”Barn ska vara uttråkade, för det var jag när jag var liten och det mådde jag minsann inte illa av. Barn av idag är bortskämda; de behöver ju inte ens ha på sig träskor, cykla vart de än ska eller dra upp gylfen med hovtång.”
Detta har jag rabblat som ett mantra under sommarlovets tre första veckor. Barnen har tittat på regnet medan jag och min djefla man har jobbat. I jobbpauserna har jag målat fönster och på det hela taget kan man lugnt säga att sommarlovet har varit
Inte blev det bättre igår heller. Kan ni tänka er: det regnade. Barnen klättrade på väggarna (vi har ribbstolar och repstegar), regnet regnade och fönsterfärgen torkade inte. Jag städade plötsligt vårt fina skafferi – som jag så ofta jag kan visar upp trots att det ju är så stökigt. (Det är ett eget påhitt: ett byggpussel av två Billy, en Ivar och spillvirke samt en toadörr från förra sekelskiftet. Se, nu fick jag skryta igen.)
Nej, bilden föreställer inte en hylla på Coop. Tydligen är jag bara helt enkelt fullständigt från vettet, ständigt handlandes dubbletter med huvudet under armen.
För att få barnen att i ännu högre grad sätta sig in i min trista, träskoförsedda barndom, bjöd jag på matutbildning à la 70-tal. För detta är lite av det som introducerades som kvällsmat eller erbjöds som sysselsättning runt 1976:
Majskolvar, kronärtskockor, jordärtskockor, vattenmelon, ostkaka (inte på bilden), såpbubblor och en stickning. (Den jättestora parmesanosten har förvisso inget gemensamt med den färdigsöndersmulade som vi serverades hemma.) Sedan berättade jag om 80-talsserien ”V”, som liksom Baretta, McCloud, Columbo och Barbie Benton gjorde ett outplånligt intryck.
Trettonåringen visade med detta salladstrick att hon förstod ”V” exakt.
(Alla åt skockor och majs med smör rinnande i mungiporna och citroner skvättande i ögonvrårna. Alla tyckte om något och alla glömde vilken som var kron- och vilken som var jord- och alla var överens om att besticken inte egentligen behövs till annat än palt. Nästa tråklördag ska jag nog servera fondue.)
36 kommentarer