Jag har drabbats av en annorlunda form av skrivkramp: jag vill bara, blott, enbart och endast skriva om basket.
Jag vill skriva en spaltmil om svett, frustration, kamp, tjafs, list, lårkakor, genomklappningar, ruscher, laganda och den där matchen i lördags.
(Vi låg under med fyra poäng när det var en minut kvar. Vi gjorde mål, och låg alltså under med två.
Time out: ”spela klokt nu, lugnt och smart”.
Vi gick in på plan, snodde bollen, gjorde poäng. Lika.
Jag hann tänka ”men jisses hjälp, vad gör jag här – jag som är så stirrig, jag borde sitta på bänken och heja, herredumilde, jag är för gammal för sånt här”, men så såg jag en boll komma farande och glömde helt bort tveksamheten: ”oj, kolla, aaaaaah, där är bollen, hurra och titta, jag flyyyyyger”.
Motståndarna anfaller och missar – vi snor bollen. Vi sjabblar, bollen studsar hit och dit, ut över baslinjen – vårt inkast.
Det är nio sekunder kvar och vi måste göra poäng för att slippa förlängning. Pass, pass, pass, vår poängmaskin dribblar mot korgen, skjuter – och missar! Det är 0,5 sekunder kvar när vår guard tar returen under korgen och … gör poäng.
Slutsignalen ljuder.
Vi blir galna av glädje och jag pussar alla som Zlatan pussade Henke i somras och sedan äter hela laget tårta med extra mycket grädde.
Så. En spaltmil. Lycka.)
När jag nu har hävt ur mig om basketen, vill jag bara, blott, enbart och endast skriva om hur det var förr. Varför gör jag så sällan inlägg i den politiska debatten och varför blogganalyserar jag poesi så sällan? Varför skriver jag inte om ny musik och resor till främmande länder eller den hemska miljöförstöringen?
Jo förstås för att jag vill skriva om mönstrat kakel och bruna blommor i taket! För, ser ni, det fanns en tid när enfärgat kakel och högt i tak var en styggelse.
”Utrymmen med hög takhöjd kan bli ombonade och trevliga med ett luftigt innertak. [—] Den här hallen som hade 3,8 m takhöjd har fått ett sänkt tak av blommigt Marimekkopapper.”
Det finns så många detaljer i bilden: dialogtelefonen i hallen, långhårige mannen på planschen, hjärtat på den förmodade toadörren, draperiet framför dörren …
– Hur illustrerar vi att det är knepigt med kakeluppsättning, grabbar?
– Ska vi visa hur man måste fäppla med tråd och skärtrissa?
– Vinkelhake, vattenpass och hovtång?
– Nej, vi tar kakeluppsättaren och visar hur han koncentrerar sig!
– Ja! Lysande pedagogik!
(Bilderna kommer från Icaförlagets idéböcker från 1972–73.)
Men självklart! Vem vill inte bo under ett blommigt lock? Jag känner en stark samhörighet med den fundersamme mannen MEN jag är antagligen klokare än han: Jag avstår från att kakla själv.
wv förstår också det och säger hgtsl. Hög tröskel.
Så såg de ut — yrkesförbrytarna som satte upp vävtapeter och blommigt kakel. Undrar om han monterade fasadtegel — i meximanér — utanpå träpanelen också?
Helt briljant, både om basket och med blommigt tak.
Mamma målade innertakt på lilla toaletten i nyponorange. Gissa årtalet.
*rullar snabbt och smidigt förbi sportsnacket*
Huga… jag avskydde 70-talet även när det var 70-tal! Vi hade rutiga draperier in till barnkammaren och stickiga ”trådtygs-soffor” i vardagsrummet.
Sedan flyttade vi till Stockholm ett tag och mamma och pappa berättade stolt att nu skulle minsann köket målas om i brunt och gult!
Fashionabelt! Mysigt! Så rätt!
Jag reagerade inte ens på dialogtelefonen innan jag läste texten, för det var den sista telefonen jag hade i Sverige innan jag flyttade. En röd! Det är nog den enda telefonapparat jag någonsin tyckt om, sådär att jag tänkt att ”åh, vad jag tycker om min telefon”.
Desperate Housewife: Nejnejnej, inte hoppa över basketen, då missar du ju hela poängen och kan inte dra paralleller till resten av texten jue!
/djuping-Lotten
Guuu så spännande om basketen! Även om jag är världens mest usla basketspelare som inte petat på en sån boll sen jag sist slapp (när gympalektionerna tog slut) så kände jag spänningen och koncentrationen och overklighetskänslan och kände igen dem. Men varifrån?
Ser dåligt vem som är på planschen men associerade till min gamla plansch med Einstein som SUSB-folket så nitiskt monterade ner och destruerade medans jag var på sommarlov och inte hemma på korridoren. (Den satt på utsidan min dörr och vi hade inte fått någon som helst information om att de skulle marodera/storstäda vår korridor.)
Inne i mitt rum satt däremot planscherna med den röda solnedången under palmer och den mer guldfärgade med nästan samma motiv. Jo, de inköptes i början av 80-talet. *bekännelse*
Kommer ni ihåg att det var livstidsgaranti på dialogtelefonerna?
Dialogtelefonerna tillhörde Televerket i evighet amen! Krånglade de fick man bara en ny från centrallagret i Nässjö.
Glömde ju att tacka dig, Cecilia N: jag kommer att ikväll på träningen berätta att en galen stickerska som jag inte känner, gillade vårt matchslut!
Jag har några (= sju) dialogtelefoner här hemma. Om de inte funkar, kan jag få nya då?
usch, nu fick jag en flash-back från 70-talet… mina brun-brun-vitrandiga tapeter och bruna garderobsdörr i mitt pojkrum hemma hos mamsen.
lotten: om du inte har nog med bloggar kanske du kan starta en nishad basket-blogg oxå 😉
oj, nischad stavas det nog *jag borde lära mig korrekturläsa innan jag klickar på enter*
WV: utaby, låter inte det som något från IKEA-katalogen?
Nä, jag tror de tog handen från telefonerna i och med bolagiseringen, Lotten.
Nejnej Rigg,min blogg är ju idag som ett Kinder-ägg! Ibland blir det trams, och ibland, ibland (HURRA!) får alla läsa om den fina, fina basketen som alls inte ska gömmas bland basketbloggar.
(Ska nog få Desperate Housewife att läsa om mina basketmoves också.)
Cruella: Ja, så klart, vad konstigt jag glömmer. Jag har ju till och med skrivit om det någonstans.
Äntligen, jag har längtat efter lite basketpuls. Underbart återgivet, synd bara att det inte var du som fick avgöra!
Fast kopplingen mellan basketen och Marimekkotaket gick min näsa förbi. Enda parallellen jag kan komma på är att det måste vara högt i tak i en baskethall… 3,07, vill jag minnas att herrarnas korgar sitter på, så det hade till nöds kunnat funka. Innan det blommiga taket sattes upp, alltså.
Mycket bra tänkt, Stellan. På 3,05 m sitter korgen!
Snyggt med blommigt tak… Var bara det jag hade att säga 🙂
Tänk att du hittade hit till det blommiga taket efter så här lång tid, Ina!