Jan Björklund berättar här på Kunskapens dag om hur den svenska skolan och lärarutbildningen har förändrats under åren. Han beklagar att lågstadielärarnas kompetens spolades när alla lärare skulle vara ett-till-nio-lärare och han och alla andra i panelen drar fram berättelsen som ett utmärkt sätt att lära ut kunskap. (Frank McCourt!) Sedan berättar han om en vän till honom, en gymnasieinspektör som för runt 30 år sedan hade som uppdrag att åka runt i Sverige och undersöka huruvida läroplanen följdes.
I läroplanen var det nya stora – och det som skulle revolutionera skolan – grupparbetet. Så hamnade inspektören på en svensklektion i Mjölby. Han häpnade och förfasades. Det var den bästa svensklektion han någonsin hade sett! Dock var den helt åt pepparn, för ingenstans fanns ett grupparbete där alla hjälpte varandra till kunskap utan blott en lärare som stod och höll ett brandtal. Eleverna satt tysta som släckta ljus och när lektionen var slut, brann de som tända ljus för ämnet. Men efter lektionen blev gymnasieinspektören tvungen att ta läraren åt sidan och banna honom för att hans undervisningssätt var föråldrat. Lärarens namn var Sven Stolpe.
– Uppriktigt sagt är lärarutbildningen av idag under all kritik! säger Björklund. Ämneskunskaperna har åsidosatts, processerna har ersatt kunskaperna. Läraryrket måste få en högre status, akademisk status!
(Alla i panelen nickar och alla lärare i publiken applåderar och busvisslar.)
Nu kommer Fredrik Härén (årets talare 2006/07) och berättar om sin tes: alla idéer är bara en sammanslagning av gamla idéer. Åhå. Han visar:
(Mitt tillägg skulle kunna vara ”upphöjt till kreativitet”. Floskelvarning?)
18 kommentarer
