engelska flickor som bakar en kaka åt sin mamma. En märklig Sockerkaka med russin i.
    Tant Brun, tant Grön och tant Gredelin. Och den hemske faktor Blå.

  39. Agneta

    Tant Mittiprick tänkte jag men namnet hade fallit bort. Ett och annat råd därur tillämpade jag som mamma!

    Annat från barndomsläsningen som jag gillade var fotoböckerna om Sotlugg och Linlugg, Torbjörn Egners bok om tandtrollen Karius och Baktus och Lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry. Lite senare läste jag Linklaters Det blåser på månen och Alf Henriksons Vägen genom A.

  40. oj, men alltså, oj. Man ska ju inte hitta såna här bloggfrågor när klockan är två på natten och jobbet väntar klockan fem…

    1. Vilka barnböcker minns du? (Både positivt och negativt.)
    Bara för Dej och Mej av Hans Rendfors fick jag av min moster och jag älskade den fantasifulla och hemlighetsfulla historien om ett Jag som drog med Mej (Dej) upp i en tall där vi strödde ut tvättpulver som förvandlades till små små hästar… där brevbäraren Emilia viftade på tårna i sin tåstrumpor (tänk fingervantar) och sjöng för breven så de inte skulle vara sorgliga, och vi byggde en koja till luffaren Djånni… För nåt år sedan hittade jag boken på ett antikvariat med näthandel, och det var med bävan jag läste – men jag tycker lika mycket om den idag.

    Astrid Lindgrens böcker förstås, av vilka jag avskydde Karlsson på taket och Pippi, medan jag älskade de sorgliga som Spelar en lind sjunger en näktergal

    Barba-familjen älskade jag, men Babar var skittrist. Åh! Pellepennan och Suddagumman! Och Plupp!

    Nånstans i mitt bakhuvud satte sig också Zacharias Topelius Stjärnöga (sid 23). Inte så att jag medvetet mindes sagan, men när jag fick min nyfödda dotter i famnen var det Stjärnöga hon fick heta. För nåt år sedan snubblade jag över boken, hajade till vid titeln, och läste. Och kände igen…

    2. Vilka ungdomsböcker minns du? (Både positivt och negativt.)
    Jag slukade hästböcker, läste Susan-serien och drömde om en egen skimmel vid namn Misty morning. Svarta hingsten-serien förstås. Och så blev jag helt tagen av boken Vildrussen.

    Visst läste jag 70-talsklassikerna Kram, Puss osv, Vart ska du gå? Ut. Fast mest minns jag när jag som tolvåring smög in på vuxenavdelningen och lånade deckare. Till slut tröttnade bibliotekarierna på att köra ut mig och jag kunde plöja mig igenom Christie och Lang och Trenter ostörd 😉

    3. Vilka barn- och ungdomsböcker tycker du om nu – när du (väl?) är vuxen?
    Jag är löjligt förtjust i Potterserien och älskar att tillsammans med nu 19-åriga dottern såga filmerna och regissören som naturligtvis sätter fokus på helt fel händelser och gör skittöntiga Dementorer
    Muminvärldens storhet upptäckte jag inte förrän min psykolog rekommenderade Det osynliga barnet med noveller som Filifjonkan som trodde på katastrofer. Visst kan man läsa dem som underhållande sagor, men det magiska händer när man ser glimtar av sig själv, en vän, en partner i Mumindalens persongalleri,,,

  41. /nina

    1. Astrid Lindgren, Trollkritan av okänd författare (för mig just nu iaf), Go Dog Go av Dr Seuss (bodde en sväng i Kanada som liten). Barna Hedenhös, Kastrullresan och Pip-Larssons…
    2. Gunilla Woldes hästböcker – jätte, jättebra. Laura Ingalls Wilders böcker. Hans-Eric Hellbergs böcker.
    3. Astrid funkar än idag. Har just plöjt Jo Nesbös nya böcker för sonen (8 år). Vi lyssnar kollektivt på Mästerdetektiven Blomkvist i bilen även om Alexandra Rapaports inläsning och intonation lämnar en hel del övrigt att önska. Barbro Lindgrens Bennyböcker är UNDERBARA. Likaså Pija Lindenbaum och böckerna om lillasyster kanin. Dom har vi läst så vi kan dem utantill.
    4. Håller med om att Potter på svenska är hopplösa att läsa högt. Styltiga på något vis. Jag har lite svårt att hitta bra kapitelböcker för åttaåringen, som inte riktigt läser själv obehindrat ännu. Tips, anyone???
    5. Några skräckutgåvor av Beatrix Potters böcker, baserade på nån filmvariant som sedan kom i bilderbok – hur dom kom äver tröskeln är ofattbart. Presenter från folk – gräsliga danska bilderböcker om någon Lotta och Larsson, usch.

  42. /nina

    Här finns det fina exempel på böcker som jag INTE kommer att köpa till mina barn, oavsett om dom varit/är i rätt ålder eller ej:

    http://www.tukanforlag.se/default.aspx

    Hilfe.

  43. Christer

    1. Den där kaninen som inte kunde hitta hem till rätt hus, som vi diskuterade i båset tidigare och som kanske hette Skutt. Min skattkammare. Vad hände sen? Solägget. Emil.
    2. Blyton, men märkligt nog aldrig Fem utan Äventyrsböckerna. Narniaböckerna. Puss och Kram. Alistair MacLean. Faktaböcker om indianer. Fox in Sox av Dr Seuss.
    3. Alfons. Sven Nordqvist. Wieslanders Lillebror och Nalle. Du och jag Lilla Björn av Waddell/Firth. Måns och Linus av Torudd. Tamböckerna. Harry Potter. Hellsing!
    4. Babar. Kajsa kavat.
    5. Disney.

  44. Christer

    @/nina, om han gillar fantasy så ät Jo Salmsons böcker bra.

  45. Christer

    Jag menar ”är”, inte att man man ska sluka dem bokstavligen.

  46. /nina

    Noterat! Tack!

  47. Jag hinner inte det här! Det mesta är redan nämnt men en horrör under punkt 5 har jag inte sett: Nicke Nyfiken. Hemska hemska böcker. Går inte att läsa.

  48. Ser du Niklas, du hann ju jättebra!

    Nina: “Misse med de blå ögonen” av Egon Mathiesen.

    Nä, nu ska jag leta efter Polly.

  49. Agneta: Det där om din kärlek till bilden som du kalkerade och sedan hade dåligt samvete för — får jag berätta det på ett seminarium på Bokmässan som ska handla om barn och böcker och språk?

  50. “Ja just det!” tänkte jag flera gånger till. Får man ge fler frekvenspinnar till somliga böcker som man glömt att man älskade? Skit samma!

    Kajsa Kavat. Alltså Ilon Wiklands version i humledumlebiblioteket. Senare såg jag oförstående att det fanns nån tjock bok med samma namn också.

    Ensam hemma åker gungstol. Jag hade både nallar av rätt storlek, gungstol och blommig sängäng och skrivbordsgrotta och jag tror jag fick ihop mattorna också, hemma hos mig.

    Tant Mittiprick hittade jag på skolbiblioteket och fastnade också för den rädisbesådda pojken.

    Barna Hedenhös läste jag också och även om jag inte älskade ihjäl dem så gillade jag hans sätt att låta “nu” finnas i då, som de höga flöjthusen i Amerika t ex.

  51. Pia

    Nu har jag läst och läst och läst. 48 olika läsminnen där jag hittat i stort sett alla mina egna favoriter. Allt från Polly till Pip-Larssons, som kom in här på slutet.

    Jag saknar fortfarande en favorit; böckerna om en liten minifamilj, som är ungefär en tvärhand hög och inreder sina små hem med trådrullar och annat kvarglömt skräp från människovärlden. Jag minns varken boktitlar eller författare och det fanns flera böcker i serien, som jag läste med stor njutning i nio-tioårsåldern.

    Är det någon av er alla som minns????

  52. Lotta H

    Hrm, nu kanske du drar lite förhastade slutsatser om bibliotekarier. Jag känner i alla fall inte igen mig, tycker att Mr Scarrys böcker är helt ok, även om jag inte minns om jag läste dem som barn. Min dotter, som nu är 8, har ärvt sin pappas gamla Scarryböcker och gillar dem skarpt, särskilt en, och där blir det liiite jobbigt. Den är nämligen på engelska, och hon vill att jag ska läsa den på svenska … Det är den som handlar om figurer i olika länder, minns inte titeln. Men jag kan i alla fall konstatera att det finns mycket svåröversättbara ordlekar i Scarrys böcker. Kanske en anledning till att folkbibliotekarierna inte gillar dem är att den svenska översättningen inte är lika bra som originalet? Jag är förmodligen en riktig avart till bibliotekarie för jag har alltid ansett att det är viktigare att folk/barn läser än att de läser fiiin/god litteratur. De flesta har nämligen en tendens att utvecklas i sitt läsande med tiden, och inget hindrar väl att man varvar Nobelpristagare med Alistar McLean?

  53. Lotta H: Jag drar ALLTID förhastade slutsatser och folk över en kam. Dessutom generaliserar jag och överdriver så det står härliga till.

    Men eftersom jag faktiskt tycker väldigt mycket om bibliotek och deras -arier, skrev jag “många bibliotekarier som jag har talat med tycker illa om Rickard Scarrys böcker och “få bibliotekarier som jag har talat med tycker om Rickard Scarrys böcker”.

    När jag var liten, fanns inte Wahlströmsböckerna på biblioteken eftersom de inte ansågs hålla tillräckligt hög kvalitet. Synd då att det var just dessa böcker som alla barn ville läsa.

    Vi fick helt enkelt vända oss till svarta marknaden och läsa i smyg. (Hoppsan, nu överdrev jag igen.) Och ja, det är viktigare ATT man läser än VAD man läser. Tids nog kan man bli så petig som jag och slänga böcker i väggen varje gång man stöter på ett korrfel.

  54. Margits märkvärdiga

    1. Vilka barnböcker minns du? (Både positivt och negativt.)
    Pippi (och andra Lindgren) – teckningarna av Ingrid Vang Nyman väcker samma känslor som nybakade kanelbullar. Lilla O (men hon var vääääldigt busig tyckte jag), Lasse som fick åka ambulans.

    2. Vilka ungdomsböcker minns du? (Både positivt och negativt.)
    Britta och Silver – det är fortfarande bara en tidsfråga innan jag rider Hubertusjakt (trots att min verkliga erfarenhet av hästar inskränker sig till julskyltningsrundor för en tia).
    Alla röda-gröna ryggar. Buss till mammas jobb, låna en tia, gå över gatan till bokhandeln, handla, åka hem, försvinna några timmar liggandes platt på ett brunt överkast.
    Kulla-Gulla, Flickornas julbok, Enid Blyton och annat arvegods. Hit med det bara!
    Allersromaner – saligheten som infann sig när jag fick två kassar fulla av mammas kollega. Farfars fasa. Mammas kloka åsikt att jag nog skulle läsa mig igenom den fasen också. (Läste aldrig den osprättade vuxenbok om Stenåldersfolket i urskogen som farfar försökte locka med istället).
    Ingalls Wilder. Mest och bäst. Köpte och läste den även på engelska av bara farten (inspirerad av storebror som beställde Penguinböcker från London). Och därmed var världen till böcker på engelska öppnad.
    Får man säga Agent X9 och påminna om allas vår Benny Guldfot?

    3. Vilka barn- och ungdomsböcker tycker du om nu – när du (väl?) är vuxen?
    Ingalls Wilder och Lindgren bl a.
    4. Vilka barn- och ungdomsböcker tycker du inte om nu när du är vuxen?
    Tyckte jag verkligen att Blytons Femböcker var så fängslande? Märklig.
    5. Ge exempel på barn- eller ungdomsböcker som barnen obegripligt nog gillar trots att du som ju är vuxen (väl?) klart och tydligt ser att det är rena skiten.
    Sådana där produktböcker, men på det hela taget så är jag av åsikten läs! läs! läs! Ju mer desto bättre.

  55. Lotta H

    Eller så kan man bli så petig som jag som är gift med en översättare och ALDRIG läser engelsk litteratur i översättning, för den blir så mycket sämre. Jag tog inte så hårt på din generalisering, det är så många som har djupt förutfattade meningar om just bibliotekarier och deras åsikter, utseeende osv, och till viss del kan man ju bara konstatera att de stämmer 🙁
    Din blogg är så underhållande och läsvärd just för att du överdriver och generaliserar – fortsätt med det!

  56. Kerstin

    @Pia: Kanske menar du Lånarna av Mary Norton?
    go google…

  57. Pia

    JAAA! Lånarna var det! Försökte också googla, men sökte mer på “småfolket” och liknande. Minns inte ett enda ord ur böckerna, bara härliga känslan av “MacGyver”, att fixa ett liv och ett boende av vad som helst.

    Tack så mycket!

  58. Sara

    Godnatt Mister Tom kommer nog alltid att vara den största läsupplevelsen för mig. Jag fick boken i present när jag var nio år och nu nästan tjugo år senare håller den fortfarande för omläsning. Min förtjusning i Godnatt Mister Tom fick mig att i mellanstadieåldern skriva ett brev till Michelle Magorian. Svaret jag fick hittade jag för någon månad sedan igen, men att läsa det är inte helt lätt. Det är bara att konstatera – Michelle Magorian skriver som en kråka!

    Att jag överhuvudtaget kom på tanken att skriva till Michelle Magorian hängde ihop med en skoluppgift vi fick. De flesta av mina klasskamrater skrev till Anders Jacobsson och Sören Olsson vars böcker var omåttligt populära då. En kille skrev till Stephen King och fick faktiskt svar till vår lärares stora förtjusning.

    Till sist måste jag tipsa om en barnbok som jag läser med stor behållning nu i vuxen ålder: “Fyra hönor och en tupp” av Lena och Olof Landström. Barnen som jag har läst boken för verkar dock inte dela min förtjusning i lika hög grad (vilket möjligen kan bero på att jag under vissa avsnitt i boken fnissar så hejdlöst att barnen inte riktigt förstår vad det är jag läser). Vad tycker ni andra om denna bok?

  59. Pia

    TACK Kerstin! Just dom var det. Minns bara den härliga känslan av “MacGyver”, att fixa ett liv, ett boende, av vad som helst.

  60. Pia

    Först kunde jag inte svara alls och nu plötsligt kommer allt…

  61. Agneta

    Lotten: Det är helt okej.

  62. Karin Jönsson

    Olssons pastejer av Peter Cohen med bilder av Olof Landström. Den älskade mina barn. Det ingick även för mig att tillaga leverpastej. Fortfarande får jag beställning på Olssons pastejer av mina barn trots att de flesta flyttat hemifrån.

  63. Jag ska bara meddela att det inte är lapp på luckan här nu när nästa blogginlägg har publicerats; jag är fortfarande väldigt intresserad av fler svar!

    Minns ni att Astrid Lindgren gick ut i tidningarna och bad lärarna att inte ge eleverna i uppgift att skriva till henne eftersom hon inte hann svara på de tusentals brev som kom varje dag? Själv skrev jag till Hans-Eric Hellberg medan lillasyster Orangeluvan skrev till Alf Henrikson. Jag fick svar, men hon fick det inte.

  64. ksth

    1. Till vildingarnas land, Berättelsen om Någon, Vem kan trösta Knyttet, Sjörövarbok (Hellsing) älskade jag.
    2. Trälarna-serien läste jag med inlevelse. Och han snuskhummern Hans-Eric Hellbergs Puss, Kram och vad nu den tredje boken hette. Barbro Lindgrens böcker om sin uppväxt i Ängby.
    3. Tove Jansson håller fortfarande, och inte minst Knyttet. Jag älskar Harry Potter-böckerna, trots alla logiska luckor. Pettson-böckerna gillar jag också.
    4. Det är svårt att riktigt begripa hur många Kitty-böcker jag läste och varför jag tyckte att de var så himla bra.
    5. Mina barn är ännu så små att de inte har hunnit omfamna så mycket akut skräp inom litteraturen, men i TV kan man väl bunta ihop nästan allt som visas på Playhouse Disney under den rubriken. Särskilt Firma Fantasiflytt, som jag när ett särskilt hat till…

  65. Christer

    Visst ja, jag glömde ju Illustrerade klassiker! De hade jag säkert en hyllhalvmeter av, minst.
    Jag läste inte Dante och Tvärsan själv, men minns att vi fnissade när storkusinen citerade ur dem.
    ”Har din syrra postisch, köp lim i ett svisch!”

  66. ceta

    1.Jag håller med om de flesta titlarna som alla andra räknar upp men kan lägga till några andra barnböcker jag älskade men som inte verkar vara så allmänt kända.
    Bokstavskatten – en rätt originell alfabetbok. Man glömmer liksom inte marmeladmackorna på mammas mage…
    Min mormors mor och-far kände en barnboksförfattare som hette Eva Billow så vi har flera av hennes böcker, Smultronstället, Jag tycker bäst om plättar, Tim-Bam-Bim-huset m.fl. Flera av dem av skrivna på rim och det brukar ju bli lyckat:-)
    Sen hade vi också några av Dr. Seuss böcker på engelska. Den jag framförallt minns är en som heter On beyond Zebra som handlar om alla fantastiska bokstäver som kommer efter z (och då menas inte å, ä och ö).
    2. Jag läste och gillade så otroligt mycket! Många är redan nämnda Maria Gripe, tvillingdeckare, Hans-Eric Hellberg, alla möjliga B Wahlströmsböcker både gröna och röda. Sen gillade jag John Halls Radiodetektiver och sjukhusserier bl.a. böckerna om sjuksköterskan Cherry Ames.
    Vi bodde i England i några år så det blev mycket böcker på engelska också: Enid Blyton – inte bara hennes otaliga deckare utan även internatskoleböcker. Även andra internatskoleböcker av Elinor M. Brent-Dyer och Antonia Forest som mig veterligen aldrig blivit översatta till svenska – det ansågs väl för främmande för svenska barn, men jag älskade dem. Jag läste också många av de gamla klassikerna: Anne på Grönkulla, Pappa Långben, Katyböckerna som jag inte tror någon av mina kompisar (när vi återvände till Sverige) hade läst, men som jag plötsligt upptäckte att min mormor läst som barn. Sen finns det en fantastisk serie äventyrsböcker av Arthur Ransome som handlar som barn som seglar som jag fortfarande kan läsa med förtjusning. Swallows and Amazons hette den första boken.

    Jag vågar inte skriva mer nu – det här blev ju jättelångt! Jag kan bara säga att jag läser inte egentligen några nya barn- eller ungdomsböcker nu (Harry Potter enda undantaget), men jag kan fortfarande läsa om många av böckerna jag läste förr. Jag kan inte komma på något som jag har läst om som vuxen som jag nu inte gillar.

  67. Säger som Anna – återkommer!

  68. OBS!

    1. Man får återkomma hur sent som helst!
    2. Man kan INTE skriva för långt — eller för kort. Allt är bra!

  69. Dina

    Nickar också igenkännande när jag läser allas kommentarer. Sjörövarboken försökte jag översätta till min son när han var liten med mycket knaggligt resultat. Men han förstod iaf andemeningen och var glad. Tomtebobarnen var något enklare att förklara. Som tur är ju klassiska barnböcker som Kringel och Vad gör folk hela dagarna redan översatta.

    1. Vilka barnböcker minns du? (Både positivt och negativt.)
    Kan lägga till “Hattstugan” (den som brann ner). I Plupp kommer jag specielt ihåg lemmeltåget. Tyckte jag var fascinerande. Polly och Totte var jag redan “för stor” när de publicerades och Pettson har jag ingen aning om vem det är.

    2. Vilka ungdomsböcker minns du? (Både positivt och negativt.)
    Alla nämnda flickböcker (Pollyanna tyckte jag inte om), 70-tals serier (Puss, Trälarna…), alla röda ryggar förutom hästböckerna, lite gröna (mest Tvillingdeckarna), och en hel hög med andra böcker som jag inte kommer ihåg längre.
    Böcker där ungdomarna gick in i ett skåp och kom ut i en annan tid (Silverskatten?, Nesbit…). I det stora hela tyckte (tycker) jag om historiska romaner. (Har lärt mig mer om franska kungar från Dumas än på historielektionerna.)

    Veckan innan barn/ungdomsbiblioteket stängde för sommarlov brukade jag varje dag gå hem med travor med böcker som skulle räcka hela lovet. De brukade räcka ungefär halva.

    3. Vilka barn- och ungdomsböcker tycker du om nu – när du (väl?) är vuxen?
    De flesta flickböckerna tycker jag fortfarande om. Läser de igen när jag kommer över ett ex. Mest för nostalgikänslan men Lilla Huset på Prärien kan mycket väl användas som handbok om man skulle hamna på en öde ö. Specielt den delen som heter så.
    Dr. Seuss (lärde jag känna först som “vuxen”), Harry Potter! (Det är ju självklart att en vilsen sko som ligger i skogen är en nyckel, för inte har väl någon gått hem med bara en sko.)

    4. Vilka barn- och ungdomsböcker tycker du inte om nu när du är vuxen?
    Tja, kanske de röda ryggarna. Visserligen ytliga men det hindrar inte att jag kan läsa en och annan Lottabok som tidsfördriv. Och jag letar fortfarande efter de som publicerades efter 1985. Knepigt?
    Annars

    5. Ge exempel på barn- eller ungdomsböcker som barnen obegripligt nog gillar trots att du som ju är vuxen (väl?) klart och tydligt ser att det är rena skiten.
    Hm. Det där gäller nog mest TV. Böcker får de läsa vad som helst och hur mycket som helst.

  70. Dina

    Annars vad?
    Kommer inte ihåg vad jag tänkte skriva. Eller så glömde jag radera.

  71. Margits märkvärdiga

    Ceta! Oooh ja! Under en Englandsresa när jag var 14 köpte jag en internatboksserie som jag bara älskade! Jag har nu stökat till min bokhylla alldeles fantastiskt i jakt på den (böckerna står i dubbla rader och ungdomsböckerna har hamnat längst bak) – men hittar den inte i rödaste rappet. Men jag minns utgåvan som blå och att varje bok handlade om ett skolår. Hur mycket ville jag inte gå på internat? Hur mycket ville jag inte vara en brittisk flicka långt hemifrån? (Förutom att jag förstås inte alls ville flytta från min familj och min skola och mina vänner….)
    Och Eva B är min farfars nånting nånting – släkting i alla fall. Ingift om jag inte missminner mig.

  72. Nilla

    1. Plupp! Älskade de böckerna.
    2. Kitty och Lotta plöjde jag igenom alla jag kom över.
    3. Harry Potter. Vilken upplevelse det var att åka till London med en dotter som lästa alla Harry Potter på en vinter! Hon kunde massor om London och lyckan av att befinna sig på Paddington Station eller Tottenham Court road lyste i ögonen på henne.
    4. Kitty… Inte kul att läsa idag.

  73. Nilla

    Måste tillägga att mina barn älskat Martin Widmarks böcker om monsteragenten Nelly Rapp (Frankensteinare, Varulvarna, Spökaffären mfl). De är lättlästa och bra för nybörjar-läsare och med mycket humor. Kanske nåt för /Nina?

  74. 1.
    Maja och paraplyet var nog min första favorit. Den hade så fina bilder, med runda former och helifyllda fält, och så kunde jag texten utantill så jag kunde lura i barnvakter och så att jag kunde läsa jättebra. Lotta på bråkmakargatan tvingade jag visst min stackars far att läsa för mig så många gånger att han hatar henne än idag. Tror det var för att jag önskade mig en cykel. Sen har jag ett minne av en bok som hette När Trevald krympte. Den var obehaglig. Jag tyckte väldigt illa om bilderna i Alfons Åberg-böckerna när de hade klistrat in riktigt tidnignspapper som Alfonspappans tidning eller klippt ut en matta istället för att rita den. Samma sak med Lilla spöket Laban.

    2.
    Grottbjörnens folk! Den var vansinnigt spännande. De andra böckerna i serien också, men de blev tråkigare och tråkigare. Den sista har jag inte ens läst. Enid Blyton förstås, mest mysterieböckerna. Det blåser på månen läste jag nog tio gånger, men har ändå lyckats glömma den. Det kanske var därför jag kunde läsa den så många gånger. Sen var det nån som jag tror hette Två systrar som handlade om två barnhemsbarn som fick det bra på slutet. Jag gillade sånt. Kulla-Gulla. Och så Tolkien förstås, fast då var jag ganska stor ungdom.

    3.
    Jag är nog inte så vuxen, men Harry Potter läste jag i 20+-årsåldern och gillade. Det berodde nog på Enid Blytonvibbarna med internatskola och allt det där. Annars läser jag rätt sällan barn- och ungdomsböcker nu.

    4.
    Kommer inte på några.

    5.
    Vet ej. Känner inga barn.

  75. Som barn älskade jag bilderböckerna om Nalle och Lisa, Björnen i den brinnande skogen och naturligtvis Astrid Lindgrens böcker om Pippi och Bullerbybarnen.
    Som något äldre var det alla Kitty, Mary och Lou, Cherry Ames, Fröken Sprakfåle och Biggles som gällde. Även böcker från föräldrarnas bokhyllor slank med eftersom jag läste jämt.

  76. 1. Vilka barnböcker minns du? (Både positivt och negativt.)
    + Pricken, den lilla prickiga kaninen. Pettson och så klassiska sagor tex. Körvel, Kjejsarens nya kläder, Bord duka dig, och Eldonet som förkortade sagoblad som mamma samlade på och som vi förvarade i en praktiskt box. De var perfekt lagom långa för högläsning, enligt mamma. Högläsning är klart underskattat.
    – Nils Holgerssons underbara resa. Mamma var tapper och högläste hela för mig, men en gång räckte då. Jag är glad att jag hört den, någon gång kanske jag får för mig att läsa den igen. Troligtvis för mina barn. Nalle Puh har jag aldrig förstått mig på. Aldirg. Inte ens nu.

    2. Vilka ungdomsböcker minns du? (Både positivt och negativt.)
    + Kitty. Mammas böcker läste jag ut en sommar, grannens nästa sommar.
    – Fastnade aldrig för de riktigta “ungdomsböckerna” de som alla mina kompisarläste. Jag läste Kittty, Tvillinganra och Wendy istället – men det gjorde ingen av mina kompisar. Läste nog inte så mycket ungdomsböcker.

    3. Vilka barn- och ungdomsböcker tycker du om nu – när du (väl?) är vuxen?
    Nu gillar jag Mamma Mu, Pettson, Majas Alfapet och Pelle Svanslös! Glöm inte Pelle Svanslös!

    4. Vilka barn- och ungdomsböcker tycker du inte om nu när du är vuxen?
    Nalle Puh. Inga fler kommenatarer.

    5. Ge exempel på barn- eller ungdomsböcker som barnen obegripligt nog gillar trots att du som ju är vuxen (väl?) klart och tydligt ser att det är rena skiten.
    Har inga barn än. Men när jag får det , då ska jag blir som jag – just nu – insett att min var/är. Hon har smugit på mig klassiker, utan att jag riktigt vetat om det. Så är det fortfarande idag. Jag kan bara läsa klassiker. Det måste vara stora bra böcker. Med undantag av Göran(?) Falks bokserie om Vallonerna.

  77. Therese

    Jag bryr mig inte om att svara på frågorna. Däremot är jag bibliotekarie och eftersom jag själv tyckte om Scarrys böcker när jag var barn får de gärna finnas på “mitt” bibliotek. Jag inbillar mig nämligen att jag fortfarande tycker om dem. 🙂

  78. […] nu ska vi inte enbart prata om barn- och ungdomsböcker. Nu har jag en fråga till er: när gjorde bokstäver  – i vilket sammanhang som helst – […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.