Hoppa till innehåll

En sanndröm

Idag skrev lokaltidningen om Buketten-skaparen Bengt Nygren som blev miljonär, kallades samhällsfarlig av den 28-årige SSU-ordföranden Bo Ringholm, byggde lyxvilla och sedan sålde sitt imperium och flydde landet. (Läs Gits text från 1971.)

Och tänka sig – lyxvillan ligger fem minuters bilväg från mitt hus. Istället för att i eftermiddags vila/städa/jobba/handla åkte jag till det numera fallfärdiga, igenvuxna och vandaliserade huset. Så här ser en av entréerna ut.

Genom den där dörren kunde jag inte gå, ty den var låst.

Jag klättrade in genom ett av många sönderslagna fönster och botaniserade på insidan. Jag tog 120 bilder och hann känna på det oljiga, svarta vattnet i poolen, beundra badmintonhallen, klämma på en Saab 99, vada genom nerfallen isolering, skärskåda etiketter i både köksskåp och garderober samt fastna i vildvuxna rosor i trädgården. Jag gick som i en science fictionfilm eller en drömsekvens. Efter ett tag märkte jag att jag log brett och talade med mig själv.

– Nämen vilket kakel. Mosaik menar jag.
– Blommigt kylskåp, kan man tänka sig.
– Någon har försökt stjäla diskbänken!
– En bilmotor? I hallen?
– Koskenkorvagubbar gillar tydligen O’boy.
– Såna här lysknappar hade vi i Luleå.
– Hallå? Är det någon där?

Många bilder tänkte jag visa upp här, men efter att förgäves ha försökt i fem errorfyllda timmar och därmed försummat barn, hem och hushåll, ger jag nu upp och ska leta efter ett annat webbhotell. Tills vidare kan man titta på andras foton här. Eller investera i ”Övergivna platser” (Historiska media) av Jan Jörnmark.

Någonstans bland de 20 rummen och alla glasskärvorna tappade jag förresten min mobiltelefon. Men det är en helt annan historia.

Hejdå. Nu inleder jag en högst motvillig bloggpaus. Morr.

Share
Publicerat iBloggen

29 kommentarer

  1. Aaarggghhh!!!

    Hur ska vi nu klara oss igenom dagarna?

    Kom snaaaart tillbaka! Please!

  2. Övergiven? Varför? Jag förstår inte.

  3. Jag säger likadant: aaarggghhh!!!

    (Jag har alls inga planer på att sluta blogga — men jag kan junte i timmavis sitta och karva i internets inre som vore det en bilmotor i en övergiven hall.)

  4. Övergiven — villan har stått obebodd sedan 1982. Någon i Stokholm äger huset, men skiter i det.

  5. Stockholm med c, ja.

  6. Örjan

    Googla
    bengt nygren buketten så finns mer info om “villan”
    Vad jag minns har min bror besökt den en gång i slutet av 70-talet för att intervjua Bengts dotter angående ett s.k. AFS-stipendium (Amerikastipendium)

  7. Anonymous

    Men oj så spännande!
    Ser fram emot att vill blogga vidare i detta kuriosa ämne…
    kram/gammal klasskamrat

  8. Hej gamla klasskamrat, fast du inte är gammal.

    Stellan: Menade du med din övergivna fråga kanske bilden av motorn som ett internet? Think no further, det är bara helt enkelt så att jag måste tjorva i evigheter för att kunna publicera bilder. Ibland får jag inte ens ut texter — jag har tydligen fyllt mitt gigantiska utrymme på det synnerligen dyra webbhotellet. Igen och igen. (Vilket bara inte kan stämma.)

  9. Apropos fyllnad:
    Jag har – uppmärksammad av Dig i höstas också uppnått sådan.
    MEN
    Jag slösade från början med KB och klarar mig numera bra genom att RADERA gamla, för omvärlden föga intressanta inlägg med mycket bilder i – som t.ex när jag tar mig en cykeltur efter att ha blivit av med gipsen…

  10. Det här med nutidsarkeologi, eller vad vi nu ska kalla det, är fascinerande. Det finns fabriker, kontor, nöjesparker och bostäder, som står tomma. Ibland verkar de ha lämnats i all hast, disk som inte är undanplockad och dokument som ligger kvar på skrivbord.
    Jörnmarks bok är fängslande. Nostagli och mekankoli sköljer varsamt över en. Det är något lätt sorgset över något som är övergivet. Vill man botanisera i webbform instället så klickar man här.
    (Ursäkta reklamen, men jag gillar verkligen nutidsarkeologi.)

  11. vajlan

    Vilket helt fascinerande och fantasieggande inlägg! TACK!

  12. Men då ska du veta, Vajlan, att det hade varit ännu bättre om jag hade fått visa upp fotobevis på mitt brott.

    Nu är nytt webbhotell på väg. Den djefla mannen dammsuger marknaden. För inte skulle jag kunna — som Den blyga — radera gamla inlägg. Jag kan ju inte ens slänga gamla trasiga kastruller.

  13. Hur luktade det?

  14. Det luktade ingenting — det finns ju inget kvar som kan dra åt sig fukt. Att vattnet i poolen inte luktade tyckte jag var mysko — där växte det faktiskt mögel.

    All isolering i taket måsta ha varit gjort av frigolit, för den har ramlat ner och ligger som snödrivor överallt.

  15. Dagens dikt:

    Jag sitter i godan ro i det köksmöbelfyllda vardagsrummet.

    På det väldigt nymålade köksgolvet springer en råtta.

  16. Jag kan ju inte ens slänga gamla trasiga kastruller.

    Jag säger bara:
    Det måste böjas i tid det som krokot ska bli…
    I klartext: Den djefla mannen antyder att vi måste börja slänga gammalt skräp för att inte arbetet med sterbhuset ska bli alltför betungande…

    Det var enklare förr – då hade man inte RÅD att köpa nytt…
    IDAG har jag lyckats förmå den gamle att kasta 2(TVÅ) par uttjänta golfskor! (Vi har inte spelat golf sedan 1978)

  17. Musiken efter dikten var: “var bor du lilla råtta?” och framfördes av …

    Äsch, inte vet jag.

    Sådär kan du ju inte gå och drälla mobiler ikring dig. Marsch iväg dit och ring dig själv med en annan.

  18. Är det verkligen sant – att det var en RÅTTA – inte bara en dammdito?
    Råttor är väldigt stora – som regel är det möss om di är levandes.

  19. Alltså … den var gigantisk.

    Och Ica (kom hit och berätta!) har också sett den.

  20. Jäklar vad spännande det lät. Säg till innan nästa gång, så vi kan hänga med.

  21. Jag har tvångströja på mig; att inte blogga kan inte vara nyttigt.

    Här har man tagit in på hotell och suttit som panelhöna i en debatt inför 400 personer och så kan man inte blogga om att handfatet är trasigt!

  22. Vill du gästblogga hos mig? Inloggningsuppgifter hämtas i rum 322.

  23. Ve och fasa! Kylskåpet i mitt rum innehåller bara läsk! Jag kommer!

    … 322, 322, 322 … hjälp, jag kommer att gå vilse …

  24. *snyft*

    I bara strumplästen rusade jag upp till 322:an. För att bara finna en stängd dörr som inte öppnades ens efter ett par hoho.

  25. Ha! Jag lyckades bända loss ett par byte och blogga på egen blogg istället.

    Nu ska jag sova middag.

  26. Oj! Jag gick ut lite, men nu är jag här igen.

  27. ab

    Alltså – ni är i samma hus och BLOGGAR till varandra…? 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.