Jag har svårt när det gäller att sticka ut hakan, uppröra och vara kontroversiell. Ibland vågar jag påstå självklara saker som att kollektiv bestraffning är av ondo eller att handbollsspelare inte ser ut som basketspelare. Men jag håller mig oftast till bagateller och petitesser och trivs med det.
Men så är det detta med den spännande dåtiden som kommer att kollidera med framtiden eftersom nutiden är så flyktig.
Mitt husorgan är ”Husmorslexikon” från mitten av 1950-talet. Där har jag hittat stoff till ofarliga ämnen som huvudbonader, en blindtarmsoperation, kroppskultur, klädkris och hushållstips. Men efter att ha snubblat över David Eberhardts text om hur nakna barn inte är tänkbara på bild idag, tänkte jag visa upp hur det kunde se ut förr. Barn av min tid som jag är – och påverkad av nutiden – känner även jag att bilderna är hisnande nakna. Utan skanner som jag är, har jag istället fotograferat bilderna i boken – ber om ursäkt för suddkvalitén. (Men det kanske gör barnen lite mindre blottade?)
Hur känns det att titta på bilderna? Tycker ni att det är obehagligt eller lika naturligt som när era egna eventuella barn – som alla andra barn i en viss ålder – envisas med att slita av sig kläderna i tid och otid bara för att det är det man vill i just denna ålder?
Jag kommer ihåg en scen i Kramer mot Kramer, där en naken kvinna möter huvudpersonen (en åttaårig kille) i en lägenhetskorridor. När jag såg filmen på tv under mitt år i en amerikansk familj i USA, reagerade båda föräldrarna i soffan starkt under just denna scen. De kastade sig över den 13-åriga dottern i familjen och höll för hennes ögon så att hon inte skulle råka se en kvinna alldeles naken. Detta berättade jag skrattande för alla i Sverige när jag kom hem, för det här med nakenhet var ju ingenting. Tyckte jag.
Jovisst är det skillnad på nakna barn och nakna vuxna – men i text och på braskande löpsedlar verkar nästan allt vara tillåtet, medan just bilder är … olämpliga?
Bara så att ni inte ska tro att Husmorslexikonet är en uppenbar skandalbok med enbart nakenbilder, visar jag upp i vilket sammanhang de nakna barnen dyker upp. Strax efter amning kommer nämligen avfall:
Barnets kroppsliga (oproportionerliga) utveckling illustreras av denna bild:
Så vad är då min åsikt? Ptja, kanske att nakenhet inte är något man måste sky till alla medel, bara. Vi ser ut som vi gör, barnen ser ut som de gör och en naken kropp här och där kanske inte skadar lika mycket som den där förbaskade bantningshysterin och perfekthetssträvan som kan sammanfattas i uttrycket ”Beach 2010”.
(Ni ser, inte heller idag sticker jag ut hakan. Jag bara påtalar det uppenbara.)
Barnporr!!!
Skämt åsido, jag kommer att tänka på när jag och en kvinnlig bekant och hennes fyraåring var på Eriksdalsbadet för några år sedan. Jag plåtade dem … varpå en stirrögd, flåsande, frustande och galet andfådd badvakt kom springande och hejdade mig.
-Varför? frågade jag.
-Barnporr!! blev svaret.
Jag tror faktiskt att man lät bebisar sova utan blöja ibland förr i tiden. (Och faktum är att våra telningar också gjorde det ibland.) Man hade galonöverdrag på madrassen (fast vi hade plastad frotté) och en dubbel ihopvikt tygblöja under bebisens mittparti. Luftigt och skönt! Då märker man också att bebisar faktiskt inte kissar särskilt mycket när de sover. Du får testa på barnbarnen, Lotten!
Nån gång hörde jag talas om av en äldre man att hans barnsäng hade en ”madrass” av torv. Vilket gjorde att de inte ens hade tygblöjor i hans barndom.
Jag hade väl antagligen prisat tygblöjornas förträfflighet precis innan.
Torven sög upp som en norrländsk inandning tydligen.
Bebisars kissvanor under sömn är olika. Dottern var torr när hon sov, men sonen blötte ner sig åtminstone en gång under natten så till den grad att han vaknade. För att alla skulle få sova ifred hade vi slängblöjor till honom om natten.
Så den äldre mannen i stycket ovan träffade jag antagligen som enbarnsmamma.
Jag har sett bikinis på spädisar på amerikanska stränder. Det är inte bara löjligt, det spär på b-porreffekten på något vis.
Det finns en väldigt bra bok som heter Naken om baken där man får veta precis när det är okej att vara naken och när det inte är det. Rekommenderas. Och tack för bokpaketet! Det kanske var Naken om baken du hade tänkt skicka egentligen, men den jag fick verkar minst lika bra!
Jag har nu letat förgäves efter en speciell scen med Birgitta Andersson, där hon visar hur hon gör när hon blir uppbjuden av en man och inte vill dansa. Hon svarar uppåt väggarna tills de ger upp.
– Får jag lov? säger en karl och bockar.
– Naken? Här? PÅ BORDET? NUUU? tjoar Birgitta Andersson.
Någon av er som minns?
Minns inte Birgitta Andersson, men ska komma ihåg tipset. Åker på konferens med övernattning imorgon, så det kan komma väl till pass.
Jag blir ledsen när jag ser små små tjejer som inte törs gå oklädda in i duschen på badhuset. Det är så himla besvärligt att alltid vara medveten om kroppen. Bröst och grejor hänger ju där hela tiden, man är inte sexuell bara för att dom syns. Blir nästan demonstrativt onoga med att hålla handduken omkring mig själv. Mera naket, mindre skruvade ideal och mindre sexualisering, bitte.
Som av en händelse tog jag den här bilden idag i P(itt)sburgh, http://farm4.static.flickr.com/3394/4640089755_b223ab928f.jpg .
På min blogg finns fler bilder från ovan nämnda stad. Bland annat har jag gjort en Lotten och fotat mitt hotellrum. Inget mögel funnet, bara lite damm på en sprinkler. Visste ni att det kan bli översvämning om man hänger kläder på galgar i sprinklern?
Jag håller med Lotten och Luna och Plastfarfar. Vill dessutom ansluta mig till den av kommentatorerna hos Eberhard som antyder att en allt större rädsla för snart sagt allting griper blint omkring sig idag — jag vet att jag inte är originell när jag säger att pressen bär en del av skulden för detta (hemskheter säljer lösnummer, trevligheter gör det inte). Det är upp till oss alla att besinna oss och inte se varje enskild hemskhet som en statistisk normalitet. Det är vårt förbannade ansvar att genomskåda olyckskorpskraxande rubriker, att sätta oss in i hur våldet fungerar, vilka som utövar det och vilka som utsätts för det. Galningar som slumpvis slår ner vem som helst finns förvisso, men är extremt sällsynta. Vanligast är att folk som känner varann ger och får på käften.
Pedofili är förstås känsligare, men jag kan inte se att striktare regler för nakenhet skapar annat än fler misstänkta pedofiler — Johnnys kommentar här ovan är ett praktexempel på det: om helt vanliga foton på nakna barn plötsligt klassas som barnporr har vi miljoner pedofiler i det här landet, undertecknad inkluderad. Att sätta bikini på småtjejer gör dem bara till Lolitor, vilket Plastfarfar påpekar. Det är ju det _nästan_ avklädda som innehåller störst laddning och starkast erotiska signaler, inte det helnakna. Så jag är benhårt övertygad om att den sortens ”sedlighet” är fullkomligt kontraproduktiv.
Jag kan inte se problemet med nakna barn, däremot ett problem med rädslan för att visa nakna barn.
Det är ju det pedofilfobin (skriver ”fobi” därför att rädslan är överdriven och ofta ogrundad) som gör sig gällande här, men vem lider av att någon enstaka tänder på en bild av ett oklätt barn, eller på badplatsen? Knappast barnet i varje fall. (Och vill någon verkligen våldta ett barn spelar det nog ingen roll hur klätt det är från början – kläder går som bekant att ta av…)
På vilket sätt kan vi sätta oss in i hur våldet fungerar, Miss Gillette?
kickan: Genom att läsa vederhäftig litteratur i ämnet.
Jaså minsann! Goddag yxskaft! Vad är då vederhäftig littertur, miss gillette?
Minns från sisådär 30 år sen. En något äldre scouttjej berättade om när hon varit på flickscoutläger nere i Europa. Jag minns inte exakt vilken nationalitet det var hon berättade om men där hade tjejerna trosor, bh och linne samt var inlindade i handduk när de gick till duscharna. Väldigt kyskt.
Svenskorna gick topless med handduken i näven.
Det var alltså ett väldigt enkönat scoutläger …
kickan: Jamen det var väl en märklig fråga. Hur sätter man sig in i nånting? Antingen kan man försöka med empirisk forskning, men jag tyckte det var rätt självklart att detta inte är lämpligt vad gäller våldets mekanismer. Det andra (för mig) självklara sättet är att läsa in sig på ämnet i fråga. Nu sitter jag inte precis och tokpluggar våld och våldsstatistik, men eftersom det — särskilt i kombination med pressens våldsbevakning och -rapportering — intresserar mig, läser jag det jag råkar komma över i ämnet. Det skrivs massor om detta och det är inte svårt att hitta texter. Vad som är vederhäftigt? Jag tror nog att läsarna av den här bloggen har tillräckligt god koll för att kunna avgöra det själva.
I min första kommentar tycks jag ha sagt nåt som retar dig; vad vet jag inte. Men vad jag menar är bland annat detta: istället för att svälja rubriken TREBARNSFAR BRUTALT NERSKJUTEN AV MC-LIGA med alla hullingar, som kvällspressen vill att vi ska, och tänka att hujedamej vad livsfarligt det är med mc-gängen, nu mejar de ner småbarnsföräldrar hur som helst också och vart ska det sluta, så ska man (om man över huvud taget läser den typen av rubriker) vara medveten om att trebarnsfadern sannolikt har haft sina mellanhavanden med sagda mc-gäng och inte själv är guds vitaste lilla lamm. Slår man så upp artikeln på sidorna 6, 7, 8, 9, 10 samt mitten och läser de få spaltdecimeterna mellan helsidesbilderna på villan där trebanspappan bodde 1987, kan man som regel konstatera nånstans mot slutet (där de flesta läsare redan slutat läsa) att jo, minsann, karln hade varit ökänd medlem i ligan, ville nu ut och åkte därför på pisk. Om man väljer att tänka att han fick skylla sig själv är ju en sak — det viktiga är att ställa sig frågan varför rubrikerna vill få oss att tro att det var en galnings dåd mot en oskyldig svenne. Varför blev inte rubriken INTERN UPPGÖRELSE I MC-GÄNG? som den borde ha blivit? Vem är det som har ett intresse av att vi går omkring och är misstänksamma mot, ja rentav rädda för varann?
Mitt exempel är autentiskt, och liknande kan man hitta i stort sett varje gång man slår upp en kvällstidning (i sanningens namn en vild gissning från min sida egentligen; den grundar sig på att jag vid de få tillfällen jag nånsin gör det — slår upp en kvällstidning — hittar reportage av den här typen). Jag tycker så förbannat illa om att den här typen av ogrundad rädsla sprids som en infektion i samhället och det är därför jag tycker att var och en ska bemöda sig om att försöka genomskåda skrämselförsöken för att istället kunna exempelvis lära sina barn att de allra flesta mänskor är hyggliga och hjälpsamma. _Det_ tror jag nämligen är en god grogrund för de nya generationerna. Ber om ursäkt för att jag på nåt sätt har gjort dig gramse; det var ju absolut inte min avsikt.
Miss Gillette, väldigt vederhäftigt skrivet!
Heja Miss Gillette! Jag delar helt din åsikt.
Det är viktigt att också förstå mediernas drivkrafter där framförallt den press som är beroende av lösnummerförsäljning är beroende av att vi fattar ett positivt inköpsbeslut baserat på löpsedlarnas och förstasidans rubriker. Rubriksättningen färgas ju då av vad som uppfattas som säljande snarare än vad som är mest korrekt. Så vi måste utrusta oss med ett kritiskt tänkande när vi läser och hjälpa våra barn att lära sig läsa kritiskt.
Här kan ju Internet både vara en hjälp och ett problem genom att det är så lätt och går så snabbt att mångfaldiga ett påstående så att det blir en ”sanning”.
Bra skrivet miss Gillette. Helt min åsikt.
Det är länge sedan jag slutade köpa kvällstidningar och detta beror uteslutande på rubriksättningen på löpsedlarna. Det slår aldrig fel, det som rubriksättaren vill få oss att tro har hänt, är inte det som egentligen hänt. Det gäller inte bara våld och brott. Står det på löpsedeln att en känd svensk artist åkt fast för narkotikabrott, kan man ge sig attans på att det är en helt okänd studiomusiker som en gång spelade gitarr i bakgrunden i en låt på en skiva med en känd artist som Kenny Rogers. Musikern har de senaste åren varit arbetslös och levt i ett gravt missbruk i Los Angeles. Men rubriksättaren vill sälja lösnummer genom att antyda att det är en känd stor svensk artist, vi ska gissa om det är Per Gessle eller han i the Ark. Vilket det ju aldrig är. För om det vore Per Gessle som åkt fast, hade rubriken på löpet varit ”Per Gessle fast för narkotikabrott”.
Ser i Apropå –Brottsförebyggande Rådets tidskrift– att hela 85% av offren kände sina gärningsmän à propos Miss G-s inlägg som även jag tycker är bra och håller fullständigt med.
Ska vi starta en ”översättningstjänst” – från rubrik till verklighet?
pk: Ja, exakt. Vad gäller dampressen kan man roa sig på samma sätt: först läsa rubbarna, sen försöka komma på hur skribenterna har burit sig åt för att pussla ihop saker med högst perifer anknytning till en eller annan skandal (de använder sig ju också av bildmontage som är så usla att det är skojigt).
dieva: Jag stod just och tänkte på vilka roliga skandaler man kan skapa av olika pseudohändelser i sitt eget liv!
Jättebra Miss Gillette!
Rubbar, ja jäklar lärde jag mej inte nått nytt idag igen.
Åh, här är det liv i luckan! Jag håller med alla, framförallt Miss Gillette som är riktigt vass idag. Härligt!
När tevenyheterna ska göra en positiv nyhet så blir det en trettiosekunders blurb på slutet om en ankfamilj som går över vägen i Säffle. Hurra! Det är ju ett effektivt sätt att inte stötta dem av oss som faktiskt har en positiv bild av världen. Vi är imbecilla! Det är mord, blod, död och brinnande flaggor som är på riktigt.
Såhär tänker jag; om media ska göra anspråk på titeln sannings-sägare så ska de skriva om saker i den proportion de har i verkligheten, och publicera lika mycket av motsatsen, liksom.
Hänger ni med? Ska man rapportera om hemska människor som gör hemska saker, då ska man ge utrymme åt alla de ohemska som gör bra saker också, och se till att storleksförhållanden motsvarar verkligheten. Annars luras man!
åh vad jag tycker det är synd och konstigt att den här nymoralistiska och rädseldelen ska komma fram. Det är ju inte normalt (tycker jag) att man ska tänka naket = sex på barn. Bara för att vissa personer (pedofiler) tycker att nakna barn är sexuellt betyder väl ändå inte att vi alla ska anpassa oss efter dom?! Jag förstår att det är äckligt att tänka sig att foton på ens barn kan användas av andra… men då är det väl mer att man ska fundera på om det är vettigt att slängt upp foton på familjemedlemmar som inte har något att säga till om till höger och vänster?
Barn på badstrand när jag var liten var nakna, och det kunde man vara fram till man var 5 eller så… visst, det var det glada 70talet men ändå.
Och Lotten, jag bor i USA un och det är intressant när jag frågade mina jämnåriga kvinnliga vänner (runt 30 år gamla) om dom sett nakna kvinnor på riktigt. Det hade inte många, eftersom dom inte duschar på skolan efter gympan utan att dom körde hem och duschade själva hemma. Och badhusen här är inte sådana att man duschar utan bikini… det hela är väldigt skumt i mina ögon men men…
återigen, jag gillar att iden att man inte likställer naket med porr och framför allt att vi som inte tycker att barn och sex hör ihop kan vara de som sätter ”reglerna” och inte bli inskränkta och anpassade till dom som är ”fel”.
dieva, ja varför inte, jag har en bra rubrik att börja med som lotten nog tycker är bekant:
”Chockbeskedet 15 åriga dottern skadad i basketolycka”.
kan förresten tipsa om ett lexikon som heter ”Urban dictionary” som innehåller moderna Engelska uttryck, och ord av olika former.
vet ni t.ex. vad ordet ”intexticated” innebär? inte tjuvkolla nu. 😉
Ja, alltså, jag förstår inte varför folk plötsligt låtsas vara så ängsliga att de inte kan skilja på en erotisk situation och odramatisk nakenhet. Duscha näck innan man går i simhallen, skulle det vara porrigt eller ens erotiskt? Vad är det för bilder och ideal man har matats med om man tycker så? Och av vem? Att titta på nakna barn som badar, hur i hela jävla helvetet kan det misstas för nånting sexuellt?
Jag är verkligen inte pryd av mig, men jag undrar om inte den accelererande lättkläddheten i alla möjliga och omöjliga sammanhang förvirrar rätt många och får dem att dra felaktiga slutsatser. Det är så mycket som paketeras och säljs med mer eller mindre explicit erotiskt omslagspapper idag att vi till mans kanske tolkar allting med samma porrbrillor rent automatiskt — till min stora irritation reagerar jag själv likadant som Eberhard på exempelvis Madickescenerna han beskriver, det vill säga: jag tycker att de inte borde väcka nån som helst uppmärksamhet, men jag ser dem så som jag vet att många runt omkring mig gör.
Det seendet färgar förstås av sig när jag tittar på mina egna döttrar och deras av- och påkläddhet i olika situationer. Jag vill verkligen inte behöva varna dem för att visa sig nakna på stranden, men det är ju inte alls omöjligt att det blir tvunget så småningom: att strunta i sin vetskap om hur andra kan tolka in signaler som man inte avser att avge gör tyvärr inte att dessa andra plötsligt inte gör den felaktiga tolkningen. Och på det sättet blir jag själv också delaktig i den stegrande hysterin. Hur bryter man den här jobbiga spiralen?
Jag ber verkligen om ursäkt för att jag inte har varit närvarande idag! Vilket fantastiskt resonerande! Så klokt och så välformulerat!
Jag har helt enkelt inget att tillägga — förutom att vi måste skriva mer om rubriker någon dag. Nakenchocksrubriker kan ju ingå så har vi den röda tråden färdig!
Och så här funkar det i de omklädningsrum som jag figurerar i: alla tjejer över 26 år far omkring och pladdrar utan att ha koll på underkläder och handdukar medan de yngre skyler sig som vore de i ett omklädningsrum med jämngamla killar.
[…] här och där, så nog kunde de ta ut svängarna med sin 4-hjulsstyrning. Jag har skrivit om naket förr, och jag vet att tiderna förändras och att den här bilden inte på några som helt villkor hade […]
[…] Kan vi inte – alla vi som är snälla och rara – invadera alla idrottsklubbarna och sprida glädje och gamman? Dessutom kan vi väl få ungdomarna att som förr duscha efter träningen för att avdramatisera det här med nakenheten? […]
Jag kan rekommendera bloggen freerange kids, freerangekids.wordpress.com där det återkommande handlar om hur man väljer att tolka allt runt barn, och avklädda barn, som pedofili. Nyligen var det en man på ett flyg i Australien som nekades sitta bredvid två ensamresande barn för vem vet vad en man kan göra med ett barn? Alla män utpekas som potentiella (och mycket verkliga) våldtäktsmän.
Ang nakenbild på Facebook.
http://gittosmat.taffel.se/2012/08/14/om-glada-sommarkroppar-facebook-och-att-vacka-anstot/
Kom Kickan (som ville veta vad vederhäftig litteratur är för något) någonsin igen?
[…] det var det. Än en gång skriver jag om nakna barn. Jag har ingen moraliserande slutkläm utan kan bara säga ”jaja, det […]
[…] har förut skrivit om nyprydheten och rädslan för nakenchocker i underlig kombination med överalltrakning och konstiga historier […]