Som konfetti på en melloscen (scen på Melodifestivalen that is) far nu björkpollen runt och söker sig in i alla mina andningsvägar, näsborrar och ögonrödor.
Trösten är stor när jag ser att jag inte är ensam.
Igår åt jag en äggmacka med kaviar, men lade även på lite blingbling – några basilikablad. Jag stod i köket när en Hulken-nysning kom från ingenstans (eller kanske näsans nervceller) och överraskade mig så att jag nästan tappade balansen. Mackan klarade sig dock; ägg är som bekant stabil mat med låg tyngdpunkt och kaviarn är ett bra klister.
Men de nervösa basilikabladen for all världens väg. Tre av dem seglade som balettdansöser i slow motion rakt ner i brödrosten, som var var i full gång med att värma min djefla mans blivande lunch.
– PFFFOFF! sa basilikabladen och ”survival of the fittest” kändes som lämpliga slutord. Basilikablad och brödrostar ska hålla sig från varandra. Men nu när vi ändå är inne på mackor, måste vi ju se vad vi har i rockärmen.
Redan 2008 bloggade jag om ”Kom in på en öl och en smörgås” (1967), som är en reklamskrift för öl, men under cover eftersom den utger sig för att handla om mackor.
Några av bloggbåsvännerna har delat med sig till mig av sina mackor. Först ut på scenen är Ökenråttans två bidrag: ”Stökig macka med liten rufsig palm” samt ”Liten goding”.
Pysseliten meddelar att hon gärna äter en dubbelmacka på hönökaka: smör, ruccola, tonfisk, tomat, svartpeppar och salt. Hennes favorit just nu är nåt bröd med rökt nåt på, pepparrotsvisp, babyspenat (eller annat grönt) lite majonnäs (kanske gurkmajo) och på toppen saltgurka.
(Bra val – jag har förstått att saltgurka är himla mycket billigare än smörgåsgurka.)
Min egen favorit är nog alla kvällsfikamackor med smör och ost på mammas hembakta bröd i köket i Luleå 1973–81. Men istället för att äta såna vid midnatt, excellerar jag numera och imponerar på allmänheten med Lisa Förare Winbladhs gamla goding vid lunchtid: knäckebröd, avokado, hackad rödlök, salt, peppar, tomat och lite citron. Detta om man nån gång råkar köpa en avokado som går att äta.
Ninja-Malin äter inte mackor med rufs och pynt. Hon ber sonen om ”Ikeamackor”: hembakt bröd med t.ex. torkade äppeltärningar och russin samt ingredienser till en macka som hon monterar själv.
Tillbaka till min djefla man nu. Han kan nämligen äta precis vad som helst och tycka att leverpastej med makrill och Kalles kaviar är toppen. När han var sjuk i corona i julas satte han även på några skivor banan. Sybarit-Lotten fördrar sånt här:
– AAAATTTSCHOOO!
Bildinsändare i DN förra veckan.
Åh, det finns mycket att säga om mackor! Om jag skulle frammana ett minne av en eftersträvansvärd macka så blir det en överdådig Widebergare som gick (går?) att köpa i en specialbutik i Lund. Det var fina charkuterier, ostar, små gurkor, pepparrot så det sved till, persikoskivor mm har jag för mig. En macka kunde räcka hela vägen från Lund till Hässleholm på en tågresa.
Vi åt löjrom på Valborg. PK hade köpt löjrom (till mig) och ishavsrom (till sig) – grovt uppdelat. Sedan kom äldsta dottern på besök och plötsligt tyckte jag att PK hade köpt på tok för lite rom! Så nu står i Tardis (vårt kylrum) en trave med romburkar och jag har fått mig ett skamset gapskratt. Han har ju liksom vana av att köpa stora mängder av saker, tex 4000 öronproppar.
PS. OT. Och jag menar inte att byta ämne men … Jag tror att vår katt håller på att dö. Det är mycket sorgligt. Veterinärgrannen tyckte vi skulle ha henne inne, så hon inte lägger sig där ingen kan hitta henne – för så kan döende katter göra. Nu ligger hon här med nosen i en filt och slumrar. (Jag hoppas ändå att det bara är en råtta på tvären.)
Råtta på tvären? Det är inte någon i grannskapet som har lagt ut råttgift?
Saltgurka är också knaprigare än den mesiga ättiksgurkan som är mera lös i hullet. Vi köper hel saltgurka och skivar den längden. ”Gavelbitarna” ser ut som små krokodiler; det brukar barn tycka om.
Bildinsändaren som Ingela har lagt upp här ovan är jättebra – även Niklas har bidragit med den via mejl! (Men jag vågar inte längre [av ekonomiska skäl och TT:s jävla advokater och tillhörande inkassobolag] lägga upp bilder som jag inte äger eller som har tydlig CC-stämpel.)
Så … en trave med romburkar, Pysse? Löjrom that is? Well. Om katten bättrar på sig kanske vi kan ha ett litet hurrakalas med rom som främsta ingrediens?
HallonE: När jag jobbade på NE:s kontor på Klostergatan 10 i Lund på 1990-talet låg Widerbergs en bakgård bort. JÄVLAR vad vi åt Widerbergare på redaktionen! (Men de små burkade persikobitarna gjorde då rakt inte någon glad.) Dock gick Widerbergs slakteri i graven för några år sedan (okej, togs över av nån annan som fördärvade konceptet).
Ni som minns, kan titta här.
https://youtu.be/UDjhzLoNco0
Och ni som inte minns, kommer att titta och häpna över innehållet i Widerbergaren.
Oj, ja just det. Bästa marknadsföringen nånsin var ju bilden från något av de första åren (Widerbergs grundades 1964), som prydde skyltfönstret. Klicka!
Vad ÄR det (under sågen)? En halv kalv, gris, krokodil, …?
Det är abbas alla romsorter i traven., ingen löjrom tyvärr.
Ninja, tanken på råttgift har passerat medvetandet, men det känns mer rimligt att hon är sjuk eller gammal … råttgift är ju inget man strösslar med (huller om buller) så katter kan få i sig det. Finns det katt, borde det vara råttfritt liksom. Men säker kan man inte vara … Vet du/någon om katten kan repa sig om det är råttgift? Jag känner mig mest maktlös.
Smörstekt franskbröd eller ännu hellre råraka, gräddfil och lök. Och så rejält med Br. Persson löjrom. Om ni frågar mig alltså.
Nämen wow, så himla roligt Lotten! Vilken bra film, då kan man ju försöka göra sina egna Widerbergare nu när det verkar kört att kunna köpa en äkta. Blev positivt chockad när jag såg min gamla klasskamrat från LTH som var den som mumsade på mackan och bekräftade att den var riktigt god i slutet av klippet. Så kul att du hade full koll på dessa.
Jag tager en kokbok ur hyllan och läser:
Ansjovissmörgåsar (f. 6 pers.).
1 12-öres vetebröd
1 hg. smör
9 ansjovisar
1 äggvita
BEREDNING: Brödet skäres i tunna skivor, på vilkas
ena sida bredes smör. Ansjovisarna rensas, fläkas, och
skinn och ben tagas bort. Tre ansjovishalfvor läggas snedt
över varje smörgås. Dessa penslas därefter med den lätt
uppvispade äggvitan, sättas på plåt och sättas in i svag ugns-
värme att få en vacker rostgul färg.
De serveras huvudsakligen till vegetarianska soppor.
HEMMETS KOKBOK sjätte upplagan, tryckt 1905 har tillhört min svärmor (f. 1886)
Amrismacka: tonfisk (av god kvali, typ italiensk) i olja, låt rinna av, majo, bostongurka, salt/peppar. Rosta två, bred på, skär snedsnitt. Öl
F ö. fasligt förtjust i den där mackan med korv och lök däruppe.
Det borde er veterinärgranne kanske tänkt på, men dagens råttgifter innehåller ofta blodförtunnande medel och då hjälper en spruta K-vitamin.
Keso + ajvar + färsk gurka – funkar bra både på knäcke och på mjukt bröd.
På tal om bröd, nurå. Vitt bröd omtalas ju som ’bara kolhydrater och tomma kalorier’. Nej, rågbröd ska de va. En dag kom middagskonversationen in på detta ämne. Lite research i viktualieskåpet visade följande: rågmjöl 9 % protein, vetemjöl 12 % protein.
Hur har rågen skaffat sej sitt goda rykte och hur kom det sej att vitt bröd beskrivs som råttgift, ungefär?
Vi äter mest vanliga ostsmörgåsar. Eller ibland med levnadspastej med/utan simgurka (groomen med, jag utan).
Namnet på gurkan härrör från när grabben vid späd ålder bad om mer gurka och avböjde den färska med orden ”Nej, inte den! Gurka som simmar!”
ÖR och alla andra: Missa inte podden Fråga Agnes Wold”! Rågbrödets eventuella nytta och väldigt mycket annat utreds.
Den podden är som ett reningsbad för själen, Agnes Wold är som ingen annan.
Det är covid som ligger bakom mina elaborerade mackor. Middagsmaten, pölsa, chateaubriand eller vad det är, den dänger jag fortfarande bara fram på bordet utan krus. Men på lunchen, då blommar min kreativitet! Oftast blir det en soppa och en macka: ’Soupe à la Skräp’ och macka som döps efter hur den ser ut.
L*dl har några mörkmörka småbröd med valnötter i. Lite smör på och så vanlig enkel ost eller prickikorv – jähähättegott.
Annars kan man ta sig en rejäl bit av ett stort runt knäckebröd, smöra, skiva en vitlöksklyfta (eller så många som erfordras) tunt och lägga på. Mmm.
Äter ju inte bröd vanligtvis men sist syrran och jag åkte hem från Sverige gjorde vi så med en heldagsmellanlandning i Helsingfors och där på flygplatsen åt vi en underbar smörgås som vi pratar om fortfarande. Kommer inte ihåg allt men det var surdegsrågbröd, någon god vit, rätt fast, ost, lite salami eller liknande, någon skiva grönsak/frukt (kommer inte riktigt ihåg, var ju snart två år sedan), samt gröna blad. Egentligen inga märkvärdiga ingredienser men allt var färskt och fräsht och kombinationen exakt.
Hemma har jag börjat experimentera lite med sädeslagslösa bröd. Det senaste jag filat på är bananbröd (utan annan sötning än bananens). Den med smör och god gulost!
Dina: Glutenfritt?
”Utan manna och honung”-Som angetts i Andra Gerubok?
Förlåt Båsmor!-Missade igår
Charlottadagen tillhör ju dig (och mor) med en bukett gullvivor.
Örjan, en av anledningarna,
Nu pratas det väldigt mycket om hur alla bara ”längtar efter att få krama barnbarnen”. Har någon frågat barnbarnen om dom längtar efter det. Själva minns vi hur vi ogillade dessa kramar av äldre släktingar. Här ett eget litet minne från tiden när jag var ett fritt byte för kramar:
”Ah, auntie Emmy, morfars ogifta storasyster. Hon hade en guldbrosch, mycket illa placerad faktiskt, för den slog vi små släktingar näsan i när hon kramade oss och kallade oss gullhjärta, gullhjärta, på norrländska, för detta utspelade sej i Sundsvall. Det är ett minne som doftar 4711, för den åddekolongen använde lilla faster troget i alla år. Finns den fortfarande??”
Om det inte är sädesslag i ett bröd är det då ett bröd överhuvudtaget?
Tja, kan man mjölka havre kan man väl göra en komacka?
Niklas, bara man inte försöker göra komacka av en komocka.
Ja, den var låg, men jag kunde inte låta bli.
ÖKENRÅTTAN!!! Nu tog du orden ur min mun!
Det är då ett jävla tjat om att få krama barnbarnen i alla medier – vavavavaaa! Jag HATADE att bli omhuldad och pussad på pannan, hållen i en senig hand och kramad av dessa underliga människor som var mina mor- och farföräldrar.
• Mormor var elak och tråkig, men ändå intressant på nåt sätt, så PRATA med henne gjorde jag gärna. Jag tror att hon kramades på kommando.
• Farfar var fåordig, stor och ståtlig, hade konstiga fingrar och muttrade mycket, så honom hade jag inget emot att vara med. Han ville ju inte kramas, så det var ju bra.
• Farmor var förtjusande på alla sätt och vis: fnittrig, klok och klurig samt skitrolig. Tack och lov var hon inte ett dugg kramig, bara pratig.
Fast Ulla, däremot. Oj, vad hon skulle kramas. Lika obehagligt var det varje gång trots att hon också var förtjusande, rolig och otroligt vacker. KOM I MIN FAAAMN! skrek hon … och luktade konstigt gjorde hon också.
Krama barnbarnen? Nä, far å flyg!
Rostbröd med Kalles kaviar och jordnötssmör äter sonen. Det gör inte jag.