– Kolla! Jag blev av en radiokollega indragen i grammofonarkivet!
(Terminologin i mitt museala minne måste ha memorerat fel ord. Det finns ju inga grammofoner där inne. Jag börjar väl om då.)
– Kolla! Jag blev av en radiokollega indragen i skivarkivet!
Det låter fel. Ser nu att jag ju hade rätt – även NE skriver ”grammofonarkivet”. Tredje gången gillt:
– Kolla! Jag blev av en radiokollega indragen i grammofonarkivet!
Det är alltså enorma hyllor som man flyttar genom att snurrvrida på gigantiska rattar på kortsidorna – ljudlöst glider skivhyllorna åt sidan så att dammet yr. För här inne är man inte, aldrig och never längre. Jag tror att jag ska börja jobba över och råååka sitta här inne och glo på gamla planscher med Michael Bolton och Svensktoppssidoler. Och så ska jag bläddra i kartotek som luktar som gamla Follyfootböcker.
Men ok – nu ska jag besvara en ständigt återkommande fråga: vad gör jag när jag inte är i sändning? Jo:
Då sitter jag här och – utan adekvat utbildning – klipper ljud. (Finn fem anakronismer.)
Jag vill se bilder från andra gammaldags arbetsställen som krockar med nutiden. Dokumentera hej vilt gamla räknemaskiner i skrubbar eller datorer med svart skärm och blinkande, gröna bokstäver! Leta fram meterlånga pennvässare och blogga loss! (Eller berätta målande i kommentatorsbåset.)
Anakronistiskt svar: de fyra IBM-kulorna som saknar IBM-maskin och själva datorn: en PC! Jag och en PC funkar lika bra ihop som någonsin … skådespeleri och Björn Nordqvist.