Faktum är att historierna som skapas när man är klantig och glömmer saker (eller uppgifter, deadline:ar och blåa påsar på fötterna eller förvirrat stoppar kammen i smöret och lägger nycklarna bland besticken) nästan alltid blir roliga. Jag tror inte att jag håller på att förlora förståndet eller ens tappa minnet – jag vet att jag är disträ sedan 20-årsåldern och eftersom jag gillar att ”hålla många bollar i luften” (floskelvarning), fyller jag på med fler och fler bollar. Självklart måste man glömma en och annan liten boll här och där.
1.
I måndags var jag på sjukhuset för att röntga min väldigt intressanta vänsterfot. Jag valde att betala parkeringen genom att stoppa in betalkortet och låta det ticka på. Problemet var bara att mina rubbar cirklades (förlåt, jag säger verkligen så – hör nästan inte att det är fel längre) när det visade sig att jag hade fått kallelse till fel dag och fick åka hem igen.
Naturligtvis funderade jag då på ineffektiviteten, foten, vårdcentralerna och på hur hungrig jag var och glömde totalt bort att jag skulle ”checka ut” genom att stoppa in betalkortet igen. Så det tickade på i 24 timmar. När jag berättade om detta på Facebook fick jag tröst – det finns många som har gjort likadant, så det så! Men det finns även människor som tycker om incheckningssystemet och inte för sitt liv skulle kunna glömma som jag – antagligen är det okänsliga snåljåpar som har för lite att tänka på och dessutom badar i pengar. (Det bär mig emot att vara övertydlig – men ja, jag bara skojade i förra meningen.)
2.
Jag och barnen åkte igår med min pappa ut i en liten eka för att fiska. Vi hade flytvästar på oss och maskar som bete. Men det var något som saknades.
Fiskedon.
– Men har du inte spöna med? sa min pappa.
– Va? Näe.
– Men vi kan ta en pinne i skogen, sa han obekymrat och nynnade på en Beatleslåt.
– Och den där gamla snörstumpen kan vi ta! sa jag.
– Va? Har ni inte … Har du glömt allt?
– Japp.
– Har du … krok ..?
– Näpp!
3.
Jag åkte till det stora varuhuset med många möbler. Eftersom jag visste att jag skulle få en lugn stund och läsa och dricka lite kaffe, packade jag ner allt som numera behövs för en lässtund: telefon, rödpenna och glasögon.
Men. När jag hade installerat mig och packade upp, visade det sig att glasögonen i sitt fina fodral inte var med. Inte ens fodralet utan glasögon i var med (det har ju också hänt).
Nu är jag på väg mot Uppsala och ett kusinkalas. Något har jag förstås glömt, men jag minns inte vad.
31 kommentarer