Jag skulle vilja slå ett slag för gästbokens återinförande.
Alltså gästboken som har tomma blad och som man skriver och ritar i med en penna som man håller i handen. (Ja, håll andan, detta sker helt utan dator.)
När min pappa pluggade i Stockholm, hade han en gästbok. (Han bodde på ett studenthem som hette Domus, där det inte fanns kylskåp så alla studenter hängde sina matvaror i plastpåsar utanför fönstren. Idag hade det nog kallats kränkande att bo utan kylskåp.) Fullständigt sagolikt fantasifulla människor ritade och skrev i gästboken – och där kan man även läsa min mammas inträde i pappas liv:
Jag är inte spirituell ikväll, men jag återkommer.
Inspirerad av detta har jag sedan jag flyttade hemifrån haft en gästbok. De har oftast ickelinjerade sidor och är i A4-format.
Min djefla mans inträde i mitt liv är dokumenterat: han skrev fem fulla sidor för att imponera på mig när jag suckade att ingen ville skriva. Jahapp, jag föll som en fura. (Hans texter är närapå oläsliga eftersom han, som den konstnärssjäl han är, kryssade över, strök, skrev på diagonalen och kletade ut allt till en geggamoja.)
Nu bläddrar jag i några av våra gästböcker från 80- och 90-talen. Det är rim, det är noggranna redogörelser för husmålning och barnafödande och spaghetti och köttfärssås på nästan varje sida.
Det är förstås också många ”Jag var här” och ”Jag kan inte komma på något att skriva”. Mot slutet av 90-talet började jag även klistra in mejl som kom dagen efter, alltså: ”Förlåt att jag inte skrev i gästboken, men du kanske kan klistra in detta mejl istället?”.
När jag själv stöter på gästböcker ritar jag erbarmligt fula teckningar och skriver dialoger och berättelser som man inte för sitt liv bara ett enda år senare begriper ett dugg av. Men jag skriver!
G. Vi har alltid – även innan det blev hippt – haft melodifestivalsbaluns. (Minns ni – vi vann hockey-VM och Eurovisionsfinalen samma dag. )
Vad tror ni att det blev av ungdomarna som ritade alla dessa teckningar? Jo, en arkitekt, en grundskolelärare, en civilingenjör som gillar designvetenskap, en bokförlagsredaktör, en AD med egen firma, en regissör i Hollywood. Och så har Broder Jakob och Orangeluvan gjort varsin teckning. (Två av bilderna är gjorda av en och samma person.)
Men huga så svårt det är att idag få prestationsvåndande kompisar att skriva i gästboken. De får plötsliga handsmärtor, har bråttom hem, drar i sig ett extra glas vin och springer på toa.
Och – förlåt – inte gör jag det lättare för alla presumtiva gästboksklottrare när jag nu outar några här.
Jamen va fan… då måste man ha följande:
a) gäster
b) delar ur grupp a) som faktiskt är kreativa…
Jag är introvert och har endast vänner i digital form. De som möjligen kommer in genom dörren här är personer med icke-konstnärliga talanger…
Bra, då är jag välkommen? (Mina syskon kan rita och sjunga. Jag kan stava.)
Min gästbok är på väggen i hallen. I norrländska bytar har man gästbok i skinn som man skriver på.
Till makens 50 årsfest skulle vi ta fram gästboken som han fick vid 40 årsfesten men inte använt. Den var borta! Jag funderar fortfarande var den är, för jag flyttade på den en månad innan. Grrr…
Jag har alltid avskytt gästböcker! Jag vägrar skriva i dem! Vägrar! Om jag hälsar på hemma hos er så tänker jag inte komma in om ni inte först lovar att jag slipper gästboken.
Kanske tumavtryck, Översättarhelena? Annars kan du få spotta på en sida och så skriver jag en pil och förklarar varför sidan är bucklig.
Anne-Maj: Gästbok i skinn fanns i sminklogen på Akademiska Föreningen i Lund. Men jag vågade mig aldrig fram för att skriva på den.
Finns den kvar, lundensare?
Okej då, lite DNA ska jag nog kunna lämna.
Håller med deep.ed: en gästbok gör det så tragiskt tydligt att man inte har något umgänge …
En del av oss ser väl kommentarerna här hos dig som våra avtryck i din gästbok!
Ja, Skrivkramp, och om 20 år kommer jag att … ge ut alla bloggkommentarer i en … vaddå … framtidsbok? Dåtidsbok? Hm.
En bekant till mig köpte vita påslakan och utrustade gästerna med textilpennor. Väldigt hållbara och användbara gästböcker blev det. Behövs inte så många fester för att ha ett färdigdesignat påslakan heller.
I mina tre senaste lägor har jag kört med Gästlista. Baksidan på en tapet, tjong upp på väggen, varsågod att klottra!
Problemet med det är att folk nästan bara klottrar på fyllan. Det är ju oftast då man har många gäster. Och så skriver de pinsamma saker som man får korrigera dagen därpå så inte syskonbarnen får läsa vuxensaker när de kommer på besök.
En gång skrev ett ytterst tillfälligt herrbesök att han hade var där och knakat i sängen. Roligt. Och pinsamt.
Måste förresten fråga om David som såg ”Min sköna tvättomat” med er är arkitekt? Jag har inte mindre än fem vänner som är arkitekter och alla utom en har exakt den handstilen!
Jag håller med! Leve gästboken!
Vi sticker alltid vår under näsan på gäster som kommer till Det Stora Huset.Men sådana artistiska inslag som i dina gästböcker har jag ännu inte sett …
På vårt bröllop hade vi av misstag två gästböcker. Dels vår egen, dels bröllopsgårdens. Dessvärre skrev 90 procent av gästerna endast i den sistnämnda.
Ja och hurra, Översättarhelena har rätt i dagens första gissning: mannen med världens tydligaste handstil är arkitekten David som är från Skottland.
Jag har aldrig sett någon gästbok i sminklogen. Däremot en massa skinn där man får skriva sin autograf om man fått stryk med 0-10 i fotbollsspel. Jag har aldrig skrivit där, men fick ett par gånger stryk av gamle scenmästaren Micke med 1-10.
Hoppas att Deep Ed ser detta för han talar guano. Frun och jag är konstnärliga som fan!
Jag är lite tveksam till gästböcker i alla fall. Om jag kommer till folk på besök ofta skriver jag knappast varje gång, eller hur? Och långväga gäster har man rätt sällan. I alla fall vi…
Ser man på! Jag borde ju börja extraknäcka som grafolog!
Ey, nu känner jag mig extremt orättvist påhoppad. Jag både skrev en heeeeel sida och ritade en fin teckning av Långben/en krabba. och detta var 21 september… 2007!
Gästböcker är fantastiskt roliga! Just för tillfället är min gästbok en sådan där Mina vänner, tänk vad bra, man kan använda ens kompisars komentarer vid senare tillfällen..
Bilden E verkar föreställa några släktingar till mej.
Gästbok är kul, men ovanligt nuförtiden. Minns att alla hade det när jag var liten, för liten för att tillåtas kludda själv; pappa skulle skriva. Gud va orättvist!
Ica: Du är junte påhoppad, det var ju din gästboksglädje som inspirerade till inlägget. (Ica skrev först en liten snutt och insåg sedan att det fanns en helt tom sida som behövde fyllas. Så då gjorde hon det.)
Mina vänner – den funkar ju utmärkt som gästbok. Jag har en gammal från 1989, där det står att min idol är Johnny Depp. (Some things never change.)
Studiomannen: Man kan skriva i gästboken varje gång man kommer … eller så gör man det inte. Precis som Ozzy beskriver, är det lättare att skriva under rusdryckers inverkan. Men det finns en sak som också underlättar: flitigt skrivande.
Som att blogga, helt enkelt.
Å, vad roligt. Jag klottrar alltid folks gästböcker fulla. Vi har ett par gamla vänner i Göteborg som har råkat särskilt illa ut vad gäller mitt kladd (text och bild; oftast låter jag dock min man stå för illustrationerna då han är den konstnärlige av oss) och mina nödrim. Ett visst rim är jag dock lite stolt över, med tanke på hur spontant det var, sprunget direkt ur min hemlängtan tillbaka till Götet efter att vi hade flyttat till Lund för hundrasjuttonde gången:
”Göteborg är bäst, så är det bara,
Lund kan ingen med framgång försvara!”
Denna gästbok är det numera bara jag (och då och då min man) som skriver i; så fort vi kommer hem till detta par (numera denna familj) rotar jag fram den och sitter sen nästan hela besöket och klottrar. Skojigt faktiskt. Men det gör det säkert inte lättare för andra som kanske till äventyrs någon gång skulle vara sugna på att skriva eller rita något i den.
Det roligaste i vår egen gästbok är min bror-i-lags dagenefteralster på i-sprikit. Mycket underhållande.
Hej!
från katrin
[…] Kanske sov pappa i just detta rum för 50 år sedan, när han pluggade. Det här är nämligen Domus – Stockholms första studenthem (som även nämns här). […]
Man vill ju bidra till en full gästbok! 🙂