Jädrar i vår lilla låda vad det kan regna i Skottland. Skotten har ju i generna att man faktiskt måste se till att klä sig som en tvååring ibland, så han går i vattentäta kängor och fullt regnställ. Kicki och jag gick i gympadojor, fjollstrumpor som bara når till fotknylarna, tajts och kjol samt regnjacka.

Men först lite frukostrapport! ”Full Scottish Breakfast” är förmodligen precis lagom när man inte har ätit massa fish’n chips sent på kvällen före, men va fan. Klart man måste testa!
Nu går vi i en medsols spiral på bilden här nedan med början på HP-såsen:
- HP-sås, även kallas brown sauce, som Skotten gärna häller på vilken mat som helst
- vita bönor i en skål
- tattie scones = potatis-scones, alltså potatismos med mjöl, format och stekt till något som ser ut som ett brunt kuvert
- lös-stekt ägg
- stekt svamp
- en diskret, tjock baconskiva
- lite mer vita bönor, fast utan skål
- grillad black pudding – inte alls som svensk blodpudding utan som torrt, välkryddat och grovt bröd
- en normal korv, liksom
- grillad tomat.

The black pudding var så god att jag kallade in kocken för att tala om det. (Jag har sett att man gör så på tv.) Han blev så glad att han drog fram en stol och satte sig för att berätta om hela sitt liv medan vi lyssnade med häpnad. Han föddes i Rhodesia, flyttade till London, jobbade med IT här och där, hoppade in som bartender i Yorkshire på Storbritanniens högst belägna pub, flyttade till Saudiarabien och många, många andra ställen och fick ta över som kock helt utan erfarenhet på vårt hotell i Acharacle bara härom månaden fastän han inte ville och inte kunde och nu har han jobbat 18 dagar i sträck från morgon till kväll och förresten ska man tina fryst fisk genom att spola kalt vatten på den.

Efter frukosten åkte vi genom spöregn på de smalaste vägar vår hyrbil har sett. Vi misslyckades med i tur och ordning att besöka
- Mingarry Church – vi körde fel och ville inte vända
- Mallaig – vi tröttnade på kuststräckan pga. vädret
- Glenfinnan Monument – det fanns inte en enda parkeringsplats och det var fullständigt vansinnigt mycket folk överallt (trots det ihållande regnet).



När vi äntligen kom fram till samhället Fort William (efter Vilhelm III av Oranien), regnade det vågrätt och blåste halv kuling – så vi smet snabbt in på West Highland museum. Det var ett ypperligt litet gratismuseum med vapen, kläder, dokument och massa pryttlar.



Den där prinsen – Charles Edward Stuart – kallas i folkmun ”Bonnie Prince Charlie” för att han alltid har uppfattats som ung, vacker och karismatisk. Dessutom anses han vara något av en romantisk symbol för skotsk nationalism.

Men nu till något helt orelaterat: kolla vilken rolig produkt som jag inte köpte idag!

I morgon ska vi nog åka till Aberdeen – men nu när jag tittar på kartan ser det ju jäääättelångt ut.

Avslutningsvis en kommentar från en toadörr som jag träffade idag.
7 kommentarer