Hoppa till innehåll

När jag igår gjorde bort mig på releaseparty …

… gick Sverige in i ett träsk som senast hette 1976. Det var nämligen senaste gången som vi inte var med i Melodifestivalen eftersom man ju inte kunde tävla i musik. Sa de.

Tsst, man kan tävla i potatisskalning och strumppåtagning. Då kan man också tävla i musik. Och här har ni en av Melodifestivalgalningarna som totalt har tappat intresset! Istället för att följa alla sändningar som jag har gjort sedan Hedenhös , var jag alltså istället på Sandra Gustafssons releaseparty för Svedd, “en psykologisk spänningsroman”.

Och vad händer då på releasepartyn?

  • Författaren får blommor och gratuleras till nedkomsten.
  • Gratulanterna minglar och träffar nytt folk.
  • Alla får någonting att äta, någonting att dricka.
  • Gratulanterna får en signerad bok.

Jag klarade av att äta, dricka och få en bok. Resten misslyckades jag med – blomma hade jag inte en tanke på och de enda jag pratade med, kände jag redan. Jag borde faktiskt inte få gå på sådana här tillställningar.

Dessutom begick jag tydligen en kardinalsynd eftersom jag är uppfostrad i fel hippiekretsar eller bara är allmänt pantad. Magdalena Ribbing hade förmodligen tagit sig åt hjärtat och svimmat när jag gjorde det jag gjorde. (Men inte hade jag varit där och tagit emot henne och gett henne luktsalt eftersom jag bara fokuserar på fel saker.)

Ölfokus. (Sandra i bakgrunden.)

Så här var det. Bartendern på releasekalasplejset blandade drinkar iklädd svart linne, som knappt klarade av att stänga inne de svällande musklerna. När Sandra klättrade upp på bardisken för att läsa ett stycke ur den nya boken, låtsades jag ta bilder på henne. Smart, va?

Han hade inte en boll på huvudet på riktigt.

Men det var inte där jag gjorde min stora tabbe. Den kom senare, när bartendern stod med ryggen mot oss och fäpplade med slamriga saker samtidigt som musiken skrålade och alla pratade i mun på varandra. Vi försökte få kontakt med honom för att göra en beställning och jag ville faktiskt bara hjälpa till på ett sätt som jag vet brukar funka.

Så jag busvisslade mitt allra finaste busvissel.

Detta busvissel är jag faktiskt är väldigt stolt över och jag har under åren haft enormt stor användning av det i alla möjliga situationer. Det var inte alls den allra värsta visslingen med 87 dB och knorr på slutet utan bara ett ganska beskedligt kvitt-vissel.

Men. Mitt sällskap ryckte till. Alla andra i lokalen ryckte till. Bartendern ryckte till (tror jag det, det var ju det som var meningen). Anna Toss pekade på mig och sa:

– Det var inte jag! Det var inte jag! Det var hon! Hon! Det var hon som visslade!
– Va? Oj, förlåt, sa jag och tittade på bartendern. Tog du illa upp?
– Mja, det är kanske värre att bara slänga pengar på mig, men ja. Man visslar inte, sa bartendern utan att le.
– Man visslar på hundar, inte på folk! förklarade Anna tålmodigt för mig.
– Oj, jag ber verkligen om ursäkt – jag menade inget illa, sa jag och slog ut med armarna och längtade till en basketplan.
– Mhm.

Sa bartendern och såg riktigt, riktigt allvarligt på mig. Resten av kvällen försökte jag fånga hans blick och le lite mot musklerna, men det var stört omöjligt. Jag ville verkligen bara påkalla uppmärksamheten.

Vad betyder då en vissling på en bartender? Att jag ser ner på honom och vill trycka ner honom i skoskaften och inte alls ge honom en massa pengar för en öl? Att jag vill att han går fot och lägger sig ner och spelar död? Är det likadant i alla delar av världen och Sverige?

Om man är en förtjusande dam som kvällen till ära har både dekolletage och (förhållandevis) kort kjol och bara har varit vänligheten själv vid tidigare tillfällen till kontakt och plötsligt ger ifrån sig en vissling i ett av slammersurr fyllt rum … är man då fortfarande värd stegling och rådbråkning?

Förlååååt alla bartendrar! (Jag kanske bör hålla mig hemma och kolla på Melodifestivalen, fotbollsmatcher och Bones och inte röra mig ute bland folk.)

Pssst-uppdatering:
Det skrivs intressanta ting i kommentatorsbåset.

Share
Publicerat iBloggen

66 kommentarer

  1. Menar du att du inte visste att det är bland det ofinaste man kan göra mot en serviceperson? Horribelt!

  2. PK

    Jag tycker att du lyckades bra med det viktigaste. Du kan få vissla på mej om du vill, jag tar inte illa upp.

  3. Ribbing kommer att komma och ta dig i örat personligen. Beware.

  4. Varför är folk så förbannat lättstötta nuförtiden? Är det en yttring av det nationella paniksyndromet, typ ”Allt jag inte förstår måste vara ett hot”? Eller har snubben bara höjt sina 17β-hydroxiandrost-4-en-3-on-halter för mycket på gymmet?

  5. Bartendrar och annan serveringspersonal serverar när det passar dem. Bara dem. (Och här borde jag naturligtvis ha skrivit “dom” men det klarar jag inte.)
    Kundens behov är självklart av underordnad betydelse. Vill man påkalla deras uppmärksamhet får man göra det diskret. Helst så diskret att det inte märks.
    En gång för länge sedan när serviceavgiften adderades till notan var jag så förbannad att jag drog av den eftersom jag tyckte att jag inte fått någon service. Då blev det väldigt upprört och alla som suttit och rökt i köket var helt plötsligt ute i restaurangen.

  6. Det andra man absolut inte gör är att knäppa med fingrarna. Bara så du slipper göra bort dig igen.

  7. Men jisses vad han var känsligt då . Knäppa med fingranra är faktiskt värre . Jag tycker att du är väldigt trevlig ! Dessutom en lång , snygg blondin. Han borde ha visslat efter dig !

    // Fruhatt som också är blondin.Fast en kort blondin 🙂

  8. /ingrid

    Ropa hallihallå i baren nästa gång.

  9. Gits Olsson, som jag skrattat många regniga sommardagar åt läsandes gamla tidningar på landet, kliandes myggbett och lyssnandes på skrällig transistorradio, har haft samma problem. Det är inget modernt påfund.

    Vi ses på Statt i Piteå

  10. Ha! Länkningen fungerar! Nu blev jag allt lite stolt!

  11. Jag TROR att det är lika illa att hojta ÖH! HÖRRU! Det är bartenderns boll, helt enkelt. För att ta till en begriplig metafor.

  12. Tack för länken till Gits, Pipopp, han var min första idol. Den andra var Kar de Mumma. Den tredje var Ehrenmark. Och den fjärde var Glenn Berry.

    Ok, bara för att förklara lite eftersom jag inte vill vara horribelt obildad: jag förståååår att man ska behandla folk med respekt och vara vänlig och trevlig. Att knäppa med fingrarna har jag aldrig fått för mig (det är dessutom synnerligen opraktiskt när det är ett högt ljud man vill få till) och att säga hallåhallå VÄLDIGT HÖGT hade kanske funkat efter några gånger … men det hade inte låtit särskilt trevligt det heller. Det bästa hade varit att snällt vänta, förstås.

    Att man inte ska vissla kan jag också förstå, men min vissling kom sig av att jag är skadad av alla sammanhang där visslingar är inte bara lämpliga utan även omtyckta.

    Jag tror att jag ska leta upp PK och vissla lite på honom. Ni andra kan kolla på Niklas länk till Papphammar! (Lägg märke till att replikerna bär ett Alfredsonskt drag.)

  13. Hasse

    Lotten, du har ju en iPhone. Det finns en app som heter “service bell”. Simsalabim och dina problem är lösta. Gratis är den också. Jag vet dock inte vad Ribbing anser om den.

  14. jo

    Nejonej, man ska inte vissla så där, utan väcka sympati genom att diskret hojta: ajaj ojoj, välta vinglas, halta eller annat fånigt. Inte genom uppmärksamhet, för det kan vilken idiot som helst göra.

    Off topic
    Du har ju bara 28 bokstäver att välja på. Hur svårt kan det vara att tråckla ihop en payoff, en slogan/underrubrik mellan dåtid – nutid eller i tid och otid. En kombination av 28-bokstäversvandringen mellan …

  15. @jo: Problemet blir lite större än så. Det är 28 bokstäver att välja på för första bokstaven och 27 att välja på för den andra (om man inte tycker det är ok att börja med dubbeltecknad bokstav som i det konstiga namnet Aaron, då blir det 28 där också) och tredje och så vidare. Dessutom tillkommer mellanslag, alltså 28 val för varje tecken. För att skriva en beskrivning med samma längd som “En golgatavandrig på legobitar” har man alltså 28x28x28x28x28x…x28 (31st 28:or = 28 upphöjt till 31 ≈ 20373000000000000000000000000000000000000000000) val att göra. Otroligt att man kan skriva över huvud taget egentligen.

  16. Tack, Niklas!

    /en som gapskrattade

  17. Vad sägs om en liten lämplig signalflagga?

  18. Hasse: Låter den där service bellen (i brist på bättre ord) som en busvissling?

  19. Jo: Jag välter inte bara vinglas utan allt annat som kommer i min väg — helt oavsiktligt. Om jag hade varit död, hade folk talat om mig som “det charmiga yrvädret”, men så länge jag lever är jag bara en “idiotisk klumpeduns”. Ah!

    En golgatavandring mellan omkullvälta vinglas.

    Ja, jag kan tillverka en signalflagga, bra idé Anta Snaque! På den kan jag kanske brodera snirkliga bokstäver som formar “VISSEL” ..?

  20. Funderar på hur det skulle se ut om språkkonsulter, skribenter och föreläsare började bete sig som bartendrar.
    – Kommatering? Ställ dig i kön som alla andra.
    – Förkortningar med eller utan punkter? Det kan du fundera på en stund medan jag torkar av bildskärmen.
    – Skriva en folder? Vettu, här är många andra som ska ha före dig …
    – Paus? Nu? Nix, när jag säger till! I min sal är det mina regler som gäller.

  21. jo

    @Niklas: Åh fasen, var det sååååå omfattande hade jag ingen aning om

  22. PK

    Att få se Lotten här på kontoret i P(itt)sburgh vore en smula överraskande. Fast trevligt, så klart.

  23. Hasse

    Den låter som en service bell helt enkelt!

  24. PK

    Jag har för övrigt aldrig varit på någon frisläppningsfest, kul att få en rapport på hur det går till.

  25. jo

    @Lotten: När du viftar med flaggan bör den tuta som en siren. Annars ingen effekt. Det finns sådana däringa småsmå röda tutor på Buttriks i Stockholm. Helt jäkla galet effektivt i nästan alla sammanhang.

    Alla idéer är bäst utom de allra sämsta givetvis. Men ingen idé är dålig. Egentligen.

    @Niklas. Kan du skriva alla nollor med bokstäver – hur många tusentals miljonbiljoner det blir.

    @En djefla man. Hm!

  26. PG

    Jättebra! Undrar vad Ribbing skulle säga om en bartender som, i nästan oklätt skick, inte är uppmärksam och som blir moloken eller rentav fientlig när gästerna påkallar hans uppmärksamhet på nästan det enda sätt som är möjligt. Du har rätt att vara trevlig eller otrevlig, men bartendern bara måse speja, lyssna och le — och gärna be om ursäkt för att *du* *tvingas* vissla på honom.

  27. Njae, jag undrar jag om “VISSEL” är det rätta att skriva på en sån vimpel.

    Hellre då: “Ursäkta, kan jag få beställa?”

    Men skriv för all del inte Uschäkta, för då tänker de nog att du redan fått vad du kan härbärgera.

  28. Jag brukar bli sur när gubben visslar på mig. Det är inte en vissling av uppskattning utan den betyder “Se till att få ändan ur vagnen.” Så jag är, liksom bartendern, en känslig skäl och vill bli tilltalad med vänlig röst.

  29. Sorry, känslig själ menade jag förstås.

  30. @jo: Jag är inte säker på att det blir lättare då men jag ska försöka:

    tjugotriljarderkvadriljonertrehundrasjuttiotretriljonerkvadriljoner borde det bli. Ungefär. Eller vad säger språkvetarna?

  31. @dendjeflamannen & @niklas: Hahaha!

  32. Det är helt sant att jag pekade på dig. Men ni skulle ha sett vilken hemsk blick som riktades mot mig, hade b. kunnat m. hade jag varit död som en sill! Jag borde självklart ha kastat mig fram och tagit skottet för att rädda Lotten, men jag fegade ur. Tur att jag inte blev livvakt åt någon president.

    Sen vill jag tillägga att jag är emot lättstötthet bland servitörer, förmodligen för att jag aldrig serverat själv (eller jo tre dagar 1983 men de räknas inte). På många krogar i Stockholm springer personalen omkring iklädd tröja med texten “Jag heter inte HALLÅ”. Vilken fruktansvärt du tröja! Vad HETER du då människa, vill jag alltid fråga, eller återkomma till krogen i en tröja med texten “Inte jag heller”.

  33. Dum, menade jag om tröjan. Inte du.

  34. För att ge dig lite tröst, så misslyckades jag med exakt samma saker som dig igår, med undantag för visslingen. Vilket KAN bero på att jag en gång varit verksam inom restaurangbranschen.

    Det känns lite av en tröst att det inte bara var jag och mitt sällskap som glömde blommorna. Jag tyckte det såg ut som om ALLA ANDRA hade det och jag var tvungen att kommentera det till mitt sällskap för varje person som steg in i lokalen! Vi hade uppe på tapeten ett tag att ta med oss in en blomma från pubens blomlåda utanför, men vi bestämde oss för att låta bli. Det kunde ju ha inneburit att vi gjort bort oss ännu mer! (Om någon sett oss, alltså)

    När det gällde att mingla runt och prata med nya människor så misslyckades jag även där, då jag helt enkelt är för blyg i nya sällskap. Hade jag inte varit det hade jag kanske fått veta att du och Anna Toss också var med, vilket jag inte hade en aning om förrän nyss! Det grämer mig lite nu, eftersom jag gärna hade “träffat er” på riktigt, då jag kikat in ibland på både din och hennes blogg!

    För övrigt reagerar jag på att den där bartendern (som var riktigt snygg, tyckte jag) var mångas samtalsämne i går, märker jag nu när jag sitter och följer länkar till andra som var på den där releasefesten igår.

  35. Men du. Han var ju verkligen sååå snygg så lite kunde du väl ha fått vissla? Synd att du bara pratade med folk du kände, du verkar skoj -vi kunde ha pratat. 🙂

  36. För det första måste jag faktiskt be om ursäkt till Anna. Man bara umgås lite på lös fot med mig, så hamnar man plötsligt i en bloggdialog utan att ha en chans att protestera.

    Anna: förlåt att dina ord hamnade här utan att jag frågade dig om det var ok! (Men jädrar vad kul det var!)

    Fatou: Jag (och förresten Annika Bryn, även kallad AB) lider av ansiktsblindhet och kan inte för mitt liv komma ihåg hur människor ser ut ens när vi har träffats tidigare. Visserligen är även jag blyg och sätter mig gärna i ett hörn, men till stor del beror det på skammen att tanken “fan, den här personen har jag träffat förut, vem i helvete är det?” hovrar över alla spontanmöten. Jag ser nu när alla bloggar om gårdagens releasekalas att jag har befunnit mig i samma lokal som allsköns bloggare som dig, som jag borde ha pratat med. Men hur i hela friden vet man det?

    Ropen skalla: namnlappar till alla!

    Och så en bunt beröm till Fru Hatt som gick fram till mig och väldigt konkret sa vem hon var. Hej Fru Hatt! (Och förlåt mig för mitt handikapp när det gäller ansikten.)

  37. Ja, heder till Fru Hatt, hon kom fram till oss också! Annars hade jag blivit ännu mer besviken idag, för då hade jag verkligen “missat alla”! Lite känns det nu som om jag varit inbjuden, men suttit i en glasbur och inte kunnat prata med någon, trots att det handlar om MIG och min brist på att känna igen folk och MIN brist på att våga prata med “okända”. För då hade jag ju också fått veta att alla inte var så “okända” för mig som jag trodde igår! Ja, namnlappar eller “alla-presenterar-sig-för-varandra-tvång” nästa gång!

  38. Och så måste jag säga till Gunnel: vissla tillbaka, vetja.

  39. PK

    Jag vill bara förtydliga att jag inte är PK-Johan. Eller snarare att PK-Johan inte är Pysselitens Karlslok. Du måste vara lite försiktig med hur du använder bokstavskombinationen PK, Lotten.

  40. Jag veeeeeeet, PK! Jag var lite distraherad och förvirrad och vindrucken, bara. Jag har en gång kallat min djefla man “mamma” en gång, och det var nästan värre.

    Kolla nu på filmen på SVT1 istället — den är jätterolig!

  41. PK

    Vilken film är det? Tror du att jag får in svt1 på tv’n på hotellrummet? Det är mest amerikanska kanaler på tv här i P(itt)sburgh. :=)

  42. Skojar du? Jag är uppriktigt hedrad! Det är en ära att få vara med i dina poster, även i roller som Den bannande, eller Den pekande.

  43. Ja! Det var en rolig film om en begravning på svt! Engelsk förstås.

    Annika kanske skulle göra verklighet av det där med bloggtofsen, verkar det som när man läser referaten här om minglet igår?

    Jag har ingen koll på att du har dåligt ansiktsminne. Men lovar att störta fram och presentera mig ordentligt nästa gång.

  44. PK

    Nu ska jag ut och slå runt.

  45. Tänk att visslingar väcker så många tankar och känslor. På den tiden när vi bodde i kvarteret med massa ungar och en stor lekpark i mitten diskuterades vett och etikett i hur man påkallade sina telningars uppmärksamhet (det här var förstås innan ungarna fick sin första mobiltelefon innan de kunde siffrorn). Var det okej att gå ut på balkongen och ropa “Oooskaaaar!” “Ooooskaaaar!” “OSKAR!!!” “OooOOskaaAR!!” så det ekade i kvarteret i en kvart tills ungen dök upp? Var det bättre att gå runt bland husen och skrika med lite mindre bokstäver? Ringa till alla tänkbara kompisar? Skicka ut stora och små syskon som gastade för full hals i lekpark, skogsbryn och trapphus?

    Den enda det rådde så gott som full enighet kring dess förkastlighet var visslingen. Alldeles särskilt busvisslingen.

    Man visslar på hundar och andra djur och kreatur. Man visslar inte på människor. Tyckte kvarterets folk. Fast han som visslade på sin son tillfrågades förstås inte. Han fick bara utstå en och annan sån där blick.

  46. @Lotten och några till: Ni är inte ensamma; både jag och Vickan är också ansiktsblinda. Min fru brukar ha jätteroligt när hon frågar mig vilken kändis vi just mötte. Igår var det Robert Gustavsson…

  47. Och jag skulle vissla på vad som helst om jag bara kunde.

  48. jo

    @Niklas: ojsan, vilken tungvrickare det blev då. Det där kan jag inte ens uttala högt i ett enda andetag.

  49. Utan visslingar och HALLÅ blir man i vissa barer utan öl! Det krävs ett visst mått av andra attribut om man inte får höras, tex. armbågar, utstrålning, karisma eller en märklig hatt (Lotten, var Plommonstopet hemma?)

    Jag saknar just utstrålning och karisma och brukar få problem vid skjutdörrsentréer. Där händer det att jag i desperation viftar med armarna för att detekteras råkar slå ner folk med mina vassa armbågar.

  50. Luna

    Hej,

    Jag har inte mycket att komma med i nuläget, men vill bara informera om att jag är hemma igen.

    Eller förresten – Dålig bartender som får en kund att känna sig dum.

  51. Luna

    Hej.

    Hej!

    Hej?

  52. Min man hittade på en vissling som byter toner på ett karaktäristiskt sätt när han skaffade första hunden.

    Nu använder jag den för att påkalla familjemedlemmars uppmärksamhet när vi är ut någonstans och det inte känns lönt att hojta. Hela familjen känner ju igen den trudelutten. Den betyder i de här fallen “Du ser ut som du letar efter mig, här är jag”.

    Jag vet en annan (hörande) familj som kommunicerar med (riktigt) teckenspråk när de befinner sig på hojtavstånd. Men riktigt hur de först får kontakt med varandra har jag inte koll på.

  53. Lotten, nästa gång – om signalflaggan inte fungerar – låtsas/säger du bara att du visslade uppskattande åt en snygg bartender.
    Förresten är jag lite avundsjuk på dig som kan busvissla. Jag har försökt lära mig, men misslyckats totalt.

  54. Jag övade länge och gick omkring med spott och dregel på hakan i flera år!

  55. När vi var i Tyskland på körfestival kallade en av sopranerna (jag är alt och skulle aldrig göra så) på en servitris med ett rappt och uppfordrande “Fräulein!”. Gissa om vi fick hjälp…

  56. HUR lär man sig busvissla? Förstår att man måste öva, men om övningen mest låter som “fjuttfjutt” så hjälper det ju inte ett dugg.

    Min chef frågade häromåret vad vi ville göra på personaldagarna (då vi brukar ha internutbildning och även en hel del trevligt) – och fem av oss sa nästan samstämt (samstämmigt?) att vi vill lära oss busvissla. Det skulle vara en perfekt aktivitet: man har roligt, man har nytta av det, det är stärkande för självkänslan när (om…) man lyckas. Och säkert väldigt teambildande också, på någon nivå.

    Chefen tog oss inte ett dugg på allvar. Istället fick vi gå på tipsrunda och diskutera verksamhetsutveckling (fast inte samtidigt). Trååååkigt.

  57. Aha. Jag kanske ska lägga ut en busvissel-skola?

  58. Jaaaa!

  59. Fast det är mera liksom *huiii-hiiiitt*.

    (Jag har börjat ladda för busvisselskolan.)

  60. Hurra, det var precis det jag hoppades på. Rackarns vad du är bra på att läsa mellan asteriskerna Lotten!

  61. […] presumtiva äkta karlar eller frottera mig med väluppfostrade människor. (Jag kan ju förstås vissla på eller åt […]

  62. […] uppmärksamhet med detta ljud, men jag vet inte, jag. Däremot vet jag att man inte ska vissla på en bartender, hur mycket han än ignorerar sina […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.