Hoppa till innehåll

Dag: 11 augusti, 2010

Skare va så jäla noga?

Innan jag gifte mig hette jag Stenson. Det är ett mycket bra namn som inte alls många människor heter (blott 209 stycken) och när jag förr presenterade mig, drogs allas tankar via ”Stenson” naturligtvis vidare till Nils Poppe, som ju påminde om charmige Chaplin och så blev alla synnerligen vänligt inställda till mig. Om mitt namn förvanskades till ”Stensson”, blev jag en tiger och protesterade våldsamt med de kryptiska orden: “Nej, bara två s i Stenson! Inte tre!”

Synnerligen vänligt inställda till en simpel, sedermera gift Bergman som (hela 13 980 personer i Sverige heter) utan band till Ingmar, Ingrid, Bo eller ens Carl-Johan är det färre som är. Men det hör egentligen inte hit – nu ska vi fokusera på gårdagens största och viktigaste fadäs inom stavningsområdet.

Stockholms kulturfestival invigdes igår på Sergels torg. Vi sju i familjen råkade vara där just då och fick höra erbaaaaaaaaarmliga tal och se imponerande fasadklättrare samt …

”… en kakafoni [sic!] av motorcyklar, betongborrar, brevduvor, polisbilar, hejarklackar och stadens ljud och oljud. Det organiseras, förenas och under Håkan Lidbos dirigentpinne blir det vacker musik.” [lyssna lite här]

Där satt vi och – jodå – njöt. För det var kul! Motorcykeldån och dans och allt annat på en gång; det var verkligen en kakofoni. Fast de där brevduvorna kom inte på en gång, för dem verkar någon ha glömt att släppa ut. Ett par minuter efter att invigningen var färdig, kom de flaxande. Och det var då vi såg det. Det. DET!

Det hemska. The horror, the horror.

(Liten paus här bara. Ja, jag vet att krig och världssvält är värre. Men i min lilla ankdamm till hjärna är detta ett hjärtskärande fel. Ok, håll i er nu.)

”Plattan ska återerövras!" skrek en politiker medan jag granskade Kulturhusets fasad.
”Plattan ska återerövras!” skrek en politiker medan jag granskade Kulturhusets fasad.

Ge oss en förstoring! tycker jag mig höra er ropa.

Martinson hette han. (Intressant, Rudolfsson heter faktiskt 767 personer i Sverige.)
Men gah, Martinson hette han ju. (Intressant: Rudolfsson heter faktiskt 767 personer i Sverige.)

Say after me nu så att ni memorerar hur de krångliga son:arna stavar:

  • Tomas Gustafson (men Jonny Nilsson)
  • Hans Alfredson (men Tage Danielsson)
  • Alf Henrikson (precis som skådespelaren Anders Henrikson)
  • Harry Martinson (vars pappa hette Martin, så ett s till skulle verkligen behövas egentligen)
  • Moa Martinson (av naturliga skäl, se ovan)
  • Eyvind Johnson (just det, ingen som fick Nobelpriset 1974 fick ha två s i efternamnet)
  • Antonia Ax:son Johnson (tydligen har 25 män i Sverige Johnson som tilltalsnamn)

Men ska man behöva vara så himla noga att man kollar stavningen på ett namn bara för att det ska stå sådär stort på ett stort hus och för att man firar en stor begivenhet som Aniara? Alla fattar väl vad man menar – som om vi skulle ha en Harry Martinson till, eller va? Det spelar väl inte så stor roll, tänk på alla barnen i Biafra istället! (Kanske ni säger.)

Ok, men mjaeh. Jag tycker att man ska vara noggrann när man kan vara det. Så jag sökte upp felstavaren och gav henne en omgång.

Nejdå, skojade bara. Det här var bara en av deltagarna på invigningen.
Nejdå, jag skojar bara. Det här var bara en av deltagarna på invigningen.
Share
95 kommentarer