Ljuvligt uppvaknande kl. 06:43.
– TYYYYYYST, annars väcker ni mamma!
Ljuvligt uppvaknande kl. 06:51.
– Psst. Haru sett min iPod?
Ljuvligt uppvaknande kl. 07:13.
– Jag tror att jag behöver flätor idag. Oj, sover du fortfarande?
Ljuvligt uppvaknande kl. 07:40.
– Hejdå mamma, krya på dig!
Ljuvligt uppvaknande kl. 07:57.
– Vill du sova mer?
Ljuvligt uppvaknande kl. 08:15.
– Vill du ha te?
Ärligt talat ville jag bara sova. Den vrickade foten har fått sällskap en förkylning som är uppskrapad från rännstenen i Londons slummigaste områden runt 1870. Jag skulle behöva en reparation som bilarna fick av bilmeckarn och ett reningsbad som kakelugnen fick av sotarn.
Jag känner mig i skelettet som bromssköldarna som Silverbilen ratade ser ut. (Jag ser däremot ut som de spruckna däcken på Röda faran.)
Sotarens verktyg skulle jag vilja att han körde upp i näsan på mig för att rensa rent.Alf Henrikson:
25 kommentarerKnoparen krejsar i slunget, hans moj är dig svårt att förstå.
Han är fejig på isingar, kurpis och jack där i pipan han flinkt pumpar på.
Han förtjänar sin using på farning och stig till häringar, lanken och sjock
där i goniga kåpor och guckliga lin han rafflar på uket din stock.
När han flunsat sig trött går han käklustig hem till sin skrasp och får podis och jing,
han får skräckling till kläm, han får fleder och puff och tjabis med spisliga ting.
Ja, han avar från bysaköksimmorna hem och bevaskar sitt tryss och sin kåk
och blir då lika fejlös om noben som du, fast du inte begriper hans språk.
