Vabaha? (Svaret kommer längre ner.)Jag har hittat en femton är gammal kokbok med recept som (till synes) har slängts ihop av diverse kändisar. Det var på den tiden Lill-Babs åt vitt bröd, Lili och Susie stavade sina namn på engelska och Christer Sjögren sjöng i skogen. Författarna till ”Förgyll din dag” ser ut så här:
– Vi har jättemånga vänner, det är därför vi är så glada.De heter Kicke och Uffe och de gick hem till alla de kände som var med i svängen och lagade mat med dem. Amelia Adamo hjälpte dem att få rubbet publicerat i Aftonbladet och hennes make Thorbjörn Larsson har skrivit förordet till den storslagna boken som alltså består av dessa tidningsartiklar. Maten som man kan laga kanske är vansinnigt god … men huuuu – hela boken är full av stela bilder. Kändisarna poserar med sked halvvägs in i munnen, glas höjt till en skål mot kameran och ben i konstigt obekväma vinklar.
Pernilla och Emilio visar upp sitt nya hus, Ma Oftedal är kompis med alla som var med i ”Varuhuset”, Peter Dalle och Tommy Körberg är bästisar med familjen Dominique och alla känner Birgit Nilsson. Utom Elisabet Söderström, som å andra sidan får posera i en rosa sidenpyjamas.
Kepsen bakåfram! Ja, jättecoolt! Och en sådan där picknickväska som är så praktisk att balansera med när man halkar omkring på skärgårdsklippor!
– Aj laaaav joooo … joooo … joru! Nä, det saknas något, vakandeva, vakandeva …
Lill-Babs och grabbarna samt den mystiska … armen. Men … jag känner ingen som skär ost på det där hållet. Gör man det?
Uppdatering
Frågor om själva recepten uppstod i kommentatorsbåset. Inte så konstigt, så har jag nu läst dem också. (Snöade totalt in på enbart bilderna igår.)
Jag tycker att det ser ut som helt vanliga recept på de vanligaste rätterna som kanelbullar, helstekt fläskfilé, parfaiter och småkakor. Men de heter liksom:
- Birgit Nilssons legendariska bullar
- Hovsångerskans bärtarte
- Sagotantens goda kuvertbröd
- Midsommarlax på Wibbles vis
- Gäddfärstimbal Staël von Holsten
- Crêpes von Segebaden
- Solveig Fälldins gudomliga tunnbröd
- Lilla Emelies läckra petis-chouxer
- Anitha Bondestams goda maränger
- Höstdessert à la Anna-Greta Leijon
- Laberos magiska entrecôte
Och så förstås ”Gunilla Åkessons förförare”:
Tag ut rundlar av vitt formbröd med ett glas.
Bred på jordnötssmör och strö på knaperstekt bacon i småbitar.
Servera dem varma eller kalla till drinken.
Men hur kan det vara en arm…? Har han armbågen där biceps (eller dess rudimentära lämningar i alla fall) ska vara? Antingen ÄR det en hmhm på alldeles fel plats eller en liten taxvalp som klämts in mellan Lill-Babs och karln. Man ser alltså taxvalpens huvud och rygg…
”Taxvalp”, ja, det var ju en rar eufemism.
Hur skulle man annars skära osten, menar du?
Just en sån picknickväska fick jag av min dåvarande arbetsgivare. Den användes endast en gång, eftersom den var tung och stor. Alltså inget som man tog med sig på svamputflykten.
Peter Wahlbeck tog heder och sans av författarna till den boken i ett stå-uppframträdande från samma tid.
Det är väl undersidan av underarmen och handloven vi ser. Karln (vem är det?) tafsar lite på Lill-Babs, verkar det.
Så där skär man ost när kälkbackevarning utfärdats, även om den just den här osten är orörd.
Jag har också högar med gamla kokböcker hemma, och förundras ibland över att all mat på 70- och 80-talet var brunaktig och täckt av geléer. Aladåb verkar ha varit särskilt fashionabelt.
En parentes: För ett tag sedan såg jag Historien om en grävling med Jämtlands läns teater. I programmet finns ett tack till en Lotten Bergman, är det månne du? I så fall, får man fråga vad du har bidragit med? Tidningshögarna? Femtiotalsklänningarna? Samlingen med trasiga lampskärmar? Du har ju visat kort från din källare så alla alternativen känns fullt möjliga. Och de uppförstorade fotona på väggarna kändes bekanta – har inte du bloggat om släktingar med stora, fyrkantiga glasögon?
/Nyfiken i en strut
Men du glömde nämna det viktigaste: hur är recepten? Är de lika daterade som bilderna, eller håller de bättre klass?
Jag köpte för någon månad sedan en svensk översättning av en gammal fransk kokbok (sjuttiotalare).
Recepten där är 100% fransk matlagning innan less is more blev ett ordstäv. Det finns bland annat ett recept på ”Hare Royal” som är ett av de krångligare recepten jag någonsin läst.
Det börjar i stil med: tag en hare på 3,5 kilo, som dödats med ett enda lyckat skott – dvs i huvudet eller härtat…
Jag har tänkt blogga om det när tid finnes. Det är en höjdare rakt igenom.
/Herr R
Fast parbilden med välpressad smoking på är egentligen värst. Trodde de på fullaste allvar att de såg tjusiga ut? En mardröm.
En mardröm omgärdad av ett moln av hårspray och solarierör…
Sveriges svar på Siegfried & Roy! 😀
I all hast, Tillerosa: Jaaaa, det var mina släktingar på ett jätteförstorat foto. De skulle skicka ett program, måste nog påminna dem.
Teatrar i hela landet googlar efter konstiga saker och hamnar hos mig — jag har lånat ut en massa saker, bl.a. står en av mina
telefoner i en teaterlokal i Stockholm just nu. De skulle skicka fribiljetter, måste nog påminna dem.
Jag sitter och studerar Christer Sjögren-bilden. Den förbryllande situationen … de grälla färgerna … de underliga poserna … kvinnans pippilottor … spänningen i skogsluften. Det måste vara, det måste vara … en tysk porrfilm från 1970-talet!
Jo, osten: jag sätter alltid osten med basen vid min hand och spetsen från mig.
Kälkbacke? Yes indeed. Men jag har anammat en laissez-faire-attityd gentemot skidbacksskapare.
När bar ni senast vindruvor i en korg ut på klipporna, förresten?
Några länkar:
Kicke sprutar ner Inger Åby.
En bloggare som är lika fascinerad som jag.
Prisutdelning med samma namn som boken.
Ursäkta, men ser det inte ut som en jättedildo?
Ja, så kan man ju också uttrycka det, Anonym.
Har aldrig någonsin hört talas om de där två. Jag kanske var hårt arbetande småbarnsmamma under tiden?
Jag gick in på Lillbabs hemsida och frågade där. Men hon läser inte alltid och hon har avsagt sig kravet att svara.
Vi får väl se om vi blir nåt klokare med hennes hjälp.
De här två har helt undgått mig, kan inte påminna mig att jag någonsin har hört talas om dem.
Var de lokalkändisar i Aftonbladet?
Kicke, eller åtminstone bilderna av honom får mig att tänka på de amerikanska satirdockorna ”Spitting Image”.
åh, jag minns dem, jag minns dem! Och kan avslöja att de inte alls hade något att göra med att jag blev matskribent. Vi har boken någonstans i en gömma. Den måste plockas fram. Gäddfärstimbaler i alla länder, förenen eder!
… eller var de brittiska?
Gäddfärstimbal Staël von Holsten.
Det lät lite mastigt.
Lotten
Du skulle nog kunna bli bra vittne.
Upptäcker misstänkt redskap för självtillfredsställelse (eller är det en del av Lill-Babs halssjal med knutar, som hon försöker dölja).
Dessutom att osthyveln ligger fel.
(Bevis för att bordet är dukat av fotografassistent).
Själv upptäcker jag körsbärstomaterna hos Christer Sjögren. Relativt nytt i början 90-talet.
Ang gäddfärstimbalen.
Nyfiken om den var smaksatt med Perigaux-tryffel?
Något exempel på ”nyrikedom” förväntar jag mig i receptet.
klart man ehrum.. Hyvlar.. osten på det hållet!
Gäddfärstimbalen innehåller gäddfilé, smör, ägg, grädde, salt, peppar, mjöl, purjo, morot, timjan, lagerblad och ansjovisfiléer. Nope, inga tryfflar. Men:
”Det eleganta bordet, dukat med vackert glas ur Kostas produktion flankeras av Kicke Sturesjö och Ulf Lundqwist.”
Kicke ser ju ut som en sylvester stallone wannabe!
Rekommenderar även festtraktörernas övriga böcker; ”Det är serverat” och ”Gästabud med Ulf och Kicke”. Mitt favoritreceptnamn är nog ”Kjell Lönnås fruktkaskad med moln av grädde”.
Kort undran: är ditt exemplar av ”Förgyll din dag” också signerat ”Med värme, Ulf & Kicke”?
Javisst, signerad så att man tror att den är signerad på riktigt. Jag till och med vände upp boken i motljus för att på detektivmanér kolla autenciteten.