Jag är faktiskt lite orolig för männen i den dagsfärska Ikea-katalogen. Jag läser den inte som fan läser bibeln utan som en normalkund läser Ikeakatalogen: med förstoringsglas och rödpenna.
(Protester mot denna beskrivning av en normalkund emottages i tre exemplar endast på torsdagar mellan 13 och 14. Att jag utan att fråga har snott alla bilder utan att fråga skäms jag inte ett dugg för.)
Here we go! Vi börjar med tre skrivregelspåpekanden.
1.
Jag hade nästan vant mig vid alla mellanslag efter namn skrivna med versaler – som ”IKEA Katalogen”. Då dök det upp andra saker:
2.
Jag hade nästan vant mig vid det skippade mellanslaget efter tusental när jag plötsligt insåg att mellanslaget dyker upp igen – när det handlar om tvåsiffriga tusental:
3.
Jag hade nästan vant mig vid enstaka siffror och bokstäver som försvinner bland kuddar och bakom stolsben, när jag hittade ett kamouflerat varumärke:
Men hur var det då med männen i Ikeas nya katalog? Jo, jag anar dolda budskap, förstår ni. Jag läser Ikeakatalogen som en Harlequinroman!
Eller hur?
______
Uppdatering
SvD tror inte som jag att man medvetet anpassar sig efter tidens tecken på Ikeakatalogens redaktion: ”Men Ikea och dess grundare Ingvar Kamprad har sannolikt lagt liten, om ens någon, vikt vid rådande ismer [—]”.
