Hoppa till innehåll

Ojulkalender den 3 februari 2006

(Ojulkalender är ett ännu inofficiellt namn på f.d. Julkalendern.)

Ber om ursäkt för att Hemlisbloggarfestligheterna inte har fått ett eget hem än. Innan vi tar tag i samma gamla bruksanvisning som förr, skulle jag vilja mana alla som inte vågar gissa att … göra just det. (Man kan skriva det i sitt CV sedan: ”Har gissat på hemlisbloggare ett flertal gånger.”)

De som skrollar förbi alla gissningar och vågar komma med en helt egen idé får extrapoäng i min anteckningsbok med änglasidan och bänglasidan. De som ljuger, läser allt noggrant och säger att de minsann inte alls har läst de andras gissningar – fast de har det – kommer … kommer … aldrig att avslöjas. Roliga, finurliga och speciellt välformulerade gissningar premieras med ett extrapris idag. Men som alltid lottar jag ut det egentliga priset: en av de tre bloggtröjorna.

Alltså, here we go:

Jag skriver här nedan som om jag vore någon annan – en hemlisbloggare som ni kan identifiera genom att se på stil och … eller … innehåll. Man vet inte om det är en död eller en levande, man vet inte om det är en författare eller en fiktiv person. Dessutom kanske jag har ändrat innehållet så att det passar i nutid. Fast bara kanske. Gissa hur många gånger ni vill och hur fel ni vill!

 

Jag hann inte avsluta igår. Så här fortsatte det hela:

Kalle nickade bakåt att han var klar. De tre kamraterna såg förbluffat på varandra åt positionen Kalle hade valt. I samma ögonblick som maskineriet där nere låste fast golvytan snurrade Kalle runt och drog fram sitt tunnband mitt i nigningen. Sen i den fortsatta rörelsen sjönk han ner i något som i ett notationssystem närmast skulle kallas ”hukande skjut med stöd” och sköt iväg i två hopp i tät följd efter varandra och sen ytterligare tre hopp efter en kort paus. Därefter vände han sig tillbaks till sin utgångsställning och därefter, som det föreföll efter en evighet, hade sju sekunder gått.

Samma procedur upprepades två gånger inför de förstummade kamraterna. När Kalle sista gången hoppat, låg han fortfarande i luften när hans skugga var på väg uppåt. Hans tunnband föll klingande ner i den absoluta tystnaden.

”Det där telefonnumret du gav oss gick alltså till en nedlagd bourréebutik på Bergerettevägen på Östermalm. Vad gör vi åt det?” frågade den ene medan han omedvetet såg mot det sovjetiska tunnbandet som Kalle förpassat tillbaks till sin plastpåse.

Kalle ansträngde sig till det yttersta att svara med utslätat ansiktsuttryck, såg det ut som. Han ångrade sig kanske redan.

”Men då kör vi väl med allemande och fem piruetter i stället för femton i en serie kan jag tro. Jag är ganska säker på att ni kan få ett positivt svar inom 48 timmar.”

Kamraterna nickade att de instämde i tankegången. I bilen tillbaks in mot stan var till en början tankfull tystnad. Jag kände mig tom, men tänkte att det här skulle jag kanske kunna använda senare.


Facit kommer runt midnatt om jag är tillräckligt … eh … hemma då.

Share
Publicerat iBloggen

34 kommentarer

  1. Jag har väl gissat rätt i kanske tio procent av fallen. Men inte låter jag detta hindra mig från att fortsätta gissa. I dag vet jag som vanligt inte. Har inte ens en liten aning eller får några igenkänningsvibbar. Så jag drar till med min gamla standardgissning. Obegripligt. Sovjetisk inblandning. Mystiska telefonnummer. Jodå – klart det är Jan Guillou!!!

  2. jag måste fundera på det här. men under tiden måste jag säga att ojulkalendern var ett fantastiskt namn!

  3. Jisses, flickor, texten är kapad och rumphuggen i inledningen. Ska fixa!

  4. Que?
    Och du – grattis! (ngt sent men…)

  5. Jag har inte läst Hamiltonböckerna men ville också gissa på Guillou. Motivering: detaljerad beskrivning av konstiga movements, som kan motsvara den (förmodar jag) detaljerade beskrivning av skjutscener som G säkert har i sina böcker.
    Och fastän jag febrilt försöker tänka ut något annat mer originellt alternativ, eftersom a. redan röstat på g., kommer jag inte på nåt.

  6. Nu är det fixat — hemliga, osynliga, mystiska koder från fjärran länder hade smugit sig in mitt i ett ord och skapat text som bara kunde ses om man hällde citron på och sedan värmde hela klabbet.

    (Hoppas att alla tycker att det är ok att läsa röd text.)

  7. Petra

    Denna vecka känns det som om jag kan få ur mig en gissning också. Tyvärr ser jag att jag inte är ensam om den, men strunt samma! Jan Guillou är alltså även min gissning.

    Aequinoxia beskriver anledningarna till gissningen perfekt, så jag vill bara lägga till att gymnastiktermerna ihop med Hamilton/Guillou är så roliga att mina kollegor tittar underligt på mig när jag skrattar in i skärmen än en gång.

  8. Petra:

    “… mina kollegor tittar underligt på mig när jag skrattar in i skärmen …”

    Heureka! My deed is done! Må alla på sina arbeten skratta in i skärmen! Jag kan lycklig dra mig tillbaka.

    (Hemlisbloggaren var förresten avklippt även i slutet, men nu ser det äntligen rätt ut.)

  9. Anonymous

    Asch, jag gissade ju också instinktivt (instinkter är användbara till mycket, t.ex. som ursäkt för att äta för mycket godis och fettigt smask – stenåldersmänniskan var tvungen att passa på, typ) på Jan Guillou! Helt analt detaljerat och så de franska danserna som en liten blinkning åt hans stamtavla. Eller vad det heter.

  10. Cruella

    Mäh! Hur fasiken blev jag anonymous då – jag är ICKE det minsta anonym.

  11. Charlott -The Goblin Girl

    Hm… Vem sjutton kan ha skrivit det där? Jag vågar vägra Guillou iaf. Jag trodde det var typ den där kaninen i Den långa flykten först, men det är nog helt fel… Jag återkommer med fler gissningar… kanske!

  12. Orangeluvan

    “Kamrater” är ett väldigt guillouskt ord, vill jag bara tillägga.

  13. Jag skrev min kommentar kl 09.50, men sedan blev det “Teknisk uheld” så här kommer den:
    ( den har faktiskt inte hunnit bli inaktuell)

    Intressant!
    Nämligen MINA, en ERFAREN hemlisbloggares, reaktioner:
    1. Jag läser, inte bara hemlistexten, utan alla Råd och anvisningar noga.
    Tre möjligheter a) jag inser omedelbart vad det är (ex Mickey Spillane 1 dec) b) jag får en intuitiv uppfattning utan precision c) Jag har ingen AAning
    2. Sedan öppnar jag reflektionerna:
    Idag gällde b)
    Då intäffar det som, särskilt när jag kommer sent in i samtalet, är en variant, nämligen att det finns gissningar som verkar bekräfta min “intuitiva uppfattning”
    “…De som ljuger, läser allt noggrant och säger att de minsann inte alls har läst de andras gissningar – fast de har det….”

    Hotad med detta, blir jag då modfälld – det är så banalt att bara hålla med!
    Roligast är när det är så svårt att INGEN primärt kommer på det rätta – UUtan att vara så svårt att inte ett idogt analyserande hjälper den kunnige att, tillsammans med övriga gissningar, zooma in.

    Bäst idag är ju om Guillou faktiskt är FEL!
    ” Roliga, finurliga och speciellt välformulerade gissningar premieras med ett extrapris idag.”
    Ja, inte tror jag på det själv heller – men eftersom jag (se min blogg måndagen 30 januari) – nu sorterar in alla barn- och ungdomsböcker i de nya bokhyllorna – fick en flashback : KALLE BLOMKVIST!
    så tillför jag nu diskussionen detta!

  14. Statistikern

    Kalle blomkvist låter helt klart som något som man kan tänka sig. Tunnband och lek. Dock tror jag att det rör sig om en helt annan typ av litteratur. Kamraterna pratar naturligtvis i koder, kamrater som pratar i koder rör naturligtvis KGB och vem är då mer aktuell än Boris Grigorjev?

  15. Emi

    Guillou är dessutom, i alla fall i de upplagor av hans böcker som jag äger, mycket förtjust i VERSALER (“DATASNILLETS DÖDLIGA SEXLEK, löd den mycket engelskt smaklösa rubriken i lokaltidningen”). Några sådana ser jag inte i överflöd i bloggtexten, vilket talar mot Guillouteorierna. Jag gissar, helt i linje med mina tidigare barnboksgissningar, istället på Enzensberger. Inte för att det känns rätt, utan för att vara lite tvärsöver bara.

  16. Ensam med bräckligt internet seglade jag omkring och hörde tystnadens hemska brus denna dag.

    Ja, utan fungerande dator, mejl och internet blir jag numera vilse i pannkakan.

    Ni gissar på bra. Ska ni ha en ledtråd? Ok, min inledande mening här.

  17. Helena 2

    Nämen, är det Erik Gustaf Geiger?!

  18. Helena: Menar du han som uppfann Geijer-mätaren? (Oumbärligt analysinstrument för språkforskare med den svenska romantiken som specialitet.)

  19. Helena 2

    Just han ja 🙂 Var han inte en av Lyndons lakejer också?

  20. Helena 2

    Man jag fick just veta att Erik Gustaf Geijer var morfar till Hugo Hamilton (det var väl han med piptobaken?), som väl var något slags anfader till Carl Hamilton (både de verkliga och den fiktive?), så då kanske ledtråden i alla fall pekar på allas vår J. Guillou (som jag dessutom kan stava till).

  21. Hoppsan. Din ledtråd gör Guillouspåret aningen kallare. Om det inte är Guillou kan det ju vara Daniel Defoe med Robinson Crusoe. Eller rent av Harry Martinsons Aniara. Apropå din ledtråd, alltså. Och Daniel Defoe passar också in på det detaljerade.

  22. Saskia

    Eller Mikael Niemis svålhålet?

  23. Aha, dags för en galen felgissning!! Idag tänker jag gissa på något från filmens värld, närmare bestämt Matrix-trilogin. Där spelar nämligen telefonnummer en viss roll, det ska ringas från speciella ställen för att Neo och gänget ska komma tillbaka till stolarna de sitter uppkopplade i. Sen finns ju den där skjutscenen där Neo liksom duckar bakåt och på så vis undgår att bli träffad. Ska man ducka för kulor så ligger man nog fortfarande i luften när ens skugga är på väg uppåt.
    Nu kan jag ägna resten åt fredagskvällen åt att enbart lata mig!

  24. Ami

    I 48 timmar med sovjetiskt pannband
    kämpar vi mot fienden i främmande land
    Ihop med vår Janne
    (tänk en sån hanne!)
    lever vi livet vid dödens rand.

    Men allt går ju bra om man har en chablis
    plus är tillräckligt smart för att räkna med pi
    med en baretta i näven
    är man inte oäven
    och kan överleva ihop med en FI

  25. Skkkkkrrrnffff. Jag sitter här och fnissar.

  26. Näääe. Nu måste jag ju gissa något helt annat. Guillou låter ju så logiskt, men ack så tråkigt att bara följa efter.

    Så jag säger Michail Bulgakov. Eller kanske John Le Carré.

    Detta på ren magkänsla (men jag äter antibiotika så min mage kan vara lite ur lag, är jag den första att bekänna). Bulgakov för det surrealistiska (och ryska), John Le Carré för det lite hårda manliga (även om tunnband kanske inte är så manligt, men jaja) och för kalla kriget. Sådärja. Självständighet!

  27. Det här är vadå? Fjärde gången jag gissar på Guillou? Femte? Och det när nog första gången jag har fått folk med mig. Vad skönt att inte vara ett ufo för en gångs skull! 🙂 Hoppas födelsedagen var bra, Lotten, och grattis i efterskott.

  28. Nämen vad göööör jag? Jag deletade min egen kommentar!

    Ok, tar om det:

    Tack Aequioxia, födelsedagen var alldeles utmärkt -– även om jag spenderade dagen med att riva presumtiva hemlisbloggare ur bokhyllorna istället för att bara sitta och kränga tårta.

    Förresten. Är Statistikern och Olle verkligen de enda karlar vi har i denna församling? Skam! De som skriver mejl till mig är till 90 % hanar. Är de reflektionsblyga, månne?

  29. Ja, jag har alltid varit en pågatös – jag var ju också för blyg för blogg i början!
    Signaturen “den blyge” är ledig!

  30. Är hemma. Snart är det facitdags!

  31. […] som heter ”Ojulkalenden”, som är precis vad det låter som. (Aequinoxia och jag gillar mest Jan Guillou-ojulkalendern.) Men det finns underligt folk som stänger av lotten.se den 1 december för att djupt och […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.