När jag igår skulle lyfta upp Sexåringens ryggsäck som hade hamnat under köksbordet (som vanligt, ska sägas), slapp det ur mig ett ack så vuxet ljud:
– HUH-UHFF!
Den vägde nämligen ungefär som Sextonåringens av latin-, geografi- och kemiböcker nedtyngda dåliga samvete. Förlåt, väska menar jag ju.
– Men vad haaaaaar du i väskan? sa jag till ingen, eftersom ingen annan än jag var i köket.
Det var makadam. Makadam är ett roligt ord som man för att roa sig kan kombinera med madam, mamelucker, makramé och muckraker. Men att som Sexåringen samla på just makadam verkar, om inte annat, lite bökigt.
För se, vad jag ur väskan hällde.
Den pyttelilla Sexåringens stora väska och enorma makadamhög.Förutom perioder med Pokémon, tamagotchi, Microstars, jojo, kula, fisselband, studslera och hopprep, har barnen ibland pratat om och önskat sig Gogos. Vabaha?
Gogos kunde jag inte ens stava till för en stund sedan. Men det var det värt – kolla vilken bild jag trillade över istället!Utan att fundera särskilt mycket över vilken leksak som man ska ha ”just nu”, har vi mest ryckt på axlarna och sett hur fort barnen byter favoritleksak på skolgården. Gogos leker man med ungefär som med kulor, och de ser ut så här:
Gogos som man köper. Men som vi alltså inte har köpt.Den lille Sexåringen har på skolgården samlat ihop egna Gogos. Tydligen är han inte ensam om det – flera andra barn har leksaksanalfabeter till föräldrar och ett grustag i skolväskan. Men fram med vattenfärgerna! Här ska fixas Gogosblingbling!
Nytillverkade Gogos på köksgolvet. Den med flaggan är värd mest, men den gröna som är nästan rund kan tydligen slå bäst.
Annons från Blocket. Men finns det någon som vill köpa lite makadam?Minns ni klick-klack? Alltså leksaken (som jag inte heller kan stava till) som förbjöds runt 1973 för att den sades ha haft ihjäl ett barn? Och vart flyger alla modellflygplan när de ska dö? Är det inte dags för rockringarna igen? För att inte tala om bokmärken med glitter!
34 kommentarer