Jag hade en dinosaurieperiod när jag var liten.
– VAD ÄR VÄL DET, DITT SPÅN, DET HAR VÄL ALLA HAFT? vrålar alla bloggläsare i kör.
Jahaja. Men jag hade även en Pompejiperiod, hade ni det? Pizzavulkanen Vesuvius dränkte Pompeji i aska år 79 e.Kr. och invånarna hade inte en chans. När man på 1860-talet grävde fram staden, sprutade man in gips i hålrummen efter kropparna, och skapade därför … ptja, statyer av de döda.
Som värsta CSI.Surtsey var en spännande vulkanö som dök upp 1963. Min farfar gav mig en bok om den när vulkanen Helgafell på den isländska ön Hemön 1973 fick ett utbrott. Då led jag alls inte med dem som bodde där. Nej, jag tyckte bara att vulkanen skulle ta i från tårna och explodera mera.
Pang, tjoff, spruuut! (Mitt vuxna jag är mer sansat och gläds åt att Hemönborna klarade krisen väl och har tagit sig ur askan.)Mina fem barn har också specialpassioner som komma och gå. Med tanke på min egen inte alls geologiska karriär, har jag förmodligen inte närt en kemist eller en geograf vid min barm … men detta var vad som hördes vid frukostbordet igår morse:
– Vad är b-u-u-u-t-a-a-a-a-n? läste Femåringen.
– C4H10 svarade den kemigalna Tioåringen.
– … och huvudstaden heter Thimphu, svarade den geografigalna Femtonåringen.
Höll någon av er fast vid barnpassionen eller är ni som jag? (Jag kan inget om vulkaner idag.)
Jag var, mycket originellt, hästtokig som litet föl. Det är jag inte idag. Däremot är jag tokig i en massa annat idag, tokfaktorn har faktiskt stigit med tilltagande ålder. Jag var mer enkelspårig förr!
Åh, det där är Eriks humor i ett nötskal.
Det där med att göra små dockor av mandlar som fick sova i små vaggor av valnötter, det har jag släppt helt.
Och när du skriver att du hade en dinosaurieperiod så menar du väl i själva verket Star Wars-period? Dinosaurierna var inte uppfunna då. Eller, plastfigurerna i alla fall.
Apropos Vesuvius hade de ett intressant program om Herculaneum häromdagen.
Vilket fick mig genast att associera till Jerusalems förstöring AD 70.
De hade det inte lätt på den tiden (heller?).
Är det någon som nu inser att det är HISTORIA som är min grej?
The rest is history
Ja just det, jag hade ju en Star Wars-period också, Orangeluvan. (Söstra mi.)
Men en period som inte har gått över är idrottsperioden. Tyvärr minns jag allt helt fel och har denna morgon i radio sagt fel på Jenny och Sanna Kallur fastän jag veeeeet vem som är vem. Och så har jag påstått att Gunnar Larsson vann i OS 1972 med tre hundradelar. Helt fel! Två tusendelar var det.
Jag skäms som en hund förstås, men lyssnarna blir jätteglada när de får ringa in och rätta mig. Ska fortsätta säga fel.
Jag hade järnkoll på solsystemets alla planeter när jag var ca tio år.
Så icke längre.
Dessutom minns jag en viss mani på nyhetssändningar i radio, fast det måste ha varit senare.
Galet spännande var det med Surtsey! Och Pompeji är hjärtskärande. Du har förstås läst Maja Lundgrens Pompejibok, men känner du till Richard Harris spännande skildring av veckorna före vulkanutbrottet, då vattnet rinner baklänges och akvedukterna tappar trycket och allt i naturen varslar om katastrof?
origami, fast det gick aldrig över. Det var för övrigt mycket som aldrig gick över.
Och så gillade jag att bygga små sekelskiftesmiljöer i dockskåpet.
Jodå, jag har gått igenom Dinosaurier-, Pompeji- och Vulkan-perioder, dessutom har jag haft en Biblioteksfas där jag i princip tillbringade varje ledig minut störandes bibliotekarier för att flörta in mig i arkiven.
Jag har vuxit ur dessa nu, men böcker & läsande är fortfarande centralt i tillvaron.
Mina barn är också ”periodare”, just nu är sonen (6½) inne i en dinosaurieperiod medans dotra (snart 9) är mer förtjust i något så originellt som hästar…
(OV: aqsdkb, måste ju vara ”Ack så det kan bli”?!)
Jo, alltså när det gällde hästarna kunde jag allt om raser, sjukdomar, samtliga ben i kroppen, hästen i historiskt perspektiv, dvs. allt som man kunde tillägna sig teoretiskt. Däremot blev jag aldrig särskilt bra på att rida.
Dinosaurier, visst (det är därför det finns en dinosaurietokig trettonåring i min första bok. Och Pompeji, självklart! Pompeji har verkligen inte gått över – och jag har fortfarande inte ens varit där. Står på min lista över platser att åka till innan handduken kastas in.
Wv: ”Nufoxe”? vad är det? En oxe som fått nog?
Jag var en Ninni (som bodde på bibblan) men det har jag berättat förut. Jag fick gå i magasinet som jag ville.. Har hört av en nätis att det kallas biblioteksbarn och finns överallt. :/ Fast jag blev väldigt allmänbildad som liten…
Hade också en hysterisk hundmani där jag kunde – i teorin- allt om mankhöjder, teckningar, best in show-kriterier osv.
Det och andra manier gick över, men som vuxen har jag vurmat lika frenetiskt för allehanda saker från indisk matlagning (vi talar läsa kokböcker som sänglektyr varje dag, laga trerätters lika ofta, blanda egen curry, göra egen ghee osv) till inlärande av wolof och hållapåande med kristaller…
Har en nioåring som är likadan så vi kan leka Ett skepp kommer lastat i badet och bryta ihop av skratt när jag säger labradorjaspis – som inte finns- blandandes ihop stenarna dalmatinerjaspis och labradorit. Geekiga, vi, va?
Jomen, geekar och nördar äro de allra trevligaste, så det så.
AB — jag har aldrig haft den minsta lilla längtan att åka till Pompeji. Inte förrän nu. Nu måste jag åka till Pompeji. Omedelbart. Nu.
(Det slutar väl med att jag som vanligt bara tar in på hotell i Örebro.)
Cruella och ab:
Här har Ni en som varit i Pompeji 2 ggr!
Jag säger bara PLINIUS
Den blyga: Plinius är den som Harris lutade sig mot när han skrev sin mycket spännande bok! Läs den!
Jag sitter här och hummar och mumlar lite surt. Jag hade nämligen ingen aning om att man kunde vara biblioteksbarn och röja i arkivkulvertarna.
Jag är så vaaansinnigt onördig så jag har egentligen inget att säga, men jag känner mig lite Lottenaktig eftersom jag sitter med datorn på Centralen, så jag måste kommentera i alla fall.
Hrm, Översättarhelena. Jag vill minnas att jag har hört något om… galgar. Samlarmani är nördighet epitomized.
Vad är detta för mysko koppling mellan Pompeji och Örebro?
Kan vi vänta oss vulkanutbrott här vilken sekund som helst, eller vad är det som pågår?
Hmm, Lotten vet nog något som jag inte vet …
Jag har inte hunnit läsa Harris´bok – men utvidgat mitt latinska vetande =
Fortes fortuna adiuvat eller Audaces fortuna juvat — ”Lyckan står den djärve bi”
idag.
Visserligen var ju Plinius d.ä. djärv men någon lycka förde det inte med sig…
Det kanske kan hjälpa oss svenska trygghetsnarkomaner(?) till litet action!
Åka till Pompeji någon?
Nu vore det kanske mera cool att åka till Herculaneum.
Storebror älskade vulkaner, själv älskade jag allt som var gult. Ingen av oss har hållit fast vid våra passioner, även om jag fortfarande kan tycka om att ligga och sola ett par timmar.
Annars kan jag inte minnas att jag skulle ha haft några specialintressen. Fast kanske ändå, en av de tidigare kommentarerna får mig faktiskt att minnas följande sifferrad:
0,39
0,72
1,00
1,52
5,20
9,55
19,2
30,1
39,5
Om man vid 45 års ålder får ett behov, som varar under två års tid, att läsa alla böcker om ensamseglare och segling, vad saknar man i livet då? Har så klart också bott på bibblan när jag var mindre – eller tills jag fick barn.
Carina
Just det, Översättarhelena är faktiskt en galgnörd!
Men vaaaaad är det hakke minns? Och minns han sifferraden verkligen eller är han i tabellpluggningstagen?
Måste läsa Harris’ bok. Kanske klarnar det då? Eller är det månne Gunnar Larssons mellantider i alla rekordlopp?
Jag är kunskapsnörd nu. Jag googlar en massa och har tagit reda på en hel massa kunskap som jag undrar hur den ska tillämpas i andra sammanhang. Hur var det nu med det där slaget vid den där förmätna byn år 533? Typ.
Min morfar kan hela den svenska konungalängden. Han börjar dra den och vi övriga somnar. Jag tittar för mycket på teve-serier och söker på små stickspår ur dem också så helt plötsligt vet jag alldeles för mycket om ja, något obskyrt fenomen.
jessika> kan man inte hyra ut din morfar, som sömnpiller? säkert nyttigare än still knocked (stilnoct)!
härligt att känna sig omgiven av andra likasinnade! när jag och Maken som är måttligt svenskspråkig pratar om nåt som han inte vet namnet på på svenska så letar vi oftast upp det, oavsett tidpunkt på dygnet. senast var det rötslam.. det krävde några vändor i lexikon! det känns som folk här i Lottens kommentarsfält skulle ha större förståelse för slikt än övriga delar av befolkningen…
Klart jag minns sifferraden! Den var uppställd som en tabell med kronor och ören, men det var bara för att underlätta kom ihåget. Egentligen handlar det om helt andra enheter. Boken, som heter ”Egen rymddräkt finnes”, är den enda jag läst mer än tre gånger. Trots att den inte ens var gul.
Jag hade ett par olika passioner. Fotboll var en, och då faktiskt från fotbollens dinosauriepriod och ända fram till nu. Bebben, Gre-No-Li och Kurre Hamrin var några av gudomligheterna.
En annan nördig noja var Thor Heyerdahl. Jag var nog i åttaårsåldern när jag läste Kon-Tiki första gången och läste den sedan ytterligare fem eller sex gånger. Har även läst alla hans andra böcker samt de som den svenske Kon-Tiki-besättningsmannen Bengt Danielsson skrev.
Då kunde jag det mesta om Heyerdahls expeditioner. Idag minns jag inte mycket. Tyvärr.
Men snälla Cruella och Lotten, att vara intresserad av galgar är väl fullständigt normalt och onördigt? Eller?
Jag vet förresten vad det är Hakke minns, hihi!
Lika bra att jag erkänner: Jag läste Sagan om ringen elva (11) gånger om.
Dessutom hade jag läst (och har kvar!) Bilbo i utgåvan med Tove Janssons illustrationer några år tidigare utan att klyka sambandet…
Jag vet inte vad det är hakke minns och kommer därför att ligga vaken hela natten och fundera.
Men du kan väl googla, mänscha!
(Det gjorde jag, det var ju inte så att jag visste det på rak arm!)
Googla? Men får man det? Ä int’ dä fusk dä?
(Ok. Jag googlade nu och fick fram en farlig massa börsnyheter. Ah, vänta. Nu kom jag på.)
Måste bara tacka er för att ni har delat med er av passionsnörderier!
Barnen har en kusin som innan han fyllde två kunde identifiera nästan alla fåglar. Måste kolla om han är ornitologiskt lagd idag, 20 år senare.
Hästar, allt som var värt att veta om dem, och alla hundraser och en väldig massa om olika flygplanstyper kunde jag som ung. Jag hade av någon anledning fått för mig att jag skulle bli pilot.
Inte särskilt realistiskt med tanke på att i stort sett alla piloter rekryterades via flygvapnet och som tjej var det inte en möjlig väg, då. Sen fick jag glasögon och världen rasade. Sen fick tjejer göra värnplikt. Jag hade faktiskt två klasskamrater som hörde till den allra första kullen av kvinnliga officerare i flygvapnet (fast piloter fick de förstås inte bli). Fast då hade jag ju redan lagt pilotplanerna på hyllan.
Nåväl det gick bra ändå. Idag är det trädgårdsväxter som är föremål för nördgenen. Böcker också, om den käre maken får ha en åsikt.
Jag ids inte googla mer idag, det räcker med jobbgooglandet. Men jag är liiite nyfiken på den där tabellen, ni som har och/eller tror er ha gissat rätt, är enheten [år] månne? Nr 3 är väl hemma?
otroligt glad att jag inte förblev en frimärksnörd!! shit jag var totalt såld, min samling var större än alla andras!
Ang EMG2008.com – men grejen är just att samla sitt gamla goa gäng, dom där som man hade som allra roligast med när det verkligen begav sig! Klart du har 8-10 såna som vill vara med?!
Känner du Henrik Gaddefors förresten?
Tänker att ni har det himlarns skojigt här i er cyberträff. Så jag har inte velat störa förr. Men nu läste jag att man ju borde kommentera. Och läsa fler bloggar. Och så kom jag på fler affärsidéer. Fast de är ju i vanlig ordning inte lukrativa. Jag kan helt enkelt bli anställd av någon som låter mig läsa bloggar.
Det var dagens sämsta faktiskt. Förlåt. Men jag har snöat in i vuxen ålder.
Förresten så har insnöandet lite gemensamt med autism. Det är rolig kunskap! =)
Trevlig att träffas!
/Mina
Välkommen att störa, Mina!
NEJNEJ, Henrik Gaddefors känner jag inte, han är ju bombis hela två år yngre än jag. Meeeen … när han var b-landslagspojke på besök i Luleå, såg jag honom spela. 1979. (Tror jag, mitt minne är tydligen inte längre att lita på.)
Mina, jag VÅGADE inte säga nåt om Aspergers syndrom… 😉
Min morfar kan hela den svenska konungalängden.
Vi som är i morfars-och farmorsåldern kunde som regel det!
(En del av oss fortfarande)
Häromdagen blev jag varse att ett 13-årigt barnbarn(UTAN tandställning) som fö är över medel i sina skolprestationer ALDRIG hört talas om Karl X Gustav och
tåget över Stora Bält
För precis 350 år sedan stod ju den svenska hären på Själland och den 15 februari utanför Köpenhamn.
Vi läser i projekt!
Jag informerade honom om att utan detta tåg skulle han kanske nu varit DANSK.
Fast de gör ju bra filmer förstås…
Nu har jag funderat sen igår och tyckte inte att jag var mer nörd än någon annan i det som kommenterats. Jag gillade hästar, och kunde nog en del, men inte alla benen i kroppen och sånt.
(Inte förrän häromåret har jag uppfattat att hästframben – och andra fyrfotadjurs framben – inte sitter fast i resten av skelettet!)
Och så läste jag hästböcker,”Britta och Silver” och såna.
Men nu kom jag på: jag samlade på stamtavlor på hästar!
Inte så långt i släktforskningen, bara namn, födelseår, pappa, mamma/morfar.
Jag kom upp i tusen eller nåt.
Cecilia N> vad då inte sitter fast i resten av skelettet? sitter benet LÖST, alltså bara ihop med skinnet, musklerna och det? det måste vara ett tidigt aprilskämt? eller?
Benen sitter inte fast i varann på människan heller!
Då hade vi inte kunnat röra oss.
Men de är ju fästade i varann – annars hade vi inte kunnat stå upp!
Vad är det som fäster?
SVAR: Senor och ligament.
Vad är det som stabiliserar?
Svar: Muskler
En Expert har talat.
Om man ser på vårt skelett så sitter ju armarna i kontakt med andra ben, nyckelben och axlar och sånt. (jaja, du blyga, du har nogrannare koll)
Men på hästar och hundar och ”såna”, så finns det inga axlar eller nyckelben. Det är liksom ett stort glapp mellan frambensskelettet och ”där fram nånstans”, bröstkorg osv.
Cecilia, jag lovar – det finns inga glapp, det skulle inte funka – hästar har samma uppbyggnad som vi, men lite annorlunda utformat.
Här har vi ett hundskelett:
http://www.iwddsp.de/resources/_wsb_491x422_skelett.jpg
Länkförsök: Vovve inuti.
det är sant, benen sitter inte ihop så på oss heller, men de har ändå ledkulor och grejer sig emellan. när jag läste C.Ns inlägg tänkte jag det som en lös bit liksom, bara ihopsatt med utanpåliggande skinn.
Skelettpassionerna står som spön i backen! Coolt!
på tal om skelett och ungdomstider hade jag som yngre så svårartad skelettfobi att jag blev befriad från en massa biologi-lektioner, betalade klasskamrater att gå före in på vissa museer, inte klarade att se Aktuellt (om det var nån utgrävning av nån massgrav), ogillade bowlingklot för de såg ut som kranier, la bort Hundra år av ensamhet dit ett litet benrangel förirrat sig, använde inte ordet skelett alls utan sa onämnis, inte ens ordet ”skett” gillade jag riktigt. kanske kan inspirera till ett Lotten-inlägg om fobier? 😉
förresten har jag klurat o klurat på din present utan att komma på nåt ännu.
För er som inte googlat men ändå undrat gäller listan alltså avståndet från solen till de åtta planeterna samt Pluto (som på den tiden jag var ung också räknades). Avstånden anges i astronomiska enheter, vilket är detsamma som avståndet mellan jorden och solen.
Den kvinnliga huvudpersonen var för övrigt en flicka vid namn Peewee. Den manliga huvudpersonen var killen som lärde mig tabellen, och som hade egen rymddräkt, men vad han hette har jag fullständigt glömt.
Ja, vad bra att du själv kom med svaret, hakke. Jag klarade gåtan blott och enbart för att Översättarhelena hade klarat den — ren och skär tävlingsinsinkt. ”Kan hon, så kan jag!”
(Egentligen skulle man ju ha en gåta per dag i kommentatorsbåset ..)
Tack ab för bilden på hundens skelett.
Jag ser ju alldeles bestämt ordet Hüftgelenk, som motsvarar vår höftled och verkar vara utformad precis som vår.
Sedan är det ju så att för ett antal miljoner år sedan reste vi oss upp på bakbenen, och evolutionen har hjälpt oss genom att se till att BENEN, som skall bära hela kroppstyngden, blivit STADIGA, på bekostnad av rörlighet.
Armarna däremot.
Liksom hos hunden sitter skulderbladet helt löst – det är bara det att det SYNS tydligare hos hunden som inte har lika kraftig ryggmuskulatur.(Våra ryggkotor har ju en helt annan belastning)
Dessa fakta är viktiga vid behandling av benbrott: Benen skall vara stadiga, armarna och händerna rörliga för att fylla sina funktioner…
Intressant att se hur VALENS skelett anpassats till dess livsstil?
Inuti valar och andra däggdjur som anpassat sig till ett liv i havet lär det faktiskt finnas ett och annat alldeles, alldeles löst ben som inte fyller någon som helst funktion längre. Fast vilket/vilka det är, har jag tyvärr glömt
Testing…
jaha, det går att posta utan nytt konto fast det ser annorlunda. Man klickar bara på namn/URL.