… raderade jag ett par gamla blogginlägg bara för att få berätta att jag är på hotelläventyr igen. Denna gång med låtsashimmelsäng, fungerande vattenkokare, minibar för en nykterist och 400 översättare. Fast de har egna rum.
Nej, jag är inte översättare. Jag är inhyrd som panelhöna för att med 20 år äldre, mycket mer erfarna, grånade män och kvinna på ett podium diskutera ”översättarens roll i dagens språkutveckling: innovatör eller bevarare?”. Ptjaaaa, svarade jag, där jag satt vid den röda pilen och funderade lite mer på frågetecknens placering i en mening som är en fråga i en fråga. Sedan (håll i er!) fick jag hålla i ett korrektur som Olle Josephson hade i sin portfölj: nya upplagan av Svenska Skrivregler! Jag kommer förmodligen inte att tvätta händerna förrän i höst.
Nu har jag lyssnat på en vansinnigt rolig Jonas Hallberg, spillt choklad i tangentbordet och ska snart klä på mig en prickig klänning från 1991 för att gå på bankett med bl.a. Översättarhelena.
Men nu till väsentligheter. Det är ju sprickor i handfatet! Hurra!
HURRA! Nu hann jag först – 5 minuter efter utlägg.
I verkligheten syntes du lyckligtvis mycket bättre än på bilden!
Så mysigt nmi har det!
Men HUR blir det sprickor i handfat? Sjunger man Helan går och bankar med ölburkar i det framför spegeln?
Fyyyy så mkt bildat folk, vad aviiiis jag är! Och så skulle jag säga att hade du hörsammat mitt schangdobla erbjudande hade du haft nya smycken att ha till prickarna… Nu har du iaf en mugg att få, om jag bara kan få adressen. Skicka till vajlet35 på hotmail så kommer den strax!
zanzsnq, värsta ordverifieringen i mannaminne!
Å. Jag vill också gå på bankett.
Men kanske inte i klänning från 1991. Det vore ingen snygg syn, det. Dels för att jag inte direkt köpte tidlösa kläder på den tiden, dels för att klänningen skulle sitta hopkorvad strax ovan midjehöjd.
Nu haver vi i Jonas Hallbergs svit diskuterat etymologin till ”dyngrak”. Johan Jakob Dyng, som bodde i Gamla Stan och dog medelst fall mot vattenpump, redlöst berusad, var ett av förslagen.
Översättare är i klump inte kloka.
Oj, ni måste läsa om när Ica var morgonbarnvakt hos oss häromdagen och stötte på … en plötslig gäst.
Malinka: Så du har i alla fall en midja att ha något hopkorvat över?
Dyngrak måste väl vara när man vacklar över tunet och landar med näsan före raklång i gödselhögen? Fast herr Dyng är förstås roligare.
Jag tycker att tvättfatets sprickor liknar dem jag har på hälarna. Fram med fotfil och vaselin!
Hellre sprickor i handfatet än en råtta i kylen.
ab, att midjan består beror på att regionerna nedom har expanderat. Vore jag lika smal om höfterna som fordom (trots att jag aldrig varit slankhöftad) skulle midjan inte vara lätt att upptäcka.
Men vad är det här för wv? Den är så hopgeggad att det knappt går att se vad det står. Wuyvh?
Ja, wv blir marigare och marigare och liksom grinigare…
Fast den här var rätt vacker: zjmho…! En dronts lockrop…
Nu har jag lyssnat på Erik Andersson, som har översatt Tolkienböckerna. När han blir frustrerad av t.ex. läsare som har åsikter och synpunkter och som vill rätta honom in absurdum, då:
– … försöker jag besinna mig genom att läsa om en gammal militär i Nordisk Familjebok.
Verkar som om översättare är riktigt trevliga prickar; åtminstone de jag har haft nöjet att träffa.
Apropå råttan, det är inte så att någon av kottarna i helighet har skaffat sig ett husdjur?
lite roligt:
http://psykbrytet.blogg.se/diagnos_veckans_nyord.html
Att översättare i klump inte är riktigt kloka är nog väldigt sant. På konferenserna passar vi på att ta igen ett års prattorka. Nu gäller det alltså att hålla klaffen igen, till nästa års samling någonstans västerut.
Tack för en fantastiskt trevlig lördagdag och -kväll, Lotten! Jag har sällan skrattat så. Nu sitter jag här på min kammare och försöker gymnastisera bort träningsvärken i mungiporna …
Häpp
Susanne
Ditt handfat var nog tvilling till det jag hade i mitt med blotta ögat knappt synliga men förutom handfatet jättefräscha hotellrum nu i helgen.
Läsa om gammal militär i NF, ja det låter ju som en typiskt eriksk åtgärd!
För övrigt verkar facköversättare betydligt vildare än skönisar. Även i klump är vi tämligen stillsamma, såvitt jag har kunnat förmärka.