Hoppa till innehåll

Öl och macka på 70-talet

I dessa GI-tider är det här med mackor och bröd mer syndigt gott än någonsin.

(Det konstiga är att jag nyss trodde att GI var ett självklart begrepp. Men icke. Väldigt förkortat handlar GI-tanken om att vi människor mår bra av en någorlunda jämn blodsockernivå. Själv mår jag ypperligt även under blodsockertopparna. Dalarna? Äh, det är smällar man – och kanske omgivningen – får ta. Den dagen jag efter en macka säger ”aaaldriiig meeer” ska jag kanske ta mackförbud under övervägande.)

Jag har förut berättat om vår ytterst brokiga boksamling, where old books go to die när alla släktingar har källarrensningar och förbereder sig inför döden.

Idag hittade jag Kom in på en öl och en smörgås (1967), red. Per-Henry Richter (copywriter f. 1928).

Själva mackan dominerar verkligen på framsidan. För att inte tala om citattecknens viktiga funktion i sammanhanget.

Men kolla, sicken trevlig text – ”ymnig ölkonsumtion”! Fast att äta pyttipanna på macka måste funka lika bra som att balansera bestick på huvudet eller förvara konfetti på ugnsgaller.

Hm. Ölvisan som sjunger av sig själv.

Är texten på baksidan en experimentell dikt som deklarerar att boken innehåller ängsliga och trötta värdinnor eller bara i all hast nedtecknade stödord? Nä, nu är jag mer än lovligt sugen på öl i ymnighetshorn. (Öl som jag ska dricka på ett hotell i Katrineholm, tror jag.)

Några andra böcker:

Blindtarmen.
Böcker 1973.
Drutten & Jena.
En konstig bok.
Att sätta bo.
Småtips.
Huvudbonadsdagen.
Kroppskultur.

Share
Publicerat iBloggen

23 kommentarer

  1. Åh! Det är den enda kokbok Filmstjärnan ärvt av sin far (som dock lever). Efter sin mor fick han 10 (10, ja. TIO!) årgångar inbunden Allt Om Mat.

  2. Älsklingsbok! Vi har den i sommarstugan, där passar den utmärkt. Och mer än en gång har gäster, förlagda i rummet med boken, setts famla efter pilsner, saltgurka och korv i köket långt efter läggdags.

  3. Agnete Lampe, det var väl hon som var matskribent i Femina på sextiotalet? Henne skulle man ju gärna vilja veta lite mer om.

  4. Sicka skumkronor! Och boken är utgiven av Pripps-bryggerierna. Jag tror bestämt det försiggått lite mat-stajling, eller kanske öl-stajling, innan omslagsbilden togs.

  5. En lökring till och man hade kunnat kalla den för Olympiad-mackan (din bäste vän framför TV:n)!

  6. Hahahaaaaa, självsjungande ölvisor går sannerligen inte av för hackor. Supersalamisarna på framsidan ger mig kallsvett ety min femtonåring förväntas sälja ÅTTA dylika för att få ihop några korvören (hahahaaaa igen) till klasskassan. 3,20 meter korv har jag räknat ut att det blir och tanken ger mig inte precis aptit.

    Marianne Höök hörde jag ett program om och med i dag – hon hade det inte så roligt trots medverkan i ölbok.

  7. Haha. Jag gillar verkligen fotona i gamla kokböcker också. Så aptitliga … Not.

    Men det är en skatt du har där i samlingen.

    /Återuppståndna Ladyn

  8. Drutten och Jena har jag kvar 🙂
    Jag samlar på husmoderns presentböcker. Jag vet nu bl a hur man håller hembiträde och hur grevinnan hälsar på jägmästarinnan eller tvärtom.

  9. Men Huskorset, Huskorset! Var är alla blogginlägg med brunmurriga bilder från den inbundna Allt om maten?

    För övrigt har jag via en sökning nu förstått att detta verk är en guldklimp. Det finns till salu på diverse sajter — ibland t.o.m. riktigt dyrt.

    Härmed meddelas: hela jag är lätt ölstajlad just nu, på Statt i Katrineholm

  10. Och, Cruella, även jag har salami upp till armhålorna.

    (Jävla idrottsklubbar till att kränga kôrv.)

  11. Min man älskar att botanisera i såna där receptkortslådor från 70-talet. De brukar stå osålda på loppis eller returvaruhus.

    Maken köper bara enstaka kort och alltid på rätter som vi antagligen tyckte såg smakliga ut då, men som bara är bruna och murriga idag.

    Receptkorten bär han sedan hem och fnittrar åt i timmar. När vi har gäster åker korten ibland fram för visning.

  12. Men huuur kan Ö-helena komma ihåg sådant??? Hon var väl knappast ens läskunnig då?

    Annars skulle jag säga att sådana bokhyllor har vi (d.v.s. jag) också. Jag har så svårt att tänka mig att slänga böcker. Hela bastun är nu belamrad med böcker från min mammas bibliotek. Någon gång ska jag försöka hitta timmarna för att gå igenom dem.

  13. Jomenvisst Dieva, på sextiotalet läste jag med stort intresse både Femina (mammas), Teknikens Värld (pappas) och Husmodern (farmors). Jag minns att det fanns en spalt i Femina som jag älskade, där en förnumstig men samtidig ganska glamorös kvinna gav praktiska tips som var användbara i alla situationer här i livet, till exempel att man alltid skulle ha med sig uppblåsbara galgar på resor. Jag minns inte vad hon hette men jag var lite kär i henne.

  14. båthuspernilla

    Howdy Sailor: Min mamma har kvar sin samling med “mästerkocken” som receptkorten hette. Inte nog med det hon använder den då och då också!!!

  15. Förr i tiden fanns det utskänkningsregler i Göteborg (och möjligen på fler ställen) att alkohol inte fick serveras utan mat. Öl och smörgås blev därför ett begrepp.
    Eftersom många gäster på ölhaken klarade sig alldeles utmärkt utan smörgås så fanns det en “skyltsmörgås” som pliktskyldigast ställdes fram tillsammans med öl. Denna smörgås (ordet skådebröd far genom mitt huvud) bars sedan ut i köket igen för att kunna göra nästa öl sällskap ut till ett bord.
    Ville man sticka ut lite och verkligen äta en smörgås till sin öl, så var det viktigt att påpeka detta, eftersom det då gjordes en “riktig” macka, som inte hade defilerat fram och tillbaka mellan kök och salong hela dagen.

  16. Tusan! Jag såg det magiska ordet “galgar”. Jag som hade ett par gamla fynd att ge bort till Ö-Helena! De glömde jag bort!

  17. Det var tråkigt att höra, Studiomannen! Nej, förresten, det var väl bra, för då måste vi ju ses snart igen.

  18. Förr i tiden fanns det utskänkningsregler i Göteborg (och möjligen på fler ställen) att alkohol inte fick serveras utan mat. Öl och smörgås blev därför ett begrepp.
    Det ingick i det s.k. Brattsystemet
    Därifrån finns även uttrycket Två vit och en brun

  19. Ah, vilken nostalgitripp här på lördagsmorgonen. Mina föräldrar hade (har?) den här boken, och det var den första “kokbok” jag någonsin läste.
    Gissar att jag var fyra-fem år, och minns att jag tyckte den var kul (särskilt Ströyers teckningar).

  20. Föga anade jag att detta var en klassiker — men det ser ju så ut med tanke på alla som minns boken!

    (Och, pssst, tack för att ni är här och tjoar även när jag är väck och borta.)

  21. Lotta

    Pyttipanna på knäckebröd är en favorit bland mina barn. Och ja, det mesta hamnar utanför.
    Vi hade (konstigt nog) inte öl och smörgåsboken. Men min mamma har många utklippa recept från Femina och Damernas från samma epok som skulle passa in. Hon har åtminstone två olika på favoritmackan “Biffi”.

  22. Ska be att få tjoa lite och förklara att jag inte riktigt går igång på brunmurriga recept själv. Däremot att läsa här om dem är härligt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.