Jo alltså när man som jag är en firad, upphaussad bloggare som alla vill … äh. Jag kan inte ens lura mig själv.
För nio år sedan jobbade jag med en karl som numera har sadlat om och ibland är med och marknadsför t.ex. filmer. Det är en synnerligen trevlig och duktig männsch som kan formulera både klokskap och roligheter, och som plötsligt kom på att han ju kunde bjuda mig på galapremiär av filmen ”7X –Lika barn leka bäst”, som har biopremiär på fredag. Jag och den medbjudna Sextonåringen bestämde oss för att klä upp oss i galautstyrsel, men även att hela dagen ladda med roliga aktiviteter eftersom filmens handling lät bara lite, lite roligare än en politisk reklamfilm av Roy Andersson. Från SF:
”En förort någonstans i dagens Sverige. Nyinflyttade Edvin har snabbt förvandlats till skolans slagpåse, bästisarna Jenny och Mis tillvaro är kantad av våldsamma män och syskonen Morgan och Martina blir lämnade ensamma då föräldrarna prioriterar semester framför betalda räkningar. En upphittad pistol erbjuder plötsligt möjlighet till förändring.”
Jag återkommer till filmen om en stund. Först ska jag bara rekommendera Fotografiska museet, som ligger inklämt mellan Birka Cruise och Viking Line i Stadsgårdshamnen.
Men ta inte med barnen till ovanvåningen där Joel-Peter Witkin ställer ut foton av döda människor – helst när deras huvuden inte längre sitter fast på kroppen. (Ja, det är riktiga lik. Han spökar ut dem, placerar dem i konstnärliga sammanhang och tar bild på dem. Klicka inte på hans namn här ovan om ni är känsliga eller bara rädda om nattsömnen.) Däremot är de flesta av Lennart Nilssons och Annie Leibovitz bilder rumsrena – om än väldigt nakna.
Jag (som bara tar konstiga bilder på mögel och hotellsängar) blev inspirerad och insåg att jag ju här har en helt outnyttjad konstnärsådra. Man behöver sällan skärpa, motiv, mening, bakgrund eller förklaring. Man tar bara en bild och så ger man den ett namn!
(Men jag känner att jag måste förklara. Det där är Broder Jakob, som jag idag hittade mitt i ett spöregn mitt i en telefonkiosk – och se så intressant den där GB-glassgubben i vänsterkanten får åskådaren att tänka på orange. Orange … orange som i basketorange!)
(Men jag känner att jag måste förklara. Det där är en stackars boll som bara låg där mellan spåren på stationen. Eftersom den inte var riktig, fick den ligga kvar och pysa och längta till sin kompis där i bakgrunden – den precis lika runda och orangefärgade förbudsskylten.)
(Men jag känner att jag måste förklara. Förvaringsskåpen på Fotografiska var så smala och färgglada och orangefärgade att ryggsäcken med galakläderna och finconversen inte fick plats och därför kände sig mobbade. Det blå skåpet öppnade plötsligt sin famn och erbjöd sina tjänster.)
Ni ser! Jag kan vara svåråtkomlig och mystisk om jag vill! (Men nu orkar jag inte vara det längre.)
När vi skulle gå på galapremiären, hade vi med oss uppseendeväckande kläder: djupa urringningar och höga slitsar. Men så hittade vi inget vettigt ställe att byta om på, och struntade därför i det. Väl på Saga-biografen gick vi in på toa och kollade om vi såg respektabla ut ändå. Det gjorde vi:
Det bjöds på läskeblask och en miljard olika snittar och vi fick applådera regissören, som var fruktansvärt nervös och lyckades säga ungefär ”vi satte igång på grund av stark drivkraft, vi satte igång tillsammans, det är det som är resan hit, det är allt, det är allt, tack för det”.
Och det är nu jag ber om ursäkt.
Förlåt för att jag inte tyckte om filmen. Förlåt att jag av den kornigt filmade historien bara kände mig deppig och förlåt att jag knappt hörde vad skådespelarna sa eller såg hur de såg ut. Förlåt för att jag efter ett tag tog upp anteckningsblock och skrev upp stolpiga repliker. Förlåt. Förlåt att jag inte gjorde som alla andra och applåderade och busvisslade under eftertexterna.
Huga.
Filmens femtonåringar var så stereotypa att de antingen var genomgoda änglar eller elaka psykopater. Alla vuxna var imbecilla troglodyter. De som var dumma bestraffades – de som var goda fick sin hämnd.
Här kommer några av replikerna som jag lyckades urskilja – läs dem gärna högt och med inlevelse så att alla runtomkring er undrar vad ni håller på med:
– Jag tar överpris, fattaruväl.
– Du är säkert populäraste tjejen i klassen.
– Jag kommer ihåg hur det var att ha prov. Det kan vara jäkligt jobbigt.
– Jag kommer bli bränd på bål!
– Det är fan aldrig nån som tror på vad tonårshoror säger.
– Tro inte att jag inte skulle göra om det!
Om ni tycker att Ingmar Bergman gjorde filmer i moll, ska ni gå och se den här och ha som referensmaterial.
De målade grå skåpen fick mig att komma ihåg den söta barnboken om en liten kanin som just flyttat in i ett nytt bostadsområde, men inte kunde hitta hem för alla hus såg likadana ut och eftersom det var torsdag så doftade det pannkakor från alla husen. Tror pappa Kanin målade huset grönt i slutet.
Tänk att man fortfarande använder teaterridåer på biografer.
Ridån på Saga kan man klippa upp och sy om till många, många flotta galaklänningar!
Filmen visar förstås på individens utsatthet i den av henne själv skapade, materialistiska världen. Och telefonkioskbilden ger ordet ”cykelbyxor” en ny och djupare innebörd.
Är det sagotema idag?
Kan det vara en av Lillasyster kanin-böckerna?
Jag har ett svagt minne av att en av dem heter ”Lillasyster kanin går alldeles vilse”.
Ett slitet exemplar dök upp när jag rensade i vävkammaren.
Ah, troglodyter, det är ett fint ord som vi ska slå vakt om. Kommer ni förresten ihåg den där funklåten med Jimmy Castor Bunch? Och visste ni att Troglodytes Troglodytes är det latinska ordet för gärdsmyg!? Fick just veta det när jag googlade efter videon.
@Dina: Ja den! Den var min absoluta favoritbok när jag var liten. Jag tror att ett sönderläst ex fortfarande ligger hemma hos kära mor. På senare år har jag hittat samma story fast med ett annat djur (gris? igelkott?), men det var bara en blek kopia.
Nej, det är inte lillasyster Kanin. Det här är en engelsk bok som fanns redan när jag (eller min syster) var liten. Husen var en sån där lååååång rad engelska radhus som var exakt likadana.
Man kan ana att boken ger en förklaring till varför de husen (numera?) har individuella färger på stuprännor, hängrännor och andra rör. Det är för att alla ska kunna hitta hem, typ: Bill bor bakom den lila dörren mellan den neongröna och den chockrosa.
Det hade varit riktigt konstnärligt om texten i broder Jakobs telefonkiosk istället hade berättat om kaffe och semla.
Tur att det inte är semmelsäsong nu.
Jag är spekulant på sextonåringens skjorta om hon tröttnar på den.
Då jag nu lusläst varje tecken på hela lotten.se efter att av misstag halkat in på bloggen genom googles outgrundliga vägar känns det som att jag borde skriva en rad i kommentatorsbåset.
Om man skall generalisera så tillhör jag nog (förhoppningsvis?) inte den stereotypa läsaren (23-årig man studerande till civilingenjör i industriell ekonomi), och jag måste medge att jag normalt sett inte har fattat något vidare tycke för dagboksbloggar som mest brukar innehålla meningslöst dravel i en enda språklig internettypisk röra. Tack Lotten för att du bevisat motsatsen! Nu är du såklart språkexpert, och kan det där med att skriva intressant, men det krävs ju ändå något mer för att man (läs jag) skall vilja fortsätta läsa en totalt främmande människas dagboksblogg.
Om vi lämnar berömmen och hoppar till mig igen så är jag Chalmerist, och mina akademiska meriter i språkliga ämnen sträcker sig till ett MVG i Svenska B på gymnasiet, men ändå så kommer mitt värsta messerbisser-jag fram när jag ser särskrivningar, felsyftningar eller andra språkliga stolpskott. Dessa stolpskott är på Chalmers så fantastiskt vanligt förekommande att jag ibland är smått förundrad över att folk över huvud taget kan kommunicera med varandra på, och efter, skolan. Så snälla Lotten, kom och ge oss en övertygande föreläsning om hur viktigt det är med ett bra språkbruk! Passa även på att läxa upp min släkt i allmänhet och min morsa i synnerhet. Hon bloggar frenetiskt, skryter med sin femma i Svenska och skriver meningar på ren internetfjortissvenska såsom ”Pussst, jag är lixom ”slut” ida !!”. Okej, det är en blogg. Den är till för släkt och vänner, och huvudsaken är att man förstår. Men något gör ont i mig varje gång jag ser ett ”oxå”, eller alla dessa ord inom citationstecken.
Innan jag ber dig skriva på några adoptionspapper tänkte jag avsluta med en citering från moderaternas valstuga:
” Valfriheten för eleverna kommer självklart att bestå även i den nya gymnasieskolan. Det viktigt att det finns special varianter på utbildningen, lokal förutsättningar måste spela in i utbildningen. Det finns fullt med exempel runt om i Sverige där framgångsrika gymnasieprogram samarbetar med lokal företag/industrier. En utveckling som vi moderater vill bejaka.”
Källa: http://valstugan.moderat.se/?x=var-politik&y=barnomsorg-och-utbildning (och sedan under gymnasieskolan).
En text om utbildning. Som tur var sympatiserar jag med ett annat parti, annars tycker man kanske inte att det är lika roligt 🙂
Så. Nu är på god väg till en firad och upphaussad bloggare!
Jag tycker oxå om Lottens blogg. Så ”de” så.
🙁
Acke är välkommen i läsarskaran, vi är många som känner att det fattas något om vi inte får ett blogginlägg om dagen.
Man kan lätt känna sig kränkt som en kysk hauptbyrå fylld med semlor och margarin.
Vilsna kaniner verkar vara ett populärt tema …
Någon som vet vilken bok vi letar efter?
@Lotten Bergman: jag har stulit en av dina bilder på champagnen – det var en rar årgång som sammanföll med äldste sonens födelseår. Vid något lämpligt tillfälle kan den komma till användning — hans bröllop eller så. (Fast risken är uppenbar att jag har glömt den när det är dags.)
Välkommen Acke!
PK, här föreligger tolkningsproblem.
Om man är en hauptbyrå fylld … så är det lätt att känna sig kränkt
eller
Det är lätt att känna sig lika kränkt som en hauptbyrå fylld med …
?
Eller kanske inte. För hur många av oss är hauptbyråer? Å andra sidan: vad vet vi om dessa byråers inre liv och känslor?
Och frågan kvarstår: har en hauptbyrå benen sedesamt ihop?
Tja, mer kobent skulle jag säga.
Välkommen Acke – men du kan ju för fanken inte ersätta skiljetecken med smajlisar! Det ser ju inte klokt ut 🙂
Hauptbyrå, QED, troglodyt… Man blir allmänbildad här! (Bara synd att ingen frågar mig om all denna trivia när jag nu är så olat och kollar upp det.)
Tur att jag både vet vad en semla är och hur man bakar den, så jag slipper känna mig alldeles obildad.
Kan även ohauptbyråar känna sig kränkta och är dom i så fall kyska? Möbelsnickeri verkar vara en svår vetenskap.
Undrar om Dan Brown har ätit semlor? Semlor och demoner, Semmelkoden, I semlans mitt, Den förlorade semlan och Den svullna styrbordliga fotknölens palats. I valfri ordning. (vågade inte använda det lite mera ekivoka båsordet i titlarna, vi måste ju tänka på barna)
Oh, tack för det varma välkomnandet!
@Luna: Hahaha, nej, jag såg det i efterhand, tillsammans med den friska blandningen av presens och pluskvamperfekt. (Infoga skämt om icke-perfekt här).
Cecilia N, du håller väl inte fortfarande andan?
OK, berätta om pluskvamperfekt; min hjärna vägrar informera mig om denna böjningsform med det lustiga namnet. Någon gång i forntiden har jag säkert vetat exakt vad det är och jag använder säkerligen friskt representanter men nu skulle jag inte kunna peka ut en ens med en pistol i ryggen. Och liksom Dina är jag lat av mig.
@Dieva: ”hade-form”
Välkommen Acke, och tack för det fina moderata citatet. Vi borde kanske adoptera varsin ungmoderat istället och lära de små liven att stava.
Lilla fågeln Vinga hittar inte till sitt hus i boken och filmen Vinga på villovägar: http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?ItemId=21431&type=MOVIE
Filmen är värd att se, inte minst för att den följs av filmpärlan ”Konsten att överleva om man är en daggmask”, läst av Sune Mangs.
Nu har ju även jag begränsade kunskaper i det svenska språket, men det är i alla dåtid-form som någon kom på namn åt, säkerligen berusad av toppslätskivling eller liknande.
Närå, det är lugnt.
Det är så svårt att hålla andan när man skrattar högt. Och det gör man ju här då och då.
Pluskvamperfekt hörs ju är en försvenskning av franskans plus que parfait. Alltså ”mer än perfekt”.
Och om då perfekt är ”har gjort”-formen så blir ju den ännu mer perfektiga (inte perfekta!) formen ”hade gjort”. För redan då, den dåtid som man här talar om, så var det här perfekt.
Mamma: Har du diskat?
Pelle: Ja, jag har diskat.
Pelle berättar dagen efter för pappa att ”… men jag hade ju redan diskat”.
Konsten att överleva som daggmask …
Inte så betitlad, men väl i handling, sjöng jag med barna när de var små.
Nån som minns? Det var en daggmask som ”en meter under backen, så syns jag inte mer” och under tiden så gick det en massa höns på marken och letade och petade.
Jo! Han hette Pelle Jöns va?
@Anna: Just det, det var ingen igelkott, det var en fågel i plagiatversionen! Men vad hette kaninen?
@Cecilia N: Jo, Pelle Jöns var just vad han hette.
Dieva, nu har jag varit olat* igen och kollat i wikipedia
http://sv.wikipedia.org/wiki/Pluskvamperfekt
I artikeln finns många fler underbara ord (visst är det roligt i munnen att säga pluskvamperfekt?) – preteritumform, supinum, kopula (hm)… Och sista meningen ”Pluskvamperfekt används dessutom i omskrivningar av konjunktiven i irreala villkorssatskonstruktioner…”
*Jag är olat om det här så jag kan lata om annat jag verkligen behöver ta tag i.
Parfait är glassliknande efterrätt, som blir dåtid väldigt fort.
Tack Dina! Och välkommen Acke! Jag känner mig mer som en stereotyp än som en stereotyp om du förstår. Båda kanalerna alltså. Och det är nog bara översättarfacket som är överrepresenterat här om man nu vill kategorisera den här samlingen av korridorskummisar.
Nu har jag samlat mig efter en strid ström av skrattatacker och kan börja kommentera igen.
@Dina: Ja, jag var också inne på wiki-artikeln och kikade, och nu måste jag bara försöka ägna resten av dagen till att leda in en diskussion till grammatik så jag kan smyga in den meningen du citerade. Hoppas bara att ingen ifrågasätter.
@Anna: Hej och tack! Jag måste börja kommentera på din blogg också, det sista inlägget instämmer jag med till fullo.
Acke: du är helt chukt välkommen.
@Anna: Urs så du stavar!
@Christer och Dina: Tack! Nu krävs bara en översättare till Dinas citat.
Och ett tack till Acke som drog igång denna tråd.
Jag är så imponerad av alla kommentatorers kunskap om pluskvamperfekt och konjuktiv. Jag är mera lik Ackes mamma, jag bloggar frenetiskt och skryter med min femma i svenska.
Men ingen blogg är så underhållande som Lottens, både på grund av att hon är en duktig och roande skribent och dessutom har så smarta och roliga kommentatorer.
@Dieva: Kan inte förklara på annat sätt än med ett exempel:
”Om jag vore rik, vore jag inte så fattig” skulle kunna skrivas om ”Om jag hade varit rik, hade jag inte varit så fattig”.
Konjunktiv är verbformer som uttrycker något hypotetiskt, och de är inte längre så vanliga i Svenskan. Däremot är de ofta vackra. Tycker jag.
Jag menade förresten varken Ärans Och Hjältarnas Språk Med Stort S eller SvD, jag bara kom åt Skift-tangenten.
Gud, vad har jag gjort med alla mina jordsnurr när jag inte hängt i Lottens kommentatorsbås?
@Christer: Nickar igenkännande. Mitt vänstra lillfinger rycker också till lite spasmiskt då och då, särskilt då inget rättstavningsprogram är där och subtilt färgar skärmen röd av prickar under orden. Tack för översättningen för övrigt!
I detta förträffliga bås föds många stora tankar och många retliga små språkfel och den blandningen är rätt oemotståndlig. Gillar särskilt Toss-Annas idé om att adoptera en ungmoderat… minns någon det där med att krama ett skin-head?
Hm, är skinnskallen neutrum eller utrum när man använder det engelska namnet? I jakten på en lösning lär jag mig att jag kan lämna grammatiken och istället använda den semantiska nominalklass som betecknar bitar av plywood som blivit så fuktiga att lagren luckrats upp. Opproste heter det på lokaldialekten, och det kan ju för all del passa in aktuellt objekt. Dags att äta något, nu svamlar jag…
…passa in PÅ aktuellt objekt. Maaaaat!
Hallå, hallå Bloggosfären! Det här är Den djefla mannen som kommenterar direkt från en grynna i folkhavet på Gröna Lund. Ännu har jag inte hittat någon lämplig ringsignal till mobilen. Plingplong, njongnjongnjong, zuzuzuzuz — inget ljud är konstigt nog för att avvika från dem som omger oss.
Sjuåringen och Lotten står i kön till Kättingflygaren … vänta! … nu får jag höra att de är nästan framme. Spänningen stiger, spänningen stiger! Nu lämnar de kupongerna, nu går de upp på schavotten, eh, skojelimojängen, nu hakar de fast sig i varsin slänggunga.
Kommer dessa materialtrötta kedjor att hålla? Kommer centrifugalkraften att slunga ut mina älskade i Ladugårdslandsviken? Kommer jag bli änkeman och uppfostra fyra moder- och lillebrorslösa barn? Jag vååågar inte titttttttaaaaaaaaa!
På något vis känns det som att det är här jag kan hitta själsfränder som inte heller bjuder på Tradera-annonser som är felstavade?
Just nu är jag på jakt efter en piedestal på Blocket. Vad är oddsen att jag hittar någon alls och att den i så fall är rättstavad?
50-50;
Pedestal – 22 annonser
Pidestal – 36
Pedistal – 60
Piedestal – 110
Däremot ingen pellestav, som en bekant försökte med.
Acke, akta dig! Du vet inte vad du gett dig in på. Jag säger bara December…
Rapport från förorten
Acke, nu duggar det här ute. Och i det här båset duggar det tätt med språkfioler. Ja, bara som ett tips så du vet vad du ger dig in på.
Nu vågar jag inte skriva mer för då hackar Cecilia N mig i småbitar. Uhu!!
@pikoföretagaren: Hur stor är sannolikheten att fåtöljen jag sålde för ett tag sedan fick färre spekulanter för att jag stavat den rätt? 😉
@Den djefla mannen: Här: http://www.hovkapellet.com/kategori/ringsignaler/
kan du (och naturligtvis alla andra) hitta ringsignalen ni blir ensamma om. Siegfrieds flöjtspel kan på sin rätta plats i Siegfried vara riktigt roligt men som ringsignal är det outhärdligt. Efter bara en vecka bytte jag till hornsignalen som finns lite längre ner på sidan. Och då spelar jag ändå engelskt horn som flöjtsignalen spelas på.
Översättarhelena: Sextonåringens skjorta inköptes på Emmaus tre timmar innan den sattes på. Defekt var den för att den saknade skärp (sic!) och kostade endast 50 kronor gjorde den.
Ber om ursäkt för att jag tjatar. Men än en gång: tack för att ni är så finurliga och spirituella och fantastiska och förlåt att jag inte öser beröm över er en och en!
Jeeeeeez! Först nu har jag hunnit plöja igenom alla kommentarer. Pluskvamperfekt! Pellestav! Fåtölj! Toppslätskivling! Och den kära hauptbyrån!
Och så kan jag meddela att min djefla man, som älskar att prata i telefon, omedelbart ringde upp någon instans någonstans som kunde svara på vem som borde få skäll för formuleringarna som Acke gav oss. Jag hörde bara ”… jag är inte politiskt aktiv och aspirerar alls inte på statsministerposten men som språkpolis blir man ju alldeles blek av …” innan jag drogs in i en Gröna Lund-kö som varade i en halv evighet. Men förhoppningsvis får vi jobb på kuppen. (Och jatack, Acke, jag kommer gärna.)
Men veeeeeeeeeeeeet ni vilken dagens mest hårresande felstavning var? (Inte? Ah. Kommer i morgondagens blogginlägg.)
Då kan hon lätt tjäna ett par hundra om hon vill sälja den till mig! Annars tyckte jag som simpel saxofonist att dagens sensation var att en engelskthornist hänger här i båset.
Dieva: alla som frågar får stjäla bilder. De som inte frågar, stämmer jag. Eller nåt.
Niklas, tack! Vilken sympatisk sida de har. Och dra åt fanders vilken jädra signal, men hornstöten är ju en given gåva till väninnan med pinnen, du vet.
Hjälp! Är jag känd som en hackare?
Nu får jag ju slå mig själv på fingrarna och ta ett uppfostrande prat med mig själv.
Jaaa … december … enda problemet är att universitetet vill att jag ska göra andra saker än läsa bloggar just då …
Skärp dig icke, Cecilia N, vi är alla lika goda kålsupare.
Luna, jag tycker hon ska få båda! Vid rätt tillfälle och i de miljöer hon rör sig i kan flöjtlåten göra succé.
@Pikoföretagaren och Luna: Underbar empirisk språkundersökning av blocket! Pellestav, haha! Det fick mig osökt att tänka på http://xkcd.com/715/ särskilt efter allt prat om hackande (som i datorhackande, jag är själv en nörd i botten).
@Lotten Bergman och djefla mannen: Det är bra att ni gör er plikt som språkpoliser, men för mig personligen gör det inget om texten förblir intakt…
Tack också för de varnande fingren, men även då jag också är skrajsen för Cecilia N och den övriga språkparnassen så är det lika beroendeframkallande som metamfetamin (dödsknark..) att läsa vad som skrivs här och jag är redan fast.
Dina, jag har bara ett svagt minne av en bok om en prickig kaninunge som inte hörde ihop med dom oprickiga kaninungarna i familjen. Jag tror att den träffade en familj prickig kaniner på slutet och blev glad. Så sensmoralen måste vara att ”lika barn leka bäst”. Hur stämmer det med dagens integrationspolitik?
Min farmor sa alltid pillestad.
[…] Lotten Bergman är en annan bloggare som också var på galaföreställningen. […]
PK, den boken har jag för mig heter Pricken.
Nu har jag googlat och googlat men antingen så kommer Pricken upp eller så Lillasyster Kanin.
Christer! Nu får du fråga din mor om bokens titel. Pleeeeeeease.
Jag sa kolla i våra samlingar — vi har nog både Pricken och Lilla Kanin.
När sa du det Lotten.
Not to self (som det heter på bra svenska numera): det ska vara ett frågetecken sist i en fråga ju.
Ja sa även 108 när ja mena 1908 i ett annat inlägg. Lettrosugen suger.