Hoppa till innehåll

Skrivkramp

Jag lider inte av skrivkramp, för jag vet vad man gör åt den. I värsta fall kan man ju skriva om hur det är att ha skrivkramp. Lösningen:

Man stretchar, det gör man. Liksom.

Precis som när man idrottar och drabbas av kramp, avbryter man aktiviteten och stönar högt så att omgivningen hör att man lider. Då kommer förhoppningsvis någon fram och undrar hur det står till, och så pratar och tänjer man ett tag tills krampen har släppt. Då kan man skriva igen, eftersom man till exempel kan skriva något om den där vänliga människan som kom och undrade hur det stod till eftersom det är en synnerligen spännande människa som bara har tre fingrar på höger hand efter en hemlig resa till Inre Mongoliet.

Och skulle det inte vara fallet, får man helt enkelt bara hitta på. Så här kanske:

”Hon saknar sedan sju år sin högra stortå. Detta har gett henne en ovanlig gångstil som ingen vågar kommentera. Följaktligen vet ingen vart tån tog vägen, den där dagen för sju år sedan.”

Häpp! Man behöver inte ens avslöja hemligheten eftersom man inte känner till den och dessutom inte ens kan känna till den eftersom den är påhittad.

Idrottskramp orsakas alltså av syrebrist i musklerna. Skrivkramp likaså, eller … mäh … ungefär i alla fall. Skriv ut, laminera, sätt upp och memorera denna lista:

Jaså, du kan inte skriva?

  • Gör fem armhävningar.
  • Sätt på dig fingervantar.
  • Gå till en människa du aldrig förut tilltalat och be om en kopp socker.
  • Sätt dig fullt påklädd i badkaret och skriv för hand (nej, fyll det inte med vatten).

Såja. Redan på armhävningarna kom du på vad du skulle skriva om. Eller så hoppade du över den punkten och blev så varm och gosig av att leta efter fingervantar (utan grus som kryper in under naglarna), att blodcirkulationen satte igång ända upp i fantasiförrådet. Koppen socker fungerar på två sätt: den är numera en orsak till onyttighetsdiskussion och dessutom en sugarfix om den intages. Badkaret? Äh, man skriver himla bra när man är självironisk, vilket är lätt när man fullt påklädd ligger i ett iskallt badkar.

Share
Publicerat iBloggen

13 kommentarer

  1. O, vad bra! Tack, tack. Hoppas att det fungerar på mig nu bara. Jag ska genast testa, eller i alla fall så snart jag inte har några ursäkter kvar för att sitta här och slappa.

    Så, nu har jag anmält min närvaro också. Din blogg är en av mina absoluta favoriter och jag lär mig ständigt nya saker här. 🙂

  2. Intressanta och oväntade tips!
    Ibland tänker jag att det skulle vara skönt med nån slags slumpgenerator som spottar ur sig ämnesförslag. Det kanske redan finns?

  3. Lotten, du som vet allting! Varför heter det ”writer’s block” på engelska men ”skrivkramp” på svenska?

    Kramp och kramp, förresten. Jag brukar få kramp *efter* eller *i slutfasen* av (alltför) idogt idrottande. Men aldrig att jag fått kramp *innan* jag knutit på mig skorna.

    Mystiskt, mystiskt.

    PS Jag är anonym idag. Bry er inte om att det står ”olle” där uppe.

  4. Fösta gången skrivkramp dök upp i det svenska språket var 1882, så jag misstänker att Strindberg var inblandad.

    Riktig skrivkramp som inte har med prestationsångest att göra, alltså riktig kramp med darr och skak och stelhet har under perioder varit lika vanliga som förkylningar och kräksjukor.

    Johodå! (Källa: NE.)

    I Storbritannien introducerades stålpennor på 1830-talet –- och alla skrivande fick jätteont överallt. När telegrafnycklar började användas i början av 1900-talet drabbades telegrafisterna av kollektiv kramp. (Var det någon som sa musarm?)

    “När yrkesskadeersättning upphörde att utgå klingade epidemierna av” står det lakoniskt i NE.

    Jaja. Det var väl prestationsångest i alla fall.

    (Kan jag nu debitera min VD/make/Olle som ger mig sådana här faktauppdrag en vanlig tisdag när jag borde tjäna pengar?)

    Återkommer.

  5. Detta citat finns precis överallt på internet (som jag förresten bara i dagarna har börjat stava med litet i):

    The cure for writer’s cramp is writer’s block.
    Inigo DeLeon

    Det är precis som med benhinneinflammation: man måste vila sig i form. Writer’s cramp på engelska är alltså ont någonstans för att man har skrivit för mycket, medan writer’s block på engelska är den där känslan av “jag kan inte skriva för jag kan inget och förresten är jag både ful och dum samtidigt och jag kommer att skriva något helt förfärligt när jag väl kommer igång”.

  6. En artikel för krampande skribenter.

    Kommer du ihåg när vi skrev den, Lotten? Då vi fortfarande var unga!

  7. Men Olle… Kunde du inte ha delat med dig av den där artikeln för ett halvår sedan eller så? Jag är nämligen både ful och dum samtidigt, och kan ingenting (minst av allt skriva) och det blev helt förfärligt när jag väl kom igång! Mitt i prick, Lotten! 🙂 Fast det blev klart. Och *helt* förfärligt var nog en hyperbol… Tack för dagens inlägg, Lotten – det piggade upp!

  8. den blyga

    Intressant.

    Jag som är relativ novis har,
    vilket jag upptäcker när jag läser igenom “gamla” comments och reflexioner ,
    “länge” skrivit internet med litet i.

    Man hänger med…

  9. den blyga

    Hyperbol – tydligen, enligt Google,
    “medveten överdrift”.
    Ett tillägg till mitt ordförråd. Man tackar.

  10. […] har ju förut skrutit om att jag inte brukar drabbas av skrivhäfta. Orden bara kommer när fingrarna placeras […]

  11. […] För en evighet sedan skrev jag hur man avhjälper detta kramptillstånd som vi kan kalla fantasiöken eller påhittsransonering. Nu kommer jag med nya tips! Välj ett förhållningssätt av följande: […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.