Hoppa till innehåll

Vem var Florence Foster Jenkins? (uppdat!)

Nej, jag menar inte henne, hon på bilden – Florence Griffith-Joyner (1959–98) och heller inte hennes svägerska Jackie Joyner-Kersee.

Inte heller ska jag berätta om Florence Nightingale även om hennes efternamn kan sägas ha med ämnet att göra. För att inte tala om Farrah Fawcett-Majors, som har lika lite med detta att göra som t.ex. Jodie Foster.

Det finns många lexikon och uppslagsböcker. Jag vill äga dem alla och kunna allt som står i dem. Men det går ju inte. Den enda person som jag vill minnas i Sohlmans musiklexikon brukar jag dessutom glömma bort namnet på, vilket komplicerar när jag vill briljera med kunskap.

– Jomen i Sohlmans finns ju en rolig, den handlar om vahettere, vahette hon, det börjar på J … J … Jonsson?
– Jönsson?
– Nej, hon var britt. Eller amerikan.
– Jones?
– Åh, kommer du ihåg Alias Smith & Jones?

Och så har man tappat bort henne igen.

Ben Murphy & Pete Duel, alias Kid Curry & Hannibal Heyes, alias Joshua Smith & Thaddeus Jones.

Men nu ska jag en gång för alla memorera hennes namn. Jag citerar ur Wikipedia:

Florence Foster Jenkins (1868–1944) was an American soprano who became famous for her complete lack of rhythm, pitch, tone, and overall singing ability.”

Klicka här om ni vill lyssna på henne.

Se på skivomslaget: ”Mord på de höga C:na”! (Vilket påminner mig om Melodifestivalen 1985.)

Nu är Florence Foster Jenkins ju inte den enda som är känd för sin omusikalitet, men hon är den som har den roligaste artikeln i Sohlmans musiklexikon. Om jag får tag i texten, kommer den här nedan.

(Har jag skrivit ett helt blogginlägg om en text som jag inte har tillgång till? Jahapp.)

Äntligen uppdatering!
Jag har varit på biblioteket:

Jenkins, Florence Foster, amerikansk sångerska (1870–1944). Genom ett stort fädernearv kunde J. framträda som mecenat, främst åt en av henne grundad Verdiklubb. Fullt utlopp för sin konstnärliga kallelse fick J. dock först när hon började ge privata konserter, där de av henne själv högst personligt designade dräkterna alltid utgjorde ett viktigt inslag.

J. hade blott erhållit rudimentär sångutbildning, men hade ändå en ovanligt välegaliserad röst: den klingade lika förskräckligt över hela det begränsade omfånget. Härtill kom J:s eminenta förmåga att intonera varje ton felaktigt, att sjunga helt egna intervall och hennes originella rytmuppfattning, som blott undantagsvis sammanföll med ackompanjörens (vilken dessutom fick vara beredd på överhoppade takter och plötsliga tonartsbyten). Som den koloratursopran hon ansåg sig vara, gav hon sig i kast med de mest krävande verk, såsom Nattens drottnings aria ur Trollflöjten, om vilken hon sade att ”Tetrazzini behövde tre andetag, men jag klarar av den i ett”. (—)

Produktidé: man samlar alla roliga uppslagsverksartiklar i en bok. En kanske ganska tunn bok.

Share
Publicerat iBloggen

30 kommentarer

  1. Jag hade glömt att Florence Griffith-Joyner dog i unga år, enligt Wikipedia av ett medfött fel.

  2. Tänk att mixa mina snarkningar (se gårdagens Lotten-blogg) och Florence’ sång. Det hade blivit multiinteraktiv samtidskonst som skapar ett spänningsfält mellan politiskt och privat i ett evigt föränderligt normlandskap + genus och extralysen.

  3. Har ni alltså inte Sohlmans? Det har inte jag heller, och det har retat mig mycket länge. Men det är ju så jädrans dyrt, 3000-4000 spänn är inte ovanligt (om man vill ha andra upplagan vill säga).

  4. Däremot har jag Bonniers musiklexikon, men där är Florence inte nämnd.

  5. ab

    Ja, Flo Jo är väl död? Läste att det kan ha varit steroider?

    Tack för ljudsmakprovet! Hon försökte verkligen sakta och nogsamt få med alla tonerna, fast det vek sig här och där. Själv mördar jag låga C:n, så nu finns det väl inga c:n kvar!

    WV ayhyw – det lät ungefär så…

  6. Åh!! Sänk tonarten för mänskan! Det låter inte skönt men har man pengar att man kan köpa sig sina egna musiker så.

    Tack Lotten att du benade ut detta, jag skall vid nästa tillfälle på UB ta mig en titt i Sohlmans lexikon, just denna artikel =)

    Hur kommer det sig att Sohlmans är så eftersträvansvärt i bokhyllan? Är inte det ett leikon som är institutionsliknande, dammigt och gaggigt sådär överlag?

  7. Åh kära nån… det där kattrakandet skulle kunna tjäna som tortyr!

  8. Kan nån förklara varför jag inte kan få göra en länk så där snyggt? Blogger säger att inte länken får vara bruten. Men jag har inte brutit nån länk. Det har blogger gjort själv för att få plats med den i rutan.

    Jag följer Lottens instruktioner kolossalt men det blir fel ändå. :-((

  9. Nu är jag på biblo för att ta en bild på artikeln i Sohlmans, det dammiga gamla skrället …

    Cecilia N: prova att skriva koden i ett vanligt textdokument och sedan klippa och klistra in det i rutan. Du får öva här och nu!

  10. Amazon

    Kan jag helt enkelt ha glömt det sista citattecknet?

    wv: kgerymaj det är ju nästan ett ord, iaf ett felslaget ord.

  11. Vi fick lyssna på henne på musiken i skolan. Det är det enda jag minns från de där värdelösa lektionerna. Det, samt att alla nior skulle hålla konsert, och jag ställde mig upp och sjöng solo inför en fullsatt aula. Jag kan sjunga nästan lika bra som Florence Foster Jenkins.

  12. lilla e

    Ni måste erkänna att Florence Foster Jenkins har en helt fantastisk ackompanjatör! Han följer henne så fantastiskt bra när hon är totalt orytmisk, kommer in fel, gör konstiga rubaton och så vidare.
    Florence brukade tydligen ha en liten korg med blommor som hon kastade ut över publiken under extranummret. När de sedan ville ha ett extranummer till fick pianisten gå ut och hämta blommorna så hon kunde kasta ut dem under andra extranumret också!

  13. Josefine: Jag tror inte att ett tonartsbyte skulle rädda Florence föreställning. Hon prickar inte direkt de låga tonerna heller… Och det kanske inte var meningen. Men jag måste hålla med om att pianokillen är ruggigt följsam.

  14. Se, nu har jag uppdaterat med inledningen av artikeln i Sohlmans — där ackompanjatören ju får beröm. Fast den kompetensen hade ni redan räknat ut. Coolt

  15. Så konsekvent vi hållit på att skriva om florence här.

    Lotten har ju även tagit upp Alias Smith & Jones. Som nog var min första favoritserie och jag tyckte de var såå snygga.

  16. Cecilia N: I Luleå sade vi på stenåldern “men nånting!” som en interjektion. Jag håller verkligen med.

    – Men nånting! Var är alla hurrarop och kärleksbetygelser för Alias Smith & Jones?

    (Jag läste någonstans när jag var liten att Pete Duel delade födelsedag med mig och att han på just denna födelsedag begick självmord. Detta visade sig under dagens efterforskningar vara helt fel. Huuuuur slänger man bort felaktig kunskap?)

  17. Off topic:

    Klockan tio i morgon landar jag på Kallax. Kan man verkligen företa sig den resan om man ännu inte har packat och dessutom har slarvat bort sin Ipod?

  18. Jag gör helt andra kopplingar till Alias Smith & Jones. Min första tanke när jag såg bilden var: “Men *så* såg de ju inte ut!”

  19. Jag tror att det finns en ljudupptagning av henne någonstans på nätet, eller så var det hennes konkurrent som hette Natahilia någonting…jag hittade länken och satte mig ner för att lyssna,,,det var hemskt, jag är annars en sådan person som gillar opera, men denna dam, jag lovar jag är inte elak, men jag började asgarva när jag hörde henne…ska se om jag hittar länken…

  20. Lotten, de var en enormt kul artikel, tack för publicerandet, jag fick inte lika bråttom till bibblan nu, *harkel*, vilket inte är bra för uppsatsen =). Som jag sa när vi pratade om den, det säger en del om den som skrev artikeln och jag blir enormt nyfiken på författaren, vad har den för associationer till musik.

    Stellan> Att kvinnan kallar sig för koloratursopran är ju ett skämt i sig, mezzo på sin höjd. Åttondelarna där uppe på höjden är väl en eller två som är något sånär i tonhöjden, den förändras medan hon sjunger. Hon försöker ju ändra på det men det saknas träning och teknik. Hon är ju inte direkt den sopran hon utger sig för att vara. Det låter ju inte bra alls men någon form av potential måste det finnas om man betalar för att göra detta. Potential i form av vilja men det krävs kanske en del självrannsakan och självkännedom som antagligen saknades totalt i detta fall =)

  21. Vilket var fel? Att han delade födelsedag med dig eller att han tog självmord? Det senare minns jag också att jag hörde.

  22. Cecilia N: Han begick verkligen självmord men inte alls på sin födelsedag, som dessutom inte alls var samma som min.

  23. Hon saknade i varje fall inte självförtroende. Och det är väl bra, eller nåt. Men det kan ha varit det enda sättet för henne att få sjunga, privat finansiering.

    Apropå snarkandet som den djefla mannen ägnar sig åt, var det inte bestämt att makan, Lotten, skulle inta nattsömn på annat håll än i samma sovrum som maken för att inte lyssna på snarkningar?

  24. Jodå, helt korrekt. Makan Lotten tar sitt pick och pack och flyttar till andra sängar då och då. Dock hittar hon ständigt nya människor i de utvalda sängarna. Ibland är det välkända släktingar, ibland inte.

  25. Musikråttan

    Ah, Lotten my dear, du har hittat Foster Jenkins. Jag minns inte när vi upptäckte henne men det var på radio, i ett sammanhang som inte antydde att något skumt var på gång. Vi trodde att vår radio hade pajat, det lät så egendomligt plötsligt …

    Vi har för oss att det var hennes lille make som stod för fiolerna, eller snarare pianisten, koncertlokalhyran, blomsterhyllningarna, etcetera. Det vore ju mera romantiskt om det var en loving husband som pröjsat och inte morsans och farsans arvemiljoner, eller hur?

    Hennes Nattens drottning är – hårresande.

    Anledningen till att hon inte är med i Sohlmans är väl att hon inte har mycket med musik att göra.

  26. Fast i Sohlmans var hon med, det var i Bonniers hon inte fanns.

    “Att stå för fiolerna” … har säkerligen sitt ursprung i Florences liv.

  27. Anonymous

    Apropå Sohlmans Musiklexikon: Jag kan, som varande professionell musikvetare, musiker mm. med stor erfarenhet av musiklexikon (!) garantera att Sohlmans 2:a upplaga trots sin ålder (den kom under andra hälften av 1970-talet!) är ett av de mest kompletta, välskrivna och sakliga musiklexikon som producerats i det här landet. Ja internationellt också. Därför smäller den fortfarande högt bland sakkunniga. Visst skulle den behöva en uppdatering på en del områden men den är förvånansvärt vederhäftig och giltig än idag. Själv fick jag den nyligen för 1000:-, det var visst ett fynd!Och jag har inte själv varit med och gjort den, om nu någon tror det…

  28. Heja Anonym — jag håller helt med!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.