– Kom hem till oss och ät! säger jag och tänker att nu ska väl ändå toaletterna bli städade.
Utan att överdriva bor vi i ett av de stökigaste husen. (I världen? I Sverige? I bekantskapskretsen? Vet inte. Men det är stökigt.) Det är för många möbler, det är helt omatchade möbler och det är alldeles för få myslampor. Men det är mysigt ändå – det finns hur många sängplatser som helst och 20 personer kan äta samtidigt i köket. De andra 28 kan sitta i vardagsrummet.
Jag har hört massa, massa kompisar, vänner, kolleger och bekanta samt helt obekanta på tåg och bussar berätta att de inför ”bjudningar” ångrar sig och helst vill ligga i soffan och mysa istället. (Vilket jag till fullo förstår egentligen.)
Men nu kan vi väl ändå hjälpa varandra här i bloggessensen? Jag börjar, ni följer efter! Berätta hur man kan börja tycka om att bjuda hem folk.
Om ni blir hembjudna till oss (och nej, ni behöver inte ha med er presenter), ser jag till att
- alla får något att göra så fort de kommer innanför dörren (hacka lök, fotografera gästerna, göra placeringskort, karva loss gamla ljus ur kandelabrarna)
- de som vill får något att dricka och knapra på – om det så bara är kolsyrat vatten med saft i och chips direkt ur påsen
- maten serveras i enorma kastruller direkt från spisen
- det finns mycket och olika sorters vin
- det finns något sött att äta efter maten
- ingen har dåligt samvete för något.
Knaprigt före maten: chips (nej, jag är inte en renlevnadsmänniska, härdade fetter och glutamat är mina bästa vänner) eller salta kex med tapenadeguck. (Om det blir tapenade över kan man dumpa allt i en tomatsås och göra en fusk-puttanesca.)
Mat: spaghetti och köttfärssås, paella, chili con carne och liknande.
Efterrätt: alla gör sin egen strutglass! Eller så gör man äppelsmofs. Eller så äter man bara godis.
Känner ni att detta låter förfärligt? Då kan jag fortsätta med att berätta att toaletten trots mina intentioner inte alltid hinner städas före maten eftersom den som fick uppdraget ”fastnade framför datorn, oj förlåt”. Servetterna är oftast av hushållspapperstyp. Dukningen påminner om en loppmarknad. Och när jag blir trött på er som hälsar på, tar jag bara fram gästboken och pickar i den med pekfingret på ett tomt uppslag för då drabbas ni av prestationsångest och vill gå hem.
——-
Uppdatering
Kommentatorsbåset är nu fullt av likasinnade, en chipsmotståndare och en galenpAnna. Även Matälskaren, Life de Luxe, Ninnibeth, Sandra, Hemliga morsmesserschmitten och Jessika har bloggat om ’et.
